Bitidningen - Sveriges Biodlares Riksförbund

Nr 3 Mars 2012 

Bitidningen 

Bitidningen 3 2012 

London Honey Show 2011 

I bigården • Virus och bin 

Så gör jag mer bin • En bikupas vikt under två säsonger 

1

Apistan & Apiguard 

Nu fi nns Apistan & Apiguard att beställa / köpa 

receptfritt på Apotek. 

Ny slungare till säsongen ? 

I vår butik / katalog 

/ hemsida fi nner Du 

allt för Din biodling. 

Skyddskläder med avtagbara hattar / huvor 

Honungsburkar - Glasburkar 

Vi säljer glasburkar i plastpaket, pallpriser, 

precis som vanligt, 350, 500, 700 gr 

Skälderhuskupan / Flexikupan 

samt sexkantsburkar i olika storlekar. 

Joel Svenssons Vaxfabrik, SE-266 94 Munka-Ljungby 

Tel: 0431 - 43 00 55, Fax: 0431 - 43 18 55 

www.joelvax.se, E-post: info@joelvax.se. Frakt o exp.avgift tillkommer. 

Begär vår katalog, 

sändes fritt 

Vaxkakor 

2 Bitidningen 3 2012

Alf Sjöberg 

Styrelseledamot 

alf.sjöberg@biodlarna.se 

Årgång 111 

Redaktion: Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg 

Redaktör: Erik Österlund 

Telefon: 0735-233126 

E-post: erik.osterlund@biodlarna.se 

Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr 

är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före 

aktuell månad. 

Material- och annonsinformation: Sid 39. 

Manusstopp den första i månaden, knappt en 

månad före utgiv nings dagen. 

Tryck: V-TAB Vimmerby AB 

Trycks på miljövänligt papper. ISSN 0006-3886 


Nu ser vi framåt 

Ansvarig utgivare: 

Förbundsordförande Jonny Ulvtorp, 

Stenabyvägen 11, 37294 Listerby. 

Telefon: 0457-30489, 0735-233130. 

Epost: jonny.ulvtorp@biodlarna.se 

Sveriges Biodlares Riksförbund är en 

politiskt, religiöst och etniskt obunden 

ideell organisation, som bygger på principen 

om frivilligt, individuellt medlemskap. 

SBR ska arbeta för att utveckla 

svensk biodling som näring och meningsfull 

fritidssysselsättning, numerärt, 

fackligt, socialt och innehållsmässigt. 

Ledaren 

Efter den senaste tidens turbulens mellan styrelse och valberedning, skrev jag först 

en ironisk allegori med hänsyftning på SBR. Jag insåg dock att detta inte skulle leda 

någon vart. Förmodligen hade fler känt sig trampade på tårna och detta hade förmodligen 

inte lett framåt. Då är det nog bättre att vi alla försöker glömma oförrätter 

och gemensamt ta tag i de frågor som gynnar svensk biodling och därmed också vår 

omvärld. 

Då jag skriver dessa rader, kommer bud om att en av svensk biodlings största 

profiler har gått ur tiden, nämligen Ulf Gröhn. Få har väl som han arbetat för att 

föra biodlingen framåt. Ganska många känner säkert till hans stora betydelse för 

Buckfastbiet. Han var också en uppskattad föreläsare och många är de tillfällen då 

jag haft förmånen att lyssna på honom. Alldeles speciellt kommer jag ihåg när han 

kom till vår lokalförening och undervisade i konsten att odla drottningar i skattlådan. 

Mycket av det Ulf Gröhn föreläst om finns också i små skrifter. Det skulle säkert 

uppskattas av många om de kunde samlas och ges ut på nytt. 

Det är när man tänker tillbaka på sådana eldsjälar som man inser att det är 

kreativt arbete som för framåt. Därför hoppas jag att den kommande styrelsen ska få 

arbetsro och tillsammans med personal och andra organisationer verka för att förbättra 

svensk biodling. Utgångsläget är det allra bästa, med god ekonomi, goda kontakter 

med myndigheter, gott samarbete med andra organisationer och inte minst 

ett stort intresse från allmänheten. 

Nu ser vi fram mot en fin vår, en varm sommar och många bin! 

Förbundsexpedition: 

Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp. 

Telefon: se telefonlista på sidan 39. 

Fax: 0142-828 59 

Plusgiro: 8685-0. Bankgiro: 413-6149. 

E-post: sbr@biodlarna.se 

Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. 

Öppet: Mån-tors 08.00-16.00. 

Fre 08.00-14.00 

Webbplats: www.biodlarna.se 

Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 

3

I detta nummer 

larver 

London Honey Show 2011 5 

I bigården 8 

Virus och bin 11 

Effekter av Apistan 14 

Bihälsa 15 

Veterinärt examensarbete om bin 16 

Hur jag gör mer bin 17 

Hos drottningodlare i Argentina 18 

Recension: A Spring Without Bees 20 

En bikupas vikt under två säsonger 23 

Övervintring av småsamhällen 26 

äggstockarna 

Jag håller mig själv och bina friska 28 

Peder Lilja – ny utvecklingskonsulent sperma 30 

Det gungar och surrar i toppen 31 

Drottningodling, Mer Bin, Ulf Gröhn 32 

Varroa 

Tropilaelaps 

utfodring 

Brev till redaktionen, notiser 35 

kannibalism 

städning 

Almanackan 37 

Nästa nummer (4 – april-nr) 

utkommer i slutet av mars. 

MANUSSTOPP: 1 mars. 

Numret därpå (5-12) i slutet av april. 

Manusstopp: 1 april. 

Varroa 

Acarapis 

vuxna bin 

sexuellt 

kontakt 

luftburen 

trophallaxis 

drottning 

drönare 

3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 

Omslagsbilden: 

i:et på omslaget påminner om att 

drottningen märktes gul i år. 

London Honey 

Show är nog 

världens största 

honungstävling 

med föreläsningar, 

workshops 

och redskap. Foto: 

Erik Österlund 

MARS 2012 

9 

11 

29 


London Honey Show 2011 

ERIK ÖSTERLUND 

Nästan varje år sedan 1923 

har en stor honungstävling 

arrangerats på olika platser 

i London. Det var uppehåll 

under andra världskriget. 

2011 var det åttionde gången. 

Arrangör är The National Honeyshow 

Ltd. Arrangemanget möjliggörs 

bland annat genom de många sponsorerna. 

Bland dem finns de största 

biodlarföreningarna, redskapsförsäljare 

och bitidskriften BeeCraft. Arrangemanget 

pågår i tre dagar med en stor redskapsutställning. 

Varje dag är fylld av föreläsningar och 

workshops. Föreläsningssalen rymmer ca 

200 personer och var alltid fylld. Arrangemanget 

besöks totalt av ca 1000 personer. 

Föreläsare 2011 var Prof Tom Seeley, 

USA, prof Robert Pickard, Storbritannien, 

Dr Nigel Raine, Storbritannien, Micheál 

Mac Giolla Coda, Irland och Erik Österlund, 

Sverige. Keld Brandstrup, Danmark 

var tyvärr tvungen att lämna återbud i sista 

stund. Tom Seeley åtog sig hans föreläsningstider. 


De olika workshoparna behandlade 

bland annat hur man producerade de 

olika biprodukterna i tävlingsbart skick. 

Men även tillverkning av halmkupor, diagnosticering 

av bisjukdomar, tillverkning av 

salva och tvål. 

Det är mest flytande honung man 

tävlar med, men även en del kristalliserad, 

kakhonung, hela honungsramar, 

kakhonung i honung, vax i olika former, 

vaxljus, mjöd av olika slag, fotografering, 

olika uppfinningar samt utsmyckningsuppsättningar. 

Det var en mängd olika vandringspris 

Drygt 200 personer fanns det plats för i föreläsarsalen. 

Varje föreläsning var fullsatt. 

i silver man tävlade om. Irland har också 

en stor Honeyshow varje år och irländarna 

och britterna tävlar med varandra att ta 

En del av vandringspriserna. Prisbedömningen 

pågår nedan. Foton: Erik Österlund. 

5

Tom Seeley hade undersökt vildbins bostäder och hur en svärmfångstkupa 

bör vara utformad för att vara maximalt effektiv. 

med sig hem så mycket av det andra landets 

silver som möjligt. Det finns numera 

ett vandringspris för utländska deltagare. 

Man pratar om i ledningen att öppna upp 

för fler deltagare från olika europeiska 

länder. 

Det fanns också en stor utställningshall 

med redskapsförsäljare och olika organisationer. 

Ett tips till intresserade från Sverige: 

Åk dit! Varför inte skicka dit vinnare 

av bästa honung i distrikt eller riks, som 

belöning eller för att tävla. Kolla in deras 

hemsida: http://honeyshow.co.uk/ och ta 

kontakt. 

Tom Seeleys fick hålla många föredrag 

och de var mycket uppskattade. 2010 

var han i Sverige i samband med riksförbundsmötet 

och höll föredrag, bland 

annat utifrån sin bok Honeybee Democracy. 

Han fick signera många ex av den 

i London. 

Seeley har inriktat sin forskning på 

hur bisamhället lever naturligt. En del av 

hans förläsningar handlade om olika kommunikationssignaler 

bina har i samband 

med nektar- och vattensamlande. Vi brukar 

prata om bidansen, på engelska Waggle 

dance. Den handlar om i vilken riktning 

och hur långt bort det finns nektar. Skaksignalen, 

shaking signal, då ett bi griper 

tag i ett annat bi och skakar talar om att 

fler bin behövs för att samla nektar. Darrningsdansen, 

tremble dance, trodde man 

tidigare inte hade någon funktion, men 

Seeley har visat att den aktiverar fler bin 

att ta hand om nektar som fältbin har med 

sig till kupan. Ytterligare en signal, en pipsignal, 

beep signal, åstadkoms genom att 

biets huvud stöter emot ett annat bi, ett 

husbi som tar emot nektar: Det säger till 

biet att sluta ta emot nektar. De här signalerna 

och danserna används också då 

en bisvärm tar fram en lämplig boplats. 

Seeley visade tekniken hur man letar 

upp en vildsvärmar, s k bee-lining. Man 

har en liten låda med en kakbit med honung. 

Naturligtvis har man placerat den i 

ett område där det inte finns biodlares bin 

men där man kanske sett bin. När man 

ser att bin sökt sig in i lådan, stänger man 

den. Man flyttar lådan åt det håll man tror 

att biet kom ifrån. Efter en stund öppnar 

man lådan och släpper ut biet och observerar 

noga åt vilket håll det flyger. Sedan 

rör man sig en sträcka åt det hållet, ställer 

ut lådan igen och fortsätter så. 

Tom Seeley har också undersökt hur 

vildbins bostäder är utformade och hur 

en svärmfångstkupa bör se ut för att vara 

maximalt effektiv. I närheten av Cornell 

University där han arbetar finns en stor 

(och nektarfattig) skog, Arnot Forest. Där 

har han kartlagt och följt vildbisamhällen. 

Det finns honungsälskande svartbjörnar 

där som klättrar bra i träd. I genomsnitt i 

denna skog är avståndet mellan bisamhällena 

850 m. Kanske en av anledningarna 

till att varroan inte är något större problem 

för bina där. En annan kan vara att vildbinas 

bohålighet motsvarar cirka knappt 2 

lågnormallådor i genomsnitt. Det blir ett 

uppehåll i ynglandet genom svärmningen 

som ofta blir varje år. Det lilla flustret som 

Utan en välprogrammerad dator är det svårt för en försäljare att 

lägga upp den mest effektiva rutten mellan t ex 5 olika platser. Nigel 

Raine omtalade att ett bi gör det galant för t ex 5 olika platser med 

nektarkällor. Det finns 120 olika kombinationsmöjligheter av rutter 

för 5 olika platser. 

motsvarar ett hål på ca 3 cm i diameter 

motverkar röveri. Det sitter en liten bit 

från bottnen för det mesta. Och i Arnotskogen 

satt samhällena i snitt 5 meter upp 

i träden. Cellstorleken mätte han till 5,2 

mm, i genomsnitt, mindre i yngelområdet 

och större där honungen lagras. De allra 

minsta storlekarna som andra mätt upp i 

kupor i egetbyggt vax har inte han gjort. 17 

% av kakbygget var drönarbygge. Detaljerna 

om detta och kupvolym har han kunnat 

studera i ett antal andra vildsamhällen än 

längre in i Arnot-skogen. Han annonserade 

i en lokaltidning efter vildssamhällen som 

människor observerat. Betalningen blev 

för det mesta honung. De träd som dessa 

samhällen levde i höggs ner och bohåligheterna 

studerades noga. Något annat som 

observerades var att de naturliga bohåligheterna 

var ordentligt klädda med propolis, 

också ofta i bottnen. 

Utifrån dessa observationer blir en bra 

svärmfångstkupa en lågnormallåda med 

ramar och flusterförminskare så att öppningen 

blir 10 cm lång och 10 mm hög, 

eller motsvarande. Placera den så högt 

det är praktiskt möjligt, kanske på ett tak, 

i halvskugga. 

Nigel Raine hade undersökt humlors 

(som också är ett bi besläktat med 

honungsbiet) inlärningsförmåga och förmågan 

att lära varandra. Lokalt anpassade 

humlor söker sig först och främst till 

färger som de flesta blommor brukar ha 

i humlornas lokala område. Men de kan 

ganska snabbt lära sig nya färger som födokällor 

kan vara relaterade till. Födokällorna 

kan vara flera och ligga långt från 


varandra. Binas lilla hjärna kan räkna ut 

den effektivaste flygrutten då de ger sig 

ut på en nektarsamlingstur. Nästa forskningsområde 

för honom är att undersöka 

om främmande kemikalier påverkar binas 

inlärningsförmåga i olika avseenden. 

Jag frågade honom om han trodde 

att bin kunde lära sig sociala beteenden 

i andra sammanhang än födosök, men 

som har betydelse för deras överlevnad. 

Efter en stunds funderade sa han att det 

var sannolikt så. Jag nämnde bins förmåga 

att registrera täckta yngelceller i vilka 

varroakvalster gått ner i och att täcka av 

dessa celler, ett beteende som ju stör 

kvalstrets reproduktion. Detta såg han 

som ett intressant forskningsområde, och 

hur främmande kemikalier ev påverkar 

denna funktion. 

Jag talade i ett fördrag om mina 35 

år som biodlare med möten med många 

olika biodlare och bin i Sverige och andra 

länder, engagemang i olika bisammanhang 

och redaktörskap. I ett annat om 

biodlingens villkor i Sverige och naturligtvis 

om den ständiga kampen mot 

varroan. Jag betonade att på kort sikt är 

det för minsta biförluster bäst att växla 

mellan olika bekämpningspreparat olika 

år, t ex Apistan, tymolpreparat och oxalsyra. 

Men på litet längre sikt är det viktigt 

att minska och till sist komma bort helt 

från alla preparat genom avelsarbete, skötselmetoder 

och samarbete. 

Micheál Mac Giola Coda berättade om 

bevarandearbetet av det mörka biet på Ir- 


Några av de många olika 

kuptyper som presenterades. 

Thorne är en stor biredskapsförsäljare 

som har mängder 

med material, också en del godbitar som är svåra att hitta i Sverige. http://www.thorne.co.uk/ 

land. Han initierade detta arbete och har 

byggt upp ett framgångsrikt avelsarbete. 

Prof Richard Pickard talade om binas 

och människors nära relation genom att 

beskriva evolutionen från Big Bang, nutiden 

och in i framtiden. 

Andrew Gibb t h vid BeeCraft en snygg och 

informativ bitidning i Storbritannien. http:// 

www.bee-craft.com/ 

Northern Beebooks har rikligt med all slags 

biodlingslitteratur, även antikvarisk. På 

hyllorna fanns t ex Frank Cheshires klassiska 

Bees and Bee-Keeping – Scientific and 

Practical från 1888. http://www.GroovyCart. 

co.uk/cart.php?c=533 

Det finns flera tillverkare av färgglada 

slitstarka bioveraller för barn och vuxna. 

7

PASAGA RAMIC 

Pasaga Ramic skriver I bigården 2012 

december 2011 fyllde jag 70 år. Jag bor 

I i Örebro. 1994 kom jag till Sverige på 

grund av kriget i Bosnien. Intresset för biodling 

vaknade hos min farmor redan då 

jag var 10 år. Farmor hade en bigård med 

15-20 bisamhällen i gammaldags bikupor 

med fast vaxbygge. Bina svärmade under 

sommaren och jag jagade svärmar. En 

gång då jag hittade en svärm , fångade jag 

den i en polotröja och tog den till mormor. 

När hon såg svärmen svimmade hon. På 

hösten varje år dödade mormor något bisamhälle 

och tog honungen. 

Jag har två hobbies, biodling och 

sportfiske. När jag var yngre ägnade jag mig 

mest åt sportfiske, men när jag blev äldre 

tog biodlingen över. Jag startade min egen 

biodling1964 och efter det har jag haft bin 

hela tiden. Antal bisamhällen har varierat 

mellan 40 och 120. 

Jag är till yrket ingenjör och min biodling 

var min hobby. Jag hade tillräckligt 

bra lön och hade råd att ägna mig åt 

min hobby. 

Jag tycker om att läsa och prenumererade 

på tre bitidningar: en från Serbien, 

en från Kroatien och en från Slovenien. 

Jag var hela tiden på jakt efter nya bra biodlarböcker. 

Till slut hade jag ett bibliotek 

med närmare 200 titlar. Jag är nyfiken och 

Arbete i bigården 

När man är klar med att slunga honungen 

behöver slungrummet städas 

ordentligt och all utrustning tvättas. Om 

man lämnar lokalen ostädad och annan 

utrustning smutsig blir det ett lockbete 

för olika djur som möss och råttor. De 

kan äta upp rester och smitta utrustning 

på olika sätt. 

Alla ramar som man vill smälta 

är lämpligast att smälta under vintern. 

Ramar som ska sparas till nästa år behöver 

skyddas mot gnagare och gärna behandlas 

med isättika för att hindra angrepp av vaxmal 

och desinficeras mot nosema. 

Avtäckningsvax man kan smälta själv 

i en saftmaja om man är biodlare i liten 

skala annars man kan smälta det på 

prövade nästan allt jag läste om eller såg 

om biodling. 

Mitt mål var inte att samla stora 

mängder honung utan att odla drottningar, 

göra nya bisamhällen, samla andra biprodukter: 

pollen, propolis, drottninggelé, 

vax och bigift. Bisdjukdomar var också 

mycket intressant. 

Jag försökte hela tiden att övertala 

mina bekanta att börja med biodling och 

jag lyckades värva ganska många biodlare. 

När kriget började i Bosnien hade jag 

70 bisamhällen och ett bibliotek med ca 

200 böcker om biodling. Allting plundrades 

och är borta. Om någon frågar mig 

vilket jag helst vill ha tillbaka, min bigård 

eller mina böcker, svarar jag mina böcker. 

Efter min ankomst till Sverige blev jag 

medlem i Karlskoga-Degefors Biodlareförening. 

Första bisamhället fick jag av Lennart 

Lundberg i Karlskoga 1996. Samma 

år flyttade jag till Örebro och i juni fick 

jag en svärm på min balkong mitt i stan. 

Detta uppfattade jag som ett tecken på att 

jag skulle hålla fast vid biodlingen. 

Idag har jag bigård och en liten snickeriverkstad 

i Karlslund i Örebro där jag 

snickrar vad jag behöver och jag experimenterar 

fortfarande med bina. 

samma sätt som man smälter ur ramar, 

med speciell utrustning. 

Vintertid kan man ägna sig att åt reparera 

trasiga bikupor, snickra och för- 

Avtäckningsvax går att smälta i en f d 

saftmaja som avsatts som vaxmaja. 

I bigården 

Foto: Ullabritt Jonsson 

Vad ska jag skriva om? 

Lite om 

– Binas biologi och anatomi 

– Binas bostäder 

– Binas produkter 

– Binas sjukdomar 

Mest om 

– Praktiskt arbete i bigården 

bereda ramar, göra nya bottnar och förbereda 

annat material som man behöver 

till nästa säsong. 

Jag brukar städa bibottnarna ute på 

samhällena två gånger om året, först i senare 

delen av februari och andra gången 

i april. Jag har bottnar med inbyggd baklucka 

och innerbotten. Jag öppnar bakluckan, 

tar ut innerbottnen och skrapar 

ren den. Då får jag också en uppfattning 

om hur mycket bin som dött under vintern 

och hur mycket varroa som ramlat ner. 

Under de 16 år som jag haft en bigård 

i Örebro har jag observerat när bina rensningsflyger 

på våren. Oftast sker det mellan 

20 och 30 mars. Ibland tidigare och ibland 

senare. År 2010 rensningsflög bina 8 april. 


Jag gör rent bottnen genom att öppna bakluckan på mina bottnar och tar ut en skiva som 

jag sedan gör ren från döda bin. 

Den vintern var väldigt kall med mycket 

snö. Våren var kall och fuktig. 

Jag har oisolerade bikupor och bina 

kunde inte hålla tillräckligt varm inne i 

bikuporna för ynglet. Då exploderade nosemasjukan. 

Jag förlorade över 65 % av 

mina bisamhällen den vintern/våren. Då 

var jag tvungen att smälta ur många ramar 

och skrapa och desinficera alla lådor med 

gasolbrännare. 

Binas bostäder 

Naturliga bibostäder är håligheter i träd, 

sten eller något annat ställe som är 

skyddande så att bina kan bygga sin bostad 

där. Om spejarna inte hittar ett lämpligt 

ställe kan bina bygga sin bostad i någon 

tät buske men då är de dömda att gå under 

kommer vinter. 

Först när människan upptäckte binas 

honung plundrade man dem på deras honung 

i skogarna. Så småningom upptäckte 

man att man kunde utnyttja bina utan att 

döda dem och vaktade bisamhällena som 

man hittat medan man väntade på att det 

skulle bli mer honung. Man började dock 

odla bin på ett liknande sätt som vi gör 

redan för flera tusen år sedan. 


Jag bränner bin som jag skrapar från 

bottnar. De kan annars bli en smittkälla 

i naturen. 

Under mars månad i det område där 

jag har min bigård finns det inte några 

betydande nektardrag. Då blommar Snödroppe, 

Krokus, Tussilago och några andra 

växter, men det är inte många dagar som 

är tillräckligt varma för att bina ska kunna 

hämta bra med pollen eller nektar. 

Första bevisen för biodling är ca 7000 

år gamla. De första bikuporna var urholkade 

trästockar, bikupor flätade av halm 

eller kvistar, av lera och annat material. 

Sådana bikupor hade fasta vaxkakor, inte 

rörliga som var lätta att inspektera. Honung 

skördades genom att döda bina. 

Första bikupan med rörliga vaxkakor 

var en över 3000 år gammal halmkupa som 

hittades på ön Kreta i Grekland. Denna bikupa 

hade tak och överlistar. Nedre delen 

var smalare. Då fäste inte bina vaxkakorna 

så lätt i väggarna. 

