Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
38 Bohusläns museum 2006:30<br />
Återbruk under yngre romersk järnålder<br />
Från början av andra århundradet före Kristus saknas dateringar under<br />
några århundraden. Först under yngre romersk järnålder har mänsklig<br />
verksamhet åter avsatt spår på platsen. Den centrala gravgömman A879<br />
(Grav 1) i skärvstenshögen kan enligt ett daterat kamfragment tidigast ha<br />
tillkommit då. De övriga två gravgömmorna har inte kunnat dateras, men<br />
det är inte osannolikt att de är från samma tid. Ytligt i skärvstenshögen<br />
fanns keramik som kan dateras till yngre romersk järnålder (F75, F76 och<br />
F96). Liknande keramik återfanns också som lösfynd (F95) från norra delen<br />
av undersökningsområdet och en 14 C-datering av gropen A250 hamnade i<br />
denna period. Det har inte gått att datera tillkomsten av den inre stenkretsen,<br />
men det framstår som rimligt att den tillkommit i samband med den<br />
centrala gravläggningen eftersom gravgömman tydligt förhåller sig till<br />
kretsen. Samma sak skulle kunna gälla den ytliga deponeringen av kvarts<br />
som åtminstone måste ha varit väl synlig för de människor som genomförde<br />
begravningen. Av allt att döma riktar den sig mot söder och skulle, om<br />
kullen var fri från sly, ha synts på långt håll.<br />
Det finns olika sätt att se på lokaliseringen av gravläggningarna i skärvstenshögen.<br />
Det högsta och mest iögonfallande läget i dalgången är givetvis<br />
impedimentet och det bästa läget på impedimentet är på toppen av<br />
skärvstenshögen där den centrala gravläggningen är gjord. Det är därför<br />
inte otänkbart att man under yngre romersk järnålder återanvände platsen<br />
av en slump utan att vara medveten om platsens tidigare historia. En sådan<br />
argumentation förs kring den likartade fornlämningen Ödsmål 66 som<br />
låg knappt sju kilometer norr om Norum 208 och slutundersöktes år 1976.<br />
Ödsmål 66 utgjordes av ett litet gravfält med åtta gravläggningar från övergången<br />
mellan romersk järnålder och folkvandringstid, vilket överlagrade<br />
en boplats som undersökarna daterade till förromersk järnålder. Två gravgömmor<br />
hade anlagts i en stor, oval skärvstenshög som ansågs tillhöra den<br />
äldre boplatsen. Enligt tolkningen var dessa gravar de primära på gravfältet<br />
och de hade anlagts i skärvstenshögen eftersom den utgjorde den högsta<br />
punkten i det omedelbara närområdet. Skärvstenshögen tolkades som en<br />
kontinuerligt använd avfallshög, även om materialet i högen snarar hade<br />
karaktär av röjningsröse. I övrigt fanns det stora likheter i det förromerska<br />
boplatsmaterialet mellan Norum 208 och Ödsmål 66, där det också fanns härdar,<br />
gropar och stolphål som inte tillhörde uppenbara byggnadslämningar<br />
(Jonsäter 1982:82ff).<br />
Likheterna mellan fornlämningarna kan emellertid också tolkas på ett<br />
annat sätt, nämligen att begravningar i skärvstenshögar representerar ett<br />
medvetet ianspråktagande av välbekanta platser med anknytning till det<br />
förgångna. Platserna borde då ha haft någon form av rituell eller ideologisk<br />
laddning för dem som utförde begravningarna. Resonemanget förutsätter att<br />
platserna – och i synnerhet skärvstenshögarna – var ihågkomna ännu under
Change language