Länk till fullversionen av artikeln. - SFSP

1 Anita Kullander
Särskild begåvning – tillgång eller handikapp?
Begreppen varierar och man använder hög begåvning, överbegåvad men vanligast är termen
särbegåvad. Jag väljer dock att använda benämningen särskilt begåvad eftersom begreppet
särbegåvning kopplas till särskolan och därför missförstås.
För några år sedan fick jag uppdraget att utreda varför fyra elever i årskurs 8 och 9 inte gick till
skolan. Jag intervjuade dem var och en tillsammans med en eller båda vårdnadshavarna.
Adam sade att han gick till skolan ungefär varannan vecka, men eftersom han fortfarande låg före
så gick han hem igen. Bertil sade att han inte gillade raster. Om det var för lite att göra tappade han
farten och somnade, sedan åkte han hem. Ceasar sade att han tyckte lektionerna var tråkiga och
diskussionerna i samhällskunskap var barnsliga och kränkande. Några lärare var otrevliga och
kränkte eleverna. David sade att det var stökigt på skolbussen, han blev retad och slagen och
bussföraren gjorde inget åt det. När han istället för att åka skolbussen, gick hem så blev han jagad
och nertvingad i det leriga diket av grabbar på moped. Han kom hem med smutsiga och trasiga
kläder. Det hjälpte inte att han berättat på skolan, sade han.
Skolan var öppen för individuella lösningar och för Adam försökte man på olika sätt att ge enskild
undervisning i matematik, svenska och engelska. Han gick till matematiken och resten tentade han
av och fick godkända betyg så att han kunde söka till gymnasiet. På gymnasiet var det lika
”långsamt” så han hoppade av och sitter nu hemma vid datorn. Han har stort umgänge och han
hjälper andra med sina datorer.
För Bertil ordnade man ett komprimerat schema och kombinerade So-ämnena med engelska så att
han gjorde ett stort eget projektarbete som täckte samtliga So-ämnen samt engelskan. Han fick
också möjlighet att studera matematik på gymnasiet. Egentligen var han inte så förtjust i matte men
han behövde mycket att göra, så han tyckte det var bra. Han hade alltså fullt upp och presterade och
fick höga betyg. På gymnasiet tog man inte tillvara på hans förmågor och han är återigen hemma.
Ceasar kom in på gymnasiets Individuella program. Han vantrivdes och gick bara på lektioner
tillräckligt för studiebidrag. Han tentade av några ämnen och fick då höga betyg. Efter tre år sade
han att han tröttnat på att sitta hemma och spela datorspel. Han skrev in sig på olika program och
hårdpluggar nu sitt sista fjärde år. Det går bra och han får höga betyg i ämnena som han nu tentar
av.
David bytte skola och föräldrarna gjorde en polisanmälan för misshandel.
Tre av hemmasittarna var alltså särskilt begåvade och en var mobbad.
Allt detta var före den nya skollagen som kom 1 juli 2011. Då hade skolorna endast formellt
uppdrag att ge stöd till godkända betyg. Den nya skollagen skriver så här:
3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen
3§ Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin
personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som
möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges
ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.
Det är en revolutionerande skrivning i lagen, ”ska ges ledning och stimulans”. Formuleringen
förutsätter inte att särskilt begåvade elever är självgående - vilket de inte är - och en tydlig signal att
alla elever ska få skolans hjälp att använda hela sin potential.
Skoplikten är inte heller 9-årig utan kan upphöra tidigare om eleven har uppnått de lägsta målen för
årskurs 9. I teorin innebär det att om man ges möjlighet att avancera i sin egen takt så kan man som
tolv-trettonåring söka in på gymnasiet. (I ett radioprogram nyligen fick man höra om två pojkar på

2 Anita Kullander
nio år som gick i 7:an.) I praktiken kan det bli svårare eftersom våra kära särskilt begåvade elever
ofta ligger långt framme i de ämnen som de är särskilt intresserade av och inte över hela linjen.
Lusten styr – inte plikten.
I en klass kan det vara stora skillnader i intellektuell förmåga. Hur kan man känna igen en
särbegåvad elev? Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi på högskolan i Jönköping
skriver: Den är särbegåvad som förvånar dig vid upprepade tillfälle med sin osedvanliga förmåga
på ett eller flera områden, både i skolan och i vardagslivet.
Högpresterande – Högprotesterande
Särskilt begåvade elever visar inte alltid sin förmåga på ett sätt som vi med lätthet kan identifiera.
De flesta är inte särskilt högpresterande och det är alltså inte alltid de förvånar oss med sina
speciella förmågor utan tyvärr allt för vanligt att de istället ”leker kameleonter”. De maskerar sin
begåvning och underpresterar. Eller protesterar, kritiserar och ifrågasätter så att det uppfattas som
provocerande.
Skillnader mellan pojkar och flickor
”Kameleontleken” är speciellt vanligt bland särskilt begåvade flickor, som försöker maskera sin
förmåga och lägger sig på klasskamraternas nivå, ibland till och med under. Därför är flickorna
svåra att hitta. Tjugo av de särskilt begåvade elever jag ”hittat” är pojkar, endast fem är flickor. De
flesta pojkarna protesterar antingen genom passivitet och eller ifrågasättanden redan i tidig ålder.
Flickorna brukar istället få problem i årskurs 8-9 som visar sig som ångest, oro, matproblem och
liknande.
