Nummer 1 - 2012 - Credo

More documents

Recommendations

Info

o robotserien som ställer frAgor om relAtioner text Av: CArolinA klintefelt, kommunikAtionsAnsvArig <strong>Credo</strong> sverige En Tv-sERiE OM människoliknande robotar – låter det som ett tilltalande upplägg? Tveksamt. Jag hörde inte till dem som hängde vid tv:n när det första avsnittet av ”Äkta människor” sändes. Men en kväll när barnen somnat gick jag trots allt in på SVT Play och började titta. Och ganska snart var jag fångad. Inte så mycket för robotarnas – eller, som de heter i serien, hubotarnas – skull, utan för de frågor som serien ställer. Vad är det att vara människa? Hur hanterar vi våra relationer? Vad lägger vi vår tid på? 8 CREdO.nU nUMMER ETT inTRigEn äR ganska kOMPlEx. Här finns en grupp hubotar som brutit sig fria och antagit alltmer mänskliga egenskaper. I spåren kring dem följer man också familjen Engman – mamma, pappa, tre halvstora barn och en morfar – i deras vardagsliv tillsammans med sina grannar o och vänner, och sina hubotar. Skaparna av serien har tro- värdigt lyckats frammana bilden av ett samhälle där dessa människolika maskiner finns på alla nivåer och med olika egenskaper för olika ändamål, allt från massproducerade hubotar som utför enklare arbeten på lager och byggen, till sådana som utvecklats särskilt för hemhjälp, åldringsvård, trädgårdsarbete eller sällskap.
faMilJEn EngMan får sin hushållshubot Anita på köpet när de investerar i en specialanpassad hubot åt morfar, en som utöver matlagning och städning kan ta blodtrycket och sköta hälsan åt honom. Anita hör egentligen till den grupp hubotar som flytt, men längs vägen har hon blivit skadad, stulen och omprogrammerad. Vartefter serien fortskrider får hon tillbaka fler och fler minnen från sitt tidigare liv. Och så finns Engmans grannfamilj, där frun till slut väljer att ta sonen och huboten Rick med sig och lämna sin överviktige och gnällige man för att leva tillsammans med huboten istället. ”äkTa MänniskOR” byggER dElvis på samma skräckvision som många andra berättelser – den av människan skapade varelsen som blir starkare och mer intelligent än o vi själva, och som hotar att förgöra oss. Det är som om det fanns en djupt liggande rädsla i oss för vad vi själva kan åstadkomma. Och den är befogad – mänsklighetens historia bevisar ju att vi har gjort det, gång på gång. Eller vad sägs om atombomben? Kärnvapnen? Biovapen? Jag undrar om det är en självinsikt om människans potential till ondska som ligger i grunden. Om vi skapar någon som är som vi, så kommer den att bli ond som vi. Kvinnan som lämnar sin man för att leva med sin hubot gör på många sätt ett enkelt val. Visst vore det bekvämt att leva tillsammans med någon som aldrig säger emot en? Som alltid är intresserad, aldrig blir för trött, alltid orkar lyssna? Huboten blir en narcissistisk spegel. Den ger aldrig det där skavande mötet med ”den andre”, den som är annorlunda. Huboten stryker medhårs, ger aldrig motstånd. Är det sådana relationer vi innerst inne vill ha? nEJ, dET äR klaRT aTT vi sägER att vi vill leva i relationer som får oss att växa. Men samtidigt vet vi att relationer är det svåraste som finns. Goda relationer kräver något av oss, och det är inte alltid vi orkar ge det som krävs. De kräver att vi ger av vår tid. Vi måste orka vara närvarande även i stunder då vi kanske helst vill få fly in i oss själva. Vi måste orka möta andras behov, men också deras besvikelse när vi inte lyckas med det. Vi måste orka o med att speglas i någon som inte enbart förskönar oss utan också visar oss mörkare sidor av sanningen om oss själva. Vi måste orka bemöta någon som tänker annorlunda, har andra erfarenheter, andra referensramar än vi själva. Det ställer krav på hur vi kommunicerar, och att hantera missförstånd och reda ut meningsskiljaktigheter hör till mänsklighetens viktigaste och mest tidskrävande sysselsättningar – se bara på världspolitiken! Och vi måste hantera känslor, våra egna och andras, som inte är rationella och inte kontrollerbara, och ta ansvar för vad vi gör med dem. ännU finns inga HUbOTaR. Men frågorna om hur vi prioriterar vår tid och vårdar våra relationer är inte mindre verkliga för att våra maskiner fortfarande är lätt igenkänningsbara. Och relationer utgör fortfarande livets kärna – där finns det som gör ondast, men framför allt det som ger livet dess djupa glädje och mening. Inga hubotar i världen kan ändra på det.
Page 2: TRO OCH RElaTiOnER “Du ringer sen
Page 5 and 6: vi släPPER HElsT inTE fRaM andRa,
Page 10 and 11: Jag är inte min profil - om att va
Page 12 and 13: Sex, alkohol och studier Text: Gust
Page 14 and 15: När jag var ute på en tenta-öl m
Page 16 and 17: FLYGANDE REPORTAGE Credo.nu skickad
Page 18 and 19: ELSA RUFUS Gud, jag och ett av live
Page 20 and 21: Om jag inte träffar någon kristen
Page 22 and 23: kalendariet Februari vecka 7 Sportl
Page 24: Vår ekonomI är helt beroende aV g

Nummer 1 - 2012 - Credo

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?