Den ukrainske biodlaren P.J. Prokopovic: 

(1775-1850) var först med att konstruera 

en ram (1814). Han kände inte 

Varför ska man bli biodlare? 

– Först och främst för nöjes skull. 

Sedan kan man nämna tusen olika 

anledningar, men först och främst 

för nöjes skull. 

När ska man börja 

med biodling? 

– När man börja känna behov av det. 

Bakkropp Mellankropp Huvud 

Foto: Bo Malmgren 

Ett öppet byggande bisamhälle är dömt till 

undergång. 

till bigången och hans ramar hade breda 

överlister så att det inte blev några öppna 

springor på översidan genom vilka bina 

kunde passera uppåt. 

Den amerikanske biodlaren L.L. 

Langstroth: (1810-1895) gjorde en upptäckt 

som har bidragit till bättre biodling. 

Han upptäckte bigången. En bigång är utrymme 

mellan väggar och ramar i bikupan. 

Den är 6-10 millimetrar bred. I detta utrymme 

bygger inte bina vax. De stänger det 

inte heller med propolis, däremot mindre 

avstånd tätar de med propolis. Alla moderna 

bikupor är byggda med hänsyn till 

bigången. 

Langstroth tillverkade en bikupa som 

är uppkallad efter hans namn. En något 

modifierad form av den är den mest spridda 

i hela världen. 

9

Binas produkter 

Honung 

Honung är binas huvudprodukt. De 

flesta odlar bin för honungens skull. 

Det är den produkt som bina tillverkar 

på ett naturligt sätt när de samlar söt 

växtsaft på lite olika sätt från naturen. 

Binas mat är nektar och pollen och deras 

instinkter driver dem att samla reserver 

av mat för att ha när de inte kan flyga och 

hämta mat i naturen. Detta är en egenskap 

hos bina man utnyttjar. Vi odlar bin till 

stor del för att ta överskottet av deras mat. 

Bina suger i sig nektar och transporterar 

den i sin kropp i honungblåsan till 

bikupan. Honungsblåsan är ett levande laboratorium 

där bina börjar förvandla nektar 

till honung. De fermenterar nektarn i 

honungsblåsan och tillsätter enzymer och 

organiska syror. Det är en väldigt komplicerad 

process som bina upprepar upp till 

20 gånger. Under detta arbete använder 

bina upp till 200 svampar att jäsa och fermentera 

nektar så att den förvandlas till 

honung. Nektar kan innehålla över 80 % 

fuktighet. Under förvandlingsprocessen 

minskas fuktigheten till oftast 17-18 %. 

Då är honungen mogen att skörda. Mogen 

honung förseglar bina med ett tunt vax- 

Binas sjukdomar 

Nosemasjuka 

Nosema är ett sjukdom vuxna bin drabbas 

av. Den orsakas av en encellig varelse 

som kallas mikrosporidie. Den räknas 

numera som en svamp. Man känner till 

två olika sorter som drabbar honungsbin: 

Nosema apis och Nosema ceranae. Båda 

två är funna hos bin i Sverige. 

Nosema finns i nästan alla bigårdar 

i sitt sporstadium. När nosemasporer 

hamnar i biets mage övergår de i ett aktivt 

stadium och börjar föröka sig. Denna 

kan ske väldigt snabbt och binas mellantarm 

förstoras då bina tappar förmågan att 

smälta maten tillräckligt. Bina försvagas 

och kan inte flyga tillräckligt. De kan inte 

producera drottninggelé tillräckligt för att 

mata larver och de kan släppa avföring i 

bikupan. Dessa exkrementer innehåller 

söta delar som andra bin äter upp. På så 

sätt kan smittan spridas väldigt snabbt. 

Noseman är känslig för värmeförändringar. 

Optimal temperatur för nosemans 

utveckling är mellan 30 och 35 grader 

Celsius. Varje ändring av temperaturen 

Så här mycket bör en ram vara täckt med vaxlock innan man skördar den. 

lock. Man kan räkna med att honungen 

är mogen då minst 50 % av ramens yta är 

förseglad med vaxlock. 

Man kan producera slungad honung 

eller kakhonung. Då man producerar 

slungad honung används en slags centrifug 

som kallas slunga. Man slungar 

honung från ramarna och silar den. Ramarna 

som slungas bör innehålla mogen 

honung annars kan den börja jäsa och bli 

förstörd. Ramarna med kakhonung behöver 

ha alla celler förseglade annars rinner 

honungen ur cellerna och orsakar kladd. 

från detta intervall försvagar nosemans utveckling. 

När temperaturen sjunker under 

plus 15 gr C stoppas nästan all utveckling. 

När den stiger börjar sporer dö, vid 60-70 

gr C lär alla nosemasporer dö. Det finns 

antibiotika som dödar nosema men det är 

förbjudet att använda i Sverige. Ånga av 85 

% ättiksyra dödar nosema. 

Man kan motverka nosema genom 

hygieniska åtgärdar. Desinficera ramar 

med utbyggt vax med 85 % isättika, Desinficera 

bikupedelar med eld (flamma med 

gasolbrännare), ombona bisamhället så 

att de kan värma upp tillräckligt utrymme 

så att bina kan börja yngelsättning. Se till 

att bina får rent vatten och vidta andra hygieniska 

åtgärder. På detta sätt kan man 

motverka och undvika en del av nosemans 

skadeverkningar. 

Om man på våren hittar ett bisamhälle 

som har mycket döda bin på bottnen, 

som har dött under vintern, om ramar och 

väggar i bikupan är smutsade av biexkrementer, 

eller om ett bisamhälle utvecklas 

dåligt eller går tillbaka i styrka och om bin 

En naturlig egenskap hos honung är 

att den kristallisera/kanderar. Tiden det 

tar för den att kristallisera beror på från 

vilka blommor bina har samlat nektar. 

Honung från raps, hästkastanj och några 

andra växter kristalliserar snabbare. Honung 

från Akacia och ljung kristalliserar 

sakta och kan ibland hålla sig flytande upp 

till 2-3 år. För att få honung flytande kan 

man behöva värma den till 45 gr Celsius. 

Man skall undvika högre temperaturer 

då det annars är lätt att skada honungen 

genom att förstöra enzymer. 

kryper på flusterbrädan eller ute på bikupan, 

då är det stor risk att det är nosema 

som är i verksamhet. Säkraste sättet att 

få klarhet i detta är att biodlaren tillkallar 

bitillsynsmannen som undersöker bisamhället 

och skickar ett prov till ett lab. 

Bisamhällena som har insjuknat av 

nosema kan man hjälpa med de åtgärdar 

som nämndes tidigare. 

Läs mer om nosema: 

http://www.biodlarna.se/website1/1.0.1.0/38/1/ 

Fries, Ingemar & Kristiansen, Preben, 

Sjukdomar, 

parasiter och 

skadegörare 

i bisamhället 

(2009), 

Förenade 

Bigårdar 

Förlag. 

Boken kan 

köpas från 

SBR. 

Här kan 

det finnas 

nosema. 


Virus och bin 

Vad gör virus och hur kan vi bekämpa dem? 

JOACHIM DE MIRANDA 

Bin, liksom alla andra organismer, 

är utsatta för många 

virusinfektioner. De flesta 

upptäcktes redan på 1970talet 

och var då relativt ofarliga. 

Epidemier var sällsynta 

och sällan dödliga för bisamhället. 

Denna ”fredliga” samexistens mellan 

bin och virus har förändrats under 

de senaste 30 åren, framför allt på grund 

av varroakvalstret, men också på grund av 

ändringar i jordbruk och biodlingsmetoder. 

Jag ska försöka beskriva sambandet 

mellan bin och deras virus, hur det förhållandet 

förändras över tid och vad vi kan 

göra för att minska risken för epidemier. 

Många skillnader 

Virus kan bara överleva genom överföring 

till nya värdar (eller "värdinnor", i detta 

fall). Detta behöver inte nödvändigtvis orsaka 

sjukdom. Att orsaka sjukdom eller 

dödsfall utan möjlighet till överföring 

till en ny värd är, från virusets perspektiv, 

effektivt självmord. Sjukdomssymptom 

är bara till nytta för ett virus om det 

ökar chansen för överföring (till exempel 

sprids förkylningsvirus när en förkyld person 

nyser). 

Figuren beskriver olika smittvägar för 

honungsbivirus. Dessa kan grovt delas in i: 

• oral-fekal smitta (genom mat och 

avföring, grön) 

ägg 

• sexuell smitta (blå) 

• kontaktsmitta (svart) 

• smitta via en parasit, så kallad vektor 

(röd) 

Tabellen visar också: 

• de viktigaste smittvägarna för olika 

virus (blå) 

• möjliga associationer med andra 

parasiter (brun) 

• vilka utvecklingsstadier som är smittade 

eller sjuka (röd) 

• förekomst under säsongen (grön) 

Fekal-oral smitta och kontaktsmitta är 

relativt ineffektiva: det behövs höga virusdoser 

för att orsaka infektion. Överföring 

via kvalster är däremot mycket effektiva 

och orsakar därför betydligt högre virusnivåer 

i smittade bin. Sådana bin blir också 

mycket mer smittsamma och överför 

mer virus genom de andra smittvägarna. 

Detta ökar risken för en epidemi. Eftersom 

vuxna bin (på grund av sina många 

kontakter och rörlighet) är centrala för de 

flesta av smittvägarna, är deras hälsa avgörande 

för att minska konsekvenserna av 

sådana ”förstärkta” smittvägar. 

Hur samhällen dör på grund 

av virusinfektioner 

Typiskt för en virusepidemi är att populationen 

i bisamhället krymper (s.k. "dwindling"). 

Detta sker på grund av att många 

larver eller vuxna bin dör, och att samhället 

inte kan kompensera för detta med 

nytt yngel/nya bin. Ändå, ett krympande 

samhälle betyder inte nödvändigtvis att 

äggstockarna 

orsaken är en smittsam (virus)-sjukdom. 

Det kan också förekomma naturligt efter 

ett långt uppehåll i yngelsättningen (t.ex. 

under vintern) när de vuxna bina dör 

snabbare än de ersätts. Varje enskild faktor 

som påverkar hälsan hos bina under 

den här tiden kan bli ”tungan på vågen” 

som gör att samhället kollapsar. Virusinfektioner 

kan påskynda processen (eftersom 

de är opportunistiska patogener), 

men inte nödvändigtvis vara den primära 

orsaken. Detta tidsfönster påverkas också 

av vinterklotets storlek och binas hälsa (de 

bin som kläckts på hösten) och den tidiga 

vårens dragmöjligheter. Eftersom dragkällorna 

då består av mestadels buskar, träd 

och ogräs, påverkas detta delvis av förändringar 

i jordbrukslandskapet. 

Strategier för behandling av 

virussjukdomar 

Så, vad kan vi göra för att minimera risken 

för virusepidemier? Den viktigaste 

smittkällan är bina själva. Genom handel 

med bin och biprodukter finns de flesta 

bipatogener nu spridda över hela världen. 

Däremot kan förekomst av sjukdomar variera 

kraftigt mellan olika länder, såväl på 

grund av skillnader i biodling och jordbruksmetoder 

som geografiska och klimatiska 

skillnader. Det finns två saker man 

bör fokusera på när det gäller att minska 

risken för virusinfektioner: 

• minska risken för överföring av virus 

• minska virusnivåerna i individuella 

samhällen 

sexuellt 

sperma 

ägg drönare 

larver 

Varroa 

Tropilaelaps 

utfodring 

kannibalism 

städning 

Varroa 

Acarapis 

vuxna bin 

kontakt 

luftburen 

trophallaxis 

drottning 


11 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Dessa kategorier sammanfaller delvis, 

eftersom risken för överföring ökar med 

högre virusnivåer. 

Att minska risken för 

överföring av virus 

Att minska risken för överföring av virus 

innebär huvudsakligen att separera smittat 

från osmittat material. Detta gäller framför 

allt bina själva (drottningar, sperma, 

samhällen, bigårdar) men också utrustning 

(kupor, ramar, kupkniv, honungsslunga 

etc.). De viktigaste verktygen för att 

åstadkomma detta är bra organisation, 

hygien och karantän. 

Bigården 

Den mest praktiska enheten för riskhantering 

är bigårdar, som i regel består av 

5-20 samhällen. Bigårdarna bör vara belägna 

minst några kilometer från varandra 

(utanför binas vanliga flygområde); detta 

ger en naturlig karantän med minimalt utbyte 

av bin och material mellan bigårdar. 

Från en sjukdomshanteringssynpunkt är 

det bättre att ha flera mindre bigårdar än 

färre större bigårdar. 

Lär känna din fiende 

Rutininspektioner och grundlig kunskap 

om symptom på de olika sjukdomarna är 

nödvändigt för att tidigt kunna bestämma 

orsaken till problemet. Samhällen som 

växer långsamt under våren eller producerar 

lite honung under sommaren är 

misstänkta. Samma sak gäller ramar med 

”fläckigt” utseende, som kan förekomma 

när bina rensar bort sjuka larver. Symtomen 

kan bekräftas genom att prov skickas 

till ett laboratorium eller med ID-kit 

som håller på att utvecklas. Sjuka samhällen 

bör sättas i karantän och skyddas 

från röveri. 

Sexuell smitta 

Sexuell-vertikal överföring, från drönare 

till drottningar och hennes avkomma, är 

en för viruset fördelaktig smittväg eftersom 

det gör att viruset kan spridas över 

långa avstånd och mellan samhällen. Viruset 

kan mycket effektivt infektera hela 

samhällen via drottningen. Denna risk 

kan begränsas genom att kontrollera sperman, 

samhällets drönare eller den första 

avkomman från drottningen. 

Aktiva biodlarföreningar 

Kanske en något oväntad, men mycket 

viktig faktor för smittriskhantering är en 

aktiv, lokal biodlarförening. Hälsan hos 

dina samhällen beror delvis på hälsan hos 

dina grannars samhällen. Starka, aktiva 

föreningar som främjar utbildning och 

samarbete gagnar alla bins hälsa. 

Att minska virusnivåer 

Detta belyser vikten av att öka bisamhällenas 

hälsa generellt och att bryta de viktigaste 

smittvägarna. För att åstadkomma 

detta behövs ökad kunskap om bin och 

deras patogener. 

Preventiv hantering 

Virus är opportunister och virusinfektioner 

blomstrar vid stress. Den första åtgärden 

är att hålla dina bin friska och minska 

stressfaktorer. Det kan göras genom 

att följa vanliga råd som tillräckligt med 

nektar och pollen under hela säsongen, 

minimal yttre störning, skydd mot väder 

och vind, en produktiv drottning, tillräcklig 

ventilation och utrymme för tillväxt. Precis 

som andra förebyggande råd, som att 

motionera, använda tandtråd och att byta 

olja på bilen, är det den typ av generella 

"sunt-förnuft” råd som vi alla väl känner 

till men inte alltid följer. Men, som med de 

flesta sådana råd, ger de också kostnadseffektiva 

och långsiktiga hälsofördelar. Ta 

hand om dina bin och dina bin kommer 

att ta hand om dig! Eftersom honungsbin 

trivs i en varierad miljö har ett intensifierat 

jordbruk satt större press på placering 

av bigårdar för att säkerställa tillräckligt 

med föda och skydd under hela året. Ett 

stort och växande forskningsfält är därför 

hur jordbrukslandskapet kan anpassas till 

att förbättra för både jordbruket och biodlingen 

(Garibaldi et al., 2011). 

Att förhindra smittvägar 

Det andra verktyget vi kan använda för att 

minska virusnivåer är att förhindra smittvägar 

inom bisamhället. För att göra detta 

är det viktigt att ha kunskap om smittvägarna 

för olika virus (se tabellen). Till exempel: 

chronic bee paralysis virus (CBPV) 

smittar främst genom närkontakt. Sjukdomen 

kan därför ofta förekomma när 

bin suttit instängda under en längre tid 

(t.ex. på grund dåligt väder) eller i samband 

med aggressivitet och röveri när det 

är brist på nektar. Många samhällen på 

samma plats ökar också spridningen av 

virus. Genom att förebygga detta reduceras 

smittöverföring och det bromsar eller 

hindrar en epidemi att bryta ut. Säckyngel 

(SBV) är en yngelsjukdom som oftast 

kommer på våren vid snabb utveckling 

av bisamhället. När det finns för mycket 

yngel för de vuxna bina att ta hand om kan 

infekterade larver undgå att bli upptäckta 

och utrensade. Infektionen upphör i regel 

av sig själv när den vuxna populationen 

ökar. Symptomen kan ibland förväxlas 

med amerikansk yngelröta. Black queen 

cell virus (BQCV) är ofta associerat med 

Nosema apis, en infektion hos vuxna bin 

som normalt förekommer mest frekvent 

på senvåren. Infektionen kan vara ett problem 

i kommersiell drottningodling där 

samhällen hålls utan yngel under längre 

perioder. Dragbina är äldre i sådana samhällen, 

med större risk att vara infekterade 

med nosema, och därmed också med 

black queen cell virus, som överförs till 

drottninglarverna med bidrottninggelén. 

Kontroll av nosema och åldern hos bin 

i dessa samhällen minskar problemen. 

Bee virus Y (BVY) är också nära förknippat 

med nosema, och bee virus X (BVX) med 

Malpighamoeba mellificae, som bägge 

sprids med utsot. Att förhindra avföring 

inne i kupan bör lindra dessa sjukdomar. 

Bee virus X och bee virus Y delar många 

egenskaper med den nyligen beskrivna 

Lake Sinai Virus-1 och -2 (Runckel et al., 

2011) och kan därför vara samma virus. 

Kritisk behandlingstid 

Deformed wing virus (DWV), samt varianterna 

Kakugo-virus och Varroa destructor 

virus-1 (VdV-1); acute bee paralysis 

virus (ABPV) samt syskonen Kashmir bee 

virus (KBV) och Israeli acute paralysis 

virus (IAPV); och slow bee paralysis virus 

(SBPV) överförs mycket effektivt av varroa- 

och tropilaelapskvalstren. En effektiv 

bekämpning av kvalstren är nyckeln till att 

förebygga dessa virussjukdomar. Den mest 

effektiva och skadliga virusöverföringen 

sker när kvalstret förökar och livnär sig 

på puppor. Sådana puppor utvecklas till 

skadade och kortlivade bin som påskyndar 

samhällets kollaps, mestadels under 

hösten och vintern. Varroabehandling på 

hösten bör därför börja minst 6 veckor 

(= en bigeneration) innan yngeluppfödningen 

avstannar: Från behandlingen tar 

det ungefär en vecka innan kvalstren på 

de vuxna bina är borta, två veckor för att 

bli av med kvalstren från puppor och tre 

veckor för att bli av med de vuxna bin som 

innehåller mycket virus och har kort livslängd 

(de bin som kommit från kvalsterangripet 

yngel). 


Och ramar? 

Även om spår av virus kan hittas i lådor 

och ramar, särskilt i pollen, är det oklart 

hur smittsamt detta material kan vara, 

med tanke på hur ineffektiv oral överföring 

av de flesta virus är. Hur länge virus kan 

överleva i smittat material är också okänt. 

Men ramar som är täckta av avföring eller 

innehåller sjukt yngel kan utgöra en risk 

och bör tas bort. Regelbundet utbyte av 

ramar hjälper också till att undvika ackumulering 

av bakteriella sjukdomar och 

bekämpningsmedel. Och när ramar byts 

ut är det bättre att byta ut alla ramar i en 

låda i stället för att enbart byta ut några 

av ramarna. 

Antivirala läkemedel 

Det har sagts att det inte finns några läkemedel 

mot virussjukdomar, men detta är 

inte längre sant. Utvecklingen inom molekylärbiologin 

har lett till ett växande utbud 

av antivirala produkter, särskilt inom 

human- och veterinärmedicin, där höga 

kostnader för behandling kan vara motiverat. 

Honungsbivirologin har under de 

sista åren kommit ikapp teknologin, och 

det görs nu kliniska prövningar av antivirala 

läkemedel för honungsbiets virussjukdomar. 

Dessa läkemedel som baseras 

på RNAi-teknik har resulterat i mycket lovande 

resultat (Hunter et al., 2010). Hur 

kostnadseffektiva sådana behandlingar 

blir beror på sjukdomens svårighetsgrad, 

behandlingsfrekvens och hur viruset svarar 

på behandlingen. 


VIRUS 

ORAL-FEKAL 

KONTAKT 

ÖVERFÖRING 

HORISONTELL 

LUFT 

VARROA 

VERTIKAL 

SEXUELLT 

ÄGGSTOCK 

SPERMA 

VARROA 

SAMBAND 

Acute bee paralysis virus ABPV + - ? + + + ? + ? ? ? +/- +/- +/~ +/+ + +++ ++ 

Kashmir bee virus KBV + - ? + ~ + ? + ? ? ? +/- +/- +/+ +/+ + ++ +++ 

Israeli acute paralysis virus IAPV + - ? + ~ + ? + ? ? ? +/- +/- +/~ +/+ + ++ ++ 

Black queen cell virus BQCV + - ? ~ ? + ? + ? + ? +/- +/- +/+ +/- + +++ + 

Deformed wing virus DWV + - ? + + + ? + ? ? ? +/- +/- +/+ +/+ + ++ +++ 

Varroa destructor virus-1 VDV-1 + - ? + + + ? + ? ? ? +/- +/- +/+ +/+ + ++ +++ 

Sacbrood virus SBV + - ? - ? ? ? ~ ? ? ? ?/? +/+ +/- +/~ +++ ++ + 

Slow bee paralysis virus SBPV + - ? + ? ? ? + ? ? ? ?/? +/- +/- +/+ + + + 

Chronic bee paralysis virus CBPV + + ? - ? ? ? ~ ~ ? ? ~/- +/- +/- +/+ ++ ++ + 

Cloudy wing virus CWV ? ~ ~ - ? ? ? ~ ? ? ? -/- ~/- ~/- +/+ + + + 

Bee virus X BVX + ? ? ? ? ? ? ? ? - + -/- -/- -/- +/+ +++ + + 

Bee virus Y BVY + ? ? ? ? ? ? ? ? + - -/- -/- -/- +/+ +++ + + 

Arkansas bee virus ABV ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?/? ?/? ~/? +/? ? ? ? 

Berkeley bee virus BBV ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?/? ?/? ?/? +/? ? ? ? 

Varroa Macula-like virus VdMLV ? ? ? + ? ? ? + ? ? ? ?/? ?/? +/? +/? + ++ +++ 

Apis mellifera filamentous virus AmFV + ? ? ? ? ? ? ? ? + ? -/- -/- -/- +/+ +++ + + 

Apis iridescent virus AIV ? ? ~ ? ? ? ? ? ? ? ? -/- -/- -/- +/+ + ++ + 

+ (bekräftad - positiv) - (bekräftad - negativ) ~ (oklart) ? (okänd) 

ACARAPIS 

Probiotika 

En annan ny upptäckt är att binas naturliga 

bakteriella mikroflora kan vara aktiv 

mot bakteriella sjukdomar. Dessa bakterier 

har visat sig hämma amerikansk 

yngelröta hos individuella larver, även om 

det återstår att visa att det verkligen är effektivt 

på samhällsnivå (Forsgren et al., 

2010). Denna mikroflora finns hos bin 

som en del av deras sociala immunitet 

(Evans och Spivak, 2010), och även om 

man ännu inte vet om denna mikroflora 

också skyddar mot virusinfektioner, är den 

helt klart gynnsam för bin och bisamhällens 

hälsa. Forskare från Lund och SLU 

arbetar med att undersöka och utveckla 

denna mikrofloras eventuella potential 

som probiotika. 

