SKÄRVSTEN, SKÖRD OCH BEGRAVNING

XX UN 

SkärvStEn, Skörd och bEgravning 

Jonas Svensson och Susanne Axelsson 

Rapport 2006:30 

SkärvSten, Skörd 

och begravning 

En SkärvStEnShög från bronSåldEr 

mEd gravar från romErSk järnåldEr 

naturgaSprojEktEt 

Arkeologisk slutundersökning/teknisk rapport 

Norum 208:1 

Norums-Inlag 1:4, Norums socken, 

Stenungsunds kommun 


Bohusläns museum 

Rapport 2006:30

Sk är vSten, Skörd och begravning 

En sk är vstEnshög från bronsåldEr mEd gravar från romErsk järnåldEr 

naturgasprojEktEt 


Norum 208:1, Norums-Inlag 1:4, Norums socken, Stenungsunds kommun 

bohuSlänS muSeum 

r appor t 2006:30

ISSN 1650-3368 

Författare Jonas Svensson och Susanne Axelsson 

Layout, grafisk form och teknisk redigering Gabriella Kalmar 

Omslagsbild Foto taget av Susanne Axelsson. Fotot visar norra delen av undersökningsområdet från sydost. Till 

vänster i bild syns motorvägen och det är tydligt hur mycket av bergen runt dalgången som sprängts bort för den. 

Tryck Grafisk Precision AB, Uddevalla 2009 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012 

Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriverket 2008-12-05. Dnr 601-2008/3136 

BOHUSLÄNS MUSEUM 

Museigatan 1, Box 403, 451 19 Uddevalla 

tel. 0522-656500, fax 0522-126 73 

www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se

i nnehåll 

Sammanfattning ..................................................................................................................................................... 7 

bakgrund ................................................................................................................................................................................ 7 

r appor ten ............................................................................................................................................................................. 9 

landSk apSbild .............................................................................................................................................................. 9 

Naturlandskap ................................................................................................................................................. 9 

Kulturlandskap ...........................................................................................................................................10 

Fornlämningsmiljö ..............................................................................................................................11 

Tidigare utförda undersökningar .............................................................................11 

m etod ........................................................................................................................................................................................13 

Genomförande ...........................................................................................................................................15 

reSultat ................................................................................................................................................................................15 

Skärvstenshögen ....................................................................................................................................15 

Övriga anläggningar .......................................................................................................................23 

Stolphål ........................................................................................................................................................23 

Härdar ............................................................................................................................................................23 

Kokgropar ...................................................................................................................................................25 

Gropar ............................................................................................................................................................25 

Lerplättar ....................................................................................................................................................26 

Fynd................................................................................................................................................................................26 

Keramik .........................................................................................................................................................26 

Bränd lera ...................................................................................................................................................28 

Flinta ...............................................................................................................................................................28 

Kvar ts ..............................................................................................................................................................30 

Bergar t ...........................................................................................................................................................30 

Ben .....................................................................................................................................................................30 

Analyser ..................................................................................................................................................................31 

Vedar tsanalyser ....................................................................................................................................31 

14 C- analyser ..............................................................................................................................................32 

Miljöprover ................................................................................................................................................32 

Osteologi .....................................................................................................................................................32 

Tunnslip keramik .................................................................................................................................32 

Lipidanalys keramik .........................................................................................................................33 

Sammanfattning och slutsatser ..................................................................................33 

Skärvstenshögen .................................................................................................................................33

Den fyrkantiga härden ..................................................................................................................34 

Aktiviteter under förromersk järnålder .........................................................................35 

Återbruk under yngre romersk järnålder .....................................................................36 

reSultat gentemot underSök ningSplanen .................................................38 

m aterialetS potential ...........................................................................................................................40 

åtgärdSförSlag .....................................................................................................................................................40 

referenSer ........................................................................................................................................................................41 

Litteratur ...............................................................................................................................................................41 

Otryckta källor ............................................................................................................................................42 

tek niSk a och adminiStrativa uppgif ter .............................................................43 

figur för teck ning ..............................................................................................................................................45 

bilagor ....................................................................................................................................................................................46

6 Bohusläns museum 2006:30 

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 

2008-12-05. Dnr 601-2008/3136.

Sammanfattning 

Under maj och juni månad 2003 undersökte Bohusläns museum resterande 

delar av en tidigare delundersökt boplats, fornlämning 208 i Norums socken, 

Stenungsunds kommun. Undersökningen föranleddes av anläggandet av 

en naturgasledning och utfördes i samarbete med Lödöse museum, Riksantikvarieämbetet 

UV Väst och Göteborgs Stadsmuseum. 

Vid undersökningen påträffades, utöver de förväntade boplatslämningarna, 

en skärvstenshög. I och i anslutning till skärvstenshögen påträffades 

även urnegravar. 

Fynd och 14 C-dateringar pekar på en lång användningsperiod från yngre 

bronsålder till förromersk järnålder. En kortare användningsfas med gravläggningar 

under yngre romersk järnålder beläggs genom en 14 C-datering 

och gravmaterial. 

Fornlämningen är i och med detta slutundersökt och borttagen. 

bakgrund 

Mellan den 13 maj och den 3 juni 2003 genomförde Bohusläns museum 

(BM), i samarbete med Lödöse museum (LM), Riksantikvarieämbetet UV 

Väst samt Göteborgs Stadsmuseum (GSM), en arkeologisk slutundersökning 

inom fastigheten Norums-Inlag 1:4, Norums socken, Stenungsunds 

kommun, Västra Götalands län. Till följd av fastighetsregleringar ligger 

undersökningsområdet idag inom fastigheten Strandnorum 33:1 (figur 1). 

Undersökningen föranleddes av anläggandet av en naturgasledning mellan 

Hisingen och Stenungsund och berörde en tidigare delundersökt boplats, 

fornlämning 208. 

Uppdragsgivare och kostnadsansvarig var Nova Naturgas AB, enligt 

Länsstyrelsens beslut 431-74964-2002. I undersökningen deltog Leif Johansson 

(LM, fältansvarig) och Susanne Axelsson (BM, fält- och rapportansvarig), 

Tina Fors (UV Väst), Christina Toreld (BM), Magnus Pettersson (UV 

Väst) och Tom Wennberg (GSM). 

Huvudsyftet med undersökningen var att fastställa boplatsens användningstid 

och om aktiviteterna tidsmässigt kunde kopplas till tidigare undersökta 

boplatslämningar (jfr Olsson 1982). Speciell vikt skulle läggas vid att 

fastställa boplatsens inre struktur, förhållandet till de övriga, tidigare undersökta, 

lämningarna samt vid att identifiera eventuella aktivitetsområden. 

Utifrån ett övergripande projektprogram för de arkeologiska insatserna 

inom Naturgasprojektet (Axelsson et al 2005) formulerades undersökningens 

huvudsakliga målinriktningar i undersökningsplanen. Landskapsutnyttjande 

över tid och kommunikation bedömdes vara relevanta temata. 

Skärvsten, skörd och begravning


Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7183, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt 

för spridning. Lantmäteriverket 2008-12-05. Dnr 601-2008/3136.

appor ten 

Fornlämningen Norum 208:1 drabbades dessvärre av en rad olyckliga omständigheter 

innan den togs bort. Det framgick inte av förundersökningen 

att det fanns gravlämningar på platsen, vilket fick negativa konsekvenser 

för såväl planering och budgetering som för uppsatta målsättningar inför 

slutundersökningen. Vid fältarbetet uppstod omfattande problem med de 

digitala inmätningarna, vilket medförde att dokumentationen ibland fick 

luckor. Problemen förvärrades av att ett inbrott gjordes i redskapsboden 

då bland annat en reflektor till mätinstrumentet stals. 

Efter undersökningens slut avslutade Susanne Axelsson sin anställning 

vid Bohusläns museum innan avrapporteringen var färdig, men överlämnade 

ett halvfärdigt manus till museet. Niklas Ytterberg vid Bohusläns 

museum lät utföra flera kompletterande analyser, men hade inte möjlighet 

att slutföra rapportskrivningen. Uppdraget gavs till Jonas Svensson som 

har sammanställt föreliggande rapport. De luckor i dokumentationen som 

de olyckliga omständigheterna och den långa bearbetningen kan ha gett 

upphov till beskrivs i förekommande fall i texten. 

landSk apSbild 

Naturlandsk ap 

Norum 208 var belägen i en mindre öst-västlig dalgång i sydvästra kanten 

av ett höjdområde. Boplatsen låg i södra delen av dalgången, omedelbart 

öster om E6, på nivåer mellan 30 och 35 m ö.h. Den var omgiven av skogklädda 

höjder i norr, öster och väster med nivåer på cirka 40–45 m ö.h. Söder 

om fornlämningen avgränsades dalgången tidigare av en liten bergsklack 

som gick i öst-västlig riktning. Denna sprängdes sönder vid utbyggnaden 

av väg E6 och ligger nu kvar som en liten rest strax öster om E6:an. Söder 

om denna sluttar terrängen ner mot Spekerödsdalen. Genom dalgången och 

öster om fornlämningen rinner en liten bäck. Tidigare har även ett mindre 

vattendrag runnit genom dalgången från väster till öster, där det flöt samman 

med ovan nämnda bäck strax öster om fornlämningen (jfr figur 4). 

Detta var redan vid utgrävningen av Norum 208:2 år 1979 delvis kulverterat 

(Olsson 1982:100). Vattendraget tycks sedan ha försvunnit från kartorna, 

förmodligen som en följd av dramatiska förändringar av landskapet i 

samband med vägbygget. Själva fornlämningen var belägen på och runt 

ett mindre impediment mitt i dalgången, samt i en flack sydsluttning norr 

om detta. Impedimentet ligger i gammal åkermark, och på bergen runt dalgången 

växer blandskog med övervägande inslag av lövträd. 

Skärvsten, skörd och begravning 9


Kulturlandsk ap 

Fornlämningen var belägen inom ett av länsstyrelsen uttaget fornlämningsområde 

(nr 131), vilket består av delar av höjdområdet norr om Spekerödsmotet. 

Området är främst uttaget på grund av sin mångfald av gravar, vilka 

är belägna på höjderna runt den lilla dalgången som Norum 208 låg i 

(Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1984). Idag genomskärs hela området 

av väg E6, men innan vägens tillkomst utgjorde dalgången ett litet 

slutet landskapsrum med ett impediment i mitten, omgivet av höjder. 

Namnet Norums-Inlag kan tidigast härledas till 1568 och syftar till orden 

inlaga, det vill säga en bit av utmarken som tagits i bruk för odling (Lönn 

1999:217). Ur odlingssynpunkt utgjorde dalgången Norums-Inlags största 

sammanhängande odlingsmark innan motorvägsutbyggnaden klöv fastigheten 

i två delar. 

Figur 3. Översikt över undersökningsområdet med närliggande fornlämningar markerade. Notera 

särskilt fornlämningarna Spekeröd 134 och Norum 179 som grävdes ut i samband med vägbygget. 

Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-12-05. Dnr 601- 

2008/3136.

Fornlämningsmiljö 

Inom en radie av 500 meter från Norum 208 ligger arton gravar. De utgörs 

av övertorvade stensättningar, ett röse, en hög och tre gravgrupper – varav 

en med övertorvade stensättningar, en med en domarring och en rest 

sten samt en gravgrupp med två övertorvade stensättningar, en hög och 

en rest sten. Inom 500 meters radie ligger också sju boplatser varav två 

är arkeologiskt undersökta i samband med byggandet av E6:an. Den ena, 

Spekeröd 134, var belägen 200 meter söder om Norum 208, i sluttningen 

ner mot Spekerödsdalen, och undersöktes i två omgångar, dels 1979, dels 

1987 (Olsson 1982; Ängeby 1996). Lämningarna utgjordes av en stensättning, 

daterad till yngre romersk järnålder, samt en skärvstenshög, daterad 

till yngre bronsålder. Även boplatslämningar i form av ett cirka 12 meter 

långt hus, anläggningar och fynd påträffades och daterades genom keramiken 

till perioden yngre bronsålder till äldre romersk järnålder, med någon 

enstaka skärva som hör hemma i yngre romersk järnålder. Norr om Norum 

208 låg Norum 209, även det en boplats som undersöktes i samband med 

motorvägsutbyggnaden. Här påträffades främst kokgropar. Platsen daterades 

till perioden yngre bronsålder–äldre järnålder (FMIS). 

En dryg kilometer söder om Norum 208 undersöktes år 1986–1989 tre 

boplatser inom området för nuvarande Spekerödsmotet (Johansson 1995). 

År 1990–1991 genomfördes även undersökningar av sten- och järnåldersboplatser 

öster om motet (Pettersson 1996). Sammantaget visade dessa undersökningar 

att den höjd varpå motet är beläget har varit plats för flera bosättningar 

och gravfält från yngre bronsålder fram till folkvandringstid. I 

västra delen av området låg även vad som tolkats som en verkstadsplats 

för bronsgjutning (Jörlanda 185). En vikingatida grav belägger aktiviteter 

även under senare perioder (Spekeröd 3 och 4). 

Tidigare fynd från såväl Norum 208 som närliggande undersökta platser 

pekar således enhälligt på ett mer intensivt landskapsutnyttjande under 

yngre bronsålder–romersk järnålder, även om det finns inslag från såväl 

äldre som yngre perioder i fyndmaterialet. 

Tidigare utförda undersökningar 

Norum 208 bestod ursprungligen av en cirka 60x40 meter stor boplats från 

förromersk järnålder, belägen där motorvägen idag går genom den mindre 

bergsklack som avgränsat dalgången åt söder. I samband med utbyggnader 

av väg E6 har platsen delundersökts arkeologiskt vid två tillfällen, 1979 

samt 1988 (Olsson 1982; Streiffert 1995). Undersökningen 1979 visade på 

två fyndförande ytor inom området, en uppe på bergsklacken i norr och 

en nedanför i södersluttningen mot Spekerödsdalgången. Mellan dessa två 

ytor saknades fynd inom en cirka 25 meter bred remsa. 



Vid undersökningen 1979 påträffades bland annat två härdar samt en 

grop täckt av ett lerlager. Däremot hittades inga spår efter hus, men undersökarna 

trodde möjligen att dessa skulle kunna ligga längre österut ner 

mot bäcken. Vid undersökningen 1988 drogs ett längre schakt öster om det 

tidigare undersökta området och söder om det nu undersökta impedimentet, 

där dock inga fynd påträffades. Efter den senare undersökningen gjordes 

bedömningen att en cirka 60x20 meter (nordnordöst-sydsydväst)stor 

boplatsyta fanns kvar (benämnd Norum 208:1). 

Förundersökningen av Norum 208:1 år 2003 utfördes genom att schakt 

och ytor upptogs inom förundersökningsområdet, som då innefattade den 

kvarvarande delen av fornlämningen samt sluttningen norr om impedimentet 

(Ytterberg 2006). Impedimentet var kraftigt överväxt med taggbuskar 

och mindre träd vilket gjorde det svårforcerat. Vid förundersökningen upptogs 

ett stort antal schakt framför allt i den omkringliggande åkermarken. 

Vid impedimentet förlades schakten så nära in på detta som möjligt och en 

okulär besiktning av de delar som inte kunde nås med maskin utfördes. 

Förundersökningen kunde påvisa att det skett en ganska omfattande förhistorisk 

aktivitet inom området, framför allt i den norra delen av undersökningsområdet. 

Här påträffades anläggningar i form av gropar, härdar och 

stolphål, samt fynd av keramik, bränd lera med mera. Slutbedömningen 

av förundersökningsresultatet blev således att dessa ytor förmodligen har 

utgjort ett aktivitetsområde tillhörande den i söder liggande, undersökta 

Figur 4. Dalgången från luften år 1978 innan större väg- och utgrävningsprojekt totalt hade förändrat 

dess utseende. I bildens mitt syns det impediment som fornlämningen Norum 208:1 var beläget 

på. Norum 208:2, som undersöktes 1979, var beläget i dungen mellan fälten strax till vänster om impedimentet. 

I den flacka dalgången kan man skönja de två små vattendragen som rann genom den. I 

dalgångens norra del, vid skogsranden i bildens övre, högra hörn var fornlämningen Norum 209:1. 

Strax till höger om det lilla torpet i bildens nedre, vänstra hörn var skärvstenshögen och boplatsen 

vid Spekeröd 134:1. Foto från sydost, Mats Jonsäter. Från ATA, negativnummer U136:22.

delen av fornlämningen, Norum 208:2. Man uteslöt naturligtvis heller inte 

möjligheten att fynden kunde tillhöra en annan närliggande fas av bosättning 

i området. 

m etod 

Inför slutundersökningen förväntades lämningarna efter en genomsnittlig 

järnåldersboplats med anläggningar och förhoppningsvis huskonstruktioner. 

Undersökningsmetodiken var upplagd därefter med maskinell avbaning, 

registrering och dokumentation av anläggningar i plan och profil 

med digitalt foto och ritningar samt insamling av relevanta analysprover. 

De flesta anläggningar snittades och grävdes till 50 procent, medan ett fåtal 

som bedömdes ha stor potential tömdes på sitt innehåll. 

Vid avbaning i kanten av impedimentet, i mitten av undersökningsområdet, 

påträffades en skärvstenshög. Skärvstenshögen torvades av med maskin 

och handrensades, en kryssprofil lades ut, och anläggningen grävdes i 

kvadranter, de två norra för hand, de två södra delvis för hand, i sista skedet 

delvis med maskin. Alla fynd som påträffades i anläggningen mättes in. 

För övriga ytor utfördes dokumentation med totalstation och inmätning 

av nivåer och fynd. Profilritning genomfördes för hand i skala 1:20. 

Genomförande 

Vid slutundersökningen banades större delen av undersökningsområdet 

av ner till alven, som mestadels bestod av sandig silt. Gränsen där alven 

Figur 5. Undersökningsområdet under avbaning. När bilden togs hade skärvstenshögen på impedimentet 

ännu inte upptäckts. Den doldes av ett tätt och blommande slånsnår som syns till vänster i 

bild. Foto från nordost Susanne Axelsson. 