Pliktstyrd – luststyrd
Elever i dagens skola blir över lag alltmer luststyrda och ifrågasätter varför man ska göra vissa
saker i skolan. Vanligtvis är de ändå tillräckligt pliktstyrda och tävlingsinriktade så att det räcker
med en enkel hänvisning till målen och betygen. För särskilt begåvade räcker inte det. De vill ha en
anledning som går djupare och lärarens argumentationsteknik sätts på hårda prov. Särskilt begåvade
elever är ofta antiauktoritära och tar därför inte heller lärarens ord som absoluta sanningar. Ofta har
de läst något på internet och kan komma med motsägande ”fakta”. De allra flesta särskilt begåvade
är inte heller tävlingsinriktade. De lär sig för kunskapens skull, inte betygen.
Just-in-case-learning – just-in-time-learning
Skolan planerar undervisningen utifrån vad man anser vara ”bra-att-ha-kunskaper”. Särskilt
begåvade elever kan ha svårt med detta. De sitter ofta och arbetar med det som de vill lära sig ”justnu-kunskaper”,
utan annat mål än glädjen att lära sig. Då har de en mycket bra förmåga att fokusera
och god uthållighet och de blir störda om de måste bryta för rast eller annan aktivitet.
Social funktion
Om det skiljer 25-30 IQ-enheter mellan två personer så är det svårt att ha ett intellektuellt utbyte av
varandra. Ofta ser man särskilt begåvade elever ensamma i bibliotek eller i ett hörn av skolgården.
De säger att de vill vara ensamma då de inte har behov av att ta reda på vem som är störst, bäst och
vackrast och inte tycker om tävlingar. När det är idrott så föredrar de individualsporter. Lagsporter
blir knepigt eftersom det ofta innebär en del ”ruffel” och ojusta beteenden.
Empatisk förmåga
Särskilt begåvade personer har ofta en högt utvecklad empatisk förmåga, vilket ibland kan vara till
nackdel. De ber inte läraren om extra uppgifter då läraren har så mycket att göra, berättar inte att de
blivit retade eller trakasserade för då får de andra skäll och det är inte roligt. Eller mamma blir så
ledsen så jag säger inget. Deras empati kan också ta sig uttryck i att de vill hjälpa till vid konflikter
mellan klasskamrater, varpå ilskan vänds mot dem istället för att de lägger sig i.
Särskilt begåvade barn ser hur lärare pratar med och bemöter andra elever och detta påverkar deras

3 Anita Kullander
relation till den läraren. Om en lärare har varit det minsta orättvis så tar de avstånd från den läraren
och det är näst intill omöjligt att få en tillitsfull relation.
Känslighet för sinnesintryck
Särskilt begåvade personer – unga som gamla – är ofta känsliga och störs lätt av ljud, ljus, lukter,
smaker, känsel (kläder som sitter trångt eller kliar). Därför kan det vara svårt för dessa elever i ett
klassrum, speciellt under lite mer ostrukturerade lektioner. De kan vara väldigt kräsna vad gäller
mat, möblering och inredning i klassrum, musiklektioner där inte alla sjunger rent, fläktar som
surrar och gnisslar. De har också en väl utvecklad intuitiv förmåga att känna av sinnesstämningar
och kan vägra delta i sammanhang som de uppfattar som ovänliga, respektlösa och liknande.
Psykologutredning
Det är inte helt ovanligt att särskilt begåvade barn och elever blir aktuella för psykologutredning.
Skolpersonalen ser ett annorlunda udda beteende som de inte har erfarenhet av. Man är van att se
och känna igen barn och elever som utvecklats långsamt och då har man handlingsplaner färdiga.
Om en elev utvecklas snabbare än andra – högt inom vissa områden, normalt inom andra och
kanske socialt lägre - så blir det svårare för skolan att förstå och hantera detta. Skolan söker då hjälp
och stöd hos elevhälsan och/eller skolpsykologen. Man vill att eleven utreds, ofta med
frågeställningar som ADHD och Asperger/autism.
I en psykologutredning ingår oftast en begåvningsbedömning som görs med hjälp av något test ,
vanligtvis WISC eller WAIS. Alla test förutsätter att den som testas är tävlingsinriktad och vill
prestera på topp. Många särskilt begåvade är dock inte tävlingsinriktade och därför fungerar inte
våra tester. Flera av deltesterna innehåller enformiga och lite tråkiga moment som de ”ratar”. En
särbegåvad kan till och med känna sig kränkt av de enklare momenten och totalvägra att genomföra
dessa.
I Rättviks kommun med 1100 elever i grundskolan så har jag hittills ”hittat” 25 särskilt begåvade
elever. Tretton av dessa har kommit till mig för utredning då man haft hypotes om diagnos. Dessa
elever har utretts och testats med WISC, som är ett begåvningstest som används som en del i en
psykologutredning. I en psykologutredning ingår naturligtvis också att man intervjuar föräldrar,
lärare och eventuell fritidspersonal
För att överhuvudtaget påbörja en psykologutredning ska vissa kriterier vara uppfyllda. Dels ska
vårdnadshavare och elev önska en utredning och vara införstådda med eventuella resultat i form av
diagnoser (utvecklingsstörning, ADHD, asperger/autism, m fl). Dels ska psykologen utifrån
inledande problemformulering från vårdnadshavare och skola anta att en psykologutredning behövs
för att få kunskap om elevens styrkor och svagheter och behov av anpassningar i skolan för att
tillgodogöra sig undervisningen.