Genetik 

Även biavel blir allt mer sofistikerad med 

hjälp av högt utvecklade analyser och 

molekylär kartläggning för att identifiera 

gener som påverkar viktiga egenskaper 

som hygieniskt beteende, motståndskraft 

mot yngelröta och varroa-reproduktion 

(Oxley et al., 2010). I framtiden kommer 

detta säkert även omfatta resistens mot virusinfektioner. 

Den genetiska mångfalden 

inom ett samhälle är i sig själv till stor nytta 

för binas hälsa (Tarpy och Seeley, 2006). 

Naturligt sker detta genom drottningens 

parning med många drönare. Den genetiska 

aspekten av binas hälsa består därför 

av att förena de olika genetiska fördelarna 

av selektiv avel och mångfaldig parning. 

Institution för Ekologi, Sveriges 

Lantbruksuniversitet, Uppsala, 750 07, Sweden 

e-mail: joachim.rodrigues.de.miranda@slu.se 

NOSEMA 

MALPIGHAMOEBA 

ÄGG 

LIVSFAS 

INFEKTERAD/SJUK 

LARVER 

PUPPOR 

BIN 

VÅR 

SÄSONG 

SOMMAR 

HÖST 

Referenser: 

de Miranda JR, Chen YP, Ribière M, Gauthier 

L (2011) Varroa and Viruses. In: ”Varroa – 

Still a problem in the 21st century?” (Ed. N. 

Carreck), Chapter 3, pp 11-31. IBRA, Cardiff, 

Wales 

Evans JD, Spivak M (2010) Socialized medicine: 

Individual and communal disease barriers 

in honey bees. Journal of Invertebrate 

Pathology 103: S62-S72 

Forsgren E, Olofsson TC, Vásquez A, Fries I 

(2010) Novel lactic acid bacteria inhibiting 

Paenibacillus larvae in honey bee larvae. 

Apidologie 41: 99-108 

Garibaldi LA, Steffan-Dewenter I, Kremen C, 

Morales JM, Bommarco R, Cunningham SA, 

Carvalheiro LG, Chacoff NP, Dudenhöffer 

JH, Greenleaf SS, Holzschuh A, Isaacs R, 

Krewenka K, Mandelik Y, Mayfield MM, 

Morandin LA, Potts SG, Ricketts TH, Szentgyörgyi 

H, Viana BF, Westphal C, Winfree 

R, Klein AM (2011) Stability of pollination 

services decreases with isolation from natural 

areas despite honey bee visits. Ecology 

Letters 14: 1062-1072 

Hunter W, Ellis J, vanEngelsdorp D, Hayes 

J, Westervelt D, Glick E, Williams M, Sela 

I, Maori E, Pettis J, Cox-Foster D, Paldi N 

(2010) Large-scale field application of RNAi 

technology reducing Israeli acute paralysis 

virus disease in honey bees (Apis mellifera, 

Hymenoptera: Apidae). PLoS-Pathogens 6: 

e1001160 

Oxley PR, Spivak M, Oldroyd BP (2010) Six 

quantitative trait loci influence task thresholds 

for hygienic behaviour in honeybees 

(Apis mellifera). Molecular Ecology 19: 

1452-1461 

Runckel C, Flenniken ML, Engel JC, Ruby JG, 

Ganem D, Andino R, DeRisi JL (2011) Temporal 

analysis of the honey bee microbiome 

reveals four novel viruses and seasonal 

prevalence of known viruses, Nosema, and 

Crithidia. PLoS-ONE 6: e20656 

Tarpy DR, Seeley TD (2006) Lower disease 

infections in honeybee (Apis mellifera) 

colonies headed by polyandrous vs monoandrous 

queens. Naturwissenschaften 93: 

195-199 

Den här artikeln publicerades först i “Bijenhouden” 

(på Nederländska; augusti 2011) och 

är ett populärvetenskapligt sammandrag av 

kapitlet “Varroa and viruses” i IBRA´s bok 

“Varroa – Still a problem in the 21 st century?” 

Stort tack till Eva Forsgren och Preben Kristiansen 

för hjälp med översättningen. 

13

Direkta och indirekta effekter 

av behandling med Apistan 

‑ konsekvenserna av kvalsterbehandling 

BARBARA LOCKE, EVA FORSGREN, INGEMAR FRIES, JOACHIM DE MIRANDA, Institutionen för ekologi, SLU 

Virusdynamik i Apistanbehandlade 

bisamhällen 

Den främsta orsaken till de förödande effekterna 

vid angrepp av varroakvalster är 

sekundära virusinfektioner (framför allt 

deformed wing virus, DWV) som sprids 

av kvalstret. När antalet kvalster i bisamhället 

ökar, ökar också överföringen av 

virus, vilket i sin tur resulterar i svåra infektioner. 

Dessa virusinfektioner leder till 

bisamhällets död, ofta inom 2-3 år. Därför 

krävs effektiva metoder för att hålla kvalsterpopulationen 

på en så låg nivå som 

möjligt. En del biodlare använder Apistan 

för att bekämpa varroa. 

I början av augusti 2008 inleddes ett 

försök på SLU:s bigård där 6 kraftigt varroaangripna 

samhällen behandlades med 

Apistan. Ytterligare 3 samhällen lämnades 

obehandlade för jämförelse. Vi ville 

undersöka: 

1) Hur virusinfektioner förändras i 

förhållande till den minskade kvalstermängden 

under Apistan-behandlingen. 

2) Eventuella effekter på bina under 

behandlingen 

Varje vecka togs prover av vuxna bin, 

angripna puppor (tillsammans med de 

kvalster som fanns i cellen) samt icke angripna 

puppor. Dessa undersöktes med 

avseende på 3 virustyper: DWV, säckyngel 

(SBV) och black queen cell virus (BQCV). 

Med tanke på det starka samband 

som tidigare visats mellan varroaangrepp 

och mängden DWV i bisamhällen så förväntade 

vi oss att ett minskat antal kvalster 

också skulle resultera i en minskad mängd 

virus. Det visade sig att behandling med 

Apistan var mycket effektiv mot kvalstret, 

men tvärt emot vår hypotes så minskade 

mängderna virus endast marginellt och 

höga nivåer av DWV kunde uppmätas även 

Bi skadat av DWV, med varroakvalster. 

två veckor efter behandlingen. Förvånansvärt 

nog ökade mängden virus också tillfälligt 

omedelbart efter behandlingen. Denna 

ökning gällde även för icke angripna puppor 

som aldrig varit i kontakt med något 

kvalster. Resultatet tyder på en direkt negativ 

effekt av Apistan som gör bina mer 

mottagliga för virusinfektion, troligen på 

grund av effekter på individuella bins fysiologi 

eller immunförsvar. 

I de flesta fall ökade också mängden 

SBV och BQCV efter behandlingen med 

Apistan, men i mycket lägre grad än för 

DWV. Mängden av dessa båda virustyper visade 

sig (till skillnad från DWV) inte heller 

ha något samband med mängden kvalster. 

Vad betyder dess resultat för 

bekämpningen av kvalster? 

Trots våra resultat måste det understrykas 

att de negativa konsekvenserna av att inte 

behandla varroaangripna bisamhällen är 

mycket större än konsekvenserna av en 

tillfällig ökning av mängden DWV. Vid kraftiga 

kvalsterangrepp förebygger effektiv behandling 

med t.ex. Apistan vinterdödlighet. 

Med detta sagt; vid låga kvalsterangrepp 

kommer samhället främst uppleva den negativa 

bi-effekten av behandlingen, d.v.s. 

den tillfälliga ökningen av mängden DWV. 

Detta belyser vikten av att bara använda 

Apistan när det är absolut nödvändigt. En 

regelbunden övervakning av kvalsternivåerna 

under säsongen kommer att vara 

till hjälp för att bedöma när behandling 

krävs. Vår studie visade att även efter att 

de flesta kvalstren tagits bort kunde nivåerna 

av DWV fortsätta att vara höga under 

några veckor. Detta visar på vikten av att 

sätta in kvalsterbekämpningen tidigt; att se 

till att det finns tillräckligt med tid för virusinfektionen 

att avklinga veckor efter att 

kvalstren tagits bort. Vinterbin som under 

utvecklingen varit angripna av kvalster och 

blivit infekterade med virus kan vara skadade 

och/eller mer kortlivade. Detta ökar 

risken för minskat vinterklot och försämrad 

övervintring. Det är därför viktigt att 

samhällen behandlas cirka två veckor före 

början av vinterbinas utveckling. Beroende 

på var i Sverige du bor kan detta variera 

från början till mitten av augusti. 


Apistan är effektivt för att bekämpa 

varroakvalster, men det är också ett bekämpningsmedel 

som kan efterlämna 

rester i biprodukter. Dessutom har det på 

senare tid rapporterats att kvalstret utvecklat 

resistens mot Apistan i vissa områden 

av Sverige. Organiska syror som myrsysra 

och oxalsyra kan därför vara effektiva och 

bra alternativ för bekämpning av kvalstret. 

Eftersom oxalsyrabehandling ska 

göras när yngelsättningen är över är den 

behandlingen mest praktisk vid låga kvalstertal 

och för att förhindra att kvalsterpopulationen 

ökar på våren. Myrsyra kan 

däremot ges tidigare under säsongen (från 

slutet av juli/början av augusti beroende på 

när sommarhonungen slutskattas) vilket 

gör att den kan vara ett bra alternativ för 

att behandla innan sista yngelsättningen, 

d.v.s. innan vinterbina produceras. 

Fortsatt forskning 

Det är okänt om oxalsyra eller myrsyra 

har liknande direkt-effekt på individuella 

bins mottaglighet för virusinfektioner som 

Apistan. Vårt mål är att undersöka detta 

samt att ytterligare undersöka och bekräfta 

de resultat som denna studie har gett. 

Slutsatser 

Den bästa strategin när det gäller att bekämpa 

varroakvalstret är att arbeta förebyggande, 

t.ex. genom drönaryngelborttagning, 

och när annan behandling är 

nödvändig bör man noga överväga vilken 

behandling som är lämplig och tillräckligt 

effektiv. Denna studie bekräftar vikten av 

hur och när man ska använda acaricider 

(kvalseterdödande medel) för att bekämpa 

kvalstret. Det viktigaste budskapet att 

ta med sig är att noga övervaka kvalsternivåerna, 

bara använda acaricider när så 

är nödvändigt och att behandla bisamhällen 

innan vinterbina produceras, allt 

enligt rekommendationerna från bihälsokonsulenten. 

Studien har haft stöd från Nationella 

programmet och kompletterar forskning 

inom det europeiska samarbetet 

BEE DOC. 

Mer att läsa 

Locke B., Forsgren E., Fries I., de Miranda 

J.R. (2012) Acaricide treatment affects 

viral dynamics in Varroa destructor-infested 

honey bee colonies via both 

host physiology and mite control, Appl. 

Environ. Microbiol. 78: 227-235. 

Artikeln är fritt tillgänglig på: http://aem.asm. 

org/content/78/1/22 7.full.pdf+html 


För första gången finns en 

svensk bok som ger en fullständig 

översikt av binas sjukdomar 

och parasiter, Sjukdomar, 

parasiter och skadegörare 

i bisamhället. Den är ett 

utmärkt underlag till studiecirklar 

i bihälsa. Som komplement 

till boken finns en 

framtagen studieplan och ett 

studiematerial. Studiematerialet 

är i form av bildspelspresentationer 

och åhörarkopior. 

Materialet kan beställas eller 

laddas ner antingen från Bibutiken 

(www.biodlarna.se) 

eller från www.apinordica.se. 

Fortbildning i Bihälsa 

för cirkelledare inom biodling 

erbjuds genom Studieförbundet 

Vuxenskolan. På 

www.sv.se/biodling kan du 

läsa mer. Du kan anmäla 

ditt intresse till fortbildningen 

genom att skicka ett mail 

till info@sv.se 

PREBEN KRISTIANSEN 

Bihälsokonsulent 

preben.kristiansen@biodlarna.se 

Bihälsa 

Inled bisäsongen med att göra en 

hälsoplan för din biodling och få friska bin! 

Arrangera eller gå en studiecirkel i bihälsa 

Studiematerialet 

är i form 

av bildspelspresentationer 

som hör ihop 

med boken. 

Materialet kan 

beställas eller 

laddas ner antingen 

från Bibutiken 

(www. 

biodlarna.se) 

eller från www. 

apinordica.se 

15

Veterinärt examensarbete 

om bin 

INGEMAR FRIES, Ekologiska institutionen, SLU 

Den 10 januari 2012 presenterade 

Emmy Sundström 

sitt examensarbete på veterinärutbildningen 

i Uppsala, 

med titeln ”Undersökning av 

den svenska bipopulationen 

avseende förekomst av trakékvalster, 

Acarapis woodi. 

Bakgrunden till arbetet är en inventering 

bekostad av jordbruksverket för 

att få kunskap om trakékvalster kan påvisas 

i Sverige. Behov av att dokumentera 

förekomst av trakékvalster föreligger mot 

bakgrund av att bestämmelserna kring 

import och införsel av bin till Sverige förändrades 

2008. Tidigare krävdes tillstånd, 

vilket inte beviljades från områden med 

trakékvalster, nu kan import och införsel 

ske förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda, 

där inte frihet från trakékvalster ingår. 

En motsvarande inventering gjordes 1993 

och inga trakékvalster kunde då påträffas. 

I samarbete med Lotta Fabricius har 

biodlare slumpmässigt valts ut i olika delar 

av Sverige och ett system för insamling av 

prover genomförts. Målsättningen var att 

kunna samla in 380 slumpmässigt utvalda 

prover. Med ett sådant slumpmässigt urval 

kan man med den diagnosteknik som används 

dra slutsatsen med 99% säkerhet 

att mindre än 1% av landets bisamhällen 

har en angreppsgrad som understiger 5%. 

I skrivande stund har ännu inte antalet 

prover kommit upp i det planerade, 

det fattas fortfarande 72 prover. Samtliga 

prover har analyserats och det finns inga 

positiva fynd av trakékvalster. I Emmys 

arbete ingick 268 prover. Vi planerar 

att avsluta undersökningen under våren 

2012, men nu inte genom slumpmässiga 

prover, utan riktad provtagning mot biodlingar 

där det förekommit eller förekommer 

bidrottningar införda eller importerade 

till Sverige. Vi anser att vi genom det 

förfaringssättet fortfarande bör kunna uttala 

oss om trakékvalster och den svenska 

bipopulationen. 

Eftersom bin och bihälsa numera är 

en veterinär angelägenhet är det glädjande 

Figur 2. Emmy Sundström är den första 

veterinär i Sverige som gjort sitt examensarbete 

om bin och bisjukdomar. 

att en veterinär valt att göra examensarbete 

på bin. Det förekommer fortfarande ingen 

information på veterinärutbildningen om 

bin och bisjukdomar, men det kanske 

blir nästa steg! 

Figur 1. Emmy presenterar 

sitt examensarbete 

för en intresserad 

åhörarskara 


Hur jag gör mer bin 

STIGÅKE GERDVALL 

Sverige behöver mer bin. 

Detta på grund av den stora 

dödlighet som varit under de 

år som gått sedan vi drabbades 

av varroakvalstret. Och 

alla nya biodlare behöver 

mer bin, liksom dem som 

utökar sin biodling. Med 

andra ord, vi behöver göra 

fler avläggare. 

Jag bor i Hallsberg som är centralt beläget 

i den södra delen av Sverige. Vi drabbades 

av varroans gissel sist av alla i denna 

del av Sverige. Jag vill i några artiklar berätta 

om mina anspråkslösa erfarenheter 

av att göra avläggare. 

Eftersom jag har begränsade utrymmen 

för skattlådor och slungutrustning 

började jag tidigt att avyttra en del avläggare 

så att inte samhällena växte sig för stora 

och krävde alltför många lådor. Dessutom 

var jag inte så road av att slunga honung, 

utan tyckte att drottningodling och att göra 

avläggare var mer intressant. 

Jag gör avläggare på ett sätt jag finner 

enkelt och som ger ett bra resultat med för 

det mesta nöjda kunder. Det krävs ändå lite 

förberedelser och inte minst framförhållning 

och planering. 

När du läser detta är vi inne i mars 

månad och vintern börjar så smått övergå 

i vår, även om mars kan vara nog så kylig 

och svår för bina. 

Det är då hög tid att planera och se till 

så att man har det material som behövs. 

Jag tycker att man själv skall tillverka så 

mycket material som möjligt. Man behöver 

inte vara möbelsnickare för att klara av det. 

Bina har inte stora krav. 

Jag gör mina avläggare tidigt, redan i 

mitten av maj månad eller senast i slutet 

av maj. Finns det drönare då, brukar man 

fråga mig? Inte så många, men när ungdrottningarna 

är klara att para sig finns 

det tillräckligt med könsmogna drönare. 

Jag gör små avläggare. Därför använder 

jag lådor för 5 ramar. Men eftersom jag fått 

”ärva” avlagda skattlådor vilka rymmer 7 

LS-ramar använder jag också sådana, men 

då använder jag en tjock packram. Då blir 


det lättare för bina att hålla värmen. Jag gör 

inte avläggarna så kraftiga eftersom de görs 

tidigt på säsongen. 

Det man behöver göra nu i mars och 

april är alltså att tillverka det antal avläggarlådor 

man kommer att behöva, men också 

se till så att man har ramar i tillräckligt 

antal. Enkla bottnar och tak behövs också. 

Från ett normalstarkt samhälle kan 

man göra två avläggare och ändå få en hyfsad 

honungsskörd. Jag nämner detta för att 

du skall kunna beräkna hur många avläggare 

du kan tänkas kunna göra. 

Skall man sälja dem, så är det praktiskt 

att göra avläggarna i små transportlådor 

med fastspikad botten med fluster. 

Jag har i stort sett bara LN-samhällen, 

men vill jag göra t ex avläggare på Svearamar, 

så sätter jag sent i april eller tidigt i 

maj en svealåda ovanpå ett starkt LN-samhälle 

som är på bara en låda. Bina hinner 

då etablera sig med yngel på svearamarna 

på några veckor. 

Om du tänker tillverka speciella avläggarlådor 

är det bra om du gör dem ca 

10 cm djupare än ramarna så att du får 

ett utrymme under ramarna för ett paket 

apifonda-foder. Då har de också lite extra 

utrymme om de hinner växa sig starka 

innan du levererar dem. 

Som täckning närmast ramarna lägger 

jag plast, sedan en hel täckskiva av t ex isolerande 

asfaboard. Det behövs också ett tak 

av något slag. En plywoodskiva eller liknande 

som når ut över kanterna på lådan kan 

bli tak. Med en sten ovanpå så den ligger 

kvar. Man kan också lyxa till det med små 

plåtskodda tak som passar. Det går också 

bra att använda standardtak och sätta två 

avläggare bredvid varandra med flustren åt 

var sitt håll. Man får använda sin fantasi. 

Vill man behålla avläggarna, kan man 

använda den typ av lådor man normalt har, 

sannolikt för 10 ramar. Avgränsa utrymmet 

genom att av en avlagd skumgummimadrass 

skära ut 2 något för breda packramar 

så de spänns fast lite. 

Om man använder standardlådor till 

sin egen utökning kan man lägga Apifondafoder 

ovanpå ramarna med en upp- ochnedvänd 

avställningsbotten som ger utrymme 

som täckning. Det finns också speciella 

avläggarbottnar för två avläggare att köpa, 

En enkel 7-ramars oisolerad låda, packram 

av skumgummi, fastspikad botten, 

täckplast, asfaboard isolerskiva och här ett 

lyxigt tak istället för plywoodskiva och sten. 

En s k avställningsbotten från Joel Svenssons 

kan vändas upp och ner ovanpå Apifonda 

om man använder standardlådor. 

Om man använder standardlådor kan 

man med hjälp av denna avläggarbotten 

från Biredskapsfabriken göra två avläggare 

i en låda. 

som kan användas till en normallåda. 

Man kan köpa avläggarkupor i cellplast 

för 6 ramar eller bygga enligt MER BINkampanjen 

för 7 ramar (se BT nr 6-11). 

6-ramars avläggarlåda i cellplast från LP:s 

biodling. 

17

Hos drottningodlare i Argentina 

PER THUNMAN 

Vid besöket på Apimondiakongressen 

i Buenos Aires 

träffade vi, fem biodlare 

från Wermdö Skeppslags 

Biodlarförening, representanter 

från drottningodlarföreningen 

i Mendozadistriktet. 

På en blandning av spanska och engelska 

diskuterade vi ett preliminärt program 

för ett besök, som förutom besök i 

bigårdar, även skulle innefatta bodegor där 

vi kunde prova de lokala vinerna. 

Mendoza ligger knappt två timmars 

flygning västerut från BA mot bergskedjan 

Anderna. Vi hade redan flygbiljetter dit och 

vi var mycket välkomna att besöka dem. 

På flygplatsen blev vi hämtade i en stor 

skåpbil av Luis Gómes, vice ordförande i 

föreningen. Han körde oss runt i staden 

Mendoza och visade oss sevärdheter, och 

vi hann också äta en mycket god lunch 

med gott vin innan han släppte av oss vid 

en bussterminal. 

Avelskriterierna för deras Ligustica är färg, honungsproduktion och övervintring. Temperamentet 

var inte så viktigt. 

I San Rafael 

Vi skulle resa till San Rafael, en stad med 

nästan 200 000 invånare, längre söderut. 

Resan tog fyra timmar på spikraka vägar 

omgivna av ett torrt busklandskap. Biljetten 

kostade bara ca 50 kr. Under resan 

passerade vi några byar där det fanns 

frukt- och vinodlingar. 

Oscar Salvagiotto 

ger rätt mycket 

fodersaft utspätt 

med litet vatten i 

cellkopparna. 

I San Rafael togs vi emot av Marcelo 

Holgado som tillsammans med sin 

mamma tog oss till ett hotell i stan. Dagen 

efter hade han ordnat vinprovning på tre 

bodegor och ett besök på en olivoljefabrik. 

Många av invånarna i San Rafael är ättlingar 

till italienska och franska invandrare 

som kom dit i slutet av 1800-talet med 

både vinrankor och olivträd. Nu finns det 

ca 200 biodlare i stadens omgivningar med 

sammanlagt 20 000 samhällen. Alla odlare 

är registrerade och har en unik bokstavs- 

och sifferkombination de märker 

sina kupor med. 

