Gutefårens ull

FAKTABLAD
Gutefårens ull
Foto: Torbjörn & Nina Lind
I en uppteckning 1934 av minnen från Gotland för Nordiska museet skriver Marcus
Larsson, bosatt vid Vinor på Fårö, följande om utegångsfåret:
– Man höll sig med får för Ullen, Köttet och Skinnet. Den svarta och vita ullen
användes för husbehov till strumpor, vantar och underkläder. Husmodern tillfrågades
vanligen om den svarta eller vita färgen skulle minska eller öka då lammen
gallrades på hösten. De ljusgrå, gråa och mörkgråa ansågos bäst. De buro mera
ull, voro köttigare och hade starkt skinn och höllos i övervägande antal.
Ull under 3000 år
Lantrasfårens ull, däribland gutefårens, har under lång tid varit den naturliga bruksullen till
vardagens alla kläder.
Användningen av fårull för textilt bruk har i vårt land säkerligen lika lång tradition som djurhållningen
knuten till ett fast boende. Den äldsta kända ullvävnaden i vårt land är Gerumsmanteln,
funnen 1920 i en av Västergötlands mossar, vävd i fyrbindig kypert. Manteln anses framställd under
bronsåldern, för ca 3 000 år sedan.
Vad är ull?
Alla hårbeklädda däggdjur kan lämna material som i någon form går att spinna, väva eller
fläta. Extrema exempel är armband av strån från elefantens svans, rep av svinborst och klockkedjor
av människohår.
Helt dominerande som bruksvara är emellertid ull och med ull avser vi i fortsättningen det relativt
begränsade antal hårbeklädnader som lämpar sig att spinna. Till ull räknas eljest även nöthår och

tagel. Nöthår är kort, ganska grov ull från nötkreatur, som i blandning med grov fårull används till
bl a hårgarnsmattor. Tagel är grova hår från man och svans hos häst samt svans hos nötkreatur och
används som stoppningsmaterial, förr t ex i madrasser.
Gotlands tröjkärringar
Ull har under århundraden av allmogen förädlats till garner av vilka man vävt vadmal samt
stickat och virkat vantar, strumpor och tröjor. Mestadels till husets eget bruk, men också till
byte och avsalu. Berömda är ju Gotlands tröjkärringar, som ända in på 1800-talet själva tillverkade
och i Stockholm eller på andra orter idkade handel med denna hemslöjd. Föga har de
uppmärksammats i skrift, men deras äreminne reste Helmer Linderholm 1971 i boken »Kalkugnen
flammar«.
Sentida omvälvning
Traditionen att förädla ull till garn och färdiga tyger eller plagg hölls levande som hemslöjd
och hantverk intill den våldsamma samhällsomvälvning andra världskriget kom att innebära
även i vårt land. Det finns behov att återuppväcka denna tradition och hålla den vid liv, både
av kulturhistoriska och nyttobetonade motiv.
I textil hemslöjd kan en klar könsrollsfördelning skönjas, såtillvida att djurhållning och klippning
mestadels skötts av män, medan förädlingen: kardning, spinning, vävning, virkning och stickning,
tagits om hand av kvinnor. Det är kvinnorna som är traditionsbärarna i den textila hemslöjden.
Oöverträffad fiber
Som textilfiber är ull en naturprodukt med oöverträffade egenskaper. Ullen är stark, elastisk,
vattentålig, brandsäker och har en förnämlig värmeisolerande förmåga.
Inom ullhanteringen skiljer man på ull avsedd för bearbetning i industri, hantverk och hemslöjd.
Industrin har behov av stora partier vit, skräpfri, finfibrig och ej alltför lång ull.
Hantverket önskar mindre partier vit, grå och svart ull, som är lång, glansig, stark, ren och skräpfri
i olika grovlekar.
För hemslöjd blir kraven desamma, men partierna ull mindre och färgvarianterna större. Viktiga
krav är att ullen går lätt att karda och spinna för hand.
För bruk i hemslöjden och hantverket används subjektiva bedömningsmetoder medan industrin
tar instrument till hjälp för att mäta en rad egenskaper.
Ullens kvalitet
Ullens kvalitet avgörs på längd, täthet, finlek, tänjbarhet, styrka, elasticitet, krusighet, glans,
filtbarhet, jämnhet och renhet. För varje egenskap finns normer och användningsområden.
Ull kan variera i längd, men kortare ull än 5 cm är svår att spinna.
Ullens finlek kan mätas efter flera system. Dels i my, som anger tjockleken direkt i tusendels mm,
dels efter metriskt finleksnummer, som anger det antal meter av ullen som väger 1 g, dels efter engelskt
måttsystem i ’s, som anger det antal spolar om 560 yards (1 yard = 0,9144 m) man kan spinna
av ett pound (0,4535 kg) ull.
Otroligt tänjbar
Ull har en tänjbarhet på upp till 70 % över sin normala längd och dess styrka är enorm i relation
till fibrernas tjocklek.
Indirekt påverkar människan i sin djurhållning flera av ullens kvalitetsegenskaper, men direkt
är det renheten djurägaren har största möjlighet att påverka. Alltför ofta går alltför stora
partier ull förlorade genom att klassas som sekunda på grund av förorening.
Gutefårull
Ullen från gutefåret är mestadels rak och tät med riklig förekomst av man- och dödhår. Färgen
varierar över hela gråskalan med oftast vitgrå bottenfärg samt inslag av brunt.
Variationen på de enskilda djuren och mellan olika individer är mycket stor. Ull från unga djur
lämpar sig utmärkt till tovning och de äldre djurens grövre ull ger såväl nytto- som dekorativa effektgarner.