Feldiagnostisering är vanlig
13 av dessa 25 elever har beskrivits av vårdnadshavare och skola på ett sätt så att jag har haft en
hypotes om någon form av diagnos och därför erbjudit psykologutredning, i stället visade det sig att
de var särskilt begåvade. Ett par elever hade tidigare haft diagnosen ADHD som kunnat avskrivas
helt. Beteendet har kunnat förklaras som ett resultat av under- och felstimulering. Beteendet har
också ändrats markant till det bättre när eleven fått adekvata utmaningar i skolan. Ett par andra
elever har bedömts som särskilt begåvade och även fått diagnosen ADHD eller ADD. De övriga 12
elever som inte har utretts av mig har ”hittats” via lärares och föräldrars beskrivningar. Särskilt
begåvade har också själva kunnat identifiera andra särskilt begåvade bland sina kamrater. Föräldrar
har hittat särskilt begåvade bland sina grannars barn. Någon enstaka har utretts av annan psykolog
som inte kunnat bekräfta någon diagnos. men inte heller sett dem som särskilt begåvade.
Kunskapen om särbegåvning – särskild begåvning - är skrämmande låg bland både psykologer och
skolpersonal. Själv ramlade jag över det via en utredning av en elev som vägrade svara på enkla
frågor men ”vaknade” till då nivån blev mer avancerad och därmed intressant. Särskilt begåvade

4 Anita Kullander
elever kan bli kränkta av, i deras tycke, för enkla uppgifter.
Myter kring särbegåvning
De klarar sig själva och behöver inga särskilda insatser i skolan.
Dessa elever behöver minst lika mycket uppmuntran och stöd som andra. De kan ha svårt att
prestera på grund av stora krav på att det ska vara perfekt, eller osäkerhet på vilken nivå de ska
lägga sig.
De kan automatiskt.
Skicklighet förekommer aldrig utan avsevärd övning och träning.
Genier är galna och skillnaden mellan särbegåvning och sinnessjukdom är liten.
Särskilt begåvade individer är varken mer eller mindre hemsökta av psykiatriska diagnoser än
någon annan del av befolkningen. Feldiagnostisering är däremot vanlig.
Särbegåvning = Aspergers syndrom.
Barn med Aspergers syndrom (AS) har liknande beteenden, men det finns kvalitativa skillnader.
Personer med AS har bristande förmåga till social interaktion (exempelvis känner de sig olustiga
och möter inte blicken) och begränsade och udda intressen. Barn med högt IQ kan påminna om
personer med AS, men deras beteenden kommer av att särbegåvningen gör att deras intressen kan
vara svåra och ovanliga för deras ålder. De vill också gärna ha social kontakt med andra på, som är
på samma intellektuella nivå.
Särskilt begåvade i skolan
Mitt arbete i skolan är främst att ge handledning och konsultation till skolpersonal, som undervisar
elever i behov av särskilt stöd. Många särskilt begåvade elever har behov av särskilt stöd på olika
sätt och av olika anledningar.
Skolorna och lärarna har provat olika sätt att stimulera dessa elever med olika utfall. Varje
särbegåvad elev är en individ och det finns inga generella åtgärder som fungerar rakt av. Skolan
måste oftast göra någon form av pedagogisk kartläggning/utredning för att hitta rätt nivå på
stimulans och ledning. Skolans dilemma är att de måste ”pricka av” elevens kunskaper efter
kunskapsmålen och de särskilt begåvade eleverna vägrar ofta genomföra uppgifter som de uppfattar
som enkla och meningslösa. Lärare behöver våga prova på svårare uppgifter och ”hoppa över” en
eller ett par årskurser och/eller moment för att hitta den särskilt begåvades lust och därmed
motivation till inlärning. Jag är dock medveten om att detta ställer stora krav på en lärares förmåga
att spänna över olika kunskapsnivåer som innebär 4-5 årskurser i en och samma klass. Alltså ett helt
nytt pedagogiskt upplägg behövs.
Särbegåvning – en utmaning för skolan
Vi är vana att leta efter svagheter och svårigheter och tänker då oftast på elever med olika
inlärningssvårigheter. Särskilt begåvade elever kan trots (eller på grund av) sin intelligens,
kategoriseras som elever med komplicerad inlärning. Förutom att de behöver stimulans och ledning
så behöver de tillgång till olika lärverktyg för att utvecklas optimalt.
Det är stor risk att särskilt begåvade elever blir understimulerade och därmed passiviserade. De lär
sig inte studieteknik och ger upp vid minsta motstånd.
Det är tyvärr alltför vanligt att särskilt begåvade elever blir utsatta för utstötning, trakasserier och
mobbning.
Särskilt begåvade elever kommer till skolan för lektioner. Många elever kommer till skolan för

5 Anita Kullander
rasterna och jublar när de får sluta lektionen för tidigt. Den särskilt begåvade sitter gärna kvar i
klassrummet över lektionstiden om det är något de är intresserade av.
Filurum - ett rum för filurer
Trots att särskilt begåvade ofta väljer att gå ensamma på rasterna så önskar de inget hellre än att ha
kamrater. Därför startade jag träffar för familjer och deras särskilt begåvade barn. Det var svårt att
hitta meningsfulla sysselsättningar för barnen och de tröttnade snart på att lyssna på föräldrarnas
bekymmer kring skola och undervisning. Jag startade en hemlig grupp på Facebook där föräldrar
skulle kunna ge varandra stöd, tips och idéer kring kontakten med sina respektive skolor.
Denna grupp har över 200 föräldrar över hela Sverige och några utlandssvenskar.
Det finns också en lika hemlig Facebook-grupp för ungdomar och en annan för pedagogerna.
Villkoret för att få bli medlem är att man haft kontakt med mig per telefon då jag vill försäkra mig
om att den nya medlemmen verkligen har ett särbegåvat barn i familjen eller i sin undervisning
Jag erbjuder gratis rådgivning och konsultation till föräldrar och skolpersonal två dagar i veckan.
De allra flesta av dessa samtal handlar om att föräldrarna är oroliga för hur deras barn har det i
skolan och att de inte presterar utifrån sin verkliga förmåga.