Figur 6. Den norra delen av undersökningsområdet 

banas av med grävmaskin. 

Framför maskinen syns Tina Fors och Leif 

Johansson. Foto från nordost Susanne Axelson. 

övergick i styv lera blev även undersökningsytans avgränsning mot norr, 

söder och öster. I väster begränsades avbaningen av störningar från motorvägsbygget. 

Avbaningen började i den norra delen av området. Nästan 

omedelbart framkom ett antal anläggningar av varierande karaktär såsom 

härdar, stolphål och gropar. Även en del fynd i form av keramik och slagen 

flinta påträffades. Området runt och söder om impedimentet banades 

av, så att impedimentet kom att ligga som en ö på undersökningsytan. 

Majoriteten av alla anläggningar påträffades på den norra ytan. Dessutom 

fanns en del anläggningar och fynd i området intill impedimentet i väster 

och söder, medan området väster om undersökningsområdet hade störts i 

samband med byggandet av E6. 

I samband med avbaningen runt själva impedimentet avlägsnades en betydligt 

större del av vegetationen och växtligheten närmast berget och en bit 

upp på dess norra sluttning än vad som varit fallet vid förundersökningen. 

I kanten av det taggiga buskage som täckte impedimentet påträffades en 

skärvstenspackning. Därefter följde en total avröjning av impedimentet. 

På berget framträdde en skärvstenshög som bestod av en stenpackning 

av blandad såväl skärvig som obränd sten. Den var belägen på impedimentets 

krön och täckte i stort sett hela krönplatån och dess sluttningar. I söder 

och väster sluttade berget ganska brant, och i norr och öster sluttade berget 

flackare ut mot den gamla åkermarken. Skärvstenshögen verkade vara 

mycket tät och vällagd. Dessutom fyllde stenpackningen ut ett antal naturliga 

klyftor i berget och det upplevdes som om man ”klätt” berget i sten. 

Figur 7. Leif Johansson och Daniel Johansson rensar fram skärvstenshögen som hittills legat dold under 

ett tjockt täcke av ogenomtränglig taggighet. Foto från nordost Susanne Axelsson.

Figur 8. Schaktplan som visar de grävda schakten samt anläggningarnas fördelning. Skala 1:500. 



Figur 9. Anläggningarna på den norra delen av undersökningsområdet. Skala 1:200.

Figur 10. Anläggningarna på södra delen av undersökningsområdet. Skala 1:200. 



reSultat 

Sk är vstenshögen 

Anläggningen A761 utgjordes av en något svåravgränsad stenpackning 

som till största delen anlagts över ett parti berg i dagen. Det faktum att den 

var svåravgränsad gjorde att den första inmätningen gjordes lite för liten. 

Tyvärr finns ingen andra inmätning bevarad i dokumentationen utan den 

som visas på planen är en aning för liten. I själva verket sträcker sig anläggningen 

ytterligare en dryg meter åt väster och omkring en meter åt söder. 

Totalt var anläggningen 9x6,5 meter (öst–väst) stor och cirka 0,6 meter hög. 

Anläggningen var uppbyggd av 0,2–0,4 meter stora stenar, uppblandade 

med skärvsten. Ytan bestod mest av mindre skärvig sten, 0,10–0,15 meter 

i storlek, vilket var särskilt tydligt i de norra kvadranterna. Större delen 

av stenpackningen låg på kalt berg, men dess centrala del hade lagts över 

en avlång naturlig svacka i berget som var 1–2 meter bred. Svackan gjorde 

intryck av att vara medvetet utfylld med siltig sand. Ovanpå sanden hade 

ett 0,6x0,4 meter stort stenblock placerats, runt vilket stenpackningen sedan 

var uppbyggd. Utöver den stora centrala svackan fanns två mindre 

svackor eller sprickor, varav den ena var i anläggningens västligaste del 

och den andra i dess sydvästra del. Inga recenta störningar kunde påvisas 

förutom att en telestolpe hade rests i stenpackningens sydvästra del och 

stagats i det omgivande berget. Vid rensning framträdde en något ofullständig 

stenkrets som utgjordes av 0,4 meter stora stenar. Den tolkades som 

en rest av en inre stenkrets. Dessvärre saknas uppgifter om mått på denna 

från grunddokumentationen, men utifrån foton och profiler kan man sluta 

sig till att den bör ha haft en diameter på ett par meter. Centralt i anläggningens 

södra del påträffades en närmast oval, 1,4 x 0,9 meter stor (N–S) 

koncentration av slagen kvarts. Kvartsbitarna var upp till 0,15 meter stora 

och var utplacerade så att de var synliga från söder. 

Centralt i stenpackningen, inuti den inre stenkretsen påträffades en gravgömma 

i form av ett keramikkärl och brända ben. Gravgömman A879 eller 

”Grav 1” låg omkring 0,1 meter under den framrensade ytan på en flat 

sten och upptog en yta av 0,4 x 0,3 meter (N–S). Stenen låg i sin tur ovanpå 

det stenblock som lagts över silten i den centrala svackan. Kärlet benämns 

i dokumentationen urna, men det rör sig inte om ett komplett kärl. Tvärtom 

saknas i det närmaste bottenfragment och mynningsbitar och inga av 

bukfragmenten passar samman. Av allt att döma kommer dock de relativt 

stora skärvorna från samma kärl. Kanske representerar de snarare en 

rituell förstörelse av kärlet i samband med begravningen än resterna av 

en gravbehållare. Kärlet (F55 och F59) var ganska stort, hade en slät, men 

grov yta och kan enligt keramikanalysen betecknas som ett ganska ordinärt 

hushållskärl (se bilaga 9). Benen visade sig vid analys komma från en 

vuxen individ, 20–40 år, och kraftigt byggd. Någon könsbedömning var

Skärvsten, skörd och begravning 19 

Figur 11. Skärvstenshögen i plan med anläggningar och fyndenheter markerade. Polygonen visar de först framrensade, diffusa begränsningarna. 

Senare visade det sig dock att anläggningen var större och bredde ut sig över impedimentet i norr och väster, vilket framgår tydligt av 

profilerna. I söder avslutades berget med en brant avsats. Det finns tyvärr ingen bevarad inmätning av den större utbredningen. Gravgömman 

A747 ingick i skärvstenshögen liksom de flacka anläggningarna på berget i sydväst. Förmodligen gjorde även graven A472 det. Det 

finns heller ingen bevarad inmätning för den inre stenkretsen, men den kan skönjas både i profilritningar och på foton. Skala 1:100.


Figur 12. Skärvstenshögen i profil. Skala 1:50. Illustration Anette Olsson.

Figur 13. Skärvstenshögen framrensad i sin helhet. Foto från öster, Susanne Axelsson. 

Figur 14. En kryssprofil har anlagts genom skärvstenshögen och de olika kvadranterna har grävts ut. 

Här framträder berget och svackan i mitten av anläggningen så som den såg ut i den nordöstra kvadranten. 

Foto från nordost, Susanne Axelsson. 



Figur 16. Gravurnan i A747 (grav 3) i den 

västra kanten av skärvstenshögen. Foto 

Susanne Axelsson. 

Figur 15. Den nordvästra kvadranten av skärvstenshögen A761. Ovanpå den flata sten som markeras 

med en pil låg gravgömman A879 (grav 1). I bilden syns flera av de stora stenar och block som 

utöver skärvsten ingick i fyllningen. Från nordväst. Foto Susanne Axelsson. 

inte möjlig att göra (se bilaga 7). Vid den osteologiska analysen påträffades 

bland de brända benen även ett fragment av en tandplatta från en sammansatt 

kam med nithål. Kammen bestämdes av Martin Rundkvist och daterades 

till tidigast yngre romersk järnålder eftersom kammar av sammansatt 

modell uppträder först då (Rundkvist M. muntl. uppg.). 

I den västligaste av de båda mindre svackorna i berget under stenpackningen 

påträffades ytterligare en gravgömma. Den utgjordes av ett fragmenterat 

kärl med en mindre mängd brända ben. Denna benämns A747 eller 

Grav 3. Kärlet var betydligt mer intakt än det i Grav 1. Hela bottenpartiet och 

det mesta av buken fanns och stod upprätt in situ (se figur 16). Inga mynningsbitar 

påträffades dock. Skärvtjockleken uppgick till 7 millimeter och 

bottendiametern kunde beräknas till 11 centimeter, vilket betyder att det 

var ett relativt stort kärl. Endast några få gram ben påträffades i urnan, men 

några av dem kunde trots allt bestämmas till skallfragment av människa. 

Därutöver finns i intrasisfilen uppgifter om ytterligare en gravgömma, 

A472 eller Grav 2. Anläggningen var cirka 0,5 x 0,2 meter stor och mättes in 

strax norr om, alternativt i, stenpackningens nordligaste kant. Om Grav 2 

finns dessvärre ingen ytterligare dokumentation bevarad. Antingen har fynd 

från Grav 2 förkommit eller också rör det sig om en sammanblandning med 

fynd från andra kontexter. Det skulle i så fall kunna röra sig om fyndposten 

F8 som saknar exakt lägesbestämning men som kontextuellt har knutits till 

skärvstenshögen. En annan förklaring skulle kunna vara att ben från A472 

av misstag har förts till A747 eftersom sifferkombinationerna liknar varandra. 

Om en sammanblandning föreligger förändrar det inte tolkningarna 

av skärvstenshögen eller någon av gravarna eftersom ben av människa har 

påvisats i flera fyndposter.


Figur 17. Anläggningar som tolkats som stolphål i området nordost om impedimentet. Inga tydliga konstruktioner framträder. Skala 1:200.


Frånsett gravgömmorna har ett stort antal fynd påträffats i själva skärvstenshögen 

A761 och dessa utgör närmare hälften av hela utgrävningens 

fyndposter. Bland fynden märks krossad eller slagen kvarts, malstenar, 

slipstenar, slagen flinta, brända ben och keramik. Av de brända benen har 

vissa kunnat bestämmas till människa, medan övriga endast kan sägas härröra 

från däggdjur. 

Anläggningen A761 kan, vad beträffar fyllning och karaktär, beskrivas 

som en typisk skärvstenshög. Sådana dateras i allmänhet till bronsålder 

och även i detta fall finns stöd för en sådan tolkning. Under graven, i den 

svacka som enligt undersökarna genom en medveten handling fyllts med 

silt, togs ett makrofossilprov. Detta visade sig vid analys innehålla två sädesfrön 

av korn. Ett av dessa har daterats till 1215–910 f.Kr. (LuS 6541, 2σ), vilket 

betyder att skärvstenshögen tidigast kan ha anlagts vid mitten av bronsåldern 

eller perioderna 

III–IV. Bland keramiken 

finns fragment av 

rabbade kärl som kan 

knytas till yngre bronsålder. 

Ett av dessa, F46 

som påträffades nära 

centrum i skärvstenshögen 

har varit rabbat 

kring mynningen. 

Helrabbade kärl anses 

ha förekommit under 

den yngre bronsålderns 

första del fram 

till strax innan 800 f.Kr, 

varefter de snabbt ersattes 

av delrabbade 

kärl (Stilborg 2002:82ff, 

se även vidare om keramik 

nedan). Det faktum 

att skärvorna var 

stora och välbevarade 

i F46 ger stöd för att de 

deponerades där kort 

efter brukningstiden. 

Åtminstone den centrala 

gravgömman kun- 

de, genom fyndet av 

kamfragmentet, tidfästas 

till yngre romersk 

Figur 18. Stolphål i profil. Stolphålen utgör en mycket heterogen 

kategori på Norum 208:1, vilket kan tolkas som att de representerar 

olika typer av konstruktioner och verksamheter. Skala 1:40. Illustration 

Anette Olsson.

järnålder. I skärvstenshögen påträffades dessutom ett fåtal skärvor med 

grått, hårt bränt gods, facetterade mynningar och linjedekor som har samma 

datering. Av allt att döma har man alltså under yngre romersk järnålder 

återanvänt en gammal kult- eller gravplats för nya begravningar. 

Övriga anläggningar 

S tolphål 

Sammanlagt tolkades sexton anläggningar som stolphål. De har enligt intrasisregistreringen 

och fältritningar diametrar mellan 0,25 och 0,5 meter och 

djup från 0,16 till 0,46 meter. Det är högst sannolikt att ritningar och Intrasisregistrering 

stämmer bättre än fältinmätningarna. Stolphålen återfanns 

inom ett cirka 15 x 20 meter stort område omedelbart norr om impedimentet. 

Inga uppenbara konstruktioner har kunnat sättas samman av de olika 

stolphålen. Eftersom de är av ganska olika karaktär kan man förmodligen 

anta att de har tillkommit vid olika tidpunkter. Fynd av slagen kvarts och 

bränd lera gjordes i ett par av dem och i A333 påträffades bukskärvor av 

ett glättat kärl av förhistorisk keramik. 

H ä rdar 

Åtta anläggningar fördes till gruppen härdar. Av dessa befann sig tre (A155, 

A105 och A205) på områdets norra del, fyra (A347, A850, A898 och A1164) i 

nära anslutning till och runt impedimentet samt en (A1715) cirka 35 meter 

söder om impedimentet. 

Bland de nordliga härdarna utmärkte sig särskilt A155 som var rektangulär, 

2,2 meter lång, 1,9 meter bred och 0,2 meter djup. Endast de centrala 

och östra delarna av anläggningen uppfattades som eldpåverkade. Förutom 

kol och skörbränd sten påträffades rikligt med keramik, bränd flinta 

samt bränd lera. En 14 C-analys av förkolnad ask daterade anläggningen till 

perioden 1 020–830 B C (Poz-7630, 2σ). Dateringens tyngdpunkt är främst 

i period IV, vilket är mycket tidigt för det rabbade kärl av grupp B som påträffades 

i anläggningen (F3 och F53). Sådana anses annars inte ha förekommit 

före period V och kärlet kan vara ett av de tidigaste typ B-kärlen 

som påträffats i Skandinavien (Brorsson 2006:175). I den arkeobotaniska 

analysen (bilaga 6) kunde korn från havre, råglosta och naket korn påvisas 

i A155. Förekomsten av olika sädesslag är inte ovanliga för kontexter från 

perioden som utgör en övergångsfas från ett äldre till ett yngre förhistoriskt 

jordbrukspaket. I det yngre paketet ingår gödsling, men kvävekrävande 

ogräs som indikerar bruk av gödsel saknas i provet (bilaga 6). 

Härden A105 var närmast rund med en diameter av 2,2 meter och ett 

djup av 0,30 meter som var störst i öster. Anläggningens botten täcktes av 



Figur 19. Några av härdarna från Norum 208:1 i profil. Skala 1:40. Illustration Anette Olsson. 

kol och skörbränd sten med inslag av sandsten. Den närbelägna A205 var 

också rund, men något mindre, flackare och saknade inslag av skörbränd 

sten. A205 daterades med 14 C till perioden 560–400 f.Kr. (Poz-7632, 2σ) 

medan A105 daterades till perioden 370–170 f.Kr. (Poz-7628, 2σ). Ingen av 

härdarna inom det norra området var således samtida. Närmast impedimentet 

var härdarna förhållandevis små och oregelbundna, med diametrar 

mellan 0,55 och 1,0 meter. Tre av fyra har fått tolkningen ”härdrest”. I områdets 

sydligaste del utgjorde härden A1715 den enda påträffade anläggningen. 

Den daterades till 380–180 f.Kr. (Poz-7634, 2σ), vilket gör den mer 

eller mindre samtida med den nordliga härden A105.

Figur 20. Anläggningar som tolkats som kokgropar. 

Skala 1:40. Illustration Anette Olsson. 

K o kgropar 

Två anläggningar, A186 och A1175 

har tolkats som kokgropar. De var 

båda runda, en dryg meter i diameter 

med skålformad botten och 

ett djup av 0,28–0,45 meter. Deras 

fyllningar karaktäriserades av 

ett stort inslag av skörbränd sten. 

A1175 hade anlagts direkt mot 

hälleberget söder om skärvstenshögen 

A761. Med en 14 C-analys 

kunde A186 dateras till perioden 

380–170 f.Kr. (Poz-7631, 2σ), vilket 

närmast gör den samtida med den 

mycket närbelägna härden A205. 

G ropar 

Sammanlagt tolkades arton anläggningar 

som gropar. I plan var 

de 0,4–3,1 meter med djup mellan 0,1 och 0,48 meter. Denna heterogena 

anläggningsgrupp har förmodligen haft en rad olika funktioner och härstammar 

bevisligen från flera olika perioder. Anläggningen A250 har med 

14 C daterats till perioden AD 210–410 (Poz-7633, 2σ). Gropen A484 i nära 

anslutning till gravimpedimentet kunde med hjälp av keramik dateras till 

1700-tal. 

Le r p l ä t t a r 

Två anläggningar, A1455 och A1471, beskrevs som lerplättar. De var grävda 

i sand och utgjordes av ovala, 0,9 meter stora och 0,13–0,18 meter djupa 

gropar med en fyllning av grå, sotig lera med inslag av kol. De låg bredvid 

varandra i områdets norra del och var mycket likartade. Anläggningarna 

skulle kunna ha fodrats med lera för att bli tätare och därmed kunna hålla 

vatten i den sandiga undergrunden. Därmed skulle de ha kunnat användas 

vid aktiviteter som rötning eller garvning. Kol och sot i leran antyder 

att uppvärmning spelat en viktig roll. 

Fynden 

Sammanlagt registrerades 152 fyndposter från Norum 208:1. Av dessa kan 

omkring ett hundratal knytas till gravarna runt skärvstensflaket medan 


Figur 21. En av de lerplättar som påträffades. 

Från väster. Foto Susanne Axelsson.


resten fanns utspridda i andra anläggningar av boplatskaraktär. Ett fåtal 

fynd utgjordes av lösfynd som framkom vid schaktningen. Flest fyndposter 

utgörs av flinta, tätt följt av keramik som dock har en större sammanlagd 

vikt än flintan. I vissa anläggningar påträffades bränd lera som ej tillvaratogs. 

