Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Biografteater, och det är från detta datum man kan räkna biografens<br />
historia, med regelbundna visningar, i Vänersborg. Under den första<br />
tiden hölls två visningar per vecka, lördagar klockan 20 och söndagar<br />
klockan 19.15. Efter några månader utökades verksamheten till visning<br />
även på fredagar klockan 20.15. Dessutom utlovades nytt program varje<br />
vecka. Det är också vid denna tid som filmuthyrning organiseras i större<br />
skala. De tidiga kinematografägarna turnerade runt med maskineri och<br />
samma filmer till ny publik på olika orter. Genom uthyrningssystem<br />
möjliggjordes i stället fasta biografer varemellan ett allt rikare utbud av<br />
filmer kunde cirkulera. Arbetareföreningen skrev redan 1907 kontrakt<br />
med Kristianstads Biografteater, föregångare till SF – Svensk Filmindustri,<br />
varifrån man försäkrades få en jämn ström av nya filmtitlar<br />
som kunde förevisas för den förväntansfulla <strong>Vänersborgs</strong>publiken.<br />
Kristianstadsföretaget inte bara förmedlade film utan hade även egna<br />
fotografer vilka for land och rike runt för att med filmkamera<br />
dokumentera olika arrangemang och begivenheter. Från 1909 hade man<br />
dessutom en egen filmstudio där ett stort antal filmer, gärna med<br />
”fosterländska ämnen”, spelades in.<br />
Veckan efter premiärvisningen på Stora Biografen annonserade man<br />
efter en pianist som skulle framföra passande musik till filmerna. Enligt<br />
anställningsvillkoren skulle pianisten tjänstgöra 1 timma och 15 minuter<br />
vid varje tillfälle, vilket ger en fingervisning om filmförevisningens<br />
längd. Under filmvisningarna gjordes paus då man underhöll den<br />
väntande publiken med sång ”genom föreningens nya stora äkta<br />
Grammofon”. Ett försök med användande av grammofon även under<br />
visningarna skall inte ha slagit så väl ut varför man kom att föredra<br />
levande musik. Den verkliga legendaren på denna post blev fru Helga<br />
Hildebrand som under en lång följd av år förgyllde filmvisningarna<br />
med sitt pianoackompanjemang.<br />
Spelfilmerna av nitrat utgjorde emellertid en stor säkerhetsrisk då de<br />
vid för stark värme kunde antända på ett explosionsartat sätt. För att<br />
förebygga brand i biograflokalerna lagstadgades år 1912 om från<br />
salongen skilda maskinrum. Den nya lagen innebar att Stora Biografen<br />
1913 tvingades bygga till ett maskinrum utanpå huvudbyggnaden samt<br />
förse detta rum med separat ingång.<br />
I <strong>Gille</strong>ts årsskrift 1974 berättar den minnesgode apotekaren Gösta<br />
Fröberg (1896-1994) minnen från biografens pionjärår. Under den första<br />
tiden var, enligt Fröberg, publikens krav inte så höga. Skratten genljöd i<br />
salongen om bara någon av skådespelarna snavade. Att själva filmen<br />
inte sällan gick av och fick lagas accepterades också av en tålmodigt<br />
64
Change language