Uti vår hage - Uppsala Akademiska Kammarkör

CARL RUNE LARSSON
Vårbrytning} våldrostning
och en rättvisans dag}
erövrad genom kampen
Några reflektioner våren 1982.
Director musices Car'L Rune Larsson
har varit initiativtagaren till några
av UAK:s mera minnesvärda konserter:
Bo Lindes Vårbilder 1964, Witold
Lutos3:awskis Trois Poemes d-Henri
Michaux 1966 och Allan Petterssons
symfoni nr 12, De döda på torget, 1977.
Är 1962 lämnade jag Göteborg och Stora Teatern efter 10
år och 1000 föreställningar för att tillträda befattningen
som konstnärlig ledare för Gävleborgs orkesterförening. Det
innebar ett långt steg från sång och musik på teatern till
konsertsalens symfoniska samklanger. Naturligtvis kom jag
att sakna den vokala värld jag levt i så många år, men jag
fann snabbt en kompensation. Via Uppsala konsertförening och
Carl Godin, Dorothy Irving och inte minst Folke Bohlin kom
mina kontakter med det uppsaliensiska musiklivet att bli
allt intensivare. Jag upplevde Uppsala Akademiska Kammarkör,
eller Norrlandskören, som den hette på den tiden, lärde känna
Dan-Olof Stenlund, förfördes av körens speciella klang, impo­
nerades storligen av den professionella attityden. Tycke upp­
stod som djupnade till kärleksfull beundran. Och nu sitter
68
jag och värms i minnet av de gemensamma äventyrligheterna
genom åren.
Det började med gävletonsättarenBo Litides vårbilder,
ett beställningsverk av Gävleborgs orkesterförening för
våren 1964. Den av det officiella svenska musiklivet så
misshandlade, alltför självständige, fantasifulle och
respektlöse tonsättaren hade med entusiasm tagit sig an
uppgiften och med största subtilitet valt ut texter från
l600-tals Anonymus, vidare över våra främsta svenska och
finländska lyriker för att låta det hela klinga ut, som
sig bör, i koralen "Den blomstertid nu kommer".
Det blev ett inspirerat opus, fyllt av aprilsk ombytlig­
het, tvära kast mellan vresiga harmoniska krockar, rytmisk
snålblåst, lyckliga laguner av lyrisk förtätning, vildvuxna
citat - Strauss Frlihlingsstimmen tittade fram ibland - men
som helhet ett generöst, formfulländat ymnighetshorn, fyllt
av vårens liv och längtan.
Detta blev en lyckad start för samarbetet med UAK. Jag
kan inte underlåta att citera några rader ur Ragnar Jändels
dikt Lärkan, som var det textliga underlaget för finalen
före slutkoralen. Orden målar så väl stämningarna kring
verkets tillkomst, innehåll, framförande och publika mot­
tagande:
Den innersta glädjen som sover i allt vad vi velat
och byggt
som olovligt blänker ur själen, förvånat, förstulet
och skyggt,
du lyfter på dallrande vingar var vår din
salighets stund
- den eviga barnsliga lyckan, som saknar förnuft
eller grund:
Vidare uppgifter väntade. Aven händelse kom jag våren
1964 att lyssna till en rapport i radion från en musikfesti­
val i zagreb med bl.a. den polske tonsättaren Witold Lutos­
lawskis Trois Poemes d-Henri Michaux för 20-stämmig blandad
kör och blåsorkester med piano, slagverk och harpa. Jag drab­
bades av verkets oerhörda musikaliska kraft och de verbala ex-
• l tt· d" e k·
plosionerna med "våldrostning" och "flag a raan e , m n oc sa
69