I förekommande fall är detta angivet i beskrivningen. Material 

av sentida karaktär har heller inte tillvaratagits. En fyndpost (F26) insamlades 

som slagg. Vid senare påseende har den dock kommit att tolkas som 

en naturlig järnutfällning och har gallrats. 

K e ra m i k 

Totalt framkom närmare 3,8 kg keramik fördelad på 46 fyndposter vid 

undersökningen. Därav kunde omkring 2,4 kg relateras till gravarna och 

fyllningen i skärvstensflaket A761. Den största fyndposten utgjordes av en 

gravurna på 0,9 kg i gravgömman A747 (Grav 3) följd av keramiken i gravgömman 

A879 (Grav 1) på 0,5 kg, som dock kan ha utgjorts av flera kärl. 

Keramiken har registrerats av Torbjörn Brorsson vid Kontoret för Keramiska 

Studier i Landskrona. Han har dessutom analyserat tunnslip av två keramikfragment 

(bilaga 9). Dessutom har två skärvor analyserats vid Arkeologiska 

Forskningslaboratoriet vid Stockholms Universitet med avseende på organiska 

spår efter kärlens användning (bilaga 10). 

Av de insamlade fragmenten var omkring hälften rabbade. Detta placerar 

dem typologiskt i yngre bronsålder fram till äldre förromersk järnålder. 

Man skiljer mellan kärl som är rabbade hela vägen upp till mynningen, så 

kallade grupp A-kärl, och sådana där mynningen och en bit av halsen är 

fria från rabbning och glättade, så kallade grupp B-kärl. Det föreligger en 

kronologisk skillnad mellan grupperna och övergången från grupp A till 

grupp B anses ha skett ganska hastigt. I väl daterade sydskandinaviska kontexter 

har övergången bestämts till omkring 825 f.Kr (Stilborg 2002:82ff). Ett 

kärl (F46) som påträffades en bit ner i skärvstenshögens fyllning var rabbat 

ända upp till mynningen och ska alltså föras till grupp A. Kärlet var ganska 

stort och förelåg också i stora, välbevarade skärvor, vilket talar för att 

de har deponerats kort efter, eller i samband med att det krossats. Åtminstone 

ett kärl från härden A155 (F3 och F53) kan bestämmas som den yngre 

bronsålderskeramikens grupp B. Härden A155 har genom en 14 C-analys på 

förkolnad ask daterats till 1020–830 f.Kr., vilket kan betecknas som tidigt 

för keramikstilen även om trädets egenålder på upp till 250 år medräknas. 

Eventuellt är det en av de tidigaste dateringarna av grupp B i Skandinavien 

(Brorsson 2006:175). 

Från skärvstenshögen A761 finns tre fyndposter med keramik av ett grått, 

hårt bränt gods med facetterade mynningar och linjedekor. De facetterade 

mynningarna daterar dem typologiskt till yngre romersk järnålder.

Analyser av tunnslip utfördes på keramiken från gravgömmorna (F48 från 

A747 och F59 från A879) samt på det semirabbade kärlet från härden A155 

(F53). De var alla tillverkade av finleror som magrats med mellan 20 och 27 

procent krossad granit och därmed lämpliga som kokkärl. Inget tyder på 

att man skulle ha tillverkat särskilda gravkärl för begravningarna. 

Kemiska analyser utfördes på det delrabbade kärlet från härden A155 

(F3). Tyvärr kunde inga andra organiska föreningar beläggas förutom en 

kontamination av mjukgörare för plast. Även gravkärlet i A747 (Grav 3, 

F48) var kontaminerat med mjukgörare för plast, men där kunde även en 

lipidsammansättning som indikerade beredning av vegetabilier påvisas 

(Bilaga 10). 

Figur 22. Keramik från A155 (F53). Skala 1:1. Illustration Anette Olsson. 



B rä n d l e ra 

Sammanlagt utgjordes sjutton insamlade fyndposter av bränd lera, med en 

total vikt av 476 gram. Nästan två tredjedelar påträffades i skärvstenspackningen 

A761, medan resten främst påträffades i gropar och härdar. Större 

delen kan karaktäriseras som lätt bränd lerklining av naturligt siltig lera eller 

med sparsam magring av fin sand och organiskt material. Två fyndposter, 

F31 och F101, har beskrivits som möjliga vävtyngdsfragment. Båda är hårt 

brända och har en välvd sida, men är samtidigt för små för att säkert kunna 

bestämmas. Från gropen A1149 finns fragment av bränd lera (F101) som 

uppvisar en plan yta. Materialet är mycket poröst och har magrats med fin 

sand och en mycket stor andel organiskt material, förmodligen gräs eller 

Figur 23. Knackstenarna F42från gropen A1376 och F127från skärvstenshögen A761. Illustration 

Anette Olsson.

arr, som klippts till 3–4 mm långa strån. Materialet är rödbrunt och oxiderat 

bränt. Från härden A347 strax nordväst om impedimentet finns en hårt, 

delvis reducerat bränd lera som skiljer sig från övrig bränd lera. Eventuellt 

kan den sättas i samband med någon form av ugnskonstruktion. 

Figur 24. Skrapa (F120) från sydvästra delen 

av impedimentet. Skala 1:1. Illustration 

Anette Olsson. 

Fl i n t a 

Flinta upptog fyrtiosju av fyndposterna 

och utgjorde sammanlagt sextiotre 

fynd med en sammanlagd vikt av 

2,9 kg. Till största del utgjordes flintan 

av avslag och övrig slagen flinta. Ett 

fåtal redskap påträffades dock, däribland 

tre skrapor, fyra knackstenar 

och tre kärnor. Majoriteten framkom 

i eller strax intill impedimentet. De 

enda flintredskap från anläggningar 

nedanför impedimentet utgjordes av 

knackstenar som framkom i groparna 

A497 och A1376. Flintan var av skiftande 

kvalitet från finkornig mörkgrå 

till grövre ljusgrå. Enstaka fragment av 

flintan var brända, men inget av dem 

var svallat. Det är inte omöjligt att enstaka 

flintor kan ha avsatts på platsen 

under mesolitikum eller neolitikum, 

men inget av fynden uppvisar diagnostiska drag som pekar på det. Förmodligen 

härrör därför de flesta flintfynden från aktiver under bronsålder. 

Kva r t s 

Totalt utgör kvarts arton fyndposter med en sammanlagd vikt av knappt 

4,4 kg. Därav påträffades sexton i skärvstenshögen A761 och de övriga två 

i gropen A250 och stolphålet A910. Kvartsmaterialet är av skiftande kvalitet 

från tät, fin till grovkornig och sprucken. Färgen går från vit till grå och 

F113 har även kraftigt röda inslag. Flera fragment uppvisar tecken på att 

vara slagna, men ger inte intryck av att vara slagna för redskapsproduktion. 

Tre av de kvartsblock som ingick i den kvartscirkel som innesluter Grav 1, 

A879, plockades in (F79, 80, 82). 



B e rg a r t 

Tolv fynd fördelade på elva fyndposter utgjordes av bergart. Med en sammanlagd 

vikt av drygt 9,4 kg utgjorde de den tyngsta fyndkategorin. Nio av 

tolv framkom i skärvstenshögen medan bergartsredskap i övrigt endast 

påträffades i härden A105 och gropen A497. Av dessa utgör sex fyndposter 

fragment av malstenar där både underliggare och löpare är representerade. 

Fyra fyndposter utgörs av slipstenar. Två av dessa framkom invid urnan i 

den centrala gravgömman A879 i skärvstenshögen medan övriga två framkom 

i härden A105. Därutöver finns ett prickhugget och eventuellt slipat 

föremål (F7) som skulle kunna utgöra ett fragment av en slipad yxa. Fragmentet 

påträffades i gropen A497 strax väster om impedimentet där även 

två knackstenar av flinta och bränd lera påträffades. 

B e n 

Totalt insamlades tio fyndposter ben med en sammanlagd vikt av 0,25 kg. 

Samtliga var hårt brända, vita till gråvita, fria från sot med jordig yta. Åtta 

av fyndposterna har bestämts av osteolog Leif Jonsson, de övriga bestämningarna 

utfördes av Magnus Eriksson vid Kvadratmeter arkeologi efter 

att ytterligare ben framkommit i samband med fyndbearbetningen. Sju 

av fyndposterna kan relateras till någon av de båda gravgömmorna A879 

(Grav 1) eller A747 (Grav 3) medan en fyndpost kommer från härden A347. 

Figur 25. Rekonstruktion av den benkam som framkom i gravurnan på 

den centrala gravgömman A879, Grav 1. Skala 1:1. Illustration Anette 

Olsson.

I gravgömmorna har ett antal ben kunnat bestämmas som människoben. I 

ett par fall var bestämningen något osäker, men säkra bestämningar föreligger 

ändå för båda gravgömmorna. Fyndposten F152 från gravurnan i 

A879 (Grav 1) var med 227 gram den i särklass största posten. Ben från olika 

delar av kroppen kunde bestämmas, bland annat från lårben och skalltak. 

Benen härrör från en vuxen (adultus 20–40 år), kraftigt byggd individ 

som dock ej kunde könsbestämmas. Bland människobenen i A879 fanns 

även ett fragment av en sammansatt kam av horn av hjortdjur. Fragmentet 

är rektangulärt, 15x8 millimeter, med ett kilformat tvärsnitt. I ena långsidan 

är hälften av ett borrat hål bevarat. Sammansatta kammar har daterats 

från yngre romersk järnålder och framåt (Rundkvist, M muntl. uppg.). 

Därutöver finns två poster ben från skärvstenshögen A761, varav en härrör 

från människa och den andra förmodligen från ett däggdjur. Benen i härden 

har med viss tveksamhet kunnat bestämmas som diafysdelar från ett 

medelstort däggdjur. 

Analyser 

Ve d a r t s a n a l y s e r 

Sammanlagt åtta kolprover skickades till Erik Danielsson på Vedlab för 

analys. Analysen syftade till att artbestämma det förkolnade träet för att 

ge en uppfattning om vilka trädslag som eldats samt att möjliggöra att trä 

med låg egenålder kunde skickas för 14 C-analys. I hälften av proverna förekom 

al, men även hassel, björk, salix-arter och ask förekom. Inget av trädslagen 

är skogsbildande och sammansättningen ger bilden av ett ljust och 

uppbrutet landskap. Särskilt alen är starkt knuten till vattendrag. Eftersom 

flera av trädslagen inte lever speciellt länge var det i allmänhet lätt att få 

bra underlag för datering (se vidare bilaga 4). 

1 4 C - a n a l y s e r 

Sex vedartsbestämda kolprover skickades till Poznań Radiocarbon Laboratory 

för 14 C-analys. Dateringarna föll inom intervallet yngre bronsålder– 

yngre romersk järnålder varav de flesta låg i förromersk järnålder. Därutöver 

skickades ett förkolnat sädeskorn som hade påträffats i ett miljöprov 

från skärvstenshögen A761 till Lund Radiocarbon Laboratory. Det daterades 

till mellersta bronsålder och utgjorde därmed det äldsta daterade provet 

(se vidare bilaga 5). 

M i l j ö p rover 

Ett stort antal jordprover samlades in från flera av anläggningarna. Av dessa 

valdes sju ut för analys och skickades till Miljöarkeologiska Laboratoriet 



(MAL) vid universitetet i Umeå där de bearbetades av Karin Viklund. Proverna 

undersöktes för att fastställa förekomsten av makrofossil. I samtliga 

framkom frön av olika sädesslag, främst korn, men även havre och råglosta 

förekom. Därutöver framkom fragment av hasselnötsskal och obestämbara 

växtdelar. I materialet fanns inga andra växter som kunde belysa närmiljön 

närmare. Avsaknaden av kvävekrävande ogräs tyder på att sädesodlingen 

inte understöddes med gödsling (se vidare bilaga 6). 

O s teologi 

De ben som påträffades vid undersökningen skickades för analys till Leif 

Jonsson, Osteology. Han kunde bestämma åtta fyndposter varav flera utgjorde 

rester av brända människor. Vid analysen framkom dessutom ett 

fragment av en tandplatta från en sammansatt kam. I samband med efterbearbetningen 

framkom ytterligare två benposter. Dessa skickades för analys 

till Kvadratmeter arkeologi där de analyserades av Magnus Eriksson. 

De kunde bland annat avgöra att anläggningen A747 (Grav 3) verkligen 

innehöll ben av människa, vilket tidigare inte hade kunnat fastställas med 

säkerhet (se vidare bilaga 7 och 8). 

Tu n n s l i p kera m i k 

Keramiken registrerades av Torbjörn Brorsson vid KKS. Han utförde en 

grundläggande registrering av det påträffade materialet och genomförde 

dessutom tunnslip på skärvorna F48, F53 och F59. Keramikregistreringen 

finns redovisad direkt i fyndlistan (bilaga 2) och tunnslipsanalysen är redovisad 

i bilaga 9. 

L i p i d a n a l y s kera m i k 

En lipidanalys gjordes på gravkärlet F48 och på det stora kärlet från härden 

A155 (F3). Endast en mycket låg lipidhalt kunde påvisas och denna indikerade 

vegetabilier. Därutöver fanns en kontamination från mjukgörare för 

plast. I provet från F3 framkom inget utöver samma kontamination som 

påvisades för F48 (se vidare bilaga 10). 

Sammanfattning och slutsatser 

Både koldateringar och typologiska dateringar visar tydligt att lämningarna 

härrör från flera olika förhistoriska perioder. Dessa kan grovt indelas i ett 

kontinuerligt ianspråktagande av platsen under flera århundraden från mellersta 

bronsålder till förromersk järnålder samt en kortare användningsfas

under yngre romersk järnålder. Även om många av lämningarna är av typisk 

boplatskaraktär kan det inte, till exempel genom tydliga huslämningar, 

beläggas att man bott mer permanent på platsen. 

S kär v s tenshögen 

Anläggandet av skärvstenshögen föregicks av att man fyllde ut en svacka 

i berget med siltig sand och placerade ett mindre stenblock ovanpå. I ett 

arkeobotaniskt prov av sanden påträffades fjorton sädesfrön varav ett frö 

av korn 14 C-daterades till perioden 1250–910 f.Kr. (LuS 6541, 2σ). Detta är 

den tidigaste dateringen på platsen. Från mitten av skärvstensfyllningen 

påträffades stora delar av ett rabbat kärl (F46) med rabbning upp till mynningen. 

Kärltypen anses i sydskandinavisk kronologi ha använts under 

perioden omkring 1100–825 f.Kr. De dateringar som finns ger inte en helt 

klar bild av hur skärvstenshögen kom till. Skärvstenshögen kan ha byggts 

på under en period av några århundraden med början under bronsålderns 

period III. Den kan lika gärna ha anlagts vid ett tillfälle eller under en kortare 

period. I så fall torde det ha skett mellan cirka 1100–900 f.Kr., eller under 

bronsålderns period IV, eftersom detta intervall täcks både av 14 C-dateringen 

och användningstiden för keramik av grupp A. 

Skärvstenshögar har visat sig vara ett ganska svårförklarat fenomen eftersom 

de ofta innehåller avfall och föremål som brukar förknippas med boplatsaktiviteter, 

samtidigt som man ofta påträffar brända människoben i 

dem. De har också ofta ackumulerats under mycket lång tid, varför både datering 

och tolkning kan vara problematiska. Tolkningsförslagen rör sig från 

rent funktionella förklaringar till mer symboliska eller rituella tolkningar 

där högarna till exempel kan ses som gravar för döda föremål eller transformationsplatser 

vid begravningsritualer. De mer funktionella tolkningarna 

förklarar ofta skärvstenshögarna som spår av metallhantverk, rester 

efter kött- eller läderproduktion eller rena avfallshögar med koksten. Därför 

har dessa lämningar också ibland fått tjäna som indikatorer för boplatser. 

I senare forskning har symboliska och rituella tolkningar betonats mer 

och bland annat har många forskare velat se ett samband mellan skärvsten 

och införandet av kremering som begravningssed (Victor 2007:236, 241 och 

däri anförd litteratur). 

Skärvstenshögen på Norum 208:1 är inte mindre gåtfull. Förutom fragmenterade 

föremål av flinta, keramik och bergart som vanligen betraktas 

som boplatsavfall, påträffades också brända människoben (F8, F150, 151) 

bland skärvstenen. Detta skulle kunna ses som ett starkt argument för att 

anläggningen också haft en rituell funktion. Den kan tolkas som en gravanläggning 

eller kanske som att den haft en viktig funktion i en begravningsritual. 

Det finns dock en möjlighet att benen inte primärt har med skärvstenshögen 

att göra, utan istället härstammar från de senare gravläggningarna 



i högen. Fyndposten F8 kan utifrån den bevarade dokumentationen inte 

lägesbestämmas närmare än till skärvstenshögen. Fyndposten F150 kan knytas 

till skärvstenshögens centrum nära de senare gravläggningarna liksom 

F151 som dessutom tillhör samma fyndenhet som en skärva som daterats 

till yngre romersk järnålder (F76). 

Om benen inte skulle ha med den ursprungliga skärvstenshögen att göra 

förefaller kanske tolkningen som avfallsdeponering troligare. Anläggningens 

oregelbundna och svåravgränsade form talar också för att den inte har 

anlagts för att kommunicera monumentalitet. Frågan är då istället vilken 

typ av aktiviteter som givit upphov till allt detta avfall. Det fåtal stolphål 

som finns strax nordost om skärvstenshögen tycks inte utgöra spår av hus 

och av dateringarna att döma förefaller de flesta lämningarna ha tillkommit 

efter det att skärvstenshögen anlades. Skärvstenshögen utgörs inte enbart 

av eldpåverkad sten utan innehåller också en betydande andel större, 

obrända stenar. Det kan tolkas som att högen även använts för deponering 

av röjningssten. Det är rimligt eftersom skärvstenshögen befinner sig på ett 

impediment mitt i odlingslandskapet. Förekomsten av brända sädeskorn 

under högen stärker också en koppling till jordbruksaktiviteter. 

Sammanfattningsvis ger anläggningen främst intryck av att ursprungligen 

ha varit en deponi för avfall och spill från aktiviteter som kan knytas 

till jordbruk. Det betyder dock inte nödvändigtvis att en rituell funktion 

helt kan uteslutas. 

