Uti vår hage - Uppsala Akademiska Kammarkör

nomiska kalkyler med blev till stor lycka för körens utveck­
ling. Och Norrlands nation ökade beredvilligt sitt anslag.
Den nye dirigenten, på repetitionerna kallad Danne, till­
trädde hösten 1961 och gjorde sin offentliga debut med kören
vid firandet av FN-dagen den 24 oktober i universitetets aula.
vår medverkan där var ett försök att inlemma kören i Uppsalas
årliga festcykel och därigenom få kontakt med ny publik. Vi
deltog några år i FN-dagen men firandet utvecklade sig aldrig
till någon levande tradition. Den första riktiga konserten
under Stenlunds le?ning gav Norrlandskören i S:t Ansgars kyr­
ka i Sigtuna den 17 mars 1962. Om han i början hade för­
skräckt en och annan med sina oförblommerade ut·talanden så
vann han nu definitivt allas hjärtan, även publikens, genom
sitt oerhört laddade sätt att leda konserten.
Programmet upprepades i Trefaldighetskyrkan i Uppsala den
25 mars men hade då utökats med Lars-Erik Larssons Missa bre­
vis, det svåraste verk kören dittills givit sig i kast med.
Några veckor senare anordnades på Norrlands nation en s.k.
musikalisk studio kring detta verk, som först analyserades
med kören som illustratör, därefter diskuterades av bl.a.
Ingmar Bengtsson, Henry Weman och tonsättaren själv för att
slutligen uppföras i sin helhet.
Under hösten gjordes en rad mindre uppsjungningar men ef­
ter julen skruvades arbetstempot upp högst avsevärt. Vi sjöng
bl.a. vid tre synnerligen olikartade tillfällen i universi­
tetsaulan. Först medverkade vi i Gävleborgsorkesterns fram­
förande av Rimskij-Korsakovs Mozart och Salieri. Därmed in­
leddes ett flerårigt samarbete med Carl Rune Larsson såsom
konstnärlig ledare för Gävleorkestern. Vi var ju hela tiden
på spaning efter intressanta arbetsuppgifter för kören _
det gällde att skapa ett livsutrymrne för den i konsertut­
budet och samtidigt att skaffa konsertintäkter till verk­
samheten. Starten till samarbetet med gävleborgarna hade
sin poänger. I januari samma år hade OD engagerats för en
konsert med orkestern i Gävle. Stenlund var med som s.k. hyr­
tenor. I en paus gick vi fram till Carl Rune Larsson och be­
rättade, att det fanns en nYt mycket bra studentkör i Upp-
20
sala, som han vid behov borde anlita. Larsson såg lite skep­
tisk ut men en tid senare ringde han och bad oss medverka i
stycket av Rimskij-Korsakov. Körpartiet i detta är verkligen
det minsta tänkbara - sju takter! Rimskij-Korsakov har näm­
ligen citerat inledningen till Mozarts Requiem men avbryter
citatet efter några få takter. Vi tyckte detta verkade spän­
nande och så korn vår debut i sådana sammanhang att bestå i
en för publiken mycket mystifierande insats. Kören stod näm­
ligen dold för den i trappan bakom absiden. Genom att glänta
i dörren kunde jag se dirigentens slag och förmedla dem till
sångarna.
Carl Rune Larsson var mycket nöjd med denna prestation
och nästa vår bad han oss medverka i uruppförandet av Bo
Lindes Vårbilder och i Brahms Schicksalslied. 1965 blev det
Brahms Nänie och Lidholms Nausikaa ensam. Aret därefter gjor­
des ett framförande, som gav kraftigt eko ända nere i Stock­
holm och som ledde till att vi engagerades för två konserter
i Stockholms konsertförening med samma verk, nämligen Witold
Lutosiawskis Trois Poemes d'Henri Michaux med Larsson och Sten­
lund som samtidigt agerande dirigenter för orkester respek­
tive kör (mars 1967). Detta medförde i sin tur att när radion
år 1969 gjorde en hel Lutosiawskikonsert under tonsättarens
egen ledning, ombads vi medverka i de tre poemen, där Leif
Segerstam ledde orkestern och tonsättaren kören. Denne hade
för övrigt ytterst lite att rätta till i den instudering som
Stenlund hade gjort med oss. Denna remarkabla konsert ägde
rum i Uppsala universitets aula, där vi alltså börjat så
smått med sju takter Mozart fem år tidigare.
Den 24 mars 1963 kom nästa aulaframträdande under den vå­
ren. Vi hade i körekumenisk anda inbjudit Allmänna Sången,
Madrigalgruppen och Akademiska kören i Stockholm till en li­
ten festival för blandad körsång med Johannes Norrby som kon­
ferencier och ledare för de gemensamma numren. Efteråt var
det fest på östgöta nation. I den deltog även den 80 man
starka. manskören YL från Helsingfors och deras värdar ur 00.
En liknande samkonsert anordnades också nästa vår. Den följ­
des (den 8 mars) aven uppmärksammad debattdag kring temat
21