Gutefårens ull

tagel. Nöthår är kort, ganska grov ull från nötkreatur, som i blandning med grov fårull används till
bl a hårgarnsmattor. Tagel är grova hår från man och svans hos häst samt svans hos nötkreatur och
används som stoppningsmaterial, förr t ex i madrasser.
Gotlands tröjkärringar
Ull har under århundraden av allmogen förädlats till garner av vilka man vävt vadmal samt
stickat och virkat vantar, strumpor och tröjor. Mestadels till husets eget bruk, men också till
byte och avsalu. Berömda är ju Gotlands tröjkärringar, som ända in på 1800-talet själva tillverkade
och i Stockholm eller på andra orter idkade handel med denna hemslöjd. Föga har de
uppmärksammats i skrift, men deras äreminne reste Helmer Linderholm 1971 i boken »Kalkugnen
flammar«.
Sentida omvälvning
Traditionen att förädla ull till garn och färdiga tyger eller plagg hölls levande som hemslöjd
och hantverk intill den våldsamma samhällsomvälvning andra världskriget kom att innebära
även i vårt land. Det finns behov att återuppväcka denna tradition och hålla den vid liv, både
av kulturhistoriska och nyttobetonade motiv.
I textil hemslöjd kan en klar könsrollsfördelning skönjas, såtillvida att djurhållning och klippning
mestadels skötts av män, medan förädlingen: kardning, spinning, vävning, virkning och stickning,
tagits om hand av kvinnor. Det är kvinnorna som är traditionsbärarna i den textila hemslöjden.
Oöverträffad fiber
Som textilfiber är ull en naturprodukt med oöverträffade egenskaper. Ullen är stark, elastisk,
vattentålig, brandsäker och har en förnämlig värmeisolerande förmåga.
Inom ullhanteringen skiljer man på ull avsedd för bearbetning i industri, hantverk och hemslöjd.
Industrin har behov av stora partier vit, skräpfri, finfibrig och ej alltför lång ull.
Hantverket önskar mindre partier vit, grå och svart ull, som är lång, glansig, stark, ren och skräpfri
i olika grovlekar.
För hemslöjd blir kraven desamma, men partierna ull mindre och färgvarianterna större. Viktiga
krav är att ullen går lätt att karda och spinna för hand.
För bruk i hemslöjden och hantverket används subjektiva bedömningsmetoder medan industrin
tar instrument till hjälp för att mäta en rad egenskaper.
Ullens kvalitet
Ullens kvalitet avgörs på längd, täthet, finlek, tänjbarhet, styrka, elasticitet, krusighet, glans,
filtbarhet, jämnhet och renhet. För varje egenskap finns normer och användningsområden.
Ull kan variera i längd, men kortare ull än 5 cm är svår att spinna.
Ullens finlek kan mätas efter flera system. Dels i my, som anger tjockleken direkt i tusendels mm,
dels efter metriskt finleksnummer, som anger det antal meter av ullen som väger 1 g, dels efter engelskt
måttsystem i ’s, som anger det antal spolar om 560 yards (1 yard = 0,9144 m) man kan spinna
av ett pound (0,4535 kg) ull.
Otroligt tänjbar
Ull har en tänjbarhet på upp till 70 % över sin normala längd och dess styrka är enorm i relation
till fibrernas tjocklek.
Indirekt påverkar människan i sin djurhållning flera av ullens kvalitetsegenskaper, men direkt
är det renheten djurägaren har största möjlighet att påverka. Alltför ofta går alltför stora
partier ull förlorade genom att klassas som sekunda på grund av förorening.
Gutefårull
Ullen från gutefåret är mestadels rak och tät med riklig förekomst av man- och dödhår. Färgen
varierar över hela gråskalan med oftast vitgrå bottenfärg samt inslag av brunt.
Variationen på de enskilda djuren och mellan olika individer är mycket stor. Ull från unga djur
lämpar sig utmärkt till tovning och de äldre djurens grövre ull ger såväl nytto- som dekorativa effektgarner.