De frukt- och vinodlingar som finns 

där är beroende av konstbevattning. Man 

har avlett floder från bergen i ett kanalsystem 

med dammluckor som öppnas 

på bestämda dagar och tider för de olika 

odlingarna. 

Hos Oscar 

Dagen efter besökte vi Oscar Salvagiotto 

som hade 800 samhällen varav hälften 

för drottningodling. De resterande gav ca 

10 ton honung per år. Han har varit biodlare 

i 23 år varav de senaste 19 åren som 

drottningodlare. Han odlar 12 000 drottningar 

mellan oktober och mitten av april. 

Bina är ligustica och inte speciellt trevliga 

att handskas med, så slöja var ett måste. 

Han har fyra personer, mest släktingar, till 


hjälp i biodlingen. 

Han larvar om två gånger i veckan 

och använder enkla cellkoppar av plast 

som han vaxar fast på en trälist. Listerna 

får sitta några dygn i ett samhälle innan 

han larvar om. Han blandade fodersaft 

med destillerat vatten och fyllde en spruta. 

Varje cellkopp får ca 0,1 ml vilket är ganska 

mycket. Varje list har ca 20 cellkoppar 

och han larvar om ett sextiotal lister 

per gång. Han använde en metallisk omlarvningsnål. 

Under omlarvningen förvarades 

listerna med larver under en fuktig 

duk för att inte larverna skulle torka i det 

torra klimatet. 

Amningssamhällena stod bara på två 

lådor där drottningen var spärrad i den 

nedre. De matades med en sockerlösning 

eftersom draget inte hade startat. Odlingsramen 

hade plats för tre lister. När han 

började odlingen sattes listen med larver 

längst ner på ramen. När han kom tillbaka 

tre dagar senare flyttades den listen 

ett steg upp och en ny list sattes underst. 

Efter fyra dagar var det dags för en ny list 

och de gamla flyttades ett steg upp. Vid 

nästa omlarvning flyttas cellerna från den 

första omlarvningen till parningskassetter. 

Antagningsprocenten var ca 80. Parningskassetterna 

var av två typer, den ena 

med två fullängdsramar och en matram 

i en tvådelad låda, och den andra med 

halvlängdsramar, i samma konfiguration. 

Halvlängdsramarna kunde senare 

sättas samman till fullängdsramar. Efter 

11 dagar i parningssamhällena brukade 

drottningarna vara äggläggande. Efter ytterligare 

en knapp vecka buras drottningarna 

och säljs. Han får ca EUR 15 för en 

drottning när de säljs i större antal. Han 

förvarar även drottningar i små plastburar 

i banker där arbetsbin matar dem. I maj 

levererar han även drottningar till Frankrike. 

Under vinterhalvåret snickrade han 

lådor och ramar. Det förekommer att det 

snöar i San Rafael under vintern. 

Hos Marcelo 

Dagen efter besökte vi Marcelo. Han arbetar 

ensam i sin biodling med 250 samhällen, 

men har dessutom 75 olivträd som ger 

viss inkomst. Hans metod var likadan som 

Oscars förutom att han använde vaxceller 

som han tillverkade på samma sätt som 

jag, dvs en pinne som doppas först i kallt 

vatten och sedan i smält vax i tre omgångar. 

Skillnaden var att Marcelo hade 22 pinnar 

på en platta. Han sålde ca 1 000 drott- 


ningar per år. Honungen han tog hand om 

slungades i föreningens slunga. 

Hos Luis 

Dagen därpå reste vi tillbaka till Mendoza 

med bussen. Vi blev hämtade vid bussterminalen 

av Luis Gomez och hans pappa 

i varsin bil och körda till ett hotell. Nästa 

dag var det besök i Luis bigård. 

Han hade 600 samhällen och sålde ca 

4 000 drottningar, för 50 pesos per styck, 

ca 87 kr, 5 000 kläckfärdiga celler för 10 

pesos och 100 avläggare per år. Han fick 

dessutom ca 3 ton honung per år som 

slungades i en kollektiv slunga. 

Vid omlarvningen använde han 

mycket mindre fodersaft i cellkopparna 

än Oscar. I övrigt var metoden densamma 

som hos dem vi besökt tidigare. Han 

använde ett stort kläckskåp som var ett 

ombyggt kylskåp. Efter besöket var vi inbjudna 

till en grillunch med stora biffar, 

fläskfiléer och kryddiga korvar i Luis trädgård. 

Vinet var naturligtvis från Mendoza 

av druvan Malbec. 

Inte afrikaniserade bin 

Mendoza har inte, till skillnad från de 

norra delarna av Sydamerika, Centralamerika 

och de södra delarna av USA, fått de 

afrikaniserade bina som är mycket aggressiva, 

trots att landet gränsar till Brasilien. 

Den vanligaste rasen är ligustica men man 

har även carnica, och mellifera lär också 

förekomma. 

Samtliga biodlare vi besökte hade 

ligustica som inte är så kakfasta som de 

Odlingsram med omlarvad list nederst. 

Senare fylls odlingslisten på med omlarvad 

list två ggr ytterligare, innan den första 

flyttas till parningskupor. 

renrasiga ligustica vi har hos oss, utan biodlarna 

fick oftast arbeta med slöja. De 

viktigaste kriterierna för biaveln var honungsproduktion, 

färg och god övervintring. 

Temperamentet var av underordnad 

betydelse. Ett universalverktyg de använde 

var en kupkniv som var svetsad till en kaktång. 

Drottningarna i honungsproduktionen 

fick bli högst två år gamla. Besöken 

var intressanta och biodlarna var mycket 

gästvänliga så det var en lyckad utflykt till 

Mendoza. 

Här ses två halvramar ihopsatta. Det svarta till höger i lådan är foderramen i plast för 

sockerlösning. Specialverktyget med kombinerad kupkniv och kaktång. 

19

Om bin, bidöd och 

dess orsaker, med 

reflektioner kring 

”A spring without bees” 

BENGT NIHLGÅRD, Ringsjöortens Bf, 

prof.em i växtekologi, Lunds Universitet 

De senaste åren har tidningar 

och nyhetsmedia 

ofta behandlat problem som 

berör bin och bidöd av svårförklarliga 

orsaker. De flesta 

refererar till CCD (Colony 

Collapse Disorder) i Nordamerika, 

men utdöende av 

bisamhällen har även rapporterats 

från många andra 

länder och i vissa fall har 

många bisamhällen omkommit 

även i Sverige. 

Tyvärr är beskrivningen av hur utdöendet 

gått till inte alltid så tydlig. Fortfarande 

under 2011 anser man sig inte ha 

löst problemet med CCD, vilket kan synas 

lite märkligt efter att ha läst nedanstående 

bok. I ”A Spring without Bees – How Colony 

Collapse Disorder has Endangered 

Our Food Supply” från 2008, beskriver 

nämligen den undersökande journalisten 

och ekologiske biodlaren Michael Schacker 

de problem som ligger bakom CCD. Han 

visar på aktuell kunskap om bin och binas 

betydelse, men också på den allmänna 

okunskapen om binas beteende och hur 

myndigheterna sett på fenomenet fram t 

o m 2008 i USA. Hans tolkning är tyvärr 

fortfarande giltig. Boken utmynnar i en 

stark bevisföring för att neonikotinoider 

och närbesläktade systemiska insektsgifter 

bär skulden till CCD. Nedan ges en kort 

överblick av hans beskrivning. 

Bina har en lång evolution 

bakom sig 

Bin är viktiga som pollinatörer; det beräknas 

att av det 100-talet olika växtarter som 

vi människor äter i form av frukter och 

grönsaker så pollinerar bin 70 av dem. Det 

behöver inte vara honungsbin, även om 

de klart dominerar, utan kan också vara 

andra bi-arter, som humlor och många 

sorters vildbin. Sedan 130 miljoner år 

har ca 250 000 landväxter utvecklats på 

Jorden. 130 000 av dessa är beroende av 

pollinering av någon av de 20 000 bi-arter 

som utvecklats ungefär samtidigt. De flesta 

bin är solitära, men det har också formats 

samhälls levande bin som placerats i familjen 

Apidae. Här innefattas honungsbin 

och humlor, inom vilket vårt nuvarande 

honungsbi, Apis mellifera, utvecklades 

redan för ca 60 miljoner år sedan. Samhällslevande 

bin har under denna tidsperiod 

utvecklat speciella beteenden och givetvis 

fått sina gener anpassade efter detta. 

Studier av genomen de senaste åren 

avslöjar att Apis mellifera har ett stort 

antal gener för inlärning, som yttrar sig 

genom att de både kan räkna, känna igen, 

komma ihåg och dess utom kommunicera 

på många sätt, t ex genom danser för 

att ge riktning och avstånd till näringskällorna. 

De har speciellt många gener för 

doftkommuni kation och kan även navigera 

på dofter. Däremot har de inte så många 

gener för att ta omhand nya främmande 

icke luktande giftämnen, som de av naturen 

skulle ha undvikit genom att känna 

på lukten. De kan således inte avsöndra 

enzymer för att ta hand om pesticider, 

vilket t ex många myggor och fruktflugor 

kan. Deras gener för utveckling av immunitet 

mot olika virus- och bakterie angrepp 

är också få, för sådana har de inte behövt 

eftersom de anpassats till att utnyttja naturliga 

bakterie- och virusdödande växtsubstanser 

inuti samhället. 

Biodling i primitiv form har troligen 

pågått sedan minst 20 000 år i Europa av 

människor, men till Nordamerika fördes 

honungsbina först under 1620-talet. Här 

har de spritts och kommit att användas 

i pollineringstjänst för flera grödor. Hur 

detta påverkat Nordamerikas inhemska 

bifauna är endast undersökt avseende ett 

fåtal bin och humlor som man försökt använda 

i odlingar. 


Bina i USA 

Under tiden strax efter andra världskriget 

låg antalet bisamhällen i USA på ca 6 

miljoner. De har successivt sjunkit från 

mitten av 50-talet som en följd av dålig 

lönsamhet, urbanisering, pesticidanvändning 

och olika sjukdomar till mindre än 

hälften i slutet av 1900-talet. Då hade varroakvalstret 

också slagit till sedan 1987. 

Detta kvalster slog troligen ut förvildade 

bisamhällena av det europeiska biet och 

kanske även några inhemska biarter. 2004 

och 2005 uppträdde en oförklarlig bidöd 

och 2006 slog denna s k CCD till på allvar. 

Detta år, liksom 2007, förlorade många 

biodlare över hälften av sina bisamhällen. 

Många slutade, andra drog upp nya samhällen 

för att råka ut för samma problem 

nästa år igen. 

CCD som den beskrivs av biodlarna i 

både Europa och Nordamerika yttrar sig 

i att de vuxna bina, ofta mitt under dragtid, 

helt plötsligt bara försvinner och efter 

några, ibland bara en till två, veckor, finns 

nästan inget kvar mer än drottning, några 

ungbin och lite okläckt yngel. Honung och 

pollen finns kvar i kupan och de rövas inte 

av andra bin vilket normalt sker i försvagade 

samhällen. Inte heller dyker det upp 

några vaxmott eller lilla kupskalbaggen 

förrän lång tid har gått. Kvarvarande bin 

tar inte emot stödfoder. De har ”tappat 

aptiten”. Dock noterades en viss skillnad 

mellan USA och Europa i det att den europeiska 

bidöden ofta uppträdde mitt under 

solrosornas blomningsperiod under juli 

månad, medan den i USA oftast inträffade 

på senhösten. 

2007 rapporterades också 50 %-igt 

avdöende av ett 20-tal vanliga fågelarter i 

USA och mycket stor dödlighet bland fladdermöss, 

som ju livnär sig fr a på nattflygande 

insekter. 

Biodlaren Hackenberg berättar att 

CCD uppträdde i områden med majs, 

bomull, sojabönor, raps, solrosor, äpple- 

och pumpa-odlingar. Vad hade skett i 

dessa odlingar som orsakade problemen? 

De som klarade sig bäst var de ekologiska 

biodlarna och de hade oftast sina bikupor 

långt från rationellt brukad jordbruksmark. 

Förklaringar till CCD i USA 

I USA fick många alternativa förklaringar 

stor uppmärksamhet. Väldigt misstänkta 

var mobiler och masterna till mobilnäten. 

Även om mobiler har störande effekt på 


binas elektromagnetiska avkänning, gör 

bina aggressiva och desorienterade om de 

är i närheten av mobiler som används, så 

har man kunnat avskriva mobilnätet som 

viktigaste orsak till CCD. Man kan också 

avskriva varroakvalstret och dess medföljande 

virus som primär orsak, även om 

dessa i många fall är starkt bidragande 

faktorer till bidöd. Ett misstänkt virus som 

kom till USA omkring 2002 var IAPV, det 

Israeliska Akut Paralys Viruset. Men detta 

virus ger sjukdomssymptom i form av darrande 

vingar och avdöende strax utanför 

kupan. Det stämde inte alls med CCD. 

Dessutom finns IAPV sedan länge också i 

Australien, som inte har någon CCD rapporterad. 

I Kanada vill man inte erkänna 

förekomsten av CCD, utan skyller på varroa 

och dess virus. Varroakvalstren hade 

nämligen utvecklat resistens redan 2001 

mot såväl Apistan som Checkmite, två 

medel som var verksamma under många 

år mot kvalstret. EPA, USAs miljömyndighet, 

har successivt godkänt mångdubbelt 

förhöjd koncentration på verksamma 

ämnen för att de skulle ge effekt, men det 

är möjligt att de inte har full effekt ändå. 

Schacker utdelar svidande kritik mot EPA, 

som medgett dispenser för användning av 

allt starkare preparat på synnerligen lösa 

eller obefintliga grunder. 

Även Nosema ceranae, en från Asien 

spridd ny mikroskopisk nosema-svamp, 

kunde avskrivas som huvudorsak till CCD. 

Den var visserligen vanlig i utdöende samhällen, 

men lika ofta i vitala bisamhällen. 

Andra teorier som framfördes var att biodlingen 

i USA med förde större stress på 

bina genom att bihusen ständigt flyttades 

omkring. Trots att frans männen redan 

under 1990-talet hade visat att det var 

Imidacloprid (IMD) som låg bakom, ville 

man inte acceptera denna förklaring. Man 

var helt enkelt för beroende av sprutmedlen 

inom jordbruket och de stora kemibolagen 

var stora ekonomiska donatorer 

till både forskning och politiker, så man 

ville nog inte se den förklaring som redan 

fanns. Det hjälpte inte att Michael Schacker 

övertygande visade hur CCD alltid dykt 

upp i USAs olika stater ca ett år efter att 

man börjat använda neonikotinoider eller 

fipronil inom jordbruket. 

Förklaring av CCD 

i Frankrike 

Hur CCD skulle förklaras kunde franska 

biodlare berätta redan under 1990-talet. 

Michael Schacker 

De upplevde akut bidöd 1994 i flera områden 

och satte genast försvinnandena 

i samband med att ett nytt giftpreparat 

hade börjat användas inom jordbruket, 

Gaucho, som innehöll det för bin mycket 

farliga giftet imidacloprid. Allt i bisamhällets 

beteende tydde på detta. Redan efter 

ett-två års användning på solrosor uppträdde 

den märkliga och nya formen av 

bidöd som den beskrivits ovan. 

Imidacloprid (IMD) är en neonikotinoid 

som i avsedd koncentration har direkt 

effekt på nervsystemet hos insekter. 

Att det har speciellt stark effekt på bin visste 

Bayer-forskarna, men de hävdade att 

döden inträffade först vid över 50 ppb. Det 

skulle därför vara ofarligt för bin eftersom 

nektar eller pollen sällan eller aldrig kom 

upp i mer än 2-6 ppb. Man applicerar det 

antingen direkt på frön (betning) eller så 

sprider man ut det i smådoser i marken 

kring fröna där rotsystemet ska utvecklas. 

Ämnet sprids sedan i hela växten, ett s k 

systemiskt gift. Det används också mot termiter, 

mot myror i gräsmattor m m. Bayers 

egen beskrivning av medlets effekt på 

termiter säger att det får termiterna att 

sluta äta, de kan inte hålla igång samhället 

och de blir känsligare för naturliga 

infektionskällor. 

Franska forskare gjorde försök med 

sockermatning innehållande några få ppb, 

och det visade sig att bina slutade äta och 

blev desorienterade, för de tycktes tappa 

sitt doftminne. Med denna kunskap försökte 

de franska biodlarna få gehör för 

sina åsikter, men jordbruks ministeriet 

vägrade förbjuda IMD. Då gjorde man en 

första protestaktion 1999 i Paris och fick 

jordbruks ministern att ge med sig. Medlet 

förbjöds för användning på solrosor. 

Detta hjälpte inte fullt, för medlet användes 

även på sädesslag, betor och majs och 

21

ina hämtade pollen från de senare. Dessutom 

blev marken kontaminerad. Det visades 

samma år i Nederländerna att det 

tar 2-3 år innan IMD och dess nedbrytningsprodukter, 

som är ännu giftigare, 

hade kommit ner i ofarlig koncentration. 

Småfåglar som åt behandlade frön visade 

sig dö av IMD. 

Bayer protesterade vilt 

Bayer gjorde egna försök med ca 30pp IMD 

och då visade sig inte de symptom som de 

franska forskarna funnit. Förklaringen var 

helt enkelt att bina kan känna den främmande 

IMD-lukten vid över 20ppb och 

då tar de inte den födan. Vid några gånger 

lägre koncentration, ca 5 - 6 ppb, klarar 

de inte av att känna IMD via luktsinnet. 

Det blev trots kunskaperna inget generellt 

förbud mot IMD och i december 2000 demonstrerade 

därför 3000 biodlare i Paris 

och man fick faktiskt tre års förlängning 

av förbudet mot IMD i solrosor. Då hade 

jordbrukarna börjat använda medel som 

innehöll fipronil, en annan typ av nervgift 

för insekter, som verkade på samma systemiska 

sätt som IMD, men som tillverkades 

av BASF. Detta ämne visade sig ha 

ungefär samma negativa effekter som IMD 

fast i ännu lägre koncentration. 

En diger rapport om IMD utarbetades 

2003 i Frankrike av en vetenskaplig grupp 

under jordbruks ministern. Den innehöll 

klarläggande som helt styrkte biodlarnas 

tidigare kunskaper och dessutom visade 

att behandlade majs-frön var precis lika 

farligt för bin som solrosornas nektar 

och pollen med 2-6 ppb IMD. I början av 

2004 förbjöds såväl IMD som fipronil för 

användning på solrosor och majs. Bayer 

förlorade även ett stämningsmål i domstol 

mot biodlar föreningens ordförande. Samtidigt 

gjorde en grupp franska forskare tunnelförsök 

med bin där bina matades med 

6 ppb IMD- resp. 2 ppb fipronil-sockerlösning. 

Det visade sig att bina efter 4-5 

dagar inte längre sökte upp matskålarna. 

De hade tappat aptiten och betedde sig 

märkligt. Allt ihop videofilmades. 

Det som slutligt visade att biodlarna 

hade rätt var att 2005 började bina överleva 

igen och sedan dess har man inte haft 

några stora bidödsproblem i Frankrike. 

Andra länder och dagens 

situation 

Man kan tycka att dessa kunskaper skulle 

ha räckt för att med försiktighetsprinci- 

pen som grund helt undvika dessa medel 

i såväl Europa som Nordamerika. Att bin 

slås ut eller riskerar slås ut är definitivt 

tillräcklig motivering. Deras känsliga nervsystem 

påverkas uppenbarligen vid så låga 

koncentrationer av dessa nervgifter att de 

absolut inte får finnas i naturen, i vare sig 

mark, vatten eller växter. Ingen har koll på 

hur alla andra insekter reagerar på subletala 

doser. Flera europeiska länder har 

redovisat CCD efter 2006, men man har 

haft väldigt svårt att erkänna insekticidernas 

roll. Michael Schacker fick dessvärre 

en kraftig stroke bara några månader 

efter utgivningen av sin bok. Det kan ha 

bidragit till att resultaten i den inte fick 

det erkännande i världen som de borde 

ha fått. Han erhöll dock ett kulturpris: 

”Cultural Achievement Award” 2010 från 

”The Artists’ and Humans’ Project”. Men 

i de flesta länder har det länge varit ganska 

tyst rörande bidödens koppling till 

insekticiderna. Michael Schacker pekade 

på den närmast korrupta situation som 

rådde i USA, där de stora kemiföretagen 

Forskare vid Purdue University uppmärksammar 

det bidödardamm som används 

för att underlätta planteringen av majsfrön 

och sojabönfrön belagda med insektsmedel 

av typen neonikotinoider. 

De har hittat insektsmedlen klotianidin 

och tiametoxam i höga koncentrationer i avfallsdamm 

som såmaskiner blåser ut under 

sådden. 

Christian Krupke, docent i entomologi 

och Greg Hunt, professor i beteendegenetik 

med honungsbin som specialitet, säger att 

dammet har extremt höga halter av insektsmedel. 

"Det som finns på fröna blåser ut i miljön", 

säger Krupke. 

"Dessa gifter är så koncentrerade att 

också små mängder som hamnar på blommande 

växter runt ett fält kan döda fältbin eller 

transporteras till bisamhället med förorenat 

pollen. Detta kan vara anledningen till att vi 

hittade dessa insekticider i pollen som bina 

samlat och lagrat i sina bikupor." 

Krupke säger att insatser behövs för att 

begränsa eller eliminera dammutsläppen 

under sådden. 

"Det är det första målet för korrigerande 

åtgärder", säger han. 

"Det framstår som en enorm källa till potentiell 

miljöförorening, inte bara för honungs- 

genom sponsring av forskning till universitet 

och genom bidrag till politiska partier 

och jordbruk fick stort gehör för sina 

synpunkter. I flera europeiska länder har 

situationen varit likartad. En amerikansk 

universitetsrapport från 2010 pekade tydligt 

ut neonikotinoiderna som orsak, men 

ännu i början av 2011 hade inte den rapporten 

tryckts upp. Inom EU har man lagt 

restriktioner på ämnena, men tillåter än 

idag användning av imidacloprid och flera 

andra neonikotinoider i ökande mängd 

inom jordbruket och fipronil i vissa specifika 

produkter. Så sent som i december 

2011 kallades till Workshop på SLU för att 

diskutera neonikotinoidernas positiva och 

negativa betydelse för Sverige. De negativa 

effekterna och riskerna har fransmännen 

faktiskt klargjort för länge sedan. Att man 

i dagens jordbruk gjort sig beroende av 

dessa ämnen försvarar inte ”en tyst vår”. 

Rachel Carson (1962) kommer i flera avseenden 

att få rätt om vi inte bannlyser 

denna typ av produkter. 

”Få bort det giftiga dammet”, 

säger forskare vid Purdue University 

bin, men för alla insekter som finns i eller i 

närheten av dessa områden. Det faktum att 

dessa föreningar kan finnas kvar under månader 

eller år innebär att växterna som växer 

i dessa jordar kan ta upp dessa föroreningar i 

sin bladvävnad och sitt pollen." 