De vanligaste frågorna som föräldrar tar upp vid telefonkonsultationerna är att skolan:
• Inte tror på barnets förmåga – eftersom man inget ser i skolan.
• Vill sätta en diagnos på barnet eftersom det är så udda och har ”sociala svårigheter”.
• Inte sätter in stöd eftersom andra barn behöver det bättre.
• Följer sina invanda rutiner för inlärning som innebär repetition.
• Befarar att om eleven går för fort fram så blir det kunskapsluckor, som sedan blir svåra att
kompensera för.
Filurum sommar
2009 öppnade jag en sluten grupp på facebook för föräldrar till särskilt begåvade barn. Jag har haft
kontakt med hundratalet föräldrar som beskrivit att deras barn var ganska ensamma. De hade svårt
att hitta intellektuellt jämbördiga kamrater och deras intressen var ofta annorlunda jämfört med de
flesta barn och ungdomar i samma ålder. I skolan beskrevs dessa barn i termer av problem - som
ovilliga att prestera, svåra att samarbeta med, undvikande eller provocerande, blyga, tystlåtna eller
dominerande och ibland till och med som elaka. Barnen vantrivdes i skolan och några skolvägrade
periodvis. Skolan hade problem med hur man skulle få dessa barn att vara som alla andra och
föräldrarna hade problem med att få skolan att förstå deras barns särskilda behov.
Sten Collander på Mensa GCP hade samma erfarenhet och vi beslöt att samarbeta. Han ”skickade”
föräldrarna till mig för att bli med i facebook-gruppen. Mensa har också haft två representanter
med på Filurum Sommar 2012.
Utifrån mina erfarenheter från föräldragruppen i Rättvik, där föräldrar har fått utbyta erfarenheter
och barnen lärt känna varandra, så blev jag inspirerad att försöka få till en träff för alla familjer i
facebookgruppen.

6 Anita Kullander
Huvudsyftet var att barnen skulle hitta nya kamrater och tiden bestämdes till veckan efter
skolavslutningen och före midsommar. Jag bokade Bystugan i Nedre Gärdsjö och skickade ut
inbjudningar.
Jag räknade med 5-7 familjer, men det blev 18 som anmälde sig och av dessa kom 15. Barnen var i
åldrarna från några månader till 13 år och jämt fördelade mellan könen.
När jag planerade träffen utgick jag från att särbegåvade barn:
Vill ha kontakt med intellektuellt jämbördiga.
Är socialt försiktiga och inte vill delta i stora arrangerade möten med allmänna presentationer
Vill ha intellektuellt stimulerande sysselsättningar – möjlighet att ta med egen dator och koppla upp
sig mot internet.
Funderar mycket över tingens ordning och meningen med livet. De har dock få tillfällen att prata
om detta med jämlikar.
Föräldrarna till barnen har
Behov av kompletterande fortbildning
Behov av enskilda konsultationer
Behov av att prata med andra föräldrar.
Behov av att möta pedagoger och utbyta erfarenheter, tips och idéer.
Någonstans fanns också en liten oro för konflikter och kriser när så många personer skulle samsas
och därför organiserade jag det så här:
Bystugan skulle vara en samlingspunkt med gemensamma måltider och där man gjorde upp planer
för dagen.
Frivilliga aktiviteter där barn fick kontakt med varandra över ålders- och könsgränser.
Alternativa sysselsättningar utan tävlingsinslag, skulle erbjudas.
Filmvisning på kvällarna med noga utvalda filmer av god kvalitet.
Leksaker för de mindre barnen, rit-, målar- och pysselsaker, origami och spelet Orientexpressen för
de äldre.
Bokbord för både barn och vuxna.
Hundkul där barnen fick bygga olika hinder (typ agility) som varvades med intellektuella
utmaningar för hundarna.
Namnskyltar för deltagarna eftersom jag är urusel på namn.
Filosofiska samtal med barn och ungdomar.
Två pedagoger från Rättviksskolans samundervisningsgrupp skulle berätta om hur de undervisade
särskilt begåvade elever, eller handledde deras lärare. Syftet var att pedagoger och föräldrar skulle
utbyta tankar, tips och idéer.

7 Anita Kullander
Jag skulle kontinuerligt finnas tillhands under dagtid för konsultation/rådgivning enskilt och i
grupp. Min väninna och psykologkollega skulle också finnas tillhands vid samtal kring
särbegåvning och/eller diagnoser som bland annat ADHD och Asperger.
Samarbete med Mensas GCP var en självklarhet och Sten Collander skulle komma några dagar.
Det blev så här:
Jag såg en mamma stå och titta på sin son som var ute och spelade fotboll (i duggregn) med ett par
andra deltagare i olika åldrar – alla skrattar och har roligt. Hon säger ”men han hatar ju fotboll” och
hon ler stort.
Jag såg varje dag att de allra flesta barn/ungdomar var ute och spelade fotboll eller andra spel.
Jag såg ett barn som mer eller mindre tvingats till träffen av sina föräldrar med löfte om att stanna
bara en dag. Detta barn har sedan inte velat åka hem utan stannat i tre dagar och ville egentligen inte
hem då heller -fastän alla andra packade för hemresan.
Jag såg ett barn som kom 5 minuter första dagen, 15 minuter andra dagen och tredje dagen tog med
sig sin bärbara dator och kopplade upp sig via projektor på filmduken så att alla kunde se och aktivt
delta i programmet/spelet Minecraft.
Jag såg barn som först inte ville sätta på sig namnlappen men efter någon dag själv tog initiativ till
att skriva sitt namn på lappen och sätta på sig den.
