RAPPORT - Vindplats Göteborg

2 VINDENS NATURLIGA VARIATION
8H31975.100: Vindkraften inverkan på segling
6
Vinden är inte konstant utan varierar ständigt både i rummet och över tid. I detta kapitel beskrivs
olika aspekter av vindens variation och hur stor variation vi kan förvänta oss inom det aktuella
området. Sist i kapitlet ges en kort beskrivning av SMHI's mätstation på Vinga. Vinddata från
Vinga används för att illustrera den lokala variationen på olika tidsskalor.
2.1 Variationer på olika rumskalor
Processer i atmosfären sker på olika skalor både i tid men också i rummet. Den största rumskalan
omfattar hela jordklotet och kallas den planetära skalan. Processer på denna skala är till exempel
säsongsvariationer, med en tidsskala på flera veckor och längdskala på tusentals kilometer.
Utvecklingen av lågtryck (cykloner) och varm – och kallfronter sker på den regionala skalan där
längdskalan är hundratals kilometer och tidsskalan är några dygn.
På den lokala skalan har topografin och terrängen stort inflytande på vinden. Längdskalan är
några tiotals kilometer och tidsskalan är en del av ett dygn. Ett exempel är sjöbrisen som under
sommar förmiddagar blåser från havet och in över land och små stackmoln bildas ofta nära
kusten. Under varma sommardagar kan vindstyrkan vara upp mot 10 m/s. På kvällen vänder
vinden och det blåser från land och ut över havet igen (landbris).
På den minsta skalan, mikroskalan sker förändringar snabbt från minuter till någon timme som
till exempel när vattendropparna ett litet stackmoln (cumulusmoln) blir fler och växer sig större
av vattenångan som finns i luften. Molnet kan under några timmar växa och bli ett bymoln
(cumulunimbusmoln), se Figur 2.
2.2 Variationer i höjdled
I höjdled börjar de atmosfärsiska processerna strax ovanför markytan och sträcker sig cirka tio
kilometer upp, högre upp är luften varm och torr vilket skapar en naturlig gräns. Ett mäktigt
bymoln kan täcka in hela den vertikala skalan. Molnets undersida ligger ungefär tio meter från
markytan och sträcker sig upp till den naturliga gränsen, därefter kan molnet bara breda ut sig i
sidled. När molntoppen breder ut sig i höjdled kallas det för ett städ, se Figur 2.