D e n f y r kantiga härden 

En andra fas i utnyttjandet av platsen representeras av den stora fyrkantiga 

härden A155 cirka 40 meter norr om skärvstenshögen. Den har 14 C-daterats 

till 1000–830 f.Kr. (Poz-7630, 2σ). Intervallet medger visserligen en 

90-årig överlappning mellan dateringarna av härden och skärvstenshögen, 

men medan skärvstenshögen dateras på korn, som knappt har någon 

egenålder, har härden daterats på träkol av ask som kan nå en ålder 

av över 250 år (bilaga 4.). Dessutom innehöll härden välbevarade delar av 

ett rabbat kärl utan rabbning på mynningen (grupp B). Då övergången 

till kärl utan rabbning på mynningen anses ha skett omkring 825 f.Kr. är 

dateringen alltså mycket tidig. Om kronologin ska anses gälla bör härden 

ha använts under den senare delen av 800-talet f.Kr. eller kring mitten av 

bronsålderns period V. 

Härdens funktion är oklar, men den tydliga, rektangulära formen har 

uppenbart varit viktig. Anläggningsbeskrivningen anger att endast de östra 

och centrala delarna varit utsatta för eld, medan västsidan tycks ha varit 

opåverkad. Förmodligen härrör fyllningen med skörbränd sten och kol av 

ask och björk från processen. Kanske kan anläggningen tolkas som någon 

form av torknings- eller rostningsanordning. Det skulle i så fall förklara de

förkolnade sädesfrön som påträffades i fyllningen. Förutom ett antal sädesfrön 

som inte kunde bestämmas närmare förekom havre, råglosta och naket 

korn. Däremot påträffades inga frön av kvävekrävande ogräs som skulle 

kunna belägga gödsling. Havre och råglosta är anspråkslösa och konkurrenskraftiga 

på magrare jordar medan det nakna kornet är mer krävande. 

Sädeskornen kan komma från åkrar på olika jordar eller också har havren 

och råglostan varit ogräs (bilaga 6). 

A k t i v i teter under förromersk järnålder 

Den lilla härden A205, cirka 25 meter norr om skärvstenshögen, belägger 

en användning av platsen under övergången från sen bronsålder till tidig 

förromersk järnålder. Den har 14 C-daterats till intervallen 770–620 och 600– 

400 f.Kr. (Poz-7632, 2σ). I härden påträffades inga fynd, men sädesfrön av 

bland annat korn kunde konstateras. 

De flesta dateringarna från Norum 208:1 tillhör dock en senare del av den 

förromerska järnåldern. Härdarna A105 och A1715 och kokgropen A186 har 

i mycket samstämmiga dateringar tidfästs till perioden 380–180 B C (Poz- 

7628, Poz-7634 & Poz-7631, 2σ). Förmodligen har de flesta av anläggningarna 

på platsen tillkommit under den perioden. Härden A1715 låg enskilt, 

cirka 40 meter söder om skärvstenshögen, medan de övriga två anläggningarna 

påträffades i ett område med flera andra anläggningar omkring 

25 meter norr om skärvstenshögen. Vid utgrävningen 1979 – strax sydväst 

om 2003 års undersökningsområde – gav koldateringarna en likartad bild, 

där de flesta kunde passas in i den mellersta eller senaste delen av den förromerska 

järnåldern. Man påträffade då främst härdar och sotgropar, men 

inga huslämningar. Det plana och mindre bergiga området österut, det vill 

säga aktuellt undersökningsområde, påtalades dock som trolig lokalisering 

för förhistoriska hus (Olsson 1982:111). Vid 2003 års utgrävning påträffades 

visserligen sexton stolphål, men inga uppenbara konstruktioner kunde 

fastställas. Platsen kan därför knappast ha utgjort ett gårdsläge utan tycks 

ha varit någon typ av aktivitetsområde. 

De arkeobotaniska analyserna av jordprover från olika anläggningar gav, 

förutom fragment av hasselnötsskal, inte många ledtrådar om den lokala 

floran. Däremot framkom genomgående enstaka, förkolnade sädesfrön i 

anläggningarna. I de fall dessa kunde bestämmas rörde det sig om korn. 

Detta antyder att de aktiviteter som bedrivits på platsen har anknytning till 

odling och kanske främst till efterbehandling av skörden. Fynden av malstenar 

och löpare förstärker den här bilden. Det finns tydliga paralleller till 

de aktiviteter som bedrivits tidigare under bronsålder och det är inte osannolikt 

att det har funnits kontinuitet i användandet av platsen. Däremot går 

det inte att belägga att skärvstenshögen har byggts på under förromersk 

järnålder, även om detta naturligtvis är tänkbart. 



Återbruk under yngre romersk järnålder 

Från början av andra århundradet före Kristus saknas dateringar under 

några århundraden. Först under yngre romersk järnålder har mänsklig 

verksamhet åter avsatt spår på platsen. Den centrala gravgömman A879 

(Grav 1) i skärvstenshögen kan enligt ett daterat kamfragment tidigast ha 

tillkommit då. De övriga två gravgömmorna har inte kunnat dateras, men 

det är inte osannolikt att de är från samma tid. Ytligt i skärvstenshögen 

fanns keramik som kan dateras till yngre romersk järnålder (F75, F76 och 

F96). Liknande keramik återfanns också som lösfynd (F95) från norra delen 

av undersökningsområdet och en 14 C-datering av gropen A250 hamnade i 

denna period. Det har inte gått att datera tillkomsten av den inre stenkretsen, 

men det framstår som rimligt att den tillkommit i samband med den 

centrala gravläggningen eftersom gravgömman tydligt förhåller sig till 

kretsen. Samma sak skulle kunna gälla den ytliga deponeringen av kvarts 

som åtminstone måste ha varit väl synlig för de människor som genomförde 

begravningen. Av allt att döma riktar den sig mot söder och skulle, om 

kullen var fri från sly, ha synts på långt håll. 

Det finns olika sätt att se på lokaliseringen av gravläggningarna i skärvstenshögen. 

Det högsta och mest iögonfallande läget i dalgången är givetvis 

impedimentet och det bästa läget på impedimentet är på toppen av 

skärvstenshögen där den centrala gravläggningen är gjord. Det är därför 

inte otänkbart att man under yngre romersk järnålder återanvände platsen 

av en slump utan att vara medveten om platsens tidigare historia. En sådan 

argumentation förs kring den likartade fornlämningen Ödsmål 66 som 

låg knappt sju kilometer norr om Norum 208 och slutundersöktes år 1976. 

Ödsmål 66 utgjordes av ett litet gravfält med åtta gravläggningar från övergången 

mellan romersk järnålder och folkvandringstid, vilket överlagrade 

en boplats som undersökarna daterade till förromersk järnålder. Två gravgömmor 

hade anlagts i en stor, oval skärvstenshög som ansågs tillhöra den 

äldre boplatsen. Enligt tolkningen var dessa gravar de primära på gravfältet 

och de hade anlagts i skärvstenshögen eftersom den utgjorde den högsta 

punkten i det omedelbara närområdet. Skärvstenshögen tolkades som en 

kontinuerligt använd avfallshög, även om materialet i högen snarar hade 

karaktär av röjningsröse. I övrigt fanns det stora likheter i det förromerska 

boplatsmaterialet mellan Norum 208 och Ödsmål 66, där det också fanns härdar, 

gropar och stolphål som inte tillhörde uppenbara byggnadslämningar 

(Jonsäter 1982:82ff). 

Likheterna mellan fornlämningarna kan emellertid också tolkas på ett 

annat sätt, nämligen att begravningar i skärvstenshögar representerar ett 

medvetet ianspråktagande av välbekanta platser med anknytning till det 

förgångna. Platserna borde då ha haft någon form av rituell eller ideologisk 

laddning för dem som utförde begravningarna. Resonemanget förutsätter att 

platserna – och i synnerhet skärvstenshögarna – var ihågkomna ännu under

yngre romersk järnålder, trots att det för en period av flera århundraden inte 

finns belägg för aktiviteter där. Det finns flera exempel på fornlämningar 

som kan ge stöd för en sådan tolkning. Omkring 200 meter söder om Norum 

208 grävdes en stensättning ut på boplatsen Spekeröd 134 år 1979. Denna 

var omkring 5 meter i diameter och kunde genom glas- och keramikfynd 

dateras till yngre romersk järnålder. Stensättningen överlagrade en boplats 

från förromersk järnålder och låg två meter från en skärvstenshög som daterades 

till bronsålder (Olsson 1982:93ff). 

Ett stenkast från undersökningsområdet finns alltså ytterligare ett exempel 

på att man under yngre romersk järnålder tycks ha velat markera 

samhörighet med en skärvstenshög från bronsålder. I utgrävningsrapporten 

från 1982 tolkas skärvstenshögen som en avfallshög. Mot bakgrund av 

fornlämningen Ödsmål 66 och de nya resultaten från Norum 208 verkar det 

emellertid rimligt att lämningar av den här typen, åtminstone under yngre 

romersk järnålder, hade en stark rituell laddning. Det betyder visserligen 

inte nödvändigtvis att skärvstenshögen måste ha haft samma laddning under 

bronsålder, men det verkar inte troligt att en avfallshög i modern betydelse 

skulle ha blivit ihågkommen på samma sätt. Återbruket under yngre 

romersk järnålder talar alltså för att skärvstenshögen på Norum 208 liksom 

andra skärvstenshögar hade en mer komplicerad funktion. 

På Spekeröd 134 kunde, till skillnad från på Norum 208, en huslämning 

beläggas vid en kompletterande utgrävning år 1987. Denna daterades, med 

hjälp av keramik till yngre romersk järnålder (Ängeby 1996:8). Kanske föregicks 

stensättningen av att en ny bosättning etablerades under perioden. 

Vid förändrade markanspråk kan det ha blivit särskilt viktigt att markera 

samhörighet med det förgångna. Ett liknande samband kan inte fastställas 

för Norum 208 eftersom det saknas tydliga belägg för en fast bosättning på 

platsen. Det är överhuvudtaget svårt att knyta en särskild boplats till gravarna 

och aktiviteterna på fornlämningen. Det finns dock många kandidater. 

Förutom Spekeröd 134 har boplatsen Norum 209 cirka 400 meter norrut 

undersökts och fått dateringar till äldre och yngre bronsålder och förromersk 

järnålder. Därutöver finns boplatsen Norum 180 omkring 250 meter 

åt nordväst som dock inte är undersökt. 

På kullarna omkring skärvstenshögen finns flera ensamliggande högar 

och stensättningar. Deras lokalisering skiljer sig från skärvstenshögen som 

ligger betydligt lägre. I ett öppet till halvöppet landskap torde dock impedimentet 

ha utgjort ett blickfång i den lilla dalen. Även om platsen var välkänd 

var det kanske av underordnad betydelse att själva skärvstenshögen hade 

monumental karaktär. Den undgick ju trots allt att upptäckas under förundersökningen. 

Skärvstenshögen i sin ursprungliga form ska kanske snarare 

betraktas som avsatt efter ett rituellt bruk än som ett anlagt monument. Möjligen 

blev det mera viktigt att markera dess närvaro under dess sista användningsfas. 

Kanske är det i det sammanhanget vi ska se den inre stenkretsen 

och den ovala markeringen av vit, krossad kvarts som vätte åt söder. 



Figur 26. Undersökningsområdet för Norum 208:1 tillsammans med området för 1979 års undersökning av Norum 208:2. Skala 1:550. Vid 

1979 års undersökning dokumenterades även det numera bortsprängda berget inom och närmast omkring undersökningsområdet. Liknande 

hällmark omgav tidigare hela den flacka dalgång som Norum 208:1 låg i (jfr Figur 4). I områdets södra del fanns ett smalt pass som utgjorde 

den enklaste vägen in i dalgången från söder (jfr 1979 års åkerväg). Strax väster om vägen fanns ett brant och intill 8 meter högt stup. 

Vid stupet fanns ett överhäng som riktade sig mot söder och vid detta framkom bland annat anläggningar från förromersk järnålder. De flesta 

anläggningarna från 1979 års undersökning framkom dock uppe på höjden omkring 65 meter sydsydost om skärvstenshögen som framkom 

vid 2003 års undersökning.

eSultat gentemot underSök ningSplanen 

Huvudsyftet med undersökningen var att fastställa boplatsens användningstid 

och om aktiviteterna tidsmässigt kunde kopplas till tidigare undersökta 

boplatslämningar. Boplatsens inre struktur, förhållandet till de övriga, 

tidigare undersökta, lämningarna samt identifierande av eventuella aktivitetsområden 

var sådant som särskilt skulle studeras. De teman som togs 

upp utifrån projektprogrammet handlade om landskapsutnyttjande över 

tid samt kommunikation (se ovan). 

Undersökningen visade att platsen hade utnyttjats under flera olika faser 

från mellersta bronsålder till yngre romersk järnålder. Resultaten gav, mot 

bakgrund av tidigare genomförda utgrävningar i närområdet, en betydligt 

bättre förståelse för fornlämningen. Enligt en hypotes som föreslogs i en 

tidigare undersökningsrapport (Olsson 1982) borde det finnas lämningar 

efter förhistoriska hus inom undersökningsområdet. Denna kunde inte bekräftas, 

däremot framkom tidigare okända gravanläggningar, vilket delvis 

kom att förändra undersökningens fokus. 

Undersökningen visade att boplatsen inte främst bör ses som ett profant 

gårdsläge. Det är istället en rituell plats som senare kommit att användas 

för begravningar. Det utesluter inte att flera av anläggningarna på platsen 

är av mindre rituell karaktär. Materialet ger underlag för relativt god datering 

av flera faser. Särskilt tydligt är ett månghundraårigt avbrott i användandet 

mellan de mest aktiva faserna under förromersk och yngre romersk 

järnålder. 

Även om undersökningens resultat inte helt motsvarade det förväntade 

kan undersökningen ändå gott och väl sägas uppfylla de efterstävade målen 

i undersökningsplanen. 

m aterialetS potential 

Tillsammans med resultaten från tidigare undersökningar i området bidrar 

materialet till att öka kunskapen kring bebyggelseutvecklingen under yngre 

bronsålder och äldre järnålder i trakten kring Stora Höga och Norum. Dessutom 

finns ett ganska omfattande och delvis väl bevarat keramikmaterial 

som vidarebearbetats inom ramen för ett separat keramikprojekt. När det 

gäller frågor kring rituella rum i landskapet skulle en vidare bearbetning 

av samtliga delundersökningar vara möjlig att göra ur såväl ett större perspektiv, 

tillsammans med omgivande, samtida platser, som ur ett perspektiv 

där dalgången med omgivande gravar diskuteras i relation till de anläggningar 

som påträffats inom undersökningsområdet. 



åtgärdSförSlag 

Fornlämningen är slutundersökt och borttagen. Bohusläns museum bedömer 

därför att lagskyddet ej bör ligga kvar.

eferenSer 

Litteratur 

Johansson, Nils. 1995. Arkeologi längs väg E6 i Bohuslän 1986–1989. 

Del 3. Tre boplatser i Spekerödsdalen. UV Väst Rapport 1995:1. 

Kungsbacka. 

Jonsäter, Mats. 1982. Fornlämning 66, gravfält romersk järnålder/ 

folkvandringstid och boplats förromersk järnålder. Fornlämningar 

i Berol/Sanden-området. Ödsmåls socken, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet 

och Statens historiska museer. Rapport UV 1982:37. 

Stockholm. 

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. 1984. Fornlämningsmiljöer 

i Göteborgs och Bohus län. 1984. Länsstyrelsen i Göteborgs och 

Bohus län. Kulturhistoriska rapporter 10. Göteborg. 

Lönn, Marianne. 1999. Fragment av samtal. Tvärvetenskap med arkeologi 

och ortsnamnsforskning i bohuslänska exempel. Riksantikvarieämbeet 

arkeologiska undersökningar skrifter no 30. Studia 

Archaeologica Universitatis Umensis nr 12. Göteborg. 

Olsson, Eva. 1982. Rapport. Fornlämning nr 208, boplats, förromersk 

järnålder. Inlag 1:1, Norum sn, Bohuslän. I: Jonsäter, Mats 

et al. (red.). Fornlämningsområden längs väg 651. Jörlanda, Spekeröds 

och Norums socknar. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska 

museer. Rapport UV 1982:32. Stockholm. 

Streiffert, Jörgen. 1995. Arkeologisk undersökning av transgressionskänsligt 

område inom nya motorvägssträckningen Stora Höga– 

Ljungskile. Fastigheten Inlag 1:1, Norums socken, Stenungsunds kommun, 

Bohuslän. Arkeologiska resultat. UV Väst Rapport 1995:29. 

Kungsbacka. 

Ytterberg, Niklas och Johansson, Annie. 2006. Norums-Inlag 1:4, 

Norums socken, Raä 208:1. I: Niklas Ytterberg (red.). Naturgasprojektet. 

Arkeologiska förundersökningar inför anläggandet av en 

naturgasledning genom södra Bohuslän. Arkeologiska undersökningar 

Ytterby, Hålta, Solberga, Jörlanda, Spekeröds, Norums 

och Ödsmåls socknar. Bohusläns museum Rapport 2006:21. 

Uddevalla. 

Ängeby, Gisela. 1996. En boplats från äldre järnålder. Arkeologisk 

undersökning av fornlämning 134, Apleröd 4:3, Spekeröds socken, 

Bohuslän. Internrapport UV Väst 1996. Kungsbacka. 



Otr yckta k ällor 

Axelsson et al. 2005. Projektprogram, Bohusläns museum. 

FMIS det digitala fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet. 

Pettersson, Olof. 1996. Fornlämning raä 136:1. Förundersökning av 

fornlämning raä 136: och 187, samt slutundersökning av del av fornlämning 

raä 136:1, Dyrtorp 1:4, Jörlanda och Spekeröds socknar, Bohuslän. 

Internrapport UV Väst 1996. 