Neonikotinoidbeläggningarna på de frön 

som ska sås är klibbiga och för att fröna ska 

flöda fritt i såsystemet blandas de med ett slags 

talkpuder. Överskottet av detta talkpuder från 

processen frigörs vid sådd och vid rutinmässig 

rengöring och är ett lättrörligt giftigt damm. 

Det är stora mängder som blåses ut i naturen 

Majspollen som bina fört tillbaka till bikuporna 

har testats positivt för neonikotinoider 

vid nivåer strax under 100 ppb. 

"Det räcker för att döda bin om tillräckliga 

mängder konsumeras, men det är inte 

akut giftigt", säger Krupke. 

Hunt, som fortsätter forskningen angående 

subletala effekter av neonikotinoider, säger 

att för bin som inte dör av insektsmedel kan 

det finnas andra effekter, som förlust av målsökande 

förmåga eller mindre motstånd mot 

sjukdomar och kvalster. 

Red 

Källa: 

CATCH THE BUZZ 11 jan 2012 

http://home.ezezine.com/1636/1636- 

2012.01.11.15.02.archive.html 


44 

43,5 

43 

42,5 

42 

41,5 

41 

40,5 

40 

39,5 

39 

En bikupas vikt under 

två växtsäsonger 

LARS-MARTIN LILJENVALL 

När den intresserade biodlaren 

gått den obligatoriska 

nybörjarkursen, skaffat bin, 

blivit bekant med utrustningen, 

lärt sig hantera rökpust 

och kupkniv och sedan, 

en smula överraskad iakttagit 

den första bisvärmen, då 

kanske han/ hon har börjat 

fundera litet mer över binas 

liv och leverne. 

Vad gör bina därinne i kuporna? För 

att erhålla en litet klarare bild skulle 

man kunna väga en kupa under en längre 

sammanhängande tid. Dessa tankar blev 

så småningom realiserade och följande 

redogörelse beskriver mina iakttagelser. 

Uppställning och genomförande 

Sedan en tid har jag använt en enkel personvåg. 

Kupan placeras på en fotplatta 

och vikten avläses på en skala ingraverad 

på en vipparm vilken är förbunden med 

fotplattan, se fotografi. Noggrannheten är 

tämligen god: vikten kan avläsas i 10-dels 

kilo (hg) med möjlighet att även kunna 

skatta tiondelarna (10 gram). Ett orien- 


terande försök visade att 

viktförändringen mellan 

en dag och en annan klart 

kunde detekteras. 

Tidigt under senvintern/förvåren 

2010 placerades 

ett av bigårdens 

bisamhällen på personvågen. 

Bikupan (modell 

Östervåla), som invintrats 

under hösten 2009, bestod 

av en botten med fluster, 

två lådor med totalt 20 LNramar, 

täckbrädor och ett 

lock med tyngder. Den första 

noteringen av kupvikten 

gjordes på kvällen den 

6 april och vikten avlästes 

därefter varje kväll fram till 

tiden för påföljande års invintring, 

dvs. i 499 dagar, 

då en ny observationsperiod 

inleddes. Under sommaren, 

då binas flygtid 

upptar stor del av dagen, 

gjordes avläsningen så 

sent som möjligt för att ge 

samtliga bin möjlighet att återvända till 

kupan för natten. 

I syfte att enbart studera den viktför- 

Bild 1. Kupvikt (kg) 6/4 - 10/5 2010 

ändring som orsakas av binas indragning 

av nektar och honung har den viktökning, 

som påsatta lådor och ramar föranlett, 

dragits av från det avlästa viktvärdet. 

Av samma skäl har viktvärdet ökats med 

vikten av den skattade honungen, vilket 

skett fyra gånger under säsongen. Man 

erhåller då det s.k. ”korrigerade viktvärdet”. 

Det är också nödvändigt att noga notera 

den viktminskning som sker om en 

svärm lämnar kupan. (Vid ett tillfälle, då 

en svärm lämnade ett annat bisamhälle i 

bigården som också stod på en våg av lik- 

nande typ, minskade vikten med 1,7 kilo. 

Kupvikt 

C.E Wedmore (engelsk biauktoritet) sade 

att en svärm innehåller ca 4000 bin per 

pound. vilket betyder att min svärm innehöll 

ca 15000 bin. 

Eftersom det är intressant att studera 

foderåtgången även under vintersäsongen 

23

måste bikuporna skyddas mot väder och 

vind. Bigården har sedan tidigare placerats 

i en takförsedd kur med öppen södersida. 

Under vintern försågs öppningen med ett 

enkelt skyddande plastskynke som visade 

sig fungera som ett utmärkt skydd mot 

vädrets påverkan. Detta skydd avlägsnades 

i god tid före vårens flygningar. 

Resultat 

Den 6 april 2010, då viktavläsningarna 

började, vägde bisamhället 43,70 kilo, se 

bild 1. Denna vikt utgör den sammanlagda 

vikten av bikupans botten med fluster, 

två lådor, 20 st. LN-ramar med vax, vinterfoder 

och kvarvarande honung, kupans 

tak med tyngder samt den övervintrande 

bimassan. 

Under större delen av april månad förekom 

inga vårtecken förrän den 25 april, 

då viktminskningen av kupan avtog. Under 

de gångna 18 dagarna hade samhället förbrukat 

2,88 kilo foder vilket i genomsnitt 

är 1,60 hg per dygn. Ett tankeexperiment: 

hade samhället förbrukat foder i samma 

takt efter invintringen året innan skulle 43 

kilo foder ha gått åt. Detta är naturligtvis 

fel och visar istället på att förbrukningen 

är liten under större delen av vintern. 

Den ökar istället sakta med början under 

senvintern och först under januari märker 

man ett ökat energibehov i samhället. 

Men det höga värdet under april kan ändå 

tas som en varningssignal om en eventuell 

nödvändig stödfodring, speciellt om våren 

låter vänta på sig. 

Ett räkneexempel 

Bikupan vägde den 25 april ca 41 kilo. 

Den sammanlagda vikten av bibottnen 

med fluster, två lådor med vardera 10 utbyggda 

LN-ramar, täckbrädor, lock med 

2 tegelstenar, som ”skydd” för vinden, 

utgör 32 kg. Kvarvarande honung sedan 

slutskattningen, resterande foder och den 

totala bimassan skulle således väga ca 9 

kilo. Om det skulle vara ca 20 000 bin kvar 

i kupan under vintern (starkt samhälle) 

och att dessa tillsammans väger 2 kg betyder 

detta att resterande 7 kilo upptas 

av återstående honung, foder och pollen. 

Värmen kommer 

Den 24 och speciellt den 25 april var vädret 

vackert, temperaturen steg till 15 grader 

och luften var torr med endast 20-25 % 

relativ fuktighet. Värmen tycktes komma, 

bina blev plötsligt aktiva. Under de fem-sex 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

följande dagarna drog bina in en lika stor 

mängd som samhället hade förlorat under 

de tidigare 18 dagarna. Kupans vikt ökade 

med nära 1 kg den 27 och med 1,25 kilo 

två dagar senare. Men väderleken hade 

inte stabiliserats – vårväder är nyckfullt. 

Under eftermiddagen på Valborgsmässoafton 

sjönk temperaturen igen och steg den 

1 maj till endast 10 grader. Natten därefter 

sjönk temperaturen till +3 grader. Samhället, 

som växte och behövde mer energi, 

måste återigen konsumera av de egna förråden. 

Kupvikten avtog igen. 

Stabilare och främst varmare väderlek 

under de kommande veckorna ledde till 

54 

52 

50 

48 

46 

44 

42 

Bild 2. Korrigerad kupvikt (kg) 2010 

att ett flertal vårblommande växter, både 

vilda och odlade slog ut och att biaktiviteten, 

och därmed också kupvikten, ökade. 

Den tredje och den fjärde lådan sattes på. 

Ett större antal vårväxter slog ut och det 

blev allt svårare att säga vilka som stod för 

det största bidraget av honung. 

Olika väderlekstyper har olika inverkan 

på binas aktivitet. Enstaka regniga och 

kyliga dagar mitt i sommaren kan resultera 

i liten viktökning även om de förekommer 

mitt under en dragperiod. 

Korrigerad vikt 

Den korrigerade viktkurvan på bild 2 visar 

Bild 3. Kupvikt (kg) 2010 


Korr kupvikt 

viktökningen av den indragna honungen 

under 2010 års växtsäsong. Viktkurvan är 

inte linjär. Man kan urskilja 5-8 perioder 

med markant viktökning. Vikten stiger 

alltså inte med samma värde varje dag. 

Här syns den effekt dragväxterna har. En 

intressant iakttagelse, fast av annan natur, 

är det maximum som kupvikten uppvisar i 

mitten av juli. Efter detta datum tycks den 

avta trots att växterna fortfarande blom- 

mar, det fortfarande är sommar och bina 

flyger. Dragväxterna i den lokala biotopen 

har blommat över. Trots att det fortfarande 

tycks blomma överallt förmår inte bina 

förse samhället med den mängd nektar det 

behöver. Bina börjar återigen ta för sig ur 

förråden. Frånsett det senare ljungdraget 

måste biodlaren inse att sommaren har 

passerat sitt maximum åtminstone i bihänseende. 

Det kan t.o.m. vara dags för 

invintring. 

Det går mot höst 

Efter invintringen i mitten av augusti, då 

det nya biåret 2011 inleds, avtar vikten 

från 53,24 kilo sakta under hela hösten, 

vilket egentligen är att vänta, se bild 3. 

Samhället minskar och bina går i klot och 

behöver allt mindre foder. Från kurvan 

kan också noteras en kraftig viktminskning 

de sju första dagarna efter att vinterfodret 

påsatts. Bina sätter genast igång 

med att fläkta bort det vatten, drygt 3 liter, 

som följt med sockerlösningen. Vikten vid 

nyår är 46,39 kilo. Tar man hänsyn till den 

avgivna vattenmänden innebär detta att foderförlusten 

fram till nyår egentligen inte 

är mer än 3,5 kilo. Detta utgör i medeltal 

ca 1,8 hg foder per vecka (25 g/dygn). 

Vår igen 

Under senvintern 2011 tilltar den dagliga 

viktminskningen alltmer, se bild 4. Drottningen 

kommer igång med äggläggningen 

vilket medför ett ökat energibehov i bisamhället. 

Foderbehovet i början av året är ca 

2-3 hg per vecka. Omkring den 12 april 

(2011) vänder kurvan och bina börjar dra 

in nektar och pollen. Kupvikten ökar igen. 

Under 2011 inträffade våren 13 dagar tidigare 

än under 2010. På samma sätt som 

året innan urskiljdes 5-8 separata perioder 

med ökat nektarsinsamlande under 

växtsäsongen. Även detta år nåddes ett 

viktmaximum den 16-17 juli. 

Veckovis sammanställning 

De presenterade värdena ovan visar på 


140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

01-jan 

08-jan 

15-jan 

22-jan 

29-jan 

05-feb 

12-feb 

19-feb 

26-feb 

05-mar 

12-mar 

19-mar 

26-mar 

02-apr 

09-apr 

16-apr 

23-apr 

30-apr 

den dagliga viktförändringen i ett bisamhälle 

under drygt ett år. Den observerade 

viktökningen är beroende av ett flertal faktorer. 

Bigården står i ett villaområde med 

nära anknytning till tämligen opåverkad 

natur med olika sorters lövträd men också 

till skog med bl.a. lingon- och blåbärsris. 

Många av villägarna är intresserade av 

trädgårdsarbete. Ett stort antal fruktträd 

och odlade växter bidrar med pollen och 

nektar under växtsäsongen. Denna blandade 

botaniska struktur bidrar naturligtvis 

till viktkarakteristiken liksom sammansättningen 

av den honung som senare tas 

till vara. I stället för att ange den dagliga 

variationen, som i många fall kan upplevas 

alltför detaljerad, brukar man sammanföra 

viktvärdena veckovis. Man måste då 

vara medveten om att dragperioderna inte 

följer veckoindelningen utan kan sträcka 

sig över två eller flera veckor. 

Varför väga bisamhällen? 

Ett skäl är att få en uppfattning om hur 

mycket honung ett område producerar 

och när detta sker under en växtsäsong. 

Tiden för dragväxternas förekomst kan 

observeras inför eventuell plockskattning. 

Detta kan vara intressant för såväl hobbybiodlare 

som för dem som planerar att 

yrkesmässigt skaffa sig en större biodling. 

Någorlunda bestämda datum när det första 

vårdraget sätter in och när bisäsongen 

närmar sig sitt slut är värdefullt att känna 

till vid det praktiska arbetet i bigården. 

Tiden för bisäsongens slut är ofta välkänd 

Bild 4. Korr kupvikt (kg) 2011 

07-maj 

14-maj 

21-maj 

28-maj 

04-jun 

11-jun 

18-jun 

25-jun 

02-jul 

för biodlare med erfarenhet från flera års 

arbete i bigården. Den kan användas som 

ett mått på sommarens ”höjdpunkt” och 

som ett jämförelsemått mellan olika år 

och lokaler. I vår trakt Nacka, öster om 

Stockholm, har vi observerat att detta sker 

kring den 16-17 juli. I andra delar av landet, 

i exempelvis jordbruksbygder med i 

huvudsak monokulturer, kan detta viktmaximum 

inträffa tidigare. 

För den intresserade kan nämnas att 

det är möjligt att även observera den dagliga 

viktvariationen i en bikupa. Därtill krävs 

en känslig våg men ger i utbyte möjlighet 

att djupare studera aktiviteten i ett bisamhälle. 

Olika växters bidrag till viktökningen 

samt olika väderlekssituationers inverkan 

kan då iakttas. 

Ett annat ”vägskäl” är att skaffa sig 

en uppfattning om hur stor förbrukningen 

av foder är under vintersäsongen. Är 

våren sen kan det kanske hänga på ett par 

dagar om ett samhälle ska klara sig eller 

ej innan vårdraget sätter in. Detta senare 

är en viktig upplysning när och om det är 

dags att tillgripa stödfodring för att klara 

bisamhällets överlevnad. 

Vidare läsning 

Artiklar om vågkupa och näraliggande 

ämnen återfinns på ett flertal ställen i litteraturen. 

Här tre exempel: 

– E. Crane: Bees and Beekeeping, p. 165 

– K. Hamdan: Bee World 88 (2011):4 88-89 

– P. Kristiansen: Gadden 25 (2011):4 28-29 

25 

09-jul 

16-jul

Övervintring av småsamhällen 

ANDERS BERG 

Min grundregel är att inte 

invintra mindre bisamhällen 

än att bina täcker minst 7 

ramar. Att invintra bisamhällen 

som är mindre innebär 

att övervintringen är i farozonen. 

Dock är invintring av 

ett antal reservdrottningar 

en väl betänkt åtgärd. 

För att lyckas med övervintring av småsamhällen 

krävs speciella åtgärder. Jag 

avser, utifrån min erfarenhet som biodlare, 

delge detta! 

En biodlare med många bisamhällen 

har alltid, vill jag påstå, något bisamhälle 

som är viselöst på våren. Särskilt tråkigt 

är det om bisamhället är birikt. Då är de 

överlevande småsamhällena, med reservdrottningar, 

till stor nytta. 

Iordningsställande av småsamhällen 

med reservdrottning 

I slutet av augusti eller i början på september 

är den rätta tidpunkten för förberedelserna 

till invintringen av reservsamhällena. 

Har man haft drottningodling i helramar, 

bör man redan i början på augusti 

förena dessa till ett lämpligt antal. Man 

spar en drottning till varje reservsamhälle. 

Jag brukar förena tre drottningodlingssamhällen 

till ett. Således är det ”resterna” av 

min drottningodling som utgör stommen 

till bildandet av småsamhällena! 

Jag har redan under våren och försommaren 

spärrat ner drottningarna på 

kakor med nytt vax, så görs det ju med 

tanke på att bina skall övervintra på dessa 

ramar. Således har ramarna från min 

drottningodling inte varit med under vintern, 

alltså har mina tänkta reservsamhällen 

prima vax för vintern. Detta syftande 

till att hålla noseman på en nivå, att den 

inte påverkar bina. 

Jag bedömer kakantalet i småsamhället, 

och förser yngelrummet med en avdelningslucka 

med skjutlist. Jag trycker inte 

ner skjutlisten, utan bina har tillgång till 

tomutrymmet. På kvällen bör bisamhäl- 

Bild från april 2011. Ett reservsamhälle i trågkupa på 5 svearamar har övervintrat utmärkt. Samhället täckte vid invintringen väl 5 

ramar med bin, och efter vintern täcker de fortfarande 5 ramar. En lyckad övervintring, och ett sådant reservsamhälle kommer väl till sin 

rätta om man har något starkt samhälle som är viselöst! Man ser tydligt att antalet ramar är avgränsat med en avdelningslucka ,och en 

packram som isolering bakom luckan. Kupans fram- och sidoväggar är isolerade(7 cm) genom utrymmet mellan yngelrummet och kupans 

fram- och sidoväggar. 


let sitta så trångt att en del av bina hänger 

på baksidan av avdelningsluckan i tomutrymmet. 

Bina bör helst täcka 4-5 ramar. 

Därefter sker vinterfodring av småsamhällena. 

Flusteröppningen bör minskas ner 

till ungefär 5 cm. 

Efterarbete 

När fodringen är klar får samhällena endast 

en tunn filt på täckbrädorna. Det 

gäller att kyla ner dem, så att inte yngelsättningen 

tar fart igen. Då finns risk för 

både utsot och svält av samhällena framåt 

senvintern. 

I slutet av oktober, efter några dagar 

med nattfrost, sker omboning av småsamhällena. 

Småsamhällen som är invintrade 

enligt uppstaplingsprincipen 

sker på ett speciellt sätt, oavsett om det är 

isolerade vandringbihus eller oisolerade 

lådor i ytterhus alternativt i bipaviljong. 

Jag lyfter av lådan från botten och sätter 

ditt en tom låda utan ramar. På tomlådans 

rambäralist lägger jag en skiva som 

täcker 2/3 delar av lådan. Skivan fungerar 

som en botten. Därefter sätter jag på 

reservsamhället. Tomlådan fungerar helt 

enkelt som en ”farstu”. Bina får således 

inte ”direktkontakt” med ytterluften. Det 

fungera dessutom som skydd för vind, solljus, 

fåglar och dessutom blir det en extra 

luftficka under vintern. Bisamhället känner 

inte av snabba väderleksomkastningar 

och därmed fås en lugnare övervintring. 

Vid avdelningsluckan placeras en packram 

(se bild) och samhället isoleras väl. 

Flusteröppningen öppnas till full bredd. I 

trågkupor sätts också en packram bakom 

avdelningsluckan. Skjutlisten skall inte 

tryckas ner, utan bina kan få luft från 

tomutrymmet via takbitömmaren i taket. 

Jag öppnar inte flusteröppningen till full 

bredd eftersom bina får luft bakvägen, och 

därmed blir trågkupans yngelrum i ytter 

huset ”farstun”. 

Vinterkontroller 

Det är viktigt att under hela vintern kontrollera 

att inte flusterhålet täpps till. 

Luftväxlingen förbättras avsevärt genom 

att flusteröppningen inte täpps igen med 

döda bin. En gång i månaden under perioden 

januari till mars bör man rensa ut 

eventuella döda bin med en ståltråd. Vid 

snöfall händer det att kuporna blir helt 

begravda med snö. Detta är inte allvarligt 

så länge snön är porös. Vid blidväder, och 

omedelbart därefter köld, som fryser sam- 


man till en hård skare, finns risk för kvävning. 

Flustren måste då friläggas. 

Vårkontroller 

Efter rensningsflykten brukar jag i uppstaplingskuporna 

byta botten och ta bort 

tomlådan. Flusteröppningen minskas. 

Därefter får man avvakta tills våren kommer, 

och då se om reservsamhällena skall 

förenas med något viselöst samhälle. Blir 

något reservsamhälle över så får man förstärka 

samhället senare under våren med 

någon täckt yngelkaka utan bin. Helst med 

täckta yngelkakor där bin håller på att 

krypa ut. Görs detta på rätt sätt så bör man 

få skörd även på ett sådant samhälle. Detta 

under förutsättning att inte huvuddraget 

börjar förrän i mitten av juni. 

Avslutning 

Övervintringsresultatet med småsamhällen 

från mina bigårdar är goda. Det förutsätter 

att man är noga med alla ovan 

beskrivna moment. Metoden är dock inte 

lämplig för biodlare (biägare) som aldrig 

byter sitt vax i yngelrummet, och i övrigt 

slarvar med invintring av sina bin. 

Talgoxskydd och liklåda 

Läste i ett tidigare nummer av BT om 

hur Stig Buskas skyddar sina kupor 

mot talgoxar. Har också med framgång 

gjort på ungefär samma sätt. Mellan kupa 

och botten har jag en sarg (”liklåda”) motsvarande 

en halvsvealåda och framför flusteröppningen 

en ram med nät. Se bild. 

Lars-Göran Arvidsson, Vikbolandet 

Stopp för Gmo‑potatisen 

Odlingen av den genmodifierade potatisen 

Amflora utanför Haparanda 

och utanför Boden upphör. Kemiföretaget 

BASF slutar med utvecklingen av potatisen. 

Man stoppar utvecklingen av alla genmo- 

difierade grödor i Europa. Man säger att 

det beror på brist på acceptans av tekniken 

i Europa. Det blir därför inte lönsamt, 

anser man. 

Red 

27

Jag håller mig själv och bina friska 

JOVAN TRIVIC 

Jag är pensionerad läkare 

som fortfarande arbetar då 

och då och på så sätt har 

tillgång till ett lab och mikroskop. 

Min hobby biodling 

är faktiskt mer läkande. 

Jag har nu invintrat 40 samhällen och 16 

avläggare på 3 gårdar i Eslövstrakten. I 

min trädgård har jag 10 samhällen och 5 

avläggare. I en vagn 5 km västerut har jag 

15 samhällen + 6 avläggare bredvid vagnen. 

I en bigård i skogen mot öster på en 

gård har jag 15+5. 

Jag började med biodling i Bosnien 

som 19-årig pga att jag led av reumatism 

och en gubbe skänkte mig en svärm 

så att jag kunde prova med bistick. Det 

hjälpte, eller också har jag vuxit ifrån 

min reumatism. Jag är fortfarande RFpositiv 

(reumatisk faktor) men jag har 

inga ledbesvär om jag sysslar med bina 

och blir stucken. På vintrarna återkommer 

symptomen. Nu försöker jag reta bina 

även på vintrarna för att få några stick. 

(Men detta har inga vetenskaplig grund 

och kan bero på att ”Det blir som man 

tror”, s k placeboeffekt, sockerpillereffekt, 

men vad gör det bara det hjälper). 

I Bosnien hade jag mellan 10 och 40 

samhällen i mer än 26 år. När jag kom 

till Sverige som flykting började jag jobba 

och skaffade ett hus. Jag började sakna 

bina och pratade med min fru om det. 