Jag såg barn som kramades och pussades i spontan glädje över att hitta varandra, som har umgåtts
och haft utbyte av varandra, där ålder och kön var oviktiga.
Jag såg barn som kopplade ihop sina datorer och samarbetade kring bygge av ett gemensamt hus
(Minecraft)och diskuterat huruvida toaletten skulle inredas vackert eller gulligt och som enades om
att gör det snyggt.
Jag såg en kille utföra en imponerande, spontan dansuppvisning (med löfte om betalning i form av
godis till alla barn).
Jag såg barn som deltog med liv och lust i bygget av smarta hinder för hundar och sedan ”lånade”
en hund (totalt fem hundar fanns för dagen tillgängliga) och gick runt banan med dom och med
vänlighet, tålamod och respekt försökte träna hunden till att klara olika uppgifter.
Jag såg barn fiska både bittida och sent - och få fisk också – en mört, en abborre och nästan en
gädda.
Jag pratade med barn om filosofiska frågor som tex. Hur det kan vara att vara vacker och fattig eller
ful och rik. Några av barnen kom in på att de var mobbade i skolan och de uttryckte sympati för
varandras upplevelser och känslor – ”jag vet hur det känns kompis”. Vi samtalade även om att vara
särskilt begåvad och svårigheten att hitta jämlikar.
Jag har sett barn som av föräldrar, men kanske främst skola beskrivits i termer av enstöringar, eller
dominerande, ovilliga till samarbete och skoluppgifter, konfliktbenägna, provocerande och
ointresserade av sport mm. Dessa barn har varit tillsammans och vistats under samma tak i flera
dagar, de har samarbetat kring ett gemensamt projekt utan en enda kontrovers. De utmanade
föräldrarna i en tävling om vem som byggde det finaste huset i Minecraft på en viss tid. Barnen
vann på WO. Konstaterades att vuxna har så många måsten som hindrar dom från att leka.
Jag är djupt imponerad av pedagogernas berättelse om hur de sakta men säkert har hittat vägar att
möta särskilt begåvade barns behov och kunnat vända skolleda till skolglädje.

8 Anita Kullander
Jag har sett saker jag aldrig kommer att glömma och jag har rörts till glädjetårar dagligen. Jag har
lärt mig oerhört mycket om särskilt begåvade barns förmågor som jag kommer att ha stor nytta av i
mitt fortsatta arbete som psykolog inom skolan och speciellt då i arbetet för de särskilt begåvade
barnens skolsituation. Mitt varmaste tack till alla deltagare.
Några spontana röster från deltagarna:
• Sonen låter hälsa att ALLT var bra. Railmaze, Orientexpressen, fotboll och fiske med nya
kompisar - bra! Han vill gärna åka igen nästa år. Dottern hälsar att lekkompisen K var bäst
och att hon gärna åker nästa år igen. Jag vill säga att det var fantastiskt att få träffa och prata
med er alla. Att känna sig som förälder till ett barn, vilket som helst i gruppen - ovanligt och
ovanligt härligt!
• Tack för en fantastisk resa, sonen ritar av fiskar, lär sig fakta och har gjort ett akvarium med
gädda, abborre och clown fiskar. Han lånade en faktabok på biblioteket och imponerade på
oss med roliga idéer och nyfikna frågor.
Han började läsa igen och började räkna meter, mått, tänker matematisk och tänker logiskt
igen.
Nu förstår jag att i perioder handskas vi med en kamp som har en annan bakomliggande
orsak - som i själva verket handlar om skolan och normen - att vi inte lyckas passa in i
mallen.
Jag måste tacka dig för alla stunder som har blommat upp efter resan. Filurum lämnade
ringar på vattnet. I livets flod fortsätter vi resan och våra strömmar kommer att tillsammans
driva fram kraften.
• Hundkul var viktigaste anledning till att vi fick med barnen hit först och främst – men det
blev så mycket, mycket mer.
• Vi kommer gärna på nästa träff.
• Vilka fantastiska pedagoger!
• Sonen har redan haft kontakt via Skype med en ny kompis från träffen.
• Tänk att vi var så lika – när jag sade att jag var bra på något så sade han att han också var
det. Vi var precis lika i nästan allt! Vi var också lika bra på minigolf.
• Vilket bra Filurum det blev!
Nästa Filurum Sommar 2013 är bestämt till 15-20 juni 2013. Trettio familjer har redan anmält sig!
På flera håll i landet arrangerar man mindre Filurumträffar under hela året. Man träffas på olika
museer och utställningar där huvudsyftet är att barnen ska få träffa andra mer jämlika kamrater.
Några boktips:
Wallström, Camilla, (2010) Se mig som jag är, Argument Förlag, Varberg
Winner, ellen (1999) Begåvade Barn, Brain Books, Jönköping
Ziegler, albert (2010) Högt begåvade barn, Norstedts
Palladino, Lucy Jo (2009) Drömmare, Upptäckare & dynamiker, Förlaget Påfågeln, Uppsala
Webb, James T. mfl. (2005) Misdiagnosis and dual Diagnosies of Gifted children and Adults:

9 Anita Kullander
ADHD; Bipolar, OCD, Asperger´s Depression, and other Disorders (Paperback).