Rundkvist, Martin. Fil. doktor, arkeologi. Muntlig uppgift 22 

januari 2007.

tek niSk a och adminiStrativa uppgif ter 

Lst dnr: 431-74964-2002 

BM dnr: 510/01 K 

BM pnr: 1132/C263 

Intrasisprojekt: BM031132.001 

Fornlämningsnr: Norum 208:1 

Län: Västra Götalands län 

Kommun: Stenungsund 

Socken: Norum 

Fastighet: Norums-Inlag 1:4 (Efter 

fastighetsregleringar 

Strandnorum 33:1) 

Ek. karta: 7183 

Läge: x 6441471,9, y 1266218,8 

Koordinatsystem: RT 90, 2,5 gon Väst 

(transformerat från 

Göteborgs koordinatnät) 

Höjd över havet 30-35 meter 

Höjdsystem: - 

Uppdragsgivare: Nova Naturgas AB 

Ansvarig institution: Bohusläns museum 

Projektledare: Susanne Axelsson 

Fältpersonal: Leif Johansson, 

Lödöse museum, Susanne 

Axelsson och Christina 

Toreld, Bohusläns museum, 

Tina Fors och Magnus 

Petterson, 

Riksantikvarieämbetet UV 

Väst, Tom Wennberg, 

Göteborgs Stadsmuseum 

Rapportansvarig: Susanne Axelsson 

Konsulter: Leif Jonsson, Osteology 

Laboratoriet för 

14 C-datering, Lunds 

Universitet 



Miljöarkeologiska 

Laboratoriet, Umeå 

Universitet 

Poznan Radiocarbon 

Laboratory, Polen 

Erik Danielsson, Vedlab 

Magnus Eriksson och 

Mattias Johansson, 

Kvadratmeter arkeologi 

Bröderna Carlssons 

Entreprenad 

Fältarbetstid: 2003-05-13 till 2003-06-03 

Arkeologtimmar: 272 timmar 

Undersökt yta: 5 000 m 2 intensivt, 10 400 m 2 

extensivt 

Arkiv: Bohusläns museums arkiv 

Fynd: Förvaras i Bohusläns 

museums magasin, (Fnr 1– 

155) UMnr 29 04

figur för teck ning 

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. 

Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-12-05. Dnr 601-2008/3136. 

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7183, med platsen för undersökningen markerad. 


2008/3136. 

Figur 3. Översikt över undersökningsområdet med närliggande fornlämningar markerade. Notera 

särskilt fornlämningarna Spekeröd 134 och Norum 179 som grävdes ut i samband med vägbygget. 


2008/3136. 

Figur 4. Dalgången från luften år 1978 innan större väg- och utgrävningsprojekt totalt hade förändrat 

dess utseende. I bildens mitt syns det impediment som fornlämningen Norum 208:1 var beläget 

på. Norum 208:2, som undersöktes 1979, var beläget i dungen mellan fälten strax till vänster om impedimentet. 

I den flacka dalgången kan man skönja de två små vattendragen som rann genom den. I 

dalgångens norra del, vid skogsranden i bildens övre, högra hörn var fornlämningen Norum 209:1. 

Strax till höger om det lilla torpet i bildens nedre, vänstra hörn var skärvstenshögen och boplatsen 

vid Spekeröd 134:1. Foto från sydost, Mats Jonsäter. Från ATA, negativnummer U136:22. 

Figur 5. Undersökningsområdet under avbaning. När bilden togs hade skärvstenshögen på impedimentet 

ännu inte upptäckts. Den doldes av ett tätt och blommande slånsnår som syns till vänster i 

bild. Från nordost. Foto Susanne Axelsson. 

Figur 6. Den norra delen av undersökningsområdet banas av med grävmaskin. Framför maskinen 

syns Tina Fors och Leif Johansson. I bakgrunden flyter trafiken på väg E6 och det är tydligt hur landskapet 

har förändrats genom sprängning. Från nordost. Foto Susanne Axelson. 

Figur 7. Leif Johansson och Daniel Johansson rensar fram skärvstenshögen som hittills legat dold under 

ett tjockt täcke av ogenomtränglig taggighet. Från nordost. Foto Susanne Axelsson. 

Figur 8. Schaktplan som uppvisar de grävda schakten samt anläggningarnas fördelning. Skala 1:500. 

Figur 9. Anläggningarna på norra delen av undersökningsområdet. Skala 1:200 

Figur 10. Anläggningarna på södra delen av undersökningsområdet. Skala 1:200. 

Figur 11. Skärvstenshögen i plan med anläggningar och fyndenheter markerade. Polygonen visar de 

först framrensade, diffusa begränsningarna. Senare visade det sig dock att anläggningen var större 

och bredde ut sig över impedimentet i norr och väster, vilket framgår tydligt av profilerna. I söder 

avslutades berget med en brant avsats. Det finns tyvärr ingen bevarad inmätning av den större utbredningen. 

Gravgömman A747 ingick i skärvstenshögen liksom de flacka anläggningarna på berget 

i sydväst. Förmodligen gjorde även graven A472 det. Det finns heller ingen bevarad inmätning för 

den inre stenkretsen, men den kan skönjas både i profilritningar och på foton. Skala 1:100. 

Figur 12. Skärvstenshögen i profil. Skala 1:40. 

Figur 13. Skärvstenshögen framrensad i sin helhet. Foto från öster, Susanne Axelsson. 

Figur 14. En kryssprofil har anlagts genom skärvstenshögen och de olika kvadranterna har grävts ut. 

Här framträder berget och svackan i mitten av anläggningen så som den såg ut i den nordöstra kvadranten. 

Foto från nordost, Susanne Axelsson. 

Figur 15. Den nordvästra kvadranten av skärvstenshögen A761. Ovanpå den flata sten som markeras 

med en pil av plast låg gravgömman A879. I bilden syns flera av de stora stenar och block som 

utöver skärvsten ingick i fyllningen. Från nordväst. Foto Susanne Axelsson. 

Figur 16. Gravurnan i grav A747 i den västra kanten av skärvstenshögen. Foto Susanne Axelsson. 

Figur 17. Anläggningar som tolkats som stolphål i området nordost om impedimentet. Inga tydliga 

konstruktioner framträder. Skala 1:200. 



Figur 18. Stolphål i profil. Stolphålen utgör en mycket heterogen kategori på Norum 208:1, vilket 

kan tolkas som att de representerar olika typer av konstruktioner och verksamheter. Illustration Anette 

Olsson. 

Figur 19. Några av härdarna från Norum 208:1 i profil. Illustration Anette Olsson. 

Figur 20. Anläggningar som tolkats som kokgropar. Illustration Anette Olsson. 

Figur 21. En av de lerplättar som påträffades. Från väster. Foto Susanne Axelsson. 

Figur 22. Keramik från A155 (F53). Illustration Anette Olsson. 

Figur 23. Knackstenarna F42 och F127. Illustration Anette Olsson. 

Figur 24. Skrapa (F120) från sydvästra delen av impedimentet. Illustration Anette Olsson. 

Figur 25. Rekonstruktion av den benkam som framkom i gravurnan på den centrala gravgömman 

A879, Grav 1. Illustration Anette Olsson. 

Figur 26. Undersökningsområdet för Norum 208:1 tillsammans med området för 1979 års undersökning 

av Norum 208:2. Skala 1:550. Vid 1979 års undersökning dokumenterades även det numera 

bortsprängda berget inom och närmast omkring undersökningsområdet. Liknande hällmark omgav 

tidigare hela den flacka dalgång som Norum 208:1 låg i (jfr Figur 4). I områdets södra del fanns ett 

smalt pass som utgjorde den enklaste vägen in i dalgången från söder (jfr 1979 års åkerväg). Strax 

väster om vägen fanns ett brant och intill 8 meter högt stup. Vid stupet fanns ett överhäng som riktade 

sig mot söder och vid detta framkom bland annat anläggningar från förromersk järnålder. De 

flesta anläggningarna från 1979 års undersökning framkom dock uppe på höjden omkring 65 meter 

sydsydost om skärvstenshögen som framkom vid 2003 års undersökning. 

bilagor Medföljer den tryckta rapporten på CD-skiva. 

bilaga 1. Anläggningstabell 

bilaga 2. Fyndlista 

bilaga 3. Övriga ritningar 

bilaga 4. Vedartsanalyser 

bilaga 5. 14 C-analyser 

bilaga 6. Miljöprovsanalyser 

bilaga 7. Osteologisk analys Leif Jonsson 

bilaga 8. Osteologisk analys Kvadratemeterarkeologi 

bilaga 9. Keramikanalys med tunnslip 

bilaga 10. Lipidanalys av keramik

Bilagor till rappor ten 

Sk är vSten, Skörd och Begravning 

En sk är vstEnshög från bronsåldEr mEd gravar från romErsk järnåldEr 

naturgasprojEktEt 


Norum 208:1, Norums-Inlag 1:4, Norums socken, Stenungsunds kommun 

BohuSlänS muSeum 

r appor t 2006:30

Bilaga 1. Anläggningstabell 

Anläggningsbeskrivningar Norum 208:1 

A105 

Härd, 2,2 m diam, 0,3 m dj. Fyllning: Gråbrun sotig humös sand där sot och kolinslagen ökar markant mot botten. Full 

av brända stenar. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd. 

Prov: Kolprov samt vedartsprov i djupaste delen 

Makroprov i djupaste delen 

A123 

Grop, 2,18 m l (N-S), 022 m dj. Fyllning: Brun humös sand. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A140 

Sotfläck, 0,6 m diam, 0,05 m dj. Fyllning Svart sotig humös sand. Nedgrävd i lerig silt. 

Fynd: Bränd lera. 

A155 

Härd, 2,2 x 1,9 m (Ö-V), 0,2 m dj. Fyllning: Gråbrun humös siltig sand. Skörbränd sten som ligger samlad i de Ö samt 

centrala delarna. Här kom även mest kol. Hela anläggningen troligen inte eldpåverkad, utan endast de centrala och Ö 

delarna. 

Fynd: Rikligt med keramik i den NÖ kvadranten, 4 kärl?, bränd flinta, brända ben, bränd lera mm. 

Prov: Jordprov under keramikskärvan i profilen 

Makro i Ö kanten 

Kolprov centralt i NÖ kvadranten vid konc av skörbränd sten. 

A186 

Kokgrop, 1,15 m diam, 0,45 m dj. Fyllning: Lager 1: Gråbrun humös sand, lager 2: Svart starkt sotig sand. Nedgrävd i 

gulbrun sand. 

Inga fynd. 

Prov: Makroprov ur lager 2. 

A205 

Härd, 1,6 m diam, 0,1-0,15 m dj. Fyllning: Lager 1: Brun lätt humös sand, lager 2: Gråbrun humös sand med inslag av 

kolstänk, enstaka skörbrända stenar. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A241 

Stenskott stolphål, 0,25 m diam, 0,3 m dj. Fyllning: Mörkgråbrun sotig humös sand. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Fynd: 1 avslag 

A250 

Grop, 2,1 m diam, 0,21 m dj. Ftllning: Brun humös sand. Nedgrävd i gyllenbrun sand. 

Fynd: Keramik, lite flinta.

A333 

Stolphål. (Anläggningen registrerades i efterhand efter att ha upptäckts på en fältritning) Enligt Intrasisinmätningen 

hade anläggningen en i nord-sydlig utsträckning oval planform som var 0,7 m lång och 0,4 m bred. Fältritningen som 

ritats mot V visar dock ett 0,36 m brett stolphål med ett djup av 0,46 m som anges vara nergrävd i gulbrun, steril lera 

samt ha en fyllning av grå humös silt med inslag av kol. Fältritningen antas vara den mest giltiga och anläggningen får 

därmed anses vara ett närmast runt stolphål med en diameter av 0,35 m. Fynd av bränd lera (F57) och keramik (F56, 

F64) gjordes. 

A347 

Härdrest, 0,55 m diam, 0,18 m dj. Fyllning: Svart sotig humös silt. Nedgrävd i lera. 

Inga fynd. 

A361 

Stolphål, 0,4 m diam, 0,2 m dj. Fyllning: Gråbrun lerig silt. Nedgrävd i lera. 

Inga fynd. 

A373 

Grop/stolphål?, 1,2 m diam, 0,18-0,48 m dj. Fyllning: Gråbrun humös silt. Mycket inslag av bränd lera i den NV delen. 

En del skörbränd sten i djupare nedgrävning (stolphål) i NV delen.Nedgrävd i lera och lerig silt. 

Inga fynd. 

Prov: Kolprov i botten av stolphål 

A391 

Stolphål, rest av. Registrerat i efterhand efter att ha hittats på en fältritning. Där anges anläggningen ha beteckningen 

A392, vilket tyder på en felskrivning. Stoplhålet anges vara grävt i mjäla och ha oregelbunden profil med en fyllning av 

gråbrun humös silt med inslag av bränd lera och brända ben. Bredd 0,30 m, djup 0,15 m. Enligt fältinmätningen är 

anläggningen avlång i öst-västlig utsträckning med en längd av 0,3 m och en bredd av ca 0,2m. Fältritningen ger dock 

inga ledtrådar om varifrån anläggningen avbildats. Enligt ritningen ska stolphålet också gå samman med A401 

(=A400) som ligger 0,2m åt öster. Sammantaget en ganska diffus och oregelbunden anläggning. 

A400 

Stolphål. Registrerat i efterhand efter att anläggningen hittats på en fältritning. Där betecknad A401, vilket tyder på 

felskrivning. Enligt fälritningen är anläggningen grävd i mjäla, har en skålformad, 0,4 m bred och 0,20 m djup profil 

samt en fyllning av gråbrun, humös silt med inslag av bränd lera och sot. Enligt inmätningen är stolphålet ovalt i 

nordsydlig utsträckning och ca 0,4 x 0,3 m. Fältritningen anger att den oregelbundna stolphålsresten A391 delvis går 

in i A400. 

A414 

Stolphål, 0,5 m diam, 0,18 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sandig silt. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd 

A441 

Mörkfärgning, ej undersökt och beskrivning saknas. 

A456 

Stolphål, 0,3 m diam, 0,3 m dj. Fyllning: Gråbrun humös lerig silt med inslag av kolstänk. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd.

A465 

Utgår. 

A472 

Grav. Anläggningsbeskrivning saknas, se rapporttext. 

A484 

Grop, 0,6 m diam, 0,1 m dj. Fyllning av gråbrun humös silt med enstaka kolstänk. Därunder berg. 

Fynd: Glaserad 1700-talskeramik. Ej tillvaratagen. 

A497 

Grop, 3,1 x 0,7 m (ÖNÖ-VSV), 0,1-0,35 m dj. Fyllning av gråbrun humös silt med inslag av kol och bränd lera. 

Nedgrävd i lera. 

Fynd: 2 knackstenar, bränd lera. 

Prov: Makro i gropens djupa del (N delen). 

A544 

Stolphål?, 0,28 m diam, 0,24 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sandig silt. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd. 

A615 

Stolphål?, 0,32 m diam, 0,15 m dj. Fyllning av grå lerig silt. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd. 

A623 

Ej undersökt. Anläggningsbeskrivning saknas. 

A630 

Stolphål, 0,33 m diam, 0,16 m dj. Fyllning: Gråbrun sandig lerig silt och brända stenar. Nedgrävd i lera. 

Inga fynd. 

A639 


A648 

Skreva med sten på berget. Anläggningsbeskrivning saknas. 

A673 

Jordfylld skreva, 0,3 m dj. I ytan stenansamling, eldpåverkad sten (utdragen från stensättningen A 761?) 

Inga fynd 

A692 

Stenpackning på berg. Anläggningsbeskrivning saknas.

A727 

Skreva med sten på berget. Anläggningsbeskrivning saknas. 

A761 

Skärvstenshög ca 9 x 7 m (Ö-V) och upp till 0,66 m hög. Fyllning av brunsvart humös siltig sand med skärvsten samt 

ett blandat stenmaterial från 0,1 m - 0,8 m.Skärvstenen låg främts i ytan men förekom även i fyllningen (se profil Ö-V). 

Skärvstenshögen var lagd på och i en större skreva mellan två bergsknallar. Invid det stora mittblocket låg ett antal 

skörbrända stenar, vilka framkom då profilen revs. Eventuellt har man eldat på platsen innan graven uppfördes. Den 

obefintliga mängd kol som påträffades talar dock emot detta. En kvartskoncentration framkom i N delen, i form av en i 

stort set oval, ytligt lagd stenkrets. Kvartsen var mellan 0,08 - 0,2 m stor. 

A850 

Härdrest, 0,58 m diam, 0,13 m dj. Fyllning: Svartbrun humös silt med sot och skörbränd sten. Nedgrävd i lera silt. 

Inga fynd. 

A898 

Härdrest, 0,65 m diam, 0,06 m dj. Fyllning: Sotig humös siltmed enstaka kolbitar. Nedgrävd i lera. 

Inga fynd. 

A910 

Stolphål eller stenfylld grop. Anläggningsbeskrivning saknas. 

A925 

Stolphål, 0,32 m diam, 0,17 m dj. Fyllning: Gråbrun lerig silt med enstaka inslag av bränd lera. Nedgrävd i lera. 

Fynd: Bränd lera, 1 kvarts. 

A936 

Stolphål?, 0,4 m diam, 0,3 m dj. Fyllning: Gråbun lerig silt. Nedgrävd i lera. 

Inga fynd 

A963 

Grop, ca 2,8 x 0,8 m (NV-SÖ), 0,24 m dj. Fyllning av gråbrun humös silt med enstaka inslag av bränd lera. Nedgrävd i 

lera. 

Fynd: I N delen 1 flinta, 1 bränd lera. 

Prov: Makro i mittdelen 

A1149 

Grop, 0,7 x 0,5 m (N-S), 0,14 m dj. Fyllning: Gråbrun humös siltig sand. Skörbränd sten. 

Fynd: Keramik

A1164 

Härd, 1 m diam, 0,22 m dj. Fyllning: Svart humös sotig silt samt kraftigt brända stenar. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd. 

Belägen strax S om graven på berget. 

A1175 

Kokgrop, 1 m diam, 0,28 m dj. Fyllning av gråbrun humös siltig sand med 0,5-0,3 m st stenar. 