Tre sorters fibrer
Gutefårets ull innehåller tre sorters fibrer:
● Finfibrig bottenull,
● Grövre täckhår och
● Märghår (ibland kallade dödhår).
Ullen blir på så vis mycket funktionell för fåret. Den finfibriga bottenullen värmer, täckhåren
leder bort vatten och märgfibrernas styvhet gör ullfällen yvig. Regn och vind kan inte tränga
in till huden och fåret klarar sig förträffligt även i ”dåligt” väder.
Naturlig ullfällning
Under juni fäller de flesta gutefår sin ull som en naturlig process. Alla den gamla fällens ullstrån
brister i en samstämmig reaktion, likt hjortdjurens hornfällning. Detta kallas att fårens
fäll blir »undergrodd«. Den gamla fällen kan tillfälligt hänga kvar i de nyutvuxna täckhåren
och ibland är det lätt att dra av den i stora sjok, vilket på gotländska kallas att »lyda«.
Filtad fäll
När gutefåren är på väg att tappa sin ull på naturlig väg är den oftast filtad och oanvändbar
för spinning. Ibland finns dock partier på kroppen där ullen är användbar. Den ullen blir
mjukare om den kan »lydas«, d.v.s. försiktigt dras av för hand, eftersom ull klippt med sax får
vassa klippändar.
Har man hus till fåren under vintern kan man klippa snarast möjligt efter installningen och på så
sätt få en bättre ull. Ju senare på våren man klipper, desto sämre ull, mest beroende på att fostren
behöver näringen och ullen får stå på undantag. Vinterfällens ull är ofta starkt nedskräpad av foderspill.
Höstullen bäst
Den mjukaste ullen får man vid höstklippning av årslammem Enligt gammal gotländsk sed
skall gimrarna (ungtackorna) klippas vid Mikaeli - omkring 25 september.
Sortering
Det är enklast att sortera ullen direkt vid klippningen. Sortera bort bukull och förororenad
ull. Är man noga så lägger man lårullen för sig. Den är mycket grov.
Bästa ullen finns längs fårets sidor och fram på bogarna. I rygglinjen samlas ofta skräp, så det är
viktigt att sortera noga om man vill använda sin ull till att spinna garn eller tova.
Tova och spinna
Guteullen går fint att tova och färga. Märghåren tar inte åt sig färg, utan syns tydligt och
blir ett dekorativt inslag. När ullen hänger ihop i fluffiga sjok går den lätt att spinna »från
tott«utan att karda.
Detta är en också bra nybörjarull om man vill lära sig spinna på slända eller spinnrock.
Vill man ha större mängd eget garn finns det flera spinnerier som tar emot ull för s.k. lönspinning.
Garnet lämpar sig bäst till stickade ytterplagg. Det går också att väva vackra tyger av garnet
och där blir just märghåren ett spännande inslag .
Förvaring
Ull är en färskvara och skall helst inte sparas mer än högst ett år. Lägg den i papperssäckar
som ställs på t.ex. en lastpall - inte direkt på ett jord- eller betonggolv. Låt säcken vara öppen,
men lägg gärna en tidning överst som skydd. q
LITTERATURHÄNVISNING:
Kerstin Gustafsson och Alan Waller
ULL
LTs förlag 1987
Elisabeth Hoppe och Ragnar Edberg
Karda, spinna, färga
ICA bokförlag 1985
2013 Hemsida: www.gutefar.se E-post: info@gutefar.se