Då som i en saga, på en solig junidag, på 

en lördag då jag var ledig och sov under ett 

äppelträd i min trädgård kom en svärm till 

äppelträdet ovanför mig och väckte mig. 

Jag trodde att jag drömde. Jag var överlycklig, 

(men inte min fru för hon delade inte 

min kärlek till bin). 

Så började min biodling här i Sverige. 

1 samhälle då i juni, i augusti hade 

det blivit 4. Av dem övervintrade 3. Året 

därpå köpte jag 3 drottningar och hade i 

augusti det året 6 ganska bra samhällen. 

I slutet av augusti upptäckte jag amerikansk 

yngelröta i 2 samhällen. Det var en 

tragedi för mig. Tidigare hade jag forskat 

litet om yngelröta och visste att det kan 

betyda katastrof. 

Jag har aldrig brytt mig mycket om honung 

utan sysslat med bin för nöjes skull 

och har gett honung, propolis och pollen 

till kompisar, släkt, vänner och bekanta. 

Jag har sällan sålt något, men i år sålde jag 

en hel del mer än jag gav bort. 

Bina är faktisk mina sällskapsdjur. Jag 

kan stå eller ligga framför kuporna i timmar, 

titta och lyssna på deras vackra sus, 

men också brukar jag onödigt ofta öppna 

kupor, som en nybörjare och titta om och 


om igen, oavsett vädret, ibland även nattetid 

i paviljongen (vagnen). Den stora 

glädje som bina gav hjälpte mig att klara 

stressen och sorgen då jag varje år hittade 

några samhällen med yngelröta. Dessa avlivades 

under stor sorg och rädslan tryckte 

på att smittan skulle explodera. Jag har 

för mycket nedgrävd aska av brända bin, 

ramar och kupor. Jag var djupt besviken 

men jag var envis och som tur klarade jag 

mig bra. Tyvärr känner jag flera som har 

blivit besvikna i sin hjälplöshet och lämnat 

biodlingen helt. 

Vi vet att biodlare i alla tider har drabbats 

av bisjukdomar. Redan 1776 skrev en 

slovensk präst Petar P. Glavar om ”yngelpesten” 

således om yngelrötan, (tidigare 

än amerikaner). 

Då även en annan välkänd slovensk 

biodlare Jansa, som var anställd som minister 

för biodling hos Österrikes kejsarinna 

Maria Teresia skrev om behandlingen 

av yngelrötan med hunger och dubbel 

omflyttning på nytt vax av sjuka samhällen. 

Men många sådana försök av flera biodlare 

i Bosnien har inte givit önskat resultat 

då andra problem visade sig. Bina 

som var överflyttade på vaxmellanväggar 

rymde många gånger iväg hela samhälle. 

Ett annat problem var att bisamhällen dog 

under vintern men utan att sjukt yngel 

visat sig. De hade fråntagits alla sina ramar 

vid överflyttningen till vaxmellanväggar, 

inte bara sjukt yngel utan också sitt pollenförråd. 

Och om det inte fanns pollendrag 

när detta gjordes kunde det hända 

att de inte hade fått tillräckligt med pollen 

för yngelutveckling och näring då de 

mötte vintern. 

Flera kunniga biodlare råder oss 

idag att vi övervintrar samhällen på nya 

vaxmellanväggar för att förebygga yngelröta 

och att välja en bistam som är mer motståndskraftig 

mot yngelröta. Så jag började 

förbereda mina bin för vintern med Bifor 

och nya ramar och nytt vax. Efter att jag 

läst den finska erfarenheten med pudersocker 

mot varroa bestämde jag mig för att 

prova. Svenska, finska och Jansas erfarenheter 

samlade. Jag provade metoden även 

på alla avläggare för att motverka varroa 

och yngelröta. 

Man vet att ambin smittar larver med 

yngelrötesporer som i larverna utvecklas 

till bakterier. Så utan larver kan inte bakterien 

reproducera sig. Därför då jag flyttade 

över samhällen på vaxmellanväggar tog jag 

en ny eller en rengjord och flammad bot- 


ten. Jag letade upp och satte drottningen 

i en bur med några följebin, eller lade ett 

nytt eller rengjort spärrgaller på botten om 

man inte hittar drottningen och kan sätta 

henne i en bur. Båda åtgärderna förhindrar 

att samhället rymmer. Jag placerade 

ett nytt eller ett rengjort och flammat yngelrum 

(låda) på bottnen. Hängde in nya 

ramar med vaxmellanväggar. Skakade ner 

bina. Strödde pudersocker över bina med 

målet att alla skulle bli mer eller mindre 

vita. Kanske det blev 1 dl. På kvällen lyfte 

jag av lådan och gjorde rent bottnen och 

flammade den igen. Spärrgallret lades 

tillbaka. Efter 3 dagar har bina byggt ut 

ramar och börjat fylla nektar i dem. Inga 

larver fanns än. Det kan finnas ägg om inte 

drottningen är burad. 

Nu gjorde jag om hela proceduren en 

andra gång, den dubbla omflyttningen. 

En ren botten, spärgaller och en ren låda 

med nya ramar och mellanväggar. Sedan 

skakade jag ner bina i den nya kupan. Pudersocker 

på bina igen. Ur de ramar som 

togs bort i det två omgångarna smälte jag 

ur vaxet. Det blev en del ramar. Vaxet ska 

autoklaveras dvs kokas under tryck i 120 

grader i en halvtimme, säger man i Norge. 

Då jag hade drottningen burad släppte 

jag ut henne efter 3 dagar igen (6-7 dag 

från början). Om hon inte är burad börjar 

hon förstås lägga ägg litet tidigare. Nu gav 

jag samhällena pollen blandat med sockerdeg, 

kanske 50/50. Jag använde Bifor 

och pudersocker till sockerdegen. Det behövs 

lite extra Bifor för att få blandningen 

smidig. Den fick ju inte vara för lös. Jag 

lade den i en skiva på ramarna med lite 

plast över. Detta är speciellt viktigt tror 

jag då det inte finns pollen att hämta i 

naturen. Om det inte var nektardrag gav 

jag Bifor eller sockerlösning också. Så behandlade 

bin har ingen yngelröta och väldigt 

lite varroa. 

Under 2010 gav jag denna behandling 

till de 30 samhällen jag invintrade då. Men 

inte avläggarna. Under vintern som följde 

förlorade jag bara 2 samhällen. Det var 2 

starka samhälle som dog i slutet av april. 

De hade inte tillräcklig med mat och hade 

utvecklats kraftigt. Ett samhälle gick nästan 

under och började utveckla sig först i 

juni. Orsaken tror jag var pollenbrist. Jag 

brukar ge bina pollen i slutet av vintern, 

men jag fick slut på pollen så detta samhälle 

fick inget. Samhället repade sig dock 

under sommaren (med samma drottning) 

men gav ingen honung. 

Under 2011 har jag inte gjort dubbel 

omflyttning på alla samhällen jag invintrat. 

De 10 hemma gjorde jag så med, 

inklusive pudersocker och Bifor. I slutet 

av vintern ska de får pollendeg. Samhällena 

i paviljongen fick enkel omflyttning, 

dvs vaxmellanväggar och pudersocker en 

gång. Samhällena i skogen fick bara Bifor 

och Apistanremsor mot varroa. Några av 

dem fick också pudersocker. Alla avläggare 

fick bara pudersocker och Bifor i år. 

Under de senaste två åren har jag inte 

haft några problem med varroa, men det 

har inte de andra här i trakten heller som 

använder andra metoder mot varroan. 

jtrivic@hotmail.com 

29

Hej! ... Peder Lilja 

– ny som utvecklingskonsulent för SBR 

SIRI BÄCK 

Välkommmen! Hur länge har du 

jobbat nu? 

Tack! Jag tillträdde den nionde januari. 

Hur går det? 

Jo, det är väldigt mycket att sätta sig in i 

så här i början, och det är lite rörigt än 

så länge! Det är mycket nytt att lära sig, 

särskilt som tjänsten bara är på 50 %. 

Dessutom är ju mycket på gång inom 

SBR, och det gör det ännu lite svårare att 

lära sig hur allt funkar. Men det är roligt! 

Vad gör du resten av tiden? 

Jag är yrkesbiodlare också, till och med 

yrkesbiodlargesäll. Jag driver Kårstadhonung 

med cirka 200 samhällen och 

säljer honung både i bulk och i burk. 

Dessutom sitter jag i ledningsgruppen 

för YH-utbildningen inom biodling (tidigare 

KY), och i styrelsen för Honungsringen. 

Sedan vill ju inte minst familjen 

ha lite tid, så dagarna går fort! 

Vad innebär det egentligen, det 

där med utvecklingskonsulent? 

Det innebär att jag ska jobba mot medlemmarna 

i SBR, och jag ska bland annat 

hjälpa till med rådgivning och utveckling. 

Det finns till exempel lite mindre 

biodlare som vill växa eller starta upp ett 

företag, och då kan jag vara behjälplig. 

Och inte minst rekryteringen av nya biodlare, 

det är en viktig bit. 

Finns det någon särskild fråga 

du tycker är extra viktig och vill 

jobba med? 

Då måste jag nog svara utbildning. Det 

tycker jag är väldigt viktigt, och det skulle 

vara roligt om jag kan vara med och vidareutveckla 

den biten. 

Du är ju yrkesbiodlare. Kan det 

vara bra för ditt nya jobb, tror du? 

Ja, men absolut! Jag har ett stort kon- 

taktnät, jag vet hur det är att starta från 

två samhällen och bygga upp och driva 

en lite större biodling. Jag har också 

gått igenom många av fallgroparna som 

Några snabba? 

Familj: Gift sedan 1988 och har tre barn 

Bor: Strax utanför Motala i Östergötland 

Tycker om att lyssna på: Queen, Dire Straits... Det blir väl rock, det! 

Favoritplats: Vår brygga. 

Kuriosa: Körsångare, tenor. 

kommer när man vill utveckla sig själv 

och sitt intresse. 

Lycka till! 

Tack igen! 


Det gungar och surrar i toppen 

KRISTINA BÄCKSTRÖM 

Det surrar i toppen men vad 

beror det egentligen på? 

Sex av ledamöterna i styrelsen 

avgår och BT reder ut 

begreppen. 

Om man kokar ner det handlar det om 

vad en ledamot i valberedningen får 

och inte får göra samt om hur det ska gå 

till när SBR tillsätter tjänster på kansliet. 

Under mellandagarna kom ett brev till 

distriktsstyrelserna från sex av ledamöterna 

i SBR:s styrelse. 

Jonny Ulvtorp, Arne Johansson, Anders 

Lignell, Barbro Liljeborg, Matias Köping och 

Alf Sjöberg berättade att de inte ställer upp 

till omval. Två av dem hade redan innan 

tänkt avgå. Orsaken till att det blev fyra till 

beskrevs i brevet med att ”styrelsens auktoritet 

ifrågasatts av olika grupperingar och 

krafter utanför förbundsstyrelsen”. 

Men vilka krafter handlar det om? Vi tar 

det från början. 

Under hösten annonserades tjänsten 

som utvecklingskonsulent på SBR:s kansli 

ut och när ansökningarna samlats in gjordes 

först en grovgallring. Precis som vid tidigare 

anställningar gjorde styrelsens arbetsutskott 

en genomgång av de sökande tillsammans 

med förbundssekreteraren. Normalt brukar 

man få fram 3-5 kandidater som sedan intervjuas. 

Till sist presenteras alla fakta för 

hela styrelsen som tillsammans bestämmer 

vem som ska få jobbet. 

Den här gången var det tre starka kandidater 

kvar i slutet, en av dem var också 

ledamot i förbundsstyrelsen. 

I det här läget reagerade valberedningen 

på det faktum att en ledamot som sitter i styrelsen 

sökt jobbet, samma styrelse som ska 

besluta om vem som får tjänsten. Det fanns 

också en oro för att kanslipersonalens synpunkter 

på tillsättningen hade tappats bort. 

Ledamöter i styrelsen fick telefonsamtal 

från valberedningen som de avgående 

styrelseledamöterna tyckte var obehagliga. 

– Jag blev tillsagd att jag skulle rösta 

på ett visst sätt. Det tycker jag inte att valberedningen 

ska hålla på med. Om man vill 

säga vad man tycker som medlem kan man 

till exempel göra som ett av distrikten som 

skickade ett rekommendationsbrev till sin 

kandidat, säger Barbro Liljeborg. 

Jonny Ulvtorp tycker som Barbro, att 

valberedningen gått över gränsen. Han tycker 

att valberedningens åsikter kan vara viktiga 

om det finns viktig information om en sökande 

som inte kommit fram men att det 

Bitidningen blev tokigt den 3 här 2012 gången. 

– Valberedningen är den som tar fram 

förslag på ledamöter i styrelsen. I det här fallet 

lät vi oss inte påverkas utan tog det beslut 

vi skulle ha gjort ändå. Men en ledamot som 

gärna vill bli omvald skulle kunna känna sig 

pressad, säger Jonny. 

Birger Johansson håller absolut inte 

med. Han anser att han, precis som alla 

andra medlemmar, både har rätt och skyldighet 

att säga vad han tycker. Att han sitter 

i valberedningen är inget hinder. Enligt Birger 

handlade det inte heller om att försöka 

säga vad folk skulle rösta. Det handlade om 

information, inte försök till påtryckning, 

– Jag är en medlem som alla andra. 

Valberedningen väljer inga ledamöter. Vi 

tar bara fram förslag, sedan är det riksförbundsmötet 

som väljer. 

Hanne Uddling och Marita Delvert, som 

bägge sitter i styrelsen, skrev inte under skrivelsen 

som resten av styrelsen skickade ut. 

Till att börja med för att de inte visste om 

att den författades men så här efteråt kan 

Hanne konstatera att de inte skulle ha skrivit 

under ändå. Styrelsen enades om en protokollförd 

protest mot valberedningens agerande 

i december, den markeringen räckte. 

– Min första tanke är att det är bra med 

en valberedning med engagerade människor 

som tycker saker. Sedan kan det bli lite knepigt 

om det inte framgår om det är individen 

eller valberedningen som enhet som kommer 

med åsikter, säger Hanne. 

Hon tycker att hela händelsen visar på 

en rad frågor som SBR och nästa styrelse 

måste ta tag i. Bara det faktum att alla inte 

känner sig trygga med hur rekryteringar går 

till ser hon som ett problem. 

– Det ska inte behöva vara så. Ingen 

ska ens behöva tänka tanken att det finns 

en dold agenda. Alla ska kunna känna sig 

trygga med att rätt person väljs och att de 

som väljer också lyssnar på personalen. Det 

är viktigt att styrelsen och personalen har en 

god kommunikation så att vi tillsammans 

kan utveckla SBR. 

Frågetecknen hänger i luften. Det är 

bara att plocka ner och räta ut. Kanske behöver 

SBR nagelfara den nuvarande rutinen 

för hur tjänster tillsätts så att alla är på det 

klara med hur det ska gå till. 

Kanske behövs det klara papper på hur 

man undviker jäv i kniviga situationer så att 

SBR aldrig hindras från att få den bästa kraften 

på varje tjänst. 

Kanske behöver man till och med se 

över själva bygget av ansvarsområden mellan 

kansliet och styrelsen. I SBR har förbundssekreteraren 

personalansvar för de 

anställda, som är knutna till kansliet. Styrelsen/styrelseordföranden 

är chef över förbundssekreteraren 

och personalen och det 

är styrelsen som tillsätter all personal. Det 

innebär att personalen kan få en ny styrelse/ 

chef vid varje årsmöte men att de har kvar 

samma förbundssekreterare även efter ett 

riksförbundsmöte. 

Jonas Eriksson, som just börjat som 

förbundssekreterare på SBR, kan se klara 

skillnader mellan sitt nuvarande jobb och 

de han haft tidigare. I företagsvärlden tillsätter 

styrelserna chefen/VD:n på företaget 

och ger honom/henne i uppdrag att utföra 

visa uppgifter. Chefen tillsätter sedan personalen 

som ska göra jobbet. 

– Vem vet? Kanske det är en tid när vi 

hamnat i en brytpunkt mellan föreningskultur 

och företagskultur, där ansvarig chef 

också är tillsättande chef, funderar Jonas. 

Redan nu har arbetet börjat med att 

lära sig av det som hänt. Under ett blixtinkallat 

möte för distriktsordföranden i Mjölby 

förklarade de sex bakom skrivelsen vad de 

menade med den och diskussionerna kring 

hur saker kunde bli bättre kan dra igång 

på allvar. 

Matias Köping tycker att det finns 

många lärdomar som förbundet kan ta med 

sig för att göra det lättare för nästa styrelse. 

Bland annat tycker han att det är lätt att man 

blir osynlig som ledamot. 

– Jag skulle vilja vädja till alla medlemmar 

att se positivt på att det finns folk som 

vill ställa upp och jobba ideellt, på alla nivåer 

i förbundet, och minnas att de behöver 

både stöd och stimulans. Alla lägger ner 

väldigt mycket av tid och engagemang och 

kan behöva lite uppskattning ibland, det är 

viktigt att tänka på för att ta hand om framtida 

krafter. 

Diskussionerna fortsätter med all säkerhet 

på riksförbundsmötet 31 mars-1 

april. 

31

SBR:s Biodlingskommitté 

JANNE MÅRTENSSON, adjungerad 

Drottningen märkes gul 2012 

Parningsplats 

för dina drottningar! 

strikt, befintliga parningsplatser 

etc. kan ges stöd. 

Ersättning ges för direkta driftskostnader t 

ex hyra av drönarsamhällen, materialkostnader, hyror/arrende 

etc. Max 3000 kr beviljas per parningsplats. 

Prioriteringsordningen under 2012 är: 

1. Nystartad parningsplats 2. Nya ansökningar från befintliga 

parningsplatser 3. Tidigare ansökningar 

Eftersom medlen kommer från det nationella programmet 

(NP) via Jordbruksverket måste ansökan vara oss tillhanda senast 

den 15 augusti 2012. 

Adress: SBR:s Biodlingskommitté, c/o Janne Mårtensson, 

Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp 

Välkomna med era ansökningar. 


Avelsdjur 

för din drottningodling! 

drottningodling till medlemmarnas 

glädje och nytta. 

Bidrag beviljas med 300 kr per drottning. 

Prioriteringsordningen under 2012 är: 

1. Nya ansökningar från föreningar 2. Tidigare ansökningar. 

Den inköpta drottningen skall vara dotter till: 

– en drottning testad i Svensk Biavels testprogram 

– eller en drottning med officiellt dokumenterad stamtavla 

Ansökan måste vara oss tillhanda senast den 

15 augusti 2012. 

Adress: 

SBR:s Biodlingskommitté, c/o Janne Mårtensson, 

Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp 

Välkomna med era ansökningar. 


Drottningodling/Avel 

Bidrag till Parningsplats 2012 

BIODLINGSKOMMITTÉN har även 2012 fått möjlighet att subventionera driften 

av lokala parningsplatser. 

Föreningar, drottningodlingsklubbar,di- 

ANSÖKAN SKALL INNEHÅLLA: 

– kort beskrivning av parningsplatsens verksamhet 

– antal utsatta och parade drottningar 

– kopior på betalda fakturor/räkningar 

– kontonummer för insättning av ersättningen 

Bidrag till Avelsdjur 2012 

BIODLINGSKOMMITTÉN har också fått möjlighet att subventionera inköp av avelsdrottningar 

åt föreningar och distrikt som bedriver drottningodling. 

Vi hoppas att detta skall stimulera 

fler föreningar att bedriva 

ANSÖKAN SKALL INNEHÅLLA: 

– stamtavla för drottningen 

– kopia på betald faktura/räkning 

– kontonummer för insättning av 

ersättningen 


MER BIN-kampanjens 

framtid 

Vi har nu fått beslutet från Jordbruksverket 

om EU-stöd till biodlingen för 2012. 

SBR hade sökt medel för en seriös fortsättning 

av kampanjen MER BIN under 2012 

med bl.a. en egen projektledningsresurs. 

Planer finns också utarbetade för uppföljning 

och genomförande. Ansökans omfattning 

var grundad på de positiva tongångar 

som mött oss hela tiden från vårt kära 

Jordbruksverk. När beslutet nu kommit 

om vilka resurser man tilldelar MER BINkampanjen 

denna säsong, kan vi konstatera 

att medlen, trots en fördubbling jämfört 

med 2011, inte på långa vägar räcker till det 

tänkta upplägget! 

Detta innebär att SBR:s förbundsstyrelse 

måste fundera på hur stor andel egna 

medel, som kan och skall satsas för att driva 

kampanjen vidare. 

I dagsläget är det ca 1 månad till Riksförbundsmötet 

i Alingsås där en nästan helt 

ny förbundsstyrelse föreslås ta över SBR-skutan. 

Det blir en angelägen uppgift för den nya 

styrelsen att omgående ta ett beslut i den viktiga 

resursfrågan för MER BIN-kampanjen! 

Vi gjorde 984 fler avläggare 

2011! 

Siffrorna från inkomna medlemsrapporter 

för 2011 är nu sammanräknade. En ökning 

med 984 gjorda avläggare är det glädjande 

10 goda råd till biodlarna 

1. Ha så många samhällen, som du 

hinner sköta med omsorg. 

2. Odla drottningar och byt till unga 

drottningar. 

3. Gör 30 % avläggare under 2012. 

4. Bekämpa varroa noggrant i god 

tid. 

5. Kontrollera resultatet av 

bekämpningen. 

6. Ta bort sjuka och svaga samhällen. 

7. Invintra starka samhällen. 

8. Utfodra med minst 15 kg foder. 

9. Se och lär av de bästa invintrarna 

i föreningen. 

10. Hjälp varandra med råd och dåd. 


resultatet av 2011 års avläggararbete bland 

SBR:s medlemmar. 

Götaland är det område som var flitigast 

2011 och uppvisar en ökning med hela 1320 

gjorda avläggare. Man står för drygt 70 % av 

avläggarna det gångna året. Det är verkligen 

”drag” i biodlingen i Götaland! 

Tyvärr minskade antalet gjorda avläggare 

i både Svealand och Norrland. Mest 

markant är minskningen i Svealand, som i 

fjol låg i topp med en ökning av antalet avläggare 

med 49 %. 

Sammanställningen bygger på rapporter 

från ca 40 % av medlemskåren. I realiteten 

har alltså betydligt fler avläggare sett 

dagens ljus! En matematisk beräkning av 

ett troligt antal slutar på drygt 28 000 avläggare. 

Kampanjens mål: 30 000 avläggare 

uppnår vi förhoppningsvis 2012! 

Testet av MER BIN-kupan 

I MER BIN-kampanjens regi togs i fjol fram 

en avläggarkupa, som prövas av några biodlare 

runt om i landet. Deras synpunkter och 

erfarenheter blir intressanta för den vidare 

utvecklingen av modellen. 

I nuläget finns sex kupor fördelade på fem 

platser i landet. Kuporna finns utplacerade 

i Småland, Stockholm och Västerbotten. 