Några länktips:
https://www.facebook.com/filurum
http://www.begåvadebarn.se
http://www.SENGifted.org
Särskolan
utvecklingsstörning
Normalvariationen
50 % av befolkningen
• Grundläggande särbegåvning IQ 112-115 (1 av 5 personer)
• Måttlig särbegåvning IQ 125-130 (1 av 35 personer)
• Hög särbegåvning IQ 140-150 (1 av 600 personer)
• Extrem särbegåvning IQ 155-160 (1 av 500.000 personer)
Universitetsnivå
Grundläggande
särbegåvning

10 Anita Kullander
•
SÄRBEGÅVADE BARNS VERKLIGHET
Magdalena (2,5 år) sitter i fritidsgruppen. Fröken ritar en rektangel lite slarvigt och frågar barnen
vad det är för figur. Alla svarar olika varianter av fyrkant och rektangel medan Magdalena lugnt
svarar: "Det är ett parallellogram för du har inte ritat vinkelräta hörn."
Efter att dottern (2 år o 9 mån) ägnat större delen av helgen åt bokstäver sa jag:- Har du berättat för
Matte att du kan flera bokstäver?
Nej.
- Det kan du ju göra.
- Men Matte och Janna kan inga bokstäver! (Matte och Janna är hennes "fröknar")
När jag sen sa att de visst kan bokstäver såg hon mycket konfunderad ut.
I hallen, vid hämtningen springer min dotter Carin fram med en teckning i handen.
Mamma! Mamma! Läs vad jag har skrivit på min teckning!
ULICLI står det, svarar jag lite fundersam.
Bravo! Bravo! Jag skrev olycklig! Bravo! Skriker hon glatt.
Då frågar jag medan jag sätter mig ner, kan du berätta lite mer om vad du ritade.
Vem är olycklig?
Det är en häxa som är arg och hon är olycklig.
Det är en saga.
Det kändes som en lättnad….
lite senare...
Mamma? Har jag knäckt koden nu?
Det blev tyst i rummet.
Min tre-åriga dotter viskade till mig, när hon lärde sig att läsa och skriva sitt namn...."jag vill ha
en lärare inte en fröken".
BVC besöket för 4 års kontroll.
Min dotter skulle räkna 3 klossar, när hon hade räknat tre började hon leta med ögonen om det
fanns fler klossar, under bordet och runt omkring med blicken och tittade på mig lite fundersam.
Hon kunde ju räkna till 13 men det fanns inte fler klossar i burken. Vid hörseltestet var hon så
snabbt att sköterskan gav en kommentar, att hon var verkligen snabb och det var svårt att hinna

11 Anita Kullander
med. När hon skulle rita en gubbe började hon med att rita en ram till pappret, väldigt fokuserad och
noga, och sköterskan upprepade instruktionen, hon tittade inte på henne, dottern svarade, jag vet.
Sedan när hon blev klar med ramen började hon rita en fyrkantig gubbe, med fyrkantigt huvud,
fyrkantig kropp, likaså armar, ben och fötter, händer och ansikte. "Här får du en robot", säger hon
till sköterskan.
Min dotter ritade av tavlan som användes till synkontrollen och skrev dit bokstäverna i den ordning
hon kom ihåg dem. Det blev ingen gubbe! (4 årskontrollen BVC)
Strax innan vi ska baka pepparkaksdeg står hon (4 år) på tå.
Går på tå och står på tå på stolen.
Varför står du på tå så länge? Frågar mamman.
Jag vill vara stor, jag blir stor om jag står på tå.
Men varför så länge, frågar mamman.
Jag är färdig med dagis, jag vill börja skolan.
Vid middagen som utspelade sig då min son var 4 år, han satt bredvid svärmors väninna. Väninnan
tänkte hålla en konversation med 4-åringen och sa "vad ska du bli när du blir stor då?", sonen
svarade "jag ska bli uppfinnare", "jaha du, vad gör en sådan då?" kontrade hon, varpå sonen svarade
"först tänker man, sedan ritar man och sedan gör man". Det är en historia svärmor fortfarande får
höra då väninnan blev så paff över svaret.
Mattias (5 år) sitter på diskbänken och hjälper sin mamma ställa disken i diskstället. Det är också
ett bra tillfälle för lite "prat". Mamma vad betyder "genomskinlig"?. Mamma blir lite fundersam,
inspireras av vattnet och säger att det är som vattnet, det finns där men syns inte, man kan se
igenom det - som glas i ett fönster också. Jaha, du menar "transparent", säger sonen. Mamman
döljer sitt leende och fortsätter lugnt med disken.
BVC-sköterskan: "Kan du rita en gubbe åt mig?"
Gustav: "Nä, jag tänkte rita något annat!"
BVCS: "Det kan du kanske göra sedan, men först skulle jag vilja att du ritade en gubbe."
Gustav: "Okej, då ritar jag väl en OVANLIG gubbe dårå!" (Ritade något som inte alls såg ut som en
gubbe.)
BVCS (lite oroad nu): "Kan du rita en ring? Gubben kanske har ögon?!"
Gustav ritar en prick (ingen ring).
BVCS: "Hur många ögon har en gubbe?"
Gustav: "Den här gubben har ETT öga."
BVCS: (oroad och uppgiven): "Kan du rita ett kryss?"
Sonen bevärdigar henne inte ens med ett svar.
BVCS: (sista chansen innan hon plockar fram remissblocket ;-)) "Om jag ritar ett kryss kanske du
kan göra ett likadant?"
Gustav tar sig samman och ritar ett kryss.
Jag lägger mig i och tänker att det nog är dags att justera BVC-tantens uppfattning om sonen: "Du
kanske kan skriva ditt namn?"
Gustav skriver sitt namn och läser sedan upp varje bokstav var för sig och berättar sedan med
övertydlighet (som om han pratade med en mindre vetande): "Det står G-u-s-t-a-v."
BVCS (tydligt lättad): "Oj, vad du är duktig! Du har skrivit ditt namn!"
Sonen tittar nedlåtande först på henne och sedan på pappret mellan dem: "Ja, jag har skrivit mitt
namn. Och du har bara gjort ett kryss!"