Nedgrävd intill hälleberg, i beige sand/kompakt silt. 

Fynd: 1 keramikskärva 

A1341 

Grop?, 0,44 m diam, 0,1 m dj. Fyllning: Gråbrun humös silt. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd. 

A1355 

Grop, 0,4 m diam, 0,1 m dj. Fyllning: Humös sand, tre flata stenar i ytan. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A1366 

Solphål, 0,3 m diam, 0,2 m dj. Fyllning: Gråbrun humös silt. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd. 

A1376 

Grop, 1 m diam, 0,12 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sand med inslag av skörbränd sten. 

Lerig sand 

A1392 

Stolphål, 0, 4 m diam, 0,16 m dj. Fyllning: Gråbrun sand. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd 

A1404 

Grop, 0,75 m diam, 0,3 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sand. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd. 

Prov: Makroprov 

A1419 

Grop?, 0,75 m diam, 0,1 m dj. Fyllning: Gråbrun humös silt. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd.

A1435 


A1455 

Lerplätt?, 0,9 m diam, 0,13 m dj. Fyllning: Grå lera med inslag av kol och sot. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A1471 

Lerplätt?, 09 m diam, 0,18 m dj. Fyllning: Grå lera med inslag av kol och sot. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A1488 

Grop?, 0,7 m diam, 0,1 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sand. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd. 

A1503 

Stolphål, 0,5 m diam, 0,34 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sand. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A1531 

Grop, 0,75 m diam, 0,14 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sand. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd. 

A1547 


A1561 

Rotvälta? i form av grop, 0,5 m diam, 0,1 m dj. Fyllning: Brun lätt humös sand. Djurgång. I brungul sand. 

Inga fynd. 

A1595 

Grop, 0,4 m diam, 0,3 m dj. Fyllning: Grå sand med inslag av kol. Nedgrävd i gulbrun sand. 

Inga fynd. 

A1619 

Grop?, 0,85 m diam, 0,15 m dj. Fyllning: Gråbrun humös sand. Nedgrävd i lerig silt. 

Inga fynd.

A1635 

Grop, oregelbunden ca1,44 m l, 0,5 m dj. Fyllning: Lager 1: Gråbrun humös silt med inslag av bränd lera och enstaka 

kolstänk, lager 2: Grå lerig silt med inslag av bränd lera och enstaka kolstänk. Nedgrävd i lersand. 

Inga fynd. 

A1686 

Grop, 0,52 m diam, 0,1 m dj. Fyllning: Gråbrun humös silt. Nedgrävd i lera. 

Inga fynd. 

A1699 

Grop, 1,65 m diam, 0,2 m dj. Fyllning: Lager 1: Gråbrun humös silt med enstaka kolstänk och några skörbrända 

stenar, lager 2: grå lerig silt. Nedgrävd i lerig sand. 

Inga fynd. 

A1715 

Härd, 1,05 m diam, 0,08 m dj. Fyllning: Svart sotig kompakt silt med inslag av sot. Mycket skörbränd sten. Nedgrävd i 

brun lerig silt. 

Inga fynd. 

A1748 

Grop, 1 x 0,9 m, 0, 32 m dj. Fyllning: Gråbrun siltig sand med enstaka skörbrända stenar (vilka kan härstamma från A 

155). 

Fynd: Keramik, flinta 

Prov: Makro centralt i anläggningen

Anläggningstyp Intrasis-ID Benämning Undersökt Undersökningsmetod 

Undersökt andel 

(procent) 

Fyndinsamling 

Härd 105 ja Skärslev 75 Handplock 

Grop 123 Grop? ja Skärslev 50 Handplock 

140 Sotfläck ja Skärslev 50 Handplock 


Kokgrop 186 ja Skärslev 50 Handplock 


Stolphål 241 Stenskott stolphål ja Skärslev 50 Handplock 

Grop 250 ja Skärslev 50 Handplock 

Stolphål 333 ja Skärslev 50 Handplock 

Härd 347 Härdrest ja Skärslev 50 Handplock 


Grop 373 Grop/stolphål? ja Skärslev 50 Handplock 




441 0 


465 0 

Grav 472 Grav 2 ja 0 



Stolphål 544 Stolphål? ja Skärslev 50 Handplock 


623 0 


639 0 

648 0 

Kulturlager 673 Jordfylld skreva ja Skärslev 0 Handplock 

692 0 

727 0 

Grav 747 Grav 3 0 

Grav 761 Skärvstenshögen ja Skärslev 100 


Grav 879 Grav 1 ja Skärslev 100 Handplock 


Stolphål 910 

Stolphål? Stenfylld 

grop? 

ja Skärslev 50 Handplock 





Härd 1164 ja Skärslev 50 Handplock

Kokgrop 1175 ja Skärslev 50 Handplock 








1435 0 

1455 Lerplätt? ja Skärslev 50 Handplock 

1471 Lerplätt? ja Skärslev 50 Handplock 




1547 0 

1561 Rotvälta? ja Skärslev 50 Handplock 







Grop 1748 ja Skärslev 0 Handplock

Bilaga 2. Fyndlista 

Intrasis-id Fyndnummer Material Sakord Vikt Antal Anmärkning Anläggning Fyndenhet 

20009 1 Bränd lera 90,0 11 347 

20010 2 Keramik 16,0 2 347 

20011 3 Keramik Rabbat gods 205,0 19 Rabbad 155 

20012 4 Flinta Knacksten 777,0 2 497 

20013 5 Keramik Kärl 30,0 1 497 

20014 6 Flinta Avslag/avfall 47,0 1 497 

20015 7 Bergart Bearbetad 27,0 1 Slipad, prickhuggen? 497 

20016 8 Ben 1,0 2 Människa 761 

20017 9 Flinta 1,0 1 761 

20018 10 Keramik 17,0 2 Rabbad 761 

20019 11 Kvarts 49,0 1 761 

20020 12 Flinta 82,0 1 761 

20021 13 Flinta 1,0 2 155 

20022 14 Bränd lera 1,0 1 963 

20023 15 Flinta 27,0 1 963 

20024 16 Keramik 25,0 4 250 

20025 17 Flinta 22,0 2 250 

20026 18 Kvarts Avslag/avfall 22,0 1 250 

20027 19 Bränd lera 139,0 20 373 

20028 20 Flinta 207,0 1 373 

20029 21 Keramik Kärl 77,0 31 155 

20030 22 Keramik Rabbat gods 305,0 180 155 


20032 24 Keramik 19,0 1 1175 

20033 25 Bränd lera 1,0 1 155 

20034 26 Slagg Slagg 6,0 1 155 


20036 28 Flinta Avslag 1,0 1 155 

20037 29 Bränd lera 1,0 2 155 

20038 30 Flinta Avslag 1,0 1 155 

20039 31 Bränd lera 2,0 1 Del av vävtyngd? 761 1109 

20040 32 Bränd lera 9,0 1 761 1108 

20041 33 Bränd lera 1,0 1 761 1005 

20042 34 Bränd lera 0,0 1 761 1105 

20043 35 Bränd lera 0,0 1 761 1008 

20044 36 Keramik Rabbat gods 27,0 10 Rabbad 761 1129 

20045 37 Keramik 5,0 2 Polerad 761 1130 

20048 40 Kvarts 536,0 2 Övrig kvarts 761 1136 

20049 41 Bergart Malsten 343,0 1 Löpare 761 1136 

20050 42 Flinta Knacksten 135,0 1 1376 

20051 43 Bergart Slipsten 247,0 1 Invid urnan. 879 

20052 44 Flinta Avslag 8,0 1 Bränt 1686 

20053 45 Keramik 20,0 2 761 1142 

20054 46 Keramik 746,0 35 Rabbad 761 1147 

20056 48 Keramik 835,0 36 747 

20057 49 Keramik 80,0 7 1149 

20058 50 Bränd lera 35,0 4 1149 

20059 51 Keramik 41,0 3 155 

20060 52 Bränd lera 125,0 19 1635 

20061 53 Keramik 75,0 6 Rabbad/delrabbad 155 

20062 54 Flinta 0,0 1 155 

20063 55 Keramik 29,0 6 879 

20064 56 Keramik 84,0 10 333 

20065 57 Bränd lera 21,0 4 333 

20066 58 Keramik 0,0 1 761 

20067 59 Keramik 395,0 55 879 

20068 60 Keramik 8,0 3 1748 

20069 61 Flinta 1,0 2 1748 

20070 62 Keramik 58,0 2 Polerad 761 

20071 63 Flinta 1,0 2 761


20072 64 Keramik 1,0 2 333 

20073 65 Keramik 1,0 1 186 

20074 66 Flinta 3,0 1 186 

20075 67 Keramik 17,0 1 692 757 

20076 68 Bergart Malsten 650,0 1 761 1144 


20078 70 Bränd lera Lerklining 18,0 1 761 1002 

20079 71 Keramik 1,0 2 1128 


20081 73 Keramik 24,0 2 761 1143 

20082 74 Bränd lera 12,0 1 761 1143 

20083 75 Keramik 9,0 3 761 1146 

20084 76 Keramik 113,0 

Polerad, facetterad, linje, 

19 

YRJÅ 

761 1145 

20085 77 Bergart Slipsten 2777,0 2 105 

20086 78 Bergart Slipsten 1552,0 1 761 1107 

20087 79 Kvarts 705,0 1 1138 

20088 80 Kvarts 1034,0 1 761 1137 


20090 82 Kvarts 1095,0 1 761 869 


20092 84 Bergart Slipsten 247,0 1 879 

20093 85 Keramik 1,0 1 761 1135 

20094 86 Keramik 70,0 12 879 

20095 87 Keramik 1,0 1 761 1018 

20096 88 Keramik 16,0 1 761 866 

20097 89 Keramik 38,0 4 744 

20098 90 Flinta Avslag 1,0 1 761 1111 

20099 91 Kvarts 94,0 1 761 1007 

20100 92 Keramik 8,0 25 761 1131 

20101 93 Keramik 1,0 1 1110 

20102 94 Flinta 1,0 1 1110 

20103 95 Keramik 20,0 


3 

YRJÅ 

20104 96 Keramik 15,0 


2 

YRJÅ 

1192 

20105 97 Keramik 28,0 2 

20106 98 Keramik 35,0 2 

20107 99 Flinta Avslag 0,0 1 1016 

20108 100 Keramik 8,0 2 761 1140 

20109 101 Bränd lera Vävtyngd 20,0 1 761 1133 

20110 102 Keramik 1,0 1 761 896 

20111 103 Keramik 2,0 1 761 1014 

20112 104 Flinta 1,0 1 761 1014 

20114 105 Bränd lera 1,0 1 761 868 

20115 106 Keramik 6,0 1 760 

20116 107 Flinta Avslag 4,0 1 746 

20117 108 Flinta Avslag 12,0 1 241 

20118 109 Kvarts Avslag/avfall 23,0 1 761 1005 


20120 111 Kvarts 14,0 2 761 1008 

20121 112 Flinta Avslag/avfall 7,0 1 761 865 

20122 113 Kvarts 123,0 1 1011 


20124 115 Kvarts 55,0 1 910 

20125 116 Flinta Avslag/avfall 8,0 1 745 

20126 117 Flinta 25,0 3 761 1106 

20127 118 Kvarts 430,0 1 761 1132 

20128 119 Kvarts 8,0 1 761 1008 

20129 120 Flinta Skrapa 340,0 1 1714


20130 121 Flinta Avslag 4,0 1 761 1017 

20131 122 Flinta Avslag 7,0 1 

20132 123 Kvarts 2,0 1 761 867 

20133 124 Flinta 29,0 2 761 878 

20134 125 Flinta 14,0 1 761 1003 

20135 126 Flinta Avslag 83,0 2 

20136 127 Flinta Knacksten 478,0 1 761 1139 

20137 128 Flinta 12,0 1 


20139 130 Flinta Avslag 30,0 1 

20140 131 Flinta Avslag 16,0 1 761 870 

20141 132 Flinta Avslag 14,0 1 692 758 

20142 133 Flinta Avslag 7,0 1 

20143 134 Flinta Avslag 8,0 1 876 

20144 135 Flinta Avslag 44,0 1 761 1012 

20145 136 Kvarts 135,0 1 761 1004 

20146 137 Flinta 41,0 3 761 874 

20147 138 Flinta Kärna 75,0 1 761 895 


20149 140 Flinta 26,0 4 692 759 

20150 141 Flinta Avslag 22,0 1 761 894 

20151 142 Flinta 17,0 4 1193 

20152 143 Flinta Kärna 193,0 1 761 1127 

20153 144 Kvarts Kärna 50,0 1 761 

20154 145 Flinta Skrapa 20,0 1 761 


20156 147 Ben 1,6 8 Däggdjur? 347 

20157 148 Ben 3,7 28 Människa? 747 

20158 149 Ben 2,5 14 Människa? 747 

20159 150 Ben 0,5 1 Människa 877 

20160 151 Ben 2,0 1 Däggdjur? 1145 

20161 152 Ben 227,8 100 Människa, 0,25 l 879 

20162 153 Horn Kam 0,6 1 Horn frän hjortdjur 879 

20163 154 Ben 4,1 9 Människa, obs vikt 879 

20164 155 Ben 3,6 13 Människa 747

Bilaga 3. Övriga ritningar, skala 1:40.

Bilaga 4. Vedartsanalyser 

VEDLAB 

Vedanatomilabbet 

Vedlab rapport 0413 

Rapport över vedartsanalyser på material från 

Bohuslän, Norum sn. Raä 208. 

_________________________________________________________________________________________ 

Adress: Telefon: Postgiro: Organisationsnr: 

Kattås 0570/420 29 481 11 90-0 650613-6255 

670 20 GLAVA E-post: vedlab@telia.com

VEDLAB 

Vedanatomilabbet 

Vedlab rapport 0413 2004-04-26 

Rapport över vedartsanalyser på material från Bohuslän, Norum sn. Raä 208. 

Uppdragsgivare: Susanne Axelsson/Bohusläns Museum 

Arbetet omfattar åtta kolprover från en tidigare undersökt boplats från äldre järnålder, som vid 

slutundersökningen visade sig innehålla även en stensättning i form av en låg skärvstenhög med två urnegravar. 

Keramikmässigt bör gravar samt resterande boplatslämningar (i form av härdar, kokgropar, stolphål och gropar, 

dock inga hus) höra hemma i yngre bronsålder - äldre järnålder. 

Inget av de fem trädslagen är skogbildande utan antyder i stället ett ljust och uppbrutet landskap. Alen är starkt 

knuten till vattendrag av olika slag. 

Det utplockade materialet är lämpligt för datering då de ingående trädslagen knappast genererar besvärande 

egenålder. Tyvärr innehåller prov 4 inget analyserbart kol och det är tveksamt om det ens är kol med för en 

datering. 

Analysresultat 

Anl. ID Anläggnings- 

typ 

Prov- 

mängd 

Analyserad 

mängd 

Trädslag Utplockat 

för 14 C-dat. 

250 1 Härd 15.5g 14.3g 8 bitar 8 bitar hassel Hassel 

186 2 Kokgrop 3.6g 3.0g 6 bitar 6 bitar al Al 

1715 3 Härd? 9.9g 3.3g 13 bitar 13 bitar al Al 

373 4 Grop/Stolphål 6.4g - - - Inget 

analyserbart 

205 5 Härd 0.3g 0.2g 3 bitar 3 bitar al Al 

155 6 5.2g 1.3g 40 bitar 29 bitar ask 

11 bitar björk 

Ask 

105 7 Härd 20.8g 15.3g 40 bitar 1 bit al 


6 bitar salix 

Salix 

105 8 Härd 87.9g 15.0g 40 bitar 7 bitar al 


1 bit bark/näver 

Al 

Erik Danielsson/VEDLAB 

Kattås 

670 20 GLAVA 

Tfn: 0570/420 29 

E-post: vedlab@telia.com 

Hoppas ni är nöjda med arbetet! 

Övrigt

Tabell över de vid analyserna framkomna trädslagen och deras egenskaper. 

Art Latin Max 

ålder 

Al 

Alnus sp. 120 år Klibbalen är starkt knuten till 

Gråal Alnus incana vattendrag. Gråalen är mer 

Klibbal Alnus 

glutinosa 

anpassningsbar 

Ask Fraxinus 

excelsior 

Björk 

Glasbjörk 

Vårtbjörk 

Betula sp. 

Betula 

pubescens 

Betula 

pendula 

Hassel Corylus 

avellana 

Salix 

Stort släkte 

med sälgar, 

pilar och 

viden 

Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt 

250 år Näringsrik jord, solig 

växtplats. 

300 år Glasbjörken är knuten till 

fuktig mark gärna i närhet till 

vattendrag. Vårtbjörken är 

anspråkslös och trivs på torr 

näringsfattig mark. Båda 

arterna är ljuskrävande. 

60 år Ganska krävande på jordmån. 

Vill gärna ha ljus men tål 

beskuggning tex i ekskog 

Salix sp. 60 år Varierande anspråk vad gäller 

jordmån. De flesta arter är 

dock ljusälskande 

Motståndskraftigt mot fukt. 

Brinner lugnt. 

Hård, elastisk och seg. 

Hjulaxlar, redskap 

Stark och seg ved. Redskap, 

asklut, träkol 

Bildar lätt långa raka sega spön 

som använts till korgar och 

tunnband 

Mjuk och lätt ved. Dåligt som 

bränsle och virke. 

Klibbalen invandrade 

söderifrån ca 5000 f.Kr. 

Gråalen kom ungefär samtidigt 

med granen och samma väg 

som denna. 

Viktigt för lövtäckt. Yggdrasil 

var en ask. Mycket folktro 

knutet till asken. 

Glasbjörk bildar även 

underarten Fjällbjörk. 

Förutom veden har nävern haft 

stor betydelse som råmaterial 

till slöjd. 

Vanligt träd på lövängar 

Barken har använts till 

garvning. 

Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. 

Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska 

floran. Brepol, Turnhout 1992. 

Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 

och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. 

Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och 

Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade 

och färska vedprover. 