Hur olika våra förhållanden och förutsättningar 

är framgår av bilderna och citaten 

från testbiodlarnas korta rapporter från 

läget i januari. 

Om någon själv skulle vilja tillverka och 

pröva konstruktionen finns en beskrivning 

i BT juni 2011. Lycka till i snickarboden! 

Janne Mårtensson 

Avläggarproduktion 2011 

Område Antal 

avläggare 

Jfr föregående år 

Götaland 8218 + 1320 

Svealand 2527 – 271 

Norrland 568 – 65 

Totalt 11313 + 984 

Olle Boman, Skellefteå: Här en bild på 

källaren där mina avläggare bor i vinter. 

Det var 21 grader kallt denna morgon 

när bilderna togs. Observera andningshålet 

på den ena bilden. 

Per Thunman, Nacka: 

Kupan försågs på försommaren med en 

carnica-avläggare som växte sig stark 

och är invintrad på Värmdö. Vi får se 

hur det ser ut i vår. Barmarkshälsningar 

från Nacka. 

Krister Linnell, Jönköping: 

På sensommaren slog jag in en liten 

svärm i kupan. De verkar ha klarat sig 

bra hittills. 

PO Wangsgård, Visingsö: 

Vi satte ner ägg och yngelramar i den 

med bin befolkade kupan. Avläggaren 

fick sedan dra fram och låta para sin 

egen drottning. Vi hann göra två avläggare 

i kupan, som sedan fördes över i 

vanliga kupor. Allt fungerade bra. 

Två kupor finns i bruk hos undertecknad 

i Pelarne, på småländska höglandet. 

En är placerad i en ”normal” 

utbigård, den andra i ett mer skyddat 

läge i en f.d. vedbod (bilden). Båda 

avläggarna levde i skrivande stund (31 

januari). 

33

Vi minns Ulf Gröhn 

E n 

profil i svensk biodling har lämnat oss. Ulf Gröhn 

har satt många avtryck under många år. Han började 

tidigt att dela med sig i Bitidningen. Som folkskollärare 

var han van att undervisa. Han avled 27 januari 

och skulle ha blivit 85 år 19 februari. 

Han tänkte besöka den legendariske yrkesbiodlaren 

Manley i England 1975. Men han hamnade hos Broder 

Adam i Buckfast Abbey. Han fick med sig hem kläckfärdiga 

drottningceller och en kakbit med späda larver 

och ägg. En utveckling som satt djupa spår i svensk biodling 

började. 

När Ulf tog till orda lyssnade församlingen, både 

skolelever och många biodlare. Ulf Gröhn var en stor 

personlighet med ett brett kunnande som han alltid generöst 

delade med sig av. Att alla tjänar på att samarbeta 

och dela med sig, var hans kännemeärke. 

Ulf var ordf i Malmöhus läns bf i 13 år. Han arbetade 

i SBR:s avelskommitté i många år och var dess ordförande 

under lång tid. Ulf var ledamot i SBR:s styrelse 

under många år och dess ordförande i två år. Ulf Gröhn 

var Buckfastföreningens initiativtagare och ordförande i 

flera år. Utan honom hade inte arbetet med buckfastbiet 

varit vad det är idag, i Sverige och i våra grannländer. 

Han samarbetade gärna med andra birasers föreningar 

och många var hans kontakter, både ute i Europa 

och i våra grannländer. 

Ulf använde skrivmaskinen och datorn flitigt. Det 

är många alster som passerat hans hand i form av översättningar 

av böcker och andra skrifter och inte minst 

artiklar i Bitidningen. Men han rekommenderade aldrig 

något som han inte själv provat under ett par säsonger. 

Han hjälpte villigt andra biodlare med avelsmaterial, 

både buckfastodlare och i mån av möjlighet andra också. 

T ex har han hjälpt nordbiodlare med läsömaterial. 

Ulf Gröhn tilldelades SBR:s gyllene kupkniv, SBR:s 

större guldmedalj och Kungliga Patriotiska Sällskapets 

silvermedalj i 2:a ordningen. Vi är många som alltid 

kommer att komma ihåg Ulf Gröhns betydelse för oss 

personligen och för svensk biodling. 

Erik Österlund 

Medlemsfokus 2012 

Värva nya medlemmar! 

Värvarpaket 2012 

till distrikt och föreningar 

Värvarpaket 2012 rekvirerar ni i första hand via e-post till: 

sbr@biodlarna.se I andra hand på telefon 0735-233108. 

Värvarpaket 2012 består av: 

– 75 flyers ”Lär dig biodling” 

– 25 medlemsvärvarfoldrar ”Egen honung är guld värd” 

– 1 enramskupa 

– 5 affischer – ”Informationskväll om biodling” 

– 5 affischer – ”Inbjudan till studiecirkel” 

SBR-bottnen 2012 

Ny modell med spärrgaller 

På SBR-botten 2012 har vi slopat den utdragbara kassetten, som 

krånglat mer eller mindre vid utdragandet. Den separata utdragbara 

nedfallsskivan finns däremot kvar och görs återigen i den gula s.k. 

lantbruksplywooden. 

Årets viktigaste förbättring är spärrgallret, som kan användas till 

akut svärmförhindring sommartid och till musskydd vintertid. SBR 

bottnen tillverkas som standard för 10 r LN-kupor. Beställningar och 

förfrågningar om SBR-botten 2012 skickas till e-post: pelarne.bi@ 

gmail.com Pris: 350:- + moms och ev. frakt. 


SBR:s honungskommittéer 

binder upp medlemmarna 

SBR:s ”honungskommittèer” är en grupp 

”burkgranskande biodlare” som tror sig se till 

att honungen är ”godkänd.” Allt för att binda 

upp biodlaren som vill köpa SBR:s etiketter, 

samtidigt som man återigen uttrycker att det 

är så bra för biodlaren. Man lär biodlarna 

menar man. Själv anser jag att granskning 

av burkar kan ske inom föreningslivet och 

framförallt i utbildningen. 

Ingen biodlare skall känna sig bunden av 

SBR:s etiketter. Man kan skapa sina egna etiketter 

eller köpa andra trevliga på marknaden. 

SBR uttalar att deras etikett borgar för att alla 

burkar som säljs med sin etikett är kvalitetsgodkända, 

men tvingar samtidigt biodlaren 

att köpa minst 500 st vid varje köp. För den 

mindre biodlaren som även säljer honung, 

så kan ett etikettköp räcka i flera år och inga 

burkar behöver granskas? Nej systemet haltar 

rejält, systemet är även grund för cirkusen 

”Bästa honung” i t ex distrikt. Ingen kontroll 

görs av lokaler och den övriga hygien som 

självklart inte syns i burken? 

Man skall komma ihåg att biodlare såväl 

som övriga livsmedelstillverkare 2006 fick 

klara och tydliga regler för livsmedelshanteringen. 

Tidigare ingick inte honung här. 

Själv skrev jag i Bitidningar mycket om att 

nu kommer honungen att vara med. SBR var 

Apistan och Apiguard 

A pistan 

(aktivt ämne: tau-fluvalinat) 

och Apiguard (aktivt ämne: 

tymol; ekologiskt bekämpningsmedel) 

är numera receptfria veterinära 

läkemedel, för varroabekämpning. Biodlare 

har undrat var man kan köpa 

dessa. De går att köpa på apotek. De 

kanske inte finns på hyllan, men de 

går att ta hem. Priset kan variera 

mellan olika apotek. Ett apotek som 

har hemma och kan skicka per post 

är Djurapoteket, Eskiltuna, tel 010- 

4475700. Läs noga på förpackningen 

hur medlen skall användas. Använda 

Apistanremsor lämnas till avfallsstation 

som farligt avfall. Apistanresistens 

hos kvalster har noterats på en 

del håll i Sverige. Växla mellan olika 

bekämpningsmetoder. 

Red 


Brev till redaktionen 

av uppfattningen att det behövdes inte ngn 

reglering allt var så hygieniskt bra. Så var dock 

enligt min mening inte fallet. Många hanterade 

honung bra, men andra i lokaler som 

kunde vara allt från ladugårdar till källare, 

och kök. Att få fram Branschriktlinjer som 

Livsmedelsverket kunde godkänna tog åratal, 

SBR strävade emot i det längsta. Äntligen efter 

många kompletteringar sent 2010 godkände 

Livsmedelverket branschens riktlinjer. 

Livsmedelsverkets föreskrift om honung 

är tydlig. Trots detta pågår SBR:s kontroll av 

honung, ett totalt ologiskt system som sen 

blir grund för cirkusen om bästa honung och 

final. 

Min poäng är att bästa honung, är all 

honung, som säljs och som följer gällande 

lagstiftning, oavsett etiketttyp. Endast finliret 

återstår. Detta avgörs av konsumenterna, inte 

av biodlarna. 

Varför får inte SBR:s medlemmar köpa 

föreningens etiketter likt vad yrkesbiodlarnas 

medlemmar får göra, utan kontroll? Litar inte 

SBR på sina medlemmar? Tror man inte att 

man får sålt etiketter annars? SBR backar in i 

framtiden som alltid. 

Varför blir det då så fel med tävlingar om 

”Bästa honung? Svaret är inte att den utsedda 

honungen är dålig, nej alla biodlare som 

säljer honung (alltså alla) har ett klart och 

tydligt egenansvar att följa de föreskrifter som 

HONUNGSRINGEN 

ekonomisk förening 

Kontrollerar ursprung och kvalité 

Kallelse till årsmöte 

Härmed kallas medlemmarna i Honungsringen 

ek för till ordinarie årsmöte lördagen den 24 

mars 2012 kl 11.00 på Hotell Högland, Esplanaden 

4, Nässjö 

Hjälp till att lyfta vår förening, kom till årsmötet 

med nya friska idéer, ta med några vänner så 

att föreningen breddas. Alla intresserade är 

välkomna att delta i årsmötet. 

Program: 

11.00-12.30 – Föredrag och diskussion om 

honungsförfalskning, kvalitet och hygien. 

12.30-13.45 Lunch 

13.45 Årsmöte 

Efter mötet diskussion: Vad kan medlemmarna 

göra för att sanera honungsmarknaden? 

Anmälan till info@honungsringen.nu senast den 

8 mars. 

Kostnad 360:- inkl moms inbetalas på Pg 

4005820-8 med angivande av avsändare 

Calle Regnell, ordförande 070 5325394 

Livsmedelsverket lagt. Då är det inte ngn, 

utan då har alla i trakten Bästa Honung. Inga 

biodlare kan bestämma konsumenternas val. 

Konsumenterna bestämmer själva vad som 

utöver regler och föreskrifter utgör deras val. 

Birgitta Bengtsson, Öns biodling i Ästad 

Anders Lignell svarar: Birgittas 

historiskrivning om SBR:s roll i tillkomsten av 

Branschriktlinjerna för honung stämmer inte. 

SBR:s etikett är ett gammalt och värdefullt 

varumärke som regleras av vårt förbunds 

bestämmelser. Dessa beslutas och ändras i en 

demokratisk process som inbegriper föreningar, 

distrikt, förbund och riksförbundsmöte. 

Åsikter kan också uttryckas i Bitidningen, som 

här. Det är inte fel Birgitta, att vi diskuterar 

etiketten och regelverket runt den. Medlemmarna 

binds inte upp av SBR:s etikett utan 

erbjuds möjligheten att använda den. En 

nedre gräns vid tryckningen av etiketter har 

kostnadsmässiga orsaker. Det blir för dyrt 

med mindre upplagor. 

Tävlingar om ”Bästa Honung” är föreningars 

arrangemang som siktar på att uppmärksamma 

honungens möjligheter och binas 

betydelse hos allmänheten. Det verkar som de 

lyckas med det. Självklart köper kunden den 

honung de vill. 

Insemineringskurs 2012 

Svensk Biavel anordnar en kvalificerad 

kurs i inseminering av bidrottningar 

under två helger i juli 2012. Vilka två 

helger det blir är inte klart just nu (jan- 

12) men det viktiga är att du anmäler 

ditt intresse, så får du mer info. på tfn 

eller mail. Vi kommer att hålla till i Mariestads 

föreningsbigård. I Mariestad 

finns goda övernattningsmöjligheter 

och goda kommunikationer. Har du 

egen utrustning är det bäst att öva 

på den, annars kommer det att finnas 

instrument att låna. Du bör ha med dig 

ett antal oparade drottningar att öva 

på (och som inte ska överleva!), minst 

15 st. (minst 5 till första helgen och 

minst 10 till den efterföljande helgen). 

Kurskostnad 500 kr inkl. moms. 

Anmälan till lars@naimell.se eller 

0705 437 998. ”Först till kvarn gäller” – 

max 10 deltagare. 

Lasse Naimell 

35

Allt om bin! 2012 

– ett riksseminarium med något för alla 

Tid: Fredag 30/3 12.00 till lördag den 31/3 kl 12.00 

Plats: First Hotel Grand, Bankgatan 1, Alingsås 

Kostnad: 1 365 kr med del i dubbelrum och 1 685 kr för ett enkelrum från lunch 

till lunch, all kost ingår. 

Anmälan: Skriftlig anmälan senast den 12 mars till maj-britt.jarnvall@biodlarna. 

se eller Sveriges Biodlares Riksförbund, Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp. 

För mer information kontakta: Lotta Fabricius Kristiansen, 

lotta.fabricius-kristiansen@biodlarna.se telefon: 070 735 28 58 

Fullständigt program, anmälningsblankett och medverkande utställare kommer att presenteras 

på www.biodlarna.se/riksseminariet 

FREDAG 30 mars 

Kl 12.00-13.00 Lunch 

Gemensamt i sal 

Kl 13.00-15.00 Hur honungsbina upplever världen och hur de 

samspelar med den (How honeybees see the 

world and how they interact with it) 

Dr Mario Pahl, Würzburg Universität, Tyskland 

Kl 15.00-15.30 Fika 

Sal A: Biodlingsteknik 

Kl 15.30-16.30 Biodling med inriktning på avläggarproduktion 

Olof Laurin, Hästveda Biodlarförening 

Kl 16.45 – 17.45 Använd kupvågar i din biodling 

Preben Kristiansen, Bihälsokonsulent 

Sal B: Blommor och bin 

Kl 15.30-16.30 Blommornas hemliga liv, del 1 

Tina D’Hertefeldt, Lunds Universitet 

Kl 16.45 – 17.45 Blommornas hemliga liv, del 2 

Tina D’Hertefeldt, Lunds Universitet 

Sal C: Honung och hälsa. 

Kl 15.30-16.30 Honung och hälsa del 1 

Louise Hammarberg, Näringsterapeut 

Kl 16.45-17.45 Honung och hälsa del 2 

Louise Hammarberg, Näringsterapeut 

Kl 19.30 Middag 

LÖRDAG 31 mars 

Kl 08.00-09.00 Frukost 

A: Starta en föreningsbigård, att driva en informationsbigård, göra en hemsida 

Kl 09.00-10.00 Föreningsbigården och Informationsbigården. 

Praktiska exempel från föreningsbigårdar 

Kl 10.00-10.30 Fika 

Kl 10.30-12.00 Kom igång med föreningens hemsida 

B: Pollen (obs! på engelska) 

Kl 09.00-10.00 Pollen vad är det, hur används det, hur ser det ut? Hur analyseras det 

och hur känner man igen det i honungen? Del 1. 

Dinah Sweet, Cardiff BKA 

Kl 10.00-10.30 Fika 

Kl 11.30-12.00 Pollen vad är det, hur används det, hur ser det ut? Hur analyseras det 

och hur känner man igen det i honungen? Del 2. 

Dinah Sweet, Cardiff BKA 

C: Bihälsa för biredskapshandlare 

Kl 09.00-10.00 Bihälsa för biredskapshandlare del 1 

Preben Kristiansen, Bihälsokunsulent 

Kl 10.00-10.30 Fika 

Kl 10.30-12.00 Bihälsa för biredskapshandlare del 2 

Preben Kristiansen, Bihälsokunsulent 

Kl 12.00-13.00 Lunch 

Riksförbundsmötet tar över, Se separat program 

2012 års NordBikonferens i Fränsta 

Folkhögskolan i Fränsta 10-11 mars. Fränsta ligger mellan Sundsvall och Ånge. Förbindelser 

med tåg och buss finns mellan Sundsvall och Östersund. Priset är mycket 

måttligt. Verksamheten i olika delar av landet samt andra intressanta föredrag. Program 

skickas ut efter anmälan. Anmäl till Ingvar Arvidsson snarast på 0531-61398, 

ingvar.a@nordbi.nu Föreningens NordBis årsmöte hålls 10 mars kl 17. Välkomna! 

Förslag på styrelse till 

SBR 2012 

Valberedningen ger följande förslag på 

styrelsens sammansättning till Riksförbundsmötet 

31/3-1/4 2012 på Hotel 

Grand i Alingsås. 

Ordförande 1 år 

Lennart Nilsson 

Ledamöter 2 år 

Sture Käll 

Hanne Uddling 

Ingmar Wahlström 

Fyllnadsval 1 år 

Sören Diberg 

Olle Boman 

Kvarstår till 2013 

Marita Delvert 

Suppleanter 1 år 

Annika Brohammer-Lönngren 

Rasudin Becirbegovic 

Revisorer 

Åke Fredriksson 

Conny Persson 

Revisor ersättare 

Jörgen Kragh 

Christina Bjurlöf 

Valberedningens sammansättning 

under året har varit: 

Birger Johansson, sammankallande, 

bi.birger@telia.com 

070-5156580 

Martin Johansson, 

hulta_m@hotmail.com 

013-42432 

Gunilla Ivehag, 

gunilla.ivehag@hotmail.com 

0703-356656 

Kent Törnkvist, ersättare 

kent.tornkvist@telia.com 

019-200760 

Genetik- och Nosemakurs 

I nbjudan till genetik- och nosemakurs 

på Finnvedsgymnasiet i 

Värnamo lördagen den 21 april Kl 

10.00. Föreläsare Bert Trybom Lidköping. 

Föreläsning om genetik på 

fm och under em genomgång av 

nosema teoretikskt och praktiskt. 

Kaffe 2 ggr, och lunch. Pris ca 300:- 

Anmälan:senast den 15 mars. 

OBS begränsat antal. 

Olle Andersson 0371-80813 

Epost: ollebiodlare@telia.com 



Distrikt 

Granndistrikt är välkomna 

Hallands biodlardistrikt Kvinnliga nätverket 

uppföljningsmöte 10 mars. Lokal och tid meddelas 

på hemsidan. Vårmöte 24 mars. Lokal 

och tid meddelas på hemsidan. Hur gör jag för 

mina bin ska förbli friska. Preben Kristiansen. 

Info 0300-22386 eller e-post mariette380@ 

hotmail.com 

Jönköpings distrikt Distriktskurs on 7 mars 

kl 19-21 i Skatteverketslokaler, Barnarpsgatan 

60, Jönköping. Det ligger söder om Lärarhögskolan 

och mitt emot Hälsohögskolan. 

Skatteverket informerar för hobbybiodlare 

och de som börjar bli lite större. Kom och ställ 

frågor, gärna per mail i förväg. Föranmälan 

senast 5 mars till Pierre Atterling, 0140-19146, 

0703511490, patterling@attendshealthcare. 

com 

Kronobergs distrikt Vårupptakt lö 17 mars, 

Hotell Rådmannen Alvesta med Marie Dacke, 

Lunds Universitet och Ingemar Fries, Sveriges 

lantbruksuniversitet, Uppsala. Honungsberedning 

11 och 12 april i östra resp västra Kronoberg 

med Bo Göran Nilsson, Bisysslan. För 

Vårupptakten och Honungsberedning kommer 

personlig inbjudan skickas till medlemmarna 

i Kronoberg från Länsstyrelsen. Anmälan om 

deltagande till Länsstyrelsen. Aktiviteterna 

ingår i Landsbygdsprogrammet som finansieras 

av Sverige och EU genom Länsstyrelsen i 

Kronobergs län. Kurs Godkänd biodlare lö 21 

april i Alvesta Folkets hus. Preben Kristiansen. 

Upplysningar och anmälan till Monika Richter 

Aspegren, 070-3276075, monikaaspegren@ 

hotmail.com 

Stockholms Läns Biodlare Kurs Godkänd 

biodlare lö10 mars kl 9-18. Plats: Forelltorget 

i Huddinge centrum, rum Abborren. Kostnad: 

100 kr, fika ingår. Anmälan till Studieförbundet 

Vuxenskolan, Arne Kemvall tel. 08-7741765 

Kursledare: Preben Kristiansen, Bihälsokonsulent. 

För alla biodlare, men för att få intyg 

måste du ha varit biodlare i 3 år. Läs mer om 

Godkänd biodlare på www. biodlarna.se/godkandbiodlare. 

Mer information Anita Persson 

tel: 070-6925820 eller e-post: anita.persson@ 

mail.com 

Örebro biodlardistrikt Kurs Godkänd Biodlare 

9 mars kl 9-16 Fabriksgatan 8, Örebro. 

Anmälan senast 2 mars till SV 019-6119480. 

Föreningar 

Grannföreningar är välkomna 

Dalslands södra Bf Caféträff med studiecirkelstart 

ti13 mars kl 19 på Högsäters Bygdegård. 

“Biodling genom historien med Abbas”. Kontaktperson 

Erik 0528-71482. Föreningens 70-årsfest 

lö 24 mars kl 17 på Solrosen, Brålanda. 

Anmälan o program se inbjudan. Caféträff med 

studiecirkelstart ti 27 mars kl 18.30 i Stationshuset, 

Brålanda. DVD-film och gemenskap. 

Kontaktperson: Agneta 0521-19879. Besök 

gärna vår hemsida: www.skaffabi.se/dal 

Ervalla med omnejd Bf Studiebesök sö 4 

mars kl 14 i Por-Pac-fabriken, Stadsskogsvägen 

5 i Lindesberg. Där tillverkas bl a plastbikupor. 

LP:s visar utrustning och Por-Pac bjuder på 

kaffe. Föranmälan senast 1 mars till Inger, 0581- 

621466. 

Grännaortens bf Uppstartsmöte för ny 

biodlingssäsong ti 20 mars kl 19 i Gränna 

Kulturgårdens lokal M3. Fredrik och Kinna Sollid 

berättar om sin biodling. De har ca 30 samhällen, 

Ligustica och nordiska. Tar hand om sitt vax 

MÖTEN OCH KURSER 

själva. Bygger bikupor. 

Göteborgs Bf Gemensamt medlemsmöte med 

Hisingen BF to 12 mars kl 19 i Kyrkbyhemmet, 

Byalagsgatan 3 på Hisingen. Föredrag om 

biraser och filmen Den Gåtfulla Bidöden. 

Hisingens Bf Medlemsmöte må 12 mars. 

Klockan kl 19-21 på Kyrkbyhemmet, Byalagsgatan 

3. Tema för mötet är biraser, med ett 

föredrag om Buckfast. 

Höglandets bf Vårträff med honungsfika to 8 

mars kl 18 i Träffpunkten, Kyrkogatan 2, Nässjö. 