Dottern, blivande 5-åring, gick igenom en utredning på BUP för sin frustration på förskolan.
Pedagogsikt förklarade jag att "- vi kommer gå på ett antal möten och göra några tester för vi alla
bättre ska förstå hur du känner och tänker". Då tittar hon på mig, som om jag inte har förstått

12 Anita Kullander
någonting och säger "-Varför då? Det vet jag redan. Jag tänker snabbare än de andra barnen." För
mig var det uttalandet helt ur det blå, men det visade sig stämma när utredningen var klar.
Sexåringarna är på introduktionsbesök i skolan och klassen som de ska börja i till hösten. Läraren
ber barnen i klassen att rita sin familj. Maja frågar varför hon ska rita sin familj. Läraren säger - rita
ett hus då. Maja frågar varför hon ska rita ett hus. Rita vad du vill då, säger läraren. När Maja och
mamma går därifrån säger Maja: Det var nog ingen bra lärare - hon visste inte varför hon bad
barnen att rita sin familj och hon ändrade sig hela tiden.
Rasmus 6 år förundrad över frökens okunskap"-Månen är en död himlakropp. Det hade fröken
glömt så jag fick säga det till henne! Hon hade GLÖMT det. Vårt solsystem består ju av flera
miljarder döda himlakroppar.
Sexåringen är på introduktionsbesök inför start i Förskoleklass. Alla barnen sitter i en ring och
lyssnar till fröken. "...och ni skall vara här i två timmar. Det är väl en lång tid?" avslutar fröken en
mening. Sexåringen sitter tyst ett par ögonblick och funderar. Sedan riktar han sig allvarligt till
fröken med orden: "Två timmar är 7200 sekunder...det är ganska länge" Fröken tittar först tyst på
pojken, men frågar till sist "Har du räknat ut det där själv?" Sexåringen nickar glatt. Fröken ser
besvärad ut.
Lisa 7 år utbrister "De frågar bara om saker som alla redan kan, man behöver ju aldrig tänka efter!
Jag får ju aldrig använda min HJÄRNA!"
Mamma hämtar Mikael från skolan och läraren berättar att han larvat sig på lektionen och varit
oförskämd. Det var i årskurs 2 och barnen hade pratat om det högsta benämnda talet och pratat om
biljoner, triljoner osv. Mikael hade då sagt att det högsta talet är "gogolplex" och sedan ändrat sig
och sagt att det måste vara gogolplex gånger gogolplex. Läraren hade då sagt till honom att sluta
tramsa och ta lektionen på allvar. Mamma kollade upp vad gogolplex var och fick då bekräftat att
sonen hade haft rätt.
Sixtens lärare sa att 8-åringen hade svårt att förstå talserier som 2,4,6,8... eller 5,10,15,20 och jag
blev mycket konfunderad. Gick hem och testade sonen. Han hade inget som helst problem med
några talserier alls, 7:ans, 9:ans etc, utan tyckte däremot att det var väldigt roligt och ville prova
mer. Så jag visade på talserien primtal: 3,5,7,11,13... etc. Sixten blev väldigt road och frågade sen
mycket kring primtal. "mamma, 71, är det ett primtal?". Några dagar senare var jag med i klassen
under några lektioner. Till lunch skulle barnen tvätta händerna. Halva klassen skulle göra det i
klassrummet, andra halvan i tvättställen i korridoren. Fröken säger "nu delar vi in klassen i udda
och jämna tal, udda tvättar händerna i klassrummet, jämna i korridoren". Då utbrister Sixten glatt
"Fröken! Fröken! Kan vi inte dela in oss i PRIMTAL istället!". Fröken har ingen aning om vad han
sagt varför hon bara bemöter Sixten med tystnad. Återigen har han sagt något konstigt.
Min son ville inte gå till skolan i årskurs 2 och vi fick träffa skolpsykologen. Hon förklarade då för
sonen att han måste gå till skolan så han får bra på proven och bra betyg. Jag kommer aldrig att
glömma hans svar "Jag lär mig inte för test eller för betyg, jag lär mig för livet. Jag vet inte hur du
gör, men det är så jag gör.".
Åttaåringen var superfrustrerad häromdagen. Det hade varit bråk mellan några barn i skolan (hon
var inte med) och fröknarna hade satt upp nya sociala regler som var uppenbart omöjliga att följa
för en liten plikttrogen pedant som min dotter. Förtvivlat utbrast hon "Mamma, jag vet att jag inte
tänker som andra barn, men jag har kommit på att jag tänker inte som vuxna heller!"
Alltså oj! Ni skulle hört min åttaåriga dotters utvecklingssamtal med sin fröken idag. Hon skulle
fylla i en enkät där en av frågorna var "finns det något du skulle vilja ändra på i skolan?" "Inte
skälla ut ett barn eller 2 3 inför resten av klassen" skrev hon.

13 Anita Kullander
"Tar du illa vid dig när vi gör det?" frågade fröken.
"Nej, det handlar inte om det! Jag tycker bara inte att det är okej! Tänk dig själv! Skulle du tycka att
det var okej att A (rektorn) skällde ut dig inför alla dina bästa vänner?"
"Ja, om jag hade gjort något som var fel" svarade fröken ("Visst säkert..." tänkte jag)
"Jag tycker att ni borde ge barnen mer respekt! Om ni måste göra en stor utskällning så tycker jag
att ni skall ta med det barnet till ett annat rum! Men barn blir inte snälla av skäll! Dom blir snälla
när dom får uppskattning för det som är bra med dom."
Kollar åttaåringens matteläxa.