Rapporten kommer vid årets slut att samanställas i rapportsamlingen Vedlab rapporter 2004. Denna ges ut för att resultaten ska finnas 

tillgängliga för forskning. Rapportsamlingar finns för varje år sedan 1995. Meddela om ni av någon anledning inte vill att er rapport 

ingår i samlingen.

Bilaga 5. 14 C-analyser 

Report 

on C-14 dating in the Pozna Radiocarbon Laboratory 

Customer: Dr Susanne Axelsson 

Bohusläns Museum 

Box 403 

451 19- Uddevalla 

Sweden 

Job no.: 580/04 

Sample name Lab. no. Age 14C Remark 

Bohuslan A250 P1 Poz-7633 1750 ± 35 BP 






Comments: Results of calibration of 14C dates enclosed 

Head of the Laboratory 

Dr. hab. Tomasz Goslar, prof. UAM 

Pozna, 17-09-2004 

17-09-2004 Job no.: 580/04 Page 1 from 1

Results of calibration of 14C dates – order 580/04. 

Given are intervals of calendar age, where the true ages of the samples encompass with the 

probability of ca. 68% and ca. 95%. The calibration was made with the OxCal software. 

INFORM : References - Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk 

Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] 

Bohuslan A250 P1 : 1750±35BP 

68.2% probability 

240AD (17.5%) 265AD 

270AD (50.7%) 345AD 


170AD ( 1.4%) 200AD 

210AD (94.0%) 410AD 



360BC ( 9.8%) 340BC 

330BC (29.8%) 270BC 

260BC (28.7%) 200BC 


380BC (95.4%) 170BC 



360BC ( 7.7%) 340BC 

330BC (29.4%) 270BC 

260BC (31.1%) 200BC 


380BC (95.4%) 180BC 



760BC (11.9%) 720BC 

540BC (56.3%) 400BC 


770BC (24.3%) 680BC 

670BC ( 5.8%) 630BC 

600BC ( 2.2%) 570BC 

560BC (63.2%) 400BC 



1000BC (68.2%) 900BC 


1020BC (95.4%) 830BC 



360BC ( 9.8%) 340BC 

330BC (29.8%) 270BC 

260BC (28.7%) 200BC 


380BC (95.4%) 170BC

KVARTÄRGEOLOGISKA AVDELNINGEN QUATERNARY SCIENCES 

14 

Laboratoriet för C-datering Radiocarbon Dating Laboratory 

Sölvegatan 12, Geocentrum II Sölvegatan 12, Geocentrum II 

223 62 LUND S-223 62 LUND 

Tel. 046/2227885 Fax 046/2224830 Sweden 

Håkan Petersson 

Bohusläns museum 

Box 403, 415 91 Uddevalla 

Provets benämning 

D a t e r i n g s a t t e s t 

Lab no 

14 

Erhållen C-ålder C13 

BP 

‰ 

RAÄ 173 Foss/E6, A6437 LuS 6537 xxx ± xx 

x 

RAÄ 173 Foss/E6, A5790 LuS 6538 xxx ± xx 

x 

Provmängd 

(mg) 

RAÄ 173 Foss/E6, A6359 LuS 6539 1270 ± 50 

>50 

RAÄ 173 Foss/E6, A2329 LuS 6540 1310 ± 50 

>50 

RAÄ 208/UN Norum 1, A761 LuS 6541 2870 ± 50 

9 

RAÄ 192/UN Ytterby 4, Prov 3433 LuS 6542 3280 ± 50 

8 

Lund 

Göran Skog 

2006-03-20 

Förbehandling 

xxxx 

xxxx 

HCl, NaOH 

HCl, NaOH 

HCl, NaOH 

HCl, NaOH 

Beräkningen av 14C-åldern är baserad på halveringstiden 5568 år. Resultaten är givna i antal år före 1950 (14C-ålder BP). I osäkerhetsangivelsen innefattas 

statistiskt åtkomliga bidrag från mätningen av prov, standard och bakgrund. Som standard användes enligt internationell övernskommelse 95% av aktiviteten 

hos NBS oxalsyre-standard. Alla 14C-åldrar är 13C-korrigerade för avvikelsen från överenskommet standardvärde på 13C/12C - förhållandet. Detta gäller 

också skal av mollusker och foraminiferer. För dessa måste alltså s.k. "sea correction" göras.

Bilaga 6. Miljöprovsanalyser 

MILJÖARKEOLOGISKA LABORATORIET 

RAPPORT nr. 2004-021 

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från 

Ytterby 3, Norum 1, Jörlanda 1, 2a 2c, Bohuslän 

(Gasprojektet) 

Av 

Karin Viklund 

INSTITUTIONEN FÖR ARKEOLOGI OCH SAMISKA STUDIER

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från UN Norum 1, Raä 208, 

Norum sn, Stenungssunds kn, Bohuslän (Gasprojektet) 

Av Karin Viklund 

Undersökningen gäller jordprov från utgrävningar 2003 i samband med dragningen av en 

gasledning. Proverna har undersökts arkeobotaniskt och där så efterfrågats också med 

markkemiska metoder. Resultaten var ganska varierade och redovisas nedan, med de olika 

platserna separat. 

Provbehandling 

För att ta fram växtmakrofossil och träkol, men även kunna registrera fynd av ben, bränd lera 

etc, har jordproverna vattensållats med sållstorlekar på 2 och 0,5 mm. Därefter har materialet 

undersökts i stereolupp och bestämts. Den markkemiska undersökningen har gjorts på ca 0,5 

dl jord. 

Resultat och tolkningar 

Proverna är från en slutundersökning av en boplats och skärvstenshög. Makrofossilmaterial 

fanns i såväl gravbotten som i övriga anläggningar. Sädeskornen i graven var ganska hårt 

brända och fragmenterade men några kunde bestämmas till korn. A 155, fyrkantig härd, C14datering 

2800+-35 (träkol av ask), gav havre, naket korn och råglosta. 

Flera olika sädesslag är således representerade (A 155), vilket är brukligt denna tid, som 

utgjorde en övergångsfas mellan ett äldre och ett yngre förhistoriskt ”jordbrukspaket”. De nya 

odlingsformerna innefattade också gödsling, men det ser vi inga tecken på här, kvävekrävande 

ogräs saknas helt. Havre och råglosta är anspråkslösa och konkurrenskraftiga på magrare 

jordar medan det nakna kornet är mer krävande. Kanske rör det sig om olika åkrar på olika 

jordar, men råglosta och havre är också kända för att vara ogräs i andra grödor och de bägge 

kan, särskilt under denna tidsperiod, ha växlat mellan rollerna, innan det nya jordbruket med 

skalkorn + gödsling konsoliderats. Samma bild kan ses i samtida kontext i t ex Halland, (där 

daterade med sädeskorn med låg egenålder) (Viklund 2004:55-69). 

Någon ytterligare information om landskapet gav inte materialet, förutom ett inslag av 

hasselnötsskal (A 105). Ett likartat arkeobotaniskt innehåll i grav - boplats ser detta ut som, 

grovt sett. Men cerealian i de flesta anläggningar är så fragmenterad att den inte går att 

bestämma särskilt långt vilket gör jämförelsen mer osäker. Det finns inget speciellt avvikande 

växtmaterial i gravanläggningen. Daterbart material från A 761 finns i form av sädeskorn av t 

ex korn. 

A 761, botten grav-skärvstenshög 

- 6 sädeskorn, Cerealia 

- 8 korn, Hordeum sp 

- 1 benfragment 1 mm 

A 205, härd,2425 +/- 35 

- 2 fragment av sädeskorn/Cerealia 

- 1 korn, Hordeum sp 

- en hel del träkol 

A1635, grop. 

- 2 cerealiafragment 

- mckt träkol

A105, Härd NÖ kvadr, 2205+/-35 

- 1 cerealia 

- en bit hasselnötsskal 

A155, Fyrkantig härd,V profilen under krukan, 2800+/-35 

- 3 havre, Avena sp 

- 1 naket korn, Hordeum nudum 

- 1 sannolikt naket korn, cf Hordeum nudum 

- 1 Bromus secalinus, råglosta 

- 10 cerealiafragment 

A 186,”kokgrop” 

- rikligt med träkol 

A 333, stolphål 

- 1 Cerealia 

- växtdelar indet, sannolikt knoppar 

Referens. 

Viklund, Karin 2004. Hallands tidiga odling. I Carlie et al (red). Hållplatser i det förgångna. 

Hallands länsmuseer och Raä.

Bilaga 7. Osteologisk analys Leif Jonsson 

Osteologisk rapport 

Brända ben av människa från fornlämning 208 i Norum socken i Bohuslän 

Det undersökta materialet kommer från fyra anläggningar. Fynden var fördelade på sju 

fyndposter. Alla benfragment var helt förbrända, vita till gråvita, fria från sot och med jordig 

yta. Endast ben av människa har identifierats med undantag av ett artefaktfragment av horn 

från hjortdjur (A 879) och diafysfragment av medelstort däggdjur (A 347 och 761). 

Resultat 

A 347 

Medelstort däggdjur?: 8 brända fragment, diafysdelar?, 1,6 g. 

A 747 

Människa?: 28 brända fragment, 3,7 g. 

A 747 

Människa?: 14 brända fragment (2 från kraniet, samt diafysdelar m.m.), 2,5 g. 

A 761, F 877 

Människa: 1 bränt diafysfragment, 0,5 g. 

A 761, F 1145 

Däggdjur?: 1 bränt fragment av diafys, 2,0 g. 

A 879 

Människa: 227,8 g, 0,25 liter, maximalt 35 mm och i medeltal 13 mm stora fragment, helt 

brända, vita – gråvita, sotfria med jordig yta. 12 skalltaksfragment, varav 4 med sutur (en med 

påbörjad sammanväxning, kraftiga tabulae, 5,7 mm tjocklek); 1 övrigt kraniefragment; 1 

underkäksfragment; 1 bröstkota med fast epifys; 2 diafysfragment av överarmsben (2,5 mm 

tjock vägg); 2 diafysfragment av lårben; 1 distal led av lårben; 3 diafysfragment av skenben: 

sammanlagt 35,7 g identifierade. Övriga ben är av människa men inte närmare identifierade. 

Diagnos: 1 individ, vuxen (adultus, 20-40 år), kön ej bedömbart men kraftigt byggd individ. 

Artefakt: 1 fragment av tandplatta från sammansatt kam (med nithål), material: horn från 

hjortdjur. 0,6 g. 

A 879 

Människa: 9 brända fragment av led och diafyser, 1,0 g. 

13 november 2005 

Leif Jonsson / Osteology 

Aschebergsgatan 32 

411 33 Göteborg

Bilaga 8. Osteologisk analys Kvadratemeterarkeologi 

Osteologisk rapport 

Brända ben från gravar på boplatsyta, RAÄ 208:1, Norums 

sn, Stenungssunds kn, Västergötlands län och Bohuslän 

Magnus Eriksson och Mattias Johansson 

Osteologiska rapporter. 1. 

dnr. 2006/04 

Haninge 2006-08-06 

.

Inledning 

Föreliggande mycket korta osteologiska rapport är en komplettering av en 

tidigare analys av benmaterialet utförd av Leif Jonsson. Det analyserade 

materialet kommer från två fyndposter hörande till två olika anläggningar från 

en boplatsyta, RAÄ 208:1 i Norums sn, Bohuslän, som även omfattar gravar. 

Ytan har utnyttjats under perioden yngre bronsålder–äldre järnålder. 

Benmaterialet var vitbränt och var väl fragmenterat. 

A747/F48(2) 

Anläggningen utgjordes av grav nr 3 på fornlämningsområdet, en urnegrav 

sekundärt nedsatt i en skärvstenshög (A761, se nedan), benmaterialet är från 

gravurnan. 

Fyndposten utgjordes av ca 5 g brända benfragment, varav 13 var större 

än 5 mm. Av dessa var två mänskliga kraniefragment, det ena 18 mm x 13 mm, 

det andra 12,5 mm x 9 mm, ett tredje fragment var sannolikt även det ett 

mänskligt kraniefragment, 11,5 mm x 6,5 mm. Därutöver var alltså ytterligare 

tio större än 5 mm, inget av dessa hade animalisk karaktär och de bedöms alltså 

som osäkra mänskliga fragment. 

I övrigt fanns ett otal fragment som var mindre än 5 mm. Dessa ansågs 

som för små för en bedömning. En del av fragmenteringen bör ha uppkommit 

efter utgrävning. 

Fig. 1. 

Benmaterialet från 

fyndpost A747/F48(2). 

– 2 –

A761/F8 

Anläggningen utgjordes av en skärvstenshög, ca 9 m x 7 m stor och med en 

höjd på som mest ca 0,7 m. 

Fyndposten utgjordes av två benfragment som tillsammans vägde ca 1 g. 

Det ena av dessa var ett mänskligt kraniefragment, 11 mm x 13 mm. Det andra, 

5 mm x 13 mm, var något animaliskt i karaktären men måste bedömas som 

osäkert. 

Fig. 2. 

Benmaterialet från 

fyndpost A761/F8. 

Avslutning 

Båda anläggningarna har vid den tidigare analysen bedömts innehålla ben av 

människa, dock med viss reservation gällande A747. Att båda anläggningarna 

innehåller människa kan alltså härmed bekräftas. 

– 3 –

Bilaga 9. Keramikanalys med tunnslip 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 (16)

2 (16)

3 (16)

4 (16)

5 (16) 

Jörlanda/Norum 

Ytterby

Tunnslip Lokal RAÄ-nr. Fyndnr. Skärvtjocklek (mm) Urvalskriterium 

1 FU Norum 5 9 11 Rabbig 

2 FU Norum 5 12 9 Slät yta 

3 UN Jörlanda 1 368.1 226 9 Fint gods 

4 UN Norum 1 208 59 9 Gravurna, slät/grov 

5 UN Norum 1 208 48 7 Gravurna, slät 

6 UN Norum 1 208 53 9 Semirabbig 

7 UN Ytterby 2 191 406 8 Grov 

8 UN Ytterby 3 194 425 Tjockväggig, slät 

Tunnväggig, 

9 UN Ytterby 4 192 56 4 

polerad 

10 UN Ytterby 4 192 72 12 Senneolitisk? 

11 UN Norum 4 285 8 Senneolitisk? 

12 AU Tega Prästgård, Ytterby 3 10 Slät yta 

13 UN Tega Prästgård, Ytterby 17 7 Slät yta 

14 UN Tega Prästgård, Ytterby 18 10 Slät yta 

15 UN Ytterby 4 192 122 8 Senneolitisk? 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 

2 

3 

4 

6 (16)

5 

6 

7 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

slipnr. 

SKÄRVIDENTIFIERING L E R A M A G R I N G NOTERINGAR* 

lokal 

Fyndnummer 

sort. / osort. 

grov / mellan / fin 

silt 

sand 

järnoxid 

järnoxihydroxid 

glimmer 

1 FU Norum 5 9 s m x x + x + e.o. x x* 11 1,8 Mkt glimmer 

2 FU Norum 5 12 o g x x + x ++ e.o. x 0 1,3 

3 UN Jörlanda 1 226 s f + x * e.o. x 30 1,4 

4 UN Norum 1 59 s f x + x * e.o. x 20 1,2 

5 UN Norum 1 48 s f x + x * e.o. x* 27 3,5 Mkt glimmer 

6 UN Norum 1 53 s f x + x * x* e.o. x 20 3,0 Ett korn 

7 UN Ytterby 2 406 s f x + x * x* e.o. x 24 3,0 Ett korn 

8 UN Ytterby 3 425 s m x x + x + x* e.o. x 10 4,9 Ett korn 

9 UN Ytterby 4 56 s f + x + e.o. x x 10 1,2 

10 UN Ytterby 4 72 s f x + x - e.o. x 15 4,6 

11 UN Norum 4 s g x x + x + e.o. x x 0 1,5 

12 AU Tega Prästgård, Ytterby 3 s f x + x * e.o. x x 9 2,6 

13 UN Tega Prästgård, Ytterby 17 s f x + x * e.o. x x x 11 1,7 

14 UN Tega Prästgård, Ytterby 18 s f x + x - e.o. x x 15 2,9 

15 UN Ytterby 4 122 o g x x + x + x* e.o. x 0 2,0 Ett korn 

malm 

 

 

 

 

 

7 (16) 

kalciumkarbonat 

diatoméer 

växtmaterial 

naturlig 

krossad granit 

krossad diabas 

chamotte 

ben 

magringsandel [%] 

största kornstorlek 

[mm]

8 (16)

9 (16)

10 (16)

Största korn (mm)) 

6,0 

5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

15 

11 

2 

12 

8 

9 

1 

13 

10 

14 

0,0 

0 5 10 15 20 25 30 35 

Magringsandel (%) 

11 (16) 

6 7 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 

5 

3 

Serie1

Största korn (mm) 

6,0 

5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

9 

0,0 

0 2 4 6 8 10 12 14 

5 

13 

Skärvtjocklek (mm) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 (16) 

7 

15 

11 

2 

6 

3 

4 

14 

12 

1 

10 

Serie1

13 (16)

14 (16)

15 (16)

16 (16)

Bilaga 10. Lipidanalys av keramik 

Analys av organiska lämningar på keramik från Naturgasprojektet i Bohuslän 

Björn Hjulström 

Arkeologiska Forskningslaboratoriet 

Stockholms universitet 

Uppdragsrapport 34 

Inledning 

En möjlighet att skaffa sig mer information om forntida keramikanvändning är att analysera 

lipidrester (nedbrutna, fetter, oljor och vaxer) som sitter i kärlväggarna (jfr Evershed et al 

2001). När oglaserade kärl används för tillredning eller lagring av födoämnen kan vätskor 

från maten sugas upp av keramikens porer. De lipidrester som, med hjälp av lösningsmedel, 

går att extrahera ur keramiken kommer från den eller de sista användningarna av kärlet (Craig 

et al 2004). Utifrån sammansättningen av lipidresterna har man en möjlighet att uttolka vad 

kärlet har använts till. Det resultat som presenteras i denna rapport kommer från nio analyser 

på nio olika kärl från sex olika lokaler som undersökts i samband med ”Naturgasprojektet” i 

Bohuslän av Bohusläns museum. 