Binas övervintring, behov av stödmatning, ev 

vinterförluster mm. Tag med skrapprov från 

kupbottnar samt bakkroppar av döda bin för 

analys av förekomst av Nosema. Kaffe med 

honungsbröd. 

Högsbyortens Bf Cafékväll fr 30 mars kl 18 i 

Skälsbäcks nya skola. Veine Jernemalm berättar 

till vackra bilder om biodling från medeltid 

till nutid. Kaffe serveras. Kontaktman Veine 

Jernemalm, 070-5477595. 

Kalmarbygdens Biodlare Temakväll 15 mars 

19-21 hos Studieförbundet Vuxenskolan, Norra 

Långgatan 34 Kalmar. Kvalitet i honungsproduktion. 

Föreläsning av Ingmar Wahlström (Torsås). 

Hur du på enklaste sättet kan följa gällande 

livsmedelslagstiftning i din honungshantering. 

Vem, vad och hur lagen gäller. Mer information: 

Alastair Creelman, creelman@telia.com. 

Kristianstadsbygdens Bf Nybörjarkurs start 

i mars. Anm till Lennart Nilsson. Biodlarträff 14 

mars. Info från lsty alt enkel drottningodling. 

Lidköpings Bf Alla möten start kl 18 i Kaffekvarnen 

med kaffe (20:-). Eventuella programändringar 

meddelas på hemsidan. To 1 mars. 

Kupor och rammått. Ingvar Ekelund. To 8 mars. 

Försäkring av bigården. Länsförsäkringar. To 

15 mars. Gunvor berättar från sin biresa till 

Tyskland. To 22 mars. Frågesport med Roland 

Eriksson. To 29 mars. Stödfodring. Ingvar Odh. 

Lindomeortens Bf Möte ti 6 mars kl 18.30 

i Våmmedals Västergård, Streteredsvägen 7 

Kållered. 

Malmöortens Bf Biträffar i mars. Mötesplats: 

Wowragården, Klågerupsvägen 475, 21236 

Malmö. Avgift 20:-per träff, inkl. fika, och OBS! 

vi lottar ut en drottning på kaffebiljetten, vid 

resp. träff. Må 12 mars kl 19. Kajsa Sjaunja och 

Matias Svensson: ”Egna erfarenheter av effektiva 

mikroorganismer i odling och till djur.” To 29 

mars kl 19. Filmafton; Vi tittar på olika bifilmer 

och diskuterar dess innehåll och andra bifrågor. 

Nybörjarkurs start ti 28 feb kl 19 med ca 10 

kvällar studiecirkel. När våren kommit praktiska 

övningar i bigården. Kursplats; Wowragården, 

Klågerupsvägen 475 212 36 Malmö. Läs mer; 

www.biznet.nu/malmobiodlarna eller ring Per 

Andersson, 040-150332. 

Nässjöortens Bf Våffelfest to 15 mars kl 18 å 

HSO-Lokalen Industrigatan 2 Nässjö. 

Skövde Bf Vårmöte sö 18 mars kl 14-17 

på Aspö Gård, Skövde. Kl 14-15 Svensk 

Honungsförädling AB informerar om företagets 

planer angående depåer mm, Krister Linnell 

från SHF. Kl 15-15.20 Vårarbete, vad bör/kan 

vi göra nu, vad skall vi inte göra? Kl 15.20-16 

Fika. Kl 16-17 Fredrik Nordenskjöld berättar 

och visa bilder från polartrakterna.. Kostnad: 

Medlem i Skövde Bf inkl. familj, medlemsförmån. 

Övriga gäster, 50 kr inkl. fika. Anmälan 

om antal senast 13 mars till Yngve Fasth, 

0500-434128, yngve.fasth@telia.com 

Sotenäs Bf Nybörjarkurs har startat i föreningens 

klubblokal. Info Ingemar Emanuelsson 

0523-52037, odstoftgard@telia.com Träff varje 

torsdag jämn vecka kl 17.30 (ej helger) i föreningens 

klubblokal. 

Sundbybergs och Spångaortens Bf Månads- 

Almanackan 

möte 28 mars kl 19 i ABF:s lokaler, Esplanaden 

3C i Sundbyberg. För mer information, se 

hemsidan www.sundbybergsbf.se. 

Södertörns drottningodlingsklubb Nybörjarkurs 

i biodling 21 mars-sep på Södertörn. 

Teori och praktik till att börja. Södertörns 

Drottningodlingsklubb (SDK) medverkar med 

praktikavsnittet . Studieförbundet Vuxenskolans 

regi i Handen. Du kan sedan fördjupa dig 

i drottningavel i SDKs verksamhet. Mer info av 

kursledaren Ove Hansson, tel. 08-50020587 

eller av Vuxenskolan tel. – 08-7453225. 

Söderåsens Bf Ti 6 mars Smaksätta honung 

Uddevallaneidens Bf Våra möten och temakvällar 

har vi som regel i Södertullsgården, 

Asplundsg. 36 kl 19. Kaffe m dopp 20 kronor. 

Gäller även på Mollön. To 8 mars Vår på gång! 

Tips och idéer för bikupan. Visning av material. 

Varaortens Bf Temakvällar på Vara Folkhögskola, 

Väne. Kl 18.30 Fika medtages. Ti 20 

mars. Honung. medverkande Arne Johansson, 

Stenatorp. Ti 17 april. Vårutveckling. 

Vena-Hultsfred Bf Venaträffen i Vena 

Bygdegård VENA 25 mars kl 15-18. Inbjudna 

Krister Linnell operationell ansvarig för Svensk 

Honungsförädling AB, och Jonas Eriksson 

förbundssekreterare i SBR. Lotterier/fika. 

Östra Sörmlands Bf marsmöte on 28 mars 

kl.19 på Solberga. 

Vi minns 

Bertil Karlsson 

Dalslands södra Bf 

Valter Ernstsson 

Edvin Jernberg 

Faluortens Bf 

Gunnar Wiman 

Fryksdalens Bf 

Markus Eriksson 

Norrtäljeortens Bf 

Karl-Fritjof Johansen 

Tanums Bf 

Bonde Ivarsson 

Ullareds Bf 

Vi minns 

Inge Svensson 

Göteborgs Bf 

Inge samlade oss biodlare till utbildningar 

inom vårt distrikt men hans ambition mot 

en kunnigare biodlarkår riktade sig även till 

andra delar av Sverige. Vi är många som är 

tacksamma för allt som han generöst gav 

oss. Inge blev drygt 75 år 

Hans Enlund 

37

Säljes material mm 

Bi&Biodlingstillbehör 

Smedgatan 1, Svedala. 

Östra Industriområdet (vid Moltex) 

Öppet: April-September 

Måndag 15-17. Lördag 11-13 

Övriga tider efter överenskommelse 

Tel 040-160032, 040-162080, 

0708-955030, 0708-955025. 

Återförsäljare för Joel Svensson. 

Samma priser som i katalogen. 

Biredskap Freddy Duwe, Vårsta 

Malmtorpsv. 19, 14771 Grödinge 

Tel 08-53025347, 070-5107054 

info@freddyduwe.com 

Öppettider se 

www.freddyduwe.com 

Segebergerkupor lågnormal. Beg 

men i bruksskick. Lådor bottnar, tak, 

foderlådor, spärrgaller, tömmarbottnar, 

nya och beg ramar med eller 

utan stift och vax. Jan Westerlund 

070-560 24 10, 0932-10658. 

3‑ram motorslunga rostfri CFM 

3000kr. 4-r motorslunga rostfri CFM 

5000kr. J Falk Ravlunda 0705-884015 

Bigård om 4 samhällen, slunga, 

LN-lådor mm. Pris 8000:- 

Tel. 019-188418 

Sjölies honungslossare, 2010 varit på 

service i Norge. 15000:- Mats 0456- 

27026, 0709-141163 

Biodlare 

Planera redan nu byte/köp av drottningar 

inför sommaren. I sommar kommer 

döttrar till utvärderade drottningar från 

Danmark att erbjudas i Sverige. Utförlig 

annons kommer i nästa nummer av BT. 

Vi hörs och syns! 

Bisamhällen 

KRAV‑Samhällen på LN + Shallow 

2000 SEK, i 36024 Linneryd 

martingrohmann@gmx.de 

Övervintrade Buckfast Säljes! På 

dadantram, 3300kr. Bra Bin! Sthlm 

lr 0123-trakten. wahonung@gmail. 

com 

Bisamhällen, Buckfast, LN, säljes 

i maj i Halmstad. Tel. 035-17 55 90, 

0727-21 10 12 

Ö‑vint bisamh LN o svea. Hallsberg. 

Friparade dr. Tel 073 994 35 

94 email: ioskar@hotmail.com 

Bisamhällen Buckfast, LN, 10 

ramar utan kupa. Lev maj efter 

besiktning. 1600 kr inkl. moms. 

0477-31770 

Bisamhällen Buckfast 10 ramar LN 

utan kupa. Lev b. maj.(Småland) 

1400 kr+moms.Tel 0477-40060 

Honung köpes 

Ej raps snabb bet. 

Germundssons Bigårdar 

tel 070 6646619/ 0570 40458 

germundsson.i@telia.com 

Av Biodlare För Biodlare 

LP:s Biodling AB har övertagit 

generalagenturen på APILIFT 

Kontakta LP:s Biodling på tel 0533-63111 om du vill veta mer 

om lyfthjälp i bigården med APILIFT. 

LP:s Biodling AB 

Torstensbyn 14 

661 94 Säffle 

Tel: 0533-631 11 

shop@lpsbiodling.se 

Langstrothmate‑ 

rial 50 isolerade 

lådor, bottnar, tak, 

mm. 0223-13180 

RAMLIST 

LN, Norsk, o Svea OB 4:00, Borrad 

4:50. Hoffman, LN 5:00, Langstroth 5:25 

Tillverkning av alla förekommande 

biramar. Frakt tillkommer. 

Tel 0223/13180 

Vi ses väl på Sveriges Biodlares Riksförbunds riksseminarium? Håll utkik på 

lpsbiodling.se för sista datum att beställa material fraktfritt till seminariet. 

Ligusticasamhällen med Visingsöparade 

drottningar på 

LN-ram. Tel 036-140126 

www.swienty.com 

Köpes 

Ramborrare som borrar minst 

4 hål samtidigt. Tel: 072- 21 40 

566. E-post: agneta@angatorp. 

nu 

Präglingsvalsar för vaxtillverkning, 

avtäckningsmaskin 073 

585 50 85 

En 600 liters mjölktank i bra 

skick helst i södra sverige. 

Johan Falk 0705-884015 

2‑3 st bisamhällen buckfast 

helst på svearamar (inom Bohuslän). 

Svar till IngeBubach@ 

hotmail.com 

Fram till den 31 mars går det fortfarande utmärkt att lämna in vax och ramar för rensning, 

både i Säffle och på Oscar Gustafsson Biredskap i Varberg. 

Glöm inte heller att anmäla dig både till Öppet Hus hos oss i Säffle den 28 april på 

shop@lpsbiodling.se, samt till nyhetsbrevet från LP:s Biodling på lpsbiodling.se 

Marknaden 

Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp 

Tel: 0735-23 31 00, Fax: 0142-828 59 

hf@svenskhonungsforadling.se 

VD: Christer Ankarlid, 0735-23 31 01 

christer.ankarlid@svenskhonungsforadling.se 

Sekr: Gunnel Hertzman, 0735-23 31 03 

gunnel.hertzman@svenskhonungsforadling.se 

Kvalitet: Christer Ankarlid 

Ekonomi: Maria Krantz, 0735-23 31 05 

maria.krantz@svenskhonungsforadling.se 

Styrelseordf: Gösta Rappe 0708-10 90 90 

Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp 

Tel: 0705-41 03 22, Fax: 0142-828 59 

bp@svenskhonungsforadling.se 

VD: Krister Linnell 0705-41 03 22 

krister.linnell@svenskhonungsforadling.se 

Styrelseordf: Gösta Rappe 0708-10 90 90 

ASSERTORPS VAXEN 

Assertorps Gård, Mörarp 

Vi har tillstånd att tvätta 

och rensa året om. 

Anläggningen är godkänd av 

Länsstyrelsen och Jordbruksverket. 

För mer information ring 

042-71489, 070-2055705. 

Välkomna hälsar Lars Gibrand 

Yrkeshögskolan 

för biodling Bee Professional 

y h b i o d l i n g . s e 

LP:s Biodling AB Torpa, 432 95 Varberg 

Besök vår hemsida: www.lpsbiodling.se 

38 Tel 0340-620021 

Bitidningen 3 2012

FÖRBUNDSEXPEDITIONEN 

Trumpetarevägen 5, 59019 MANTORP 

Tel: 0735-233100 Fax: 0142-82859 

Förbundssekreterare: 

Jonas Eriksson, 0735-233121 

Utvecklingskonsulent: 

Peder Lilja, 0735-233128 

Bihälsokonsulent: 

Preben Kristiansen, 0735-233122 

Sekreterare: 

Maj-Britt Järnvall, 0735-233123 

E-post: maj-britt.jarnvall@biodlarna.se 

Medlemsregister & Ekonomi: 

Anette Irebro, 0735-233127 

E-post: anette.irebro@biodlarna.se 

Etikettbeställningar, registrering medlemmar 

Marianne Johansson, 0735-233108 

E-post: sbr@biodlarna.se 

Plusgiro: 86 85-0. Bankgiro: 413-6149. 

Öppet: må-to: 08.00-16.00, fre: 08.00-14.00. 

Lunchstängt 12.00 - 13.00. 

Artiklar och mötesnotiser till BITIDNINGEN 

Skickas till redaktörens adress. Författarna 

ansvarar för innehållet i sina artiklar, som ej 

behöver återge redak tionens eller förbundets 

mening. Ett år efter utgivning av den 

tryckta tidingen läggs denna ut på SBR:s 

hemsida biodlarna.se 

Annonser till BITIDNINGEN 

Till Bitidningens redaktör. Se adresser och 

telefon och e-post härintill. Annonspriser se 

annonssidan Marknaden. 


FÖRBUNDSORDFÖRANDE 

Jonny Ulvtorp, 

Stenabyvägen 11, 37294 LISTERBY 

Tel. 0457-30489, 0735-233130. 

E-post: jonny.ulvtorp@biodlarna.se 

VICE FÖRBUNDSORDFÖRANDE 

Arne Johansson, Brännemo Stenatorp 3, 

54015 Väring. Tel 0500-462135. 

E-post: arne.johansson@biodlarna.se 

FÖRBUNDSSEKRETERARE 

Jonas Eriksson Tel: 0735-233121 

E-post: jonas.eriksson@biodlarna.se 

UTVECKLINGSKONSULENT 

Peder Lilja. Tel 0735-233128. 

E-post: peder.lilja@biodlarna.se 

BIHÄLSOKONSULENT 

Preben Kristiansen. Tel 0735-233122. 

E-post: preben.kristiansen@biodlarna.se 

REDAKTÖR 

Erik Österlund, 

Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg. 

Tel: 0735-233126. 

E-post: erik.osterlund@biodlarna.se 

KOMMERSIELLA ANNONSER 

Ta kontakt med Bitidningens redaktion, Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg. 

Tel 0582-611682. E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org 

Uppslag (två sidor): s/v 18.000:-, 4-färg 21.000:-. 

Baksidan: format - hela sidan utom 7 cm överst av sidan: ej s/v, 4-färg 15.000:-. 

Helsida (1/1): s/v 9.900:-, 4-färg 12.900:-. 

Halvsida (1/2), format - 183 mm bred x 130 mm hög, 120 mm bred x 200 mm hög, 

eller motsvarande: s/v 5.400:- 4-färg 7.400:-. 

Kvartssida (1/4), format - 183 mm x 65 mm, 120 mm x 100 mm, 57 mm x 210 mm, 

eller motsvarande: s/v 3.000:-, 4-färg 5.000:-. 

Åttondelssida (1/8), format - 120mm x 50mm, 57 mm x 105 mm: s/v 1.700:-, 

4-färg 3.000:-. 

Sextondelssida (1/16), format - 120 mm x 25 mm, 57 mm x 50 mm: s/v 600:-, 

4-färg 1500:-. 

Mini-annons (1/32), format - 57 mm x 25 mm: sv/ 300:-, ej färg. 

Färgsidor. Färg kan erhållas på alla sidor. 

Rabatter. 3 på varandra följande identiska annonser ger 10% rabatt. 6 på varandra 

följande ger 25%. 

Annonsmaterialet lämnas normalt i färdigmonterad form med eventuella bildfiler 

och i aktuella fall färgfördelade sådana på CD-skiva (glöm ej typsnitten). Det 

kan också lämnas som positivt pappersoriginal eller som film. Om materialet 

lämnas i form av manuskript och bildoriginal uttas scanningskostnad för bilder 

med 100:-/sv-bild och 250:-/4f-bild. För åttondelssideannons och större tillkommer 

dessutom i sådant fall layoutkostnad efter överenskommelse. 

Publicering. Inskickad annons publiceras i nästkommande nummer med hänsyn 

taget till datum för manusstopp, om inte angivelse om senare publicering anges. 

Prenumeration på BITIDNINGEN 

Tidningen är en medlemsförmån för medlemmar 

i SBR. Du kan också prenumerera separat 

på Bitidningen. Du betalar då 450:- kr för ett 

helår (inom Sverige) på pg 86 85-0 till SBR. 

SBR kontakt 

SBR STYRELSELEDAMÖTER 

Styrelseledamot: Marita Delvert, 

Grevgatan 35, 11453 Stockholm. 

Tel. 070-6924577. 

Epost: marita.delvert@biodlarna.se 

Styrelseledamot: Matias Köping, 

Klamparegatan 40, 80431 Gävle. 

Tel 026-191214, 0734-146093. 

Epost: matias.koping@biodlarna.se 

Styrelseledamot: Anders Lignell, Östergarn, 

Rodarve 993, 62368 Katthammarsvik 

Tel 0498-52101, 070-6202357. 

Epost: anders.lignell@biodlarna.se 

Styrelseledamot: Alf Sjöberg, 

Järstorp, Möllegården 510, 27757 Brösarp. 

Tel: 0417-26343, 0708-730769. 

Epost: alf.sjoberg@biodlarna.se 

Styrelseledamot: Hanne Uddling, 

Rosenborg Vansö, 64592 Strängnäs. 

Tel: 0152-20113, 073-3341418 

Epost: hanne.uddling@biodlarna.se 

Styrelsesuppleant: Barbro Liljeborg, 

Hol 202, 46193 Västra Tunhem. 070-7984726. 

barbro.liljeborg@biodlarna.se 

SBR:s BIBLIOTEK 

Ultunabiblioteket, SLU, Box 7071, 

75007 UPPSALA. Tel vx 018-671000. 

Låneböcker beställs genom ditt lokala 

bibliotek. 

Annonstaxa 

RADANNONSER 

Radannonser placeras löpade efter varandra och tillsammans i slutet av tidningen 

under huvudrubriken ”Marknadsplatsen”. De samlas under ämnesrubriker. Inga 

bilder tas in här. 

Utseende. Stilen är fast, 7,5 p DIN, och spaltbredden 42 mm. Det ger ca 30 bokstäver 

per rad. Minimistorleken på en radannons är 2 rader/50 kr. De första 1-3 

orden i annonsen blir i fetare stil. Det normala avståndet mellan två annonser 

är en blankrad. 

Betalning. Radannonser skall betalas in i förskott via plusgirot. Betala i god tid 

så att annonsen kommer fram före manusstopp. 

Pris: 25:-/rad. På radannonser ges ingen mängdrabatt. 

Storlekar: Exempel: 2 rader (- 60 bokstäver) - 50:-, 3 rader (ca 61-90 bokstäver) 

- 75:- och 4 rader (ca 91-120 bokstäver) - 100:- kr. 

Gratis. Två radannonser/år om högst 3 rader är gratis för medlem. 

Annonsmaterial. Radannonserna skickas via plusgiro till SBR, pg 86 85–0, med 

annonstexten angiven på blanketten. Ange antalet rader och antalet bokstäver. 

Radannonser som inte får plats på meddelanderutan på inbetalningskortet 

kompletteras med separat inskickad annonstext, via e-post eller brev. Betalning 

kan också ske via plusgiro eller bank över internet. Då behövs separat inskickad 

text med e-post, med uppgifter så att betalning och text kan identifieras att höra 

ihop. Ange noga på inbetalningskort då sådant används och med annonstext, om 

denna skickas separat, så att dessa kan identifieras att höra ihop. 

Publicering. Om inget annat anges tas annonsen in i nästkommande nummer 

med hänsyn taget till ankomsten och manusstopp. 

39

Posttidning B — Bitidningen 

Tryckort: Vimmerby 

Obeställbar tidning återsändes till SBR:s exp., 

Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp. 

Dit anmäles även adressändringar. 

Begränsad eftersändning 

Vid definitiv eftersändning återsändes försändelsen 

med den nya adressen angiven på tidningens framsida, 

dvs ej på adressidan. 

Erbjudande från BiButiken: 

Kom ihåg Bisjukdomsförsäkringen 2012 

Sveriges Biodlares Riksförbund erbjuder tillsammans med 

Agria Djurförsäkring en försäkring för amerikansk yngelröta till alla 

medlemmar. Ersättning betalas med 1000 kr/förintat samhälle 

(förintat bisamhälle och desinficerad kupa). 

Premien är 20 kr/bisamhälle och betalas i förskott senast 1 

mars innevarande år. Försäkringsperioden är fr o m 1 mars innevarande 

år till 28 februari nästkommande år. (Om man har mer 

än 50 samhällen kan man välja att betala 5kr/samhälle. Då får man 

inte ersättning för de 10 först förintade samhällena.) 

Beställ på www.biodlarna.se eller ring SBR direkt på telefon 0735-233 123. 

• Alla priser inkl frakt. • Betala säkert med konto/kreditkort. 

Årets t‑shirt – i samma färg som årets drottningar! 

Mer information finner du här: 

http://biodlarna.se/website1/1.0.1.0/25/1/?item=art_art-s1/359 

(Under nyhetssidan på biodlarna.se) 

Du kan betala in via din internetbank till PlusGirokonto 482 91 

16-5. På betalningen noterar du då följande 

i meddelanderutan: namn, medlemsnummer, 

antal bigårdar, antal samhällen (ex. A 

Andersson, 10234567, 2 bg- 5 sh). Du kan 

också betala via Bibutiken med kreditkort. 

Art nr 

53634 

T-shirten finns både i dam- och herrmodell som 

fungerar utmärkt att använda varje dag. Tröjan 

har hög kvalité och fin passform. Single jersey 

stickad av 100 % bomull. Rundstickad, ribbstickad 

i krage. Axelförstärkt. Vikt 150 g m/2. 

Herr: S/M/L/XL/XXL 

Dam: S/M/L/XL 

125:‑ 

Medlemspris inkl frakt 

Ordinarie pris: 160:- inkl frakt 

Vid fakturering tillkommer 

30 kr i faktureringsavgift.

Bitidningen - Sveriges Biodlares Riksförbund

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?