Uti vår hage - Uppsala Akademiska Kammarkör

också att tänka på innehållet i texten så att den kunde nå
fram till publiken.
på en körresa till Finland skulle vi sluta konserten i
Åbo med att, tillsammans med våra värdkörer Brahe djäknar
och Florakören och under ledning av Gottfrid Gräsbäck,
sjunga sommarmarschen över bygden. Vid festen efter kon­
serten talade styckets arrangör, Otto Andersson, då över
80 år gammal. Han påpekade att stycket var en långsam marsch,
men som vi sjungit den blev den en "springdans". Uttalandet
gjorde ett starkt intryck på oss alla, Danne inte minst. Vi
sjöng sedan många sånger i betydligt långsammare tempo än
tidigare. Bl.a. kom på Fjeldesti av P-B att helt ändra
karaktär.
Jag tyckte mycket om att sjunga romantisk musik under
Dannes ledning, både av Brahms och svenska kompositörer som
Wikander, Lindberg och Stenhammar. Men det var också intres­
sant att pröva hur långt vi kunde nå i fråga om modern musik.
Gränsen för en körs förmåga är ju delvis beroende av hur
mycket tid man anser att det är värt att lägga ned på ett
verk. Det är stimulerande att som körsångare känna att man
flyttar fram sina positioner. Under min första tid med Danne
tyckte jag att Lidholms Motto och de tre visorna med Strind­
bergtexter var svåra. Senare övade vi länge på Canto LXXXI
och tyckte att den utgjorde gränsen för vad vi då klarade av.
Detsamma sade vi i början av Anders Ebys tid om ... a riveder
le stelle. Det är också fantastiskt att få leva sig in i
moderna verk så som man måste göra när man själv skall fram­
föra dem. Stackars publik som bara får höra verken en gång!
Höjdpunkten under Dannes dirigentperiod blev enligt min
åsikt Poulencs Figure humaine inom ramen för Europa Cantat.
Vi hade tidigare deltagit i sådana körinternat i Belgien och
österrike. Vid nästa Europa Cantat-samling i Autun i Frank­
rike 1973 skulle Danne leda en s.k. atelje, dvs repetera in
och leda framförandet av ett körverk. Danne hade valt Figure
humaine. - Vi repeterade i en kall kyrka. Musiken värmde men
flickorna måste köpa skumguddikuddar på ortens Tempo för att
inte få blåskatarr mitt i sommaren. Pojkinternatet där vi
52
flickor bodde, hade minst 50 sängar i varje rum, bara kallt
vatten och ståtoaletter och nätterna var kalla. När vi tänk­
te på de tio-åriga pojkar som bodde där hela vintrarna för­
stod vi att bortskämda svenskor nog skulle akta sig för att
klaga: - Repetitionerna var stimulerande, men konserten var
körinternatets höjdpunkt. Åhörare i katedralen observerade,
hur den kände schweiziske dirigenten Michel Corboz satte sig
upp i bänken redan vid den första strofen av verket och se­
dan lyssnade intensivt på framförandet. Enligt bandinspel­
ningarna var väl inte alla toner de rätta, men det saknades
inte känsla och övertygelse:
När Danne sommaren 1974 flyttade till Malmö och Köpenhamn,
undrade jag vad som skulle hända med UAK. Kören hade till­
sammans med Danne utvecklats i 13 år i en speciell riktning.
Skulle det över huvud taget gå för någon annan dirigent att
ta över kören utan att medlemskadern radikalt förnyades?
Det tar alltid tid för en kör att vänja sig vid en ny
dirigent. Det kändes därför olyckligt att vi under Anders
Ebys första år hade konserter och skivinspelningar av Figure
humaine med Danne. Först efter ett körinternat på Ingesunds
musikskola sommaren 1975 började jag riktigt komma in i
Anders sätt att arbeta. För mig kändes det som om litet av
Erics anda återigen kommit till kören. Det var inte längre
samma UAK och det kändes spännande.
Romantisk musik passar fortfarande UAK:s klang och har
tillsammans med modern musik spelat en stor roll även under
Anders dirigentperiod. Brahms tröttnar jag aldrig på att
sjunga - det har därför varit glädjande att hans motetter
och hans Requiem har stått på repertoaren ett par gånger
under Eby-perioden.
En annan av mina favoriter är Lidholms ..• a riveder le
stelle. Det är ett ganska svårt stycke. Det står i noterna
att man kan göra stycket med 32 sångare om de är proffs,
annars krävs det 64, dvs två i varje stämma. så många har
vi aldrig varit. Om några sångare är borta från en repetition
- och det händer ju varje vecka - så klingar stycket annor­
lunda. Verket har krävt mycket arbete men har varit värt det.
53