Metodbeskrivning 

Beroende på hur mycket prov som gick att ta loss från keramikskärvorna skiftade den 

analyserade mängden mellan 0,4 - 1,5 gram. Det analyserade keramikpulvret togs från kärlens 

insida med en kakelfräs. Den yttersta millimetern slipades bort för att undvika ytlig 

kontamination. Alla glaskärl som användes syratvättades med HNO3 innan användning. Som 

internstandard (IS) tillsattes 40 g n-hexatrikontan (C36). Lipiderna extraherades genom att 

stå i ultraljudsbad (2 x 15 min) i en lösning av kloroform/metanol (2:1 v/v). Därefter 

centrifugerades proverna i 30 minuter med 3000 varv per minut. Den rena lösningen 

överfördes till preparatrör och lösningsmedlet indunstades med kvävgas. Proverna 

derivatiserades med 50-100 l 10% TMS (klortrimetylsilan) i BSTFA 

(bis(trimetylsilyl)triflouracetamid) under 15 minuter i 70ºC. Överbliven reagens avlägsnades 

med kvävgas. De derivatiserade proverna löstes i n-hexan (C6H14) och 1 l injicerades i 

GCMS:n. 

GC-analysen utfördes på en HP 6890 gaskromatograf med en opolär SGE BPX kolonn (15m 

x 0,25 mm x 0,25 m). Som bärgas användes helium med ett konstant flöde på 2 ml/min. 

Ugnstemperaturen startade på 50ºC under två minuter och ökades sedan med 10ºC/min upp 

till 360ºC och bibehölls i 15 minuter. GC:n var kopplad till masspektrometer HP5973 

masselektiv detektor via ett interface som håller 350ºC. Fragmentering av separerade ämnen 

görs genom elektrisk jonisering vid 70eV. Temperaturen i jonkällan var 230ºC samt 150ºC för 

massfiltret. Massfiltret var ställt att skanna mellan m/z 50-700, vilket ger 2,29 

skanningar/sekund. Erhållna kromatogram och masspektra analyserades med HP 

Chemstation ver. A.003.00. 

Tolkning 

Specifika föreningar och kvoter som visat sig användbara för att spåra kärlanvändningar 

söktes i varje prov enligt ett protokoll framtaget av Sven Isaksson, vid Arkeologiska 

Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Förekomsten av dessa föreningar och kvoter 

visas i tabell x. Den kemiska bakgrunden och vad de olika föreningarna representeras beskrivs 

kortfattat nedan.

Kvoten C18/C16 ger indikation på om ursprunget är animaliskt eller vegetabiliskt (Isaksson 

2000:14). En låg kvot där C16 dominerar är en indikation på vegetabiliskt ursprung medan 

höga värden är tecken på terrestriskt animaliskt ursprung. Denna information är dock inte 

tillräcklig för att avgöra från vilket djur lipiderna kommer ifrån eller om det är animaliskt fett 

från depåfetter (kött) eller från mejeriprodukter. 

Animaliskt fett från icke idisslare, t.ex. svin, innehåller antingen mycket lite eller inga av de 

grenade fettsyrorna vilka förekommer relativt rikligt i fett från idisslare. Detta beror på 

bakterier som lever i tarmar och magar hos idisslare (Christie 1981). Det innebär att om fettet 

härrör från animaliskt fett tyder en hög C17:grenade/C18:0-kvot på att det kommer från 

idisslare. Dudd et al, (1999:1480) har visat att kvoten även kan vara användbar för att särskilja 

fett från mjölk från fett från kött inom det intervall som är karakteristiskt för idisslare. 

Tidigare analyser har visat att kvoter mellan 0,02-0,4 härrör från idisslare/mjölkprodukter och 

kvoter mellan 0,006-0,008 kommer från icke idisslare. För att vara helt säker på särskiljandet 

av fett från köttet från idisslare respektive mjölk från idisslare bör man även göra en 

isotopanalys av 12 C: 13 C hos de dominerande ogrenade fettsyrorna C16 och C18. 

Bland lipiderna är oftast de fria fettsyrorna dominerande. De fria fettsyrorna kommer 

huvudsakligen från triacylglyceroler (TAG) och har lösgjorts genom hydrolys. TAG består 

av en glycerol med tre stycken fettsyror. TAG utgör huvudbeståndsdelen av det man till 

vardagsbenämner fetter och oljor. Intakta TAG påträffas ibland i välbevarade förhistoriska 

prover. Är distributionen av TAG bred (ca 40-54 kolatomer i acyldelen, jämfört med ca 46- 

54) antyder detta fett från idisslare, då dessa producerar fler kortkedjiga föreningar. Är 

andelen av de kortaste (40-44) hög är detta en indikation på att idisslarfettet kommer från 

mjölkfetter (Dudd et al. 1999; Mukherjee et al. 2005:80). Men de kortkedjiga TAG bryts ned 

snabbare så även prover med smalare distribution kan vara från idisslare. 

Utanpå många växter finns ett vaxlager, som är uppbyggt av långkedjiga alkanoler, ketoner 

och fettsyror, både fria och sammanbundna till vaxestrar. När växtdelar kokas i vatten kan 

lite av detta vax lossna från växten och absorberas av keramiken (Charters et al. 1997). 

Skärvor som innehåller alkanoler och/eller fettsyror med fler än tjugo kolatomer har tolkats 

som innehållandes spår av växtvaxer. Eftersom halterna av dessa ämnen är relativt låga kan 

dessa växtdelar ha varit en dominerande ingrediens i den ursprungliga anrättningen även om 

de endast utgör en liten del av det bevarade lipidmaterialet. 

Många marina fiskar är rika på fleromättade -3-fettsyror. Dubbelbindningar i fettsyror är 

dock något som bryts ned väldigt snabbt (Kumarathasan et al. 1992) och kan inte förväntas 

vara bevarade i arkeologiskt material om inte bevarande förhållandena är extremt 

gynnsamma. När vegetabiliska oljor hettas upp i samband med matlagning bildas en rad nya 

föreningar (Artman & Alexander 1968). En av dessa produkter, -(o-alkylfenyl)fettsyror 

(Artman & Alexander 1968:644; Matikainen et al. 2003:567f), är stabil över arkeologiskt 

relevanta tidsrymder (Hansel et al. 2004; Olsson & Isaksson, manus). I marina fettrester skall 

det finnas alkylfenylfettsyror med 16, 18 och 20 kolatomer, vilka bildats av fettsyrorna C16:3, 

C18:3 och C20:3. Även vegetabiliska oljer är rika på fleromättade fettsyror men dessa 

domineras kraftigt av C18:3. Fettsyran C20:3 finns även i inälvsmat (t.ex. lever) från 

landlevande djur. Fettrester från marina djur och fiskar skall dessutom innehålla två 

isoprenoida fettsyror, 4, 8, 12-trimetyltetradekansyra (4, 8, 12-TMTD) och 3, 7, 11, 15tetrametylhexadekansyra 

(3, 7, 11, 15-TMHD, även kallad fytansyra). Fytansyra kan 

dessutom bildas genom oxidation av fytol, vilken i sin tur kommer från klorofyll. Klorofyll 

finns som bekant i gröna växter men kan också komma från fotosyntetiserande

mikroorganismer. Mager fisk innehåller för låga halter av av fettsyrorna C16:3, C18:3 och 

C20:3 för att dessa skall lämna några spår. De behöver inte heller innehålla några isoprenoida 

fettsyror. Det enda som skiljer fettrester efter mager fisk från fettrester efter vegetabilier är 

därmed närvaron av kolesterol. Kolesterol är en sterol som inte produceras av växter utan 

finns i djur och fiskar. Växter producerar istället en rad fytosteroler (t.ex. beta-sitosterol, 

stigmasterol eller kampesterol). 

Om man finner långkedjiga ketoner är detta ett belägg för att keramikkärlet använts för 

tillagning av föda med hjälp av värme (Evershed et al. 1995). Fria fettsyror från maten binds 

samman och bildar dessa ämnen vid upphettning under avgivande av vatten och koldioxid. 

Både alkylfenyl fettsyror och ketoner behöver alltså värme för att bildas. 

Ibland påträffar man terpenoida föreningar i keramik. När dessa föreningar förekommer i 

låga halter härrör de troligen från röken från elden kärlen hettats upp vid (jfr Simoneit et al. 

2000). Vid högre halter kan kärlet antingen ha tätats med harts eller kåda, eller vid närvaro av 

metyldehydroabietinat av tjära, eller för att processa dessa produkter. 

Resultat 

Resultatet av varje prov redovisas i nedanstående tabell. Halterna av lipidrester skiljer sig 

kraftigt. 

Tabell skickas separat. 

Prov 14: Fettsyrasammansättningen är klart animalisk. Det tyder både C18/C16-kvoten, 

närvaron av kolesterol och TAG fördelningen på. C16gr/C18-kvoten tyder på att fettet 

kommer från idisslare. Om det är depåfetter eller mjölkfetter går inte att avgöra. TAG 

fördelningen består förvisso främst av längre TAG vilket talar emot att det är mjölkfetter men 

de korta TAG bryts ned snabbare och frånvaron kan lika gärna bero på nedbrytning. Närvaron 

av både 4, 8, 12-TMTD och 3, 7, 11, 15- TMHD tyder även på ett marint inslag, marina djur 

eller fisk. Frånvaron av alkylfenylfettsyrorna C16 och C20 kan indikera att det rör sig om 

mager fisk även om det är väldigt osäkert eftersom frånvaron av en förening inte kan 

användas för att spåra urpsrunget. Dessutom finns spår av ketoner vilket tyder på att 

innehållet värmts upp. Inga spår av vegetabilier finns i provet. Lipiderna härrör alltså dels från 

idisslande djur och från fisk/marint djur. 

Prov 15 och prov 16: Till skillnad från prov 14 från Ytterby som hade en mycket hög halt 

lipider är de två andra proverna från ytterby (prov 15 och prov 16) förvånansvärt tomma. Inga 

av de föreningar som söktes kunde identifieras och lipidhalten var endast 3 respektive 6 g 

per gram keramik. Bevarandeförhållandena bör ha varit desamma eftersom alla prover 

kommer från ett och samma lager så det är svårt att förklara skillnaden utifrån 

bevarandeförhållandena. Även om frånvaron av en förening aldrig kan användas i en positiv 

bevisföring så kan resultatet bero på att kärlen inte innehållit något material som avsatt 

lipider. 

Prov 227: Fettsyrasammansättningen visar på ett klart animaliskt innehåll. Närvaron av 

kolesterol stärker den tolkningen. C17gr/C18r-kvoten tyder på att det rör sig om fetter från 

idisslare. Distributionen av intakta fetter (TAG) indikerar att fettet är från idisslare då 

distributionen är bred, men om det rör sig om mjölkfett eller depåfetter från t.ex. ko/får/get 

kan inte avgöras. Närvaron av långkedjiga ketoner tyder på att innehållet har värmts upp. I 

grytan finns även spår av vegetabilier i form av fytosterol och fytansyra (3, 7, 11, 15-TMHD).

Isoprenoida ω-(o-alkyl- 

Kontext 

Terpener 

Plats Halt 

Neutrallipider 

fettsyror fenyl)fettsyror 

Prov μg/g C18:0/C16 C17gr/ Intakta KoleFytoVaxLång- 4,8, 12- 3,7 , 11, C16 C18 C20 - 

(0,48) C18r TAG sterolsterolresterkedjiga TMTD 15- 

(0,02) 

ketoner 

TMHD 

14 Utkastlager, Ytterby 11 148 1,25 0,057 46-52 x - - x x x - x - - 

våtmark 

15 Utkastlager, Ytterby 7 - - - - - - - - - - - 

våtmark 

16 Utkastlager, Ytterby 3 - - - - - - - - - - - 

våtmark 

227 Utkastlager Jörlanda 1 10 756 0,91 0,055 42-50 x x - x - x - - - - 

406 Kokgrop Ytterby 2 24 1,15 0,003 - - x x - - - - - - x 

471 Kokgrop Ytterby 3 4861 2,35 0,011 - - x - x - x - - - - 

48 Urnegrav Norum 1 69 0,01 - - x - - - - - - - - 

3 Härd Norum 1 - - - - - - - - - - - 

9091 Anläggning Norum 4 92 1,44 0,008 - x x - - - x - - x -

Prov 406: Mängden lipider är relativt låg men flera föreningar kunde identifieras. Fettsyra 

sammansättningen tyder på ett animaliskt inslag men inte från idisslare. Närvaron av 

fytosteroler och vaxrester kommer från växter. Spår av hartssyran (terpen) tyder på att provet 

varit i kontakt med rök och sot. 

Prov 48: Även detta prov har en låg lipidhalt. Det finns inga spår av animaliska fetter. 

Fettsyrasammansättningen och fytosterol indikerar vegetabilier. I provet fanns även 

mjukgörare från plast. 

Prov 3: Den enda föreningen som kunde iakttas var en kontamination. Kontaminationen var 

densamma som i prov 48, det vill säga mjukgörare från plast. 

Prov 9091. Fettsyrasammansättningen och närvaron av kolesterol visar att det finns fett från 

animalier i provet. Det animaliska fettet kommer inte från idisslare. Även alkylfenylfettsyran 

med 20 kol kunde identifieras. En möjlig källa kan vara inälvsmat, vilket innehåller en hög 

halt C20:3. Närvaron av fytosterol och fytansyra tyder på att även vegetabilier funnits i kärlet. 

Trots att inga långkedjiga ketoner kunde identifieras har troligen kärlet värmts upp eftersom 

affs C20 kunde iakttas. Dessutom fanns två föreningar som inte har kunnat identifieras. 

Många prov hade en mycket låg lipidhalt. Om det beror på bevaringsförhållanden eller på att 

de haft en annan användning kan inte avgöras. Båda proven från Norum 1 innehåller 

kontaminationer av plast och det är möjligt att det är yttre omständigheter efter att keramiken 

tagits fram som orsakat de låga halterna. Ett av de tre proven från ytterby har en hög lipidhalt 

och de två andra proven en mycket låg lipidhalt. Eftersom keramiken kommer från samma 

lager är det mindre troligt att det är bevaringsförhållanden som orsakat skillnaderna. 

Prov 14, 227 och 9091 är alla kokkärl. Även prov 406 har varit i kontakt med sot eller rök. De 

flesta proven består av blandningar av både vegetabiliskt och animaliskt material. 

Prov Tolkning 

Uppvärmd anrättning bestående av animalsikt fett från 

14 idisslare och från fisk. 

15 Mycket låg lipidhalt 

16 Mycket låg lipidhalt 

Provet innehåller både animaliska fetter från idisslare och spår 

av vegetabilier. Det går ej avgöra om fetterna kommer från kött 

227 eller från mejeriprodukter. Innehållet har värmts upp. 

Låg lipidhalt. Spår både av vegetabiliska fetter och av 

animaliska fetter som ej kommer från idisslare. Provet har varit i 

406 kontakt med sot eller rök. 

48 Låg lipidhalt. Spår av vegetabilier. Kontamination från plast. 

3 Mycket låg lipidhalt. Kontamination från plast. 

Uppvärmd anrättning bestående av animaliskt fett från icke 

9091 idisslare och vegetabilier. Möjligen inälvsmat.

Litteraturlista: 

Artman, N.R. and Alexander, J.C., 1968. Characterization of some heated fat components. 

Journal of American Oil Chemist´s society, 45. 

Charters, S., Evershed, R.P., Quye, A., Blinkhorn, P. and Reeves, V., 1997. Simulation 

experiments for determining the use of ancient pottery vessels: the behaviour of epicuticular 

leaf was during boiling of leafy vegetable. Journal of Archaeological Science, 24. 

Christie, W.W. (Editor), 1981. Lipid Metabolism in Rumimnant Animals. Pergamon Press, 

Oxford. 

Dudd, S.N., Evershed, R.P. and Gibson, A., M, 1999. Evidence for Varying Patterns of 

Exploitation of Animal Products in Different Prehistoric Pottery Traditions Based on Lipids 

Preserved in Surface and Absorbed Residues. Journal of Archaeological Science, 26: 1473- 

1482. 

Evershed, R.P. et al., 1995. Formation of Long-Chain Ketones in Ancient Pottery Vessels By 

Pyrolysis of Acyl Lipids. Tetrahedron Letters, 36(48): 8875-8878. 

Hansel, F.A., Copley, M.S., Madureira, L.A.S. and Evershed, R.P., 2004. Thermally produced 

[omega]-(o-alkylphenyl)alkanoic acids provide evidence for the processing of marine 

products in archaeological pottery vessels. Tetrahedron Letters, 45(14): 2999-3002. 

Isaksson, S., 2000. Food and rank in early medieval time. Theses and Papers in Scientific 

Archaeology, 3. Archaeological Research Laboratory, Stockholm University, Stockholm, 69. 

Kumarathasan, R., Rajkumar, A.B., Hunter, N. and Gesser, H.D., 1992. Autoxidation and 

Yellowing of Methyl Linolenate. Progress in Lipid Research, 31. 

Matikainen, J. et al., 2003. A study of 1,5-hydrogen shift and cyclization reactions of an alkali 

isomerized methyl linolenoate. Tetrahedron, 59: 567-573. 

Mukherjee, A.J., Copley, M.S., Berstan, R., Clark, A.K. and Evershed, R.P., 2005. 

Interpretation of d13C values of fatty acids in relation to animal husbandry, food processing 

and consumption in prehistory. In: J. Mulville and A. Outram (Editors), 9th ICAZ 

Conference, Durham 2002. The Zooarchaeology of Milk and Fats, Oxford. 

Olsson, M & Isaksson, S. Manuskript. The cooking and consumption of fish at an Early 

Medieval manor. 

Simoneit, B.R.T., Rogge, W.F., Lang, Q. and Jaffe, R., 2000. Molecular characterization of 

smoke from campfire burning of pine wood (Pinus elliottii). Chemosphere - Global Change 

Science, 2(1): 107-122.

SkärvStEn, Skörd och bEgravning 


XX UN 

Rapport 2006:30

SKÄRVSTEN, SKÖRD OCH BEGRAVNING

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?