Uppgiften: "Räkna ut 7+8 och beskriv hur du kom fram till svaret." Hennes svar: "Jag använde min
hjärna som vet att 7+8 blir 15."
Storebrors råd till sin 2 år yngre bror vid skolstart. "Räkna inte för fort i boken, då får du bara en
extrabok med likadana uppgifter"
Sonen har hela tiden protesterat mot veckans ord och skrivit högst motvilligt. Läraren har velat att
han ska skriva meningar m fler än fyra bokstäver och vi föräldrar har fått som mål att hjälpa sonen
med det. Jag har tänkt att det kanske är handstilen och bristande fantasi som gjort övningen jobbig
för sonen. Men idag, då han fyller 9, tänkte jag att jag testar lite hederlig gammal muta. 2 kr per ord
i den längsta mening han kan få ihop. Då blev det helt plötsligt 31 ord. 62 kr fattigare och full i
skratt skulle jag nu gärna betala ytterligare för att få se lärarens min när hon ska rätta hemläxan...
Tänk vad lite motivation kan göra. Och tänk vad även jag gick på sonens "bluff" och totala
underprestation.
Erik som går i sjätte klass var med på mötet med lärare och rektor. Han säger att skolan är som att
sitta på en bussresa varje dag i sex timmar och titta ut genom fönstret vilket är oerhört tröttsamt.
Han säger vidare att på 10 minuter har han gjort de uppgifter som man skulle göra på lektionen,
sedan sitter han sysslolös. Erik berättar också att han har alla rätt på proven och vet därför inte på
vilken kunskapsnivå han egentligen ligger. Rektor säger då att de hade tänkt sätta ut pärmar i varje
klassrum med extrauppgifter. Bra, säger Erik. Då vill jag ha en på min bänk!
Kennet årskurs 6 har kommit överens med rektorn att få delta i Kemi i årskurs 8. Efter första
lektionen på höstterminen söker han upp rektorn och säger att det nog inte var en så bra idé. Han
berättar att eleverna hade pratat och stört läraren hela tiden. De var mer intresserade av vem som
hade varit ihop med vem under sommaren mm. och inte vad lektionen handlade om (till historien
hör att elevernas två första skoldagar på höstterminen hade avsatts just för detta - eleverna hade
deltagit i aktiviteter som syftade till att lära känna sin nya klass och "prata av sig" så att de skulle
kunna fokusera på undervisningen sedan).Nåväl - kemiläraren råkar komma i korridoren precis då
så rektor berättar att Kennet tyckt att lektionen var stökig. Läraren säger då att det alltid är lite
stökigt i början på terminen men att det blir bättre sedan. Då säger Kennet "säg till mig då det är
lugnare så kommer jag tillbaka då, för jag vill ha lektion".
Frågade Hamid om han tyckte det var kul på NO:n nu när dom börjat med ellära. han svarar. "Ja
han (läraren) har försökt lärt dom (klasskamraterna) om elektriska tecken, strömbrytare, lampor och
batterier."
Matematikläraren delade upp eleverna i tre grupper en enkel, en medel och en svår och gav dem
tre olika häften som de skulle räkna ur. I min sons grupp (den svåra) hamnade 5 elever. 3 av
eleverna tittade på häftet och bad genast fröken om det medelsvåra häftet, en elev gjorde allt för att
klara uppgifterna och fick 4 rätt av 64 tal. Min son hade ett slarvfel och fick 63 rätt.
För mig var det så att i 6:an så jobbade jag klart med allting. Sedan satt jag och pratade eller smsade
och då fick man mycket skit från lärarna för då började dom anklaga mig för att fuska då jag var

14 Anita Kullander
klar ganska snabbt. Det resulterade i att jag fick lov att tex. göra ett matte-tal sedan räkna till 30 och
fortsätta jobba.
Jag blev utmattad av detta och tappade motivationen för skolan. Sedan kom sjunde klass och jag
ville verkligen inte jobba och lärarna började undra varför. Då jag tyckte detta var en sådan idiotisk
fråga så blev jag alltid sur på lärarna. När jag är sur eller tycker att nånting är orättvist så ligger det
kvar länge. Det resulterade i att så fort det vart ett bråk så tog jag ut allt jag var sur över på
människor som ville bråka. Vilket i ett fall ledde till att jag drog en kille, som hade slagit mig, över
ett bord, ner på marken. Jag bad killen att aldrig prata eller röra mig igen. Sen kom lärarna och
skrek åt mig. jag skickades till rektorn. Väl där så hade ingen sett vad som hänt förutom killens
bästa vän. Dom 2 killarna sa att jag hade slagit och sparkat honom i magen och ansiktet och slagit
honom brutalt. Efter det tillkallades kuratorn och mina föräldrar till ett möte. Där bestämdes att jag
skulle gå till kuratorn varje fredag. Det funkade. Men en dag berättade jag som det var. Jag är
rastlös. Mina föreldrar bad om en Adhd utredning. jag gjorde ett antal test med en psykolog sedan
visade det sig att jag var smart (konstigt). Jag ville ha mer utmaningar och jag fick hoppa över en
klass och nu får jag tillräckliga utmaningar. Jag är faktiskt nöjd över skolan och jag längtar dit
ibland för jag vet att jag kommer få nånting att göra.
Thomas B. Edison
I klassrummet var Edison en misslyckad individ. Hans tankar strövade omkring hela tiden och han
kunde inte sitta stilla i bänken.
Han krävde personliga instruktioner, för han behövde studera på sitt eget sätt och i sin egen takt.
Bara så kunde han hålla sig på rätt spår och omskapa alla vilda idéer och rackartyg till briljanta
vetenskapliga lösningar.