Brott och straff - fritenkaren.se

1 Vi gör ändå vad vi bör. Han har varit snabb. Det syns. Inga spår. Ingenting
tillstökat. Han har tagit dem med överraskning, eller, han tog käringen med
överraskning, och så blev han överraskad av systern, så han måste ta henne med.
2 Du menar ta henne med överraskning.
1 Ja, inte tar man två sådana torra tanter på annat sätt.
2 Vi sticker.
1 Ju förr desto bättre. (De beger sig ut.)
Raskolnikov (kommer kallsvettig fram bakom dörren) Puh! De fann mig nästan. Jag har
gjort mitt och har ingenting mera här att göra. Jag gjorde det för bra och kan inte gå
tillbaka. Nu börjar experimentet.
(går ut, tittar försiktigt omkring sig, försvinner sedan snabbt.)
Akt II scen 1. Raskolnikovs kyffe.
Han ligger påklädd i sin soffa och vaknar plötsligt.
Raskolnikov Åter denna förskräckliga dröm! Vad är det med mig? Håller jag på att
förlora förståndet? Men jag kan inte gå tillbaka. Gjort är gjort, och nu återstår det att
ta konsekvenserna. Mitt brott borde vara fullkomligt, inga spår kvar, jag hade inget
personligt motiv, jag gjorde det som ett socialt experiment, hon var en parasitisk
blodigel på alla mänskor hon kände, hon var en vedervärdig ödla, en förfärlig ragata,
jag befriade mänskligheten från en parasitstekel som stack oss, jag gjorde en god
handling fastän den var ett mord, det var en berättigad avrättning som många skulle
vara mig tacksamma för om de visste vad jag hade gjort, men allting komplicerades
av den där systern som kom emellan. Hon var efterbliven, en annan onyttig
människa, en slav hos ragatan, en värdelös undermänniska, men dock var hon
oskyldig, och ragatan tog hand om henne och försörjde henne… En olyckshändelse?
Ja, en mänsklig olyckshändelse, men det var enbart jag som var skyldig till den.
Lugna dig, Raskolnikov. Ingen kan spåra mordet till dig. Yxan är putsad och
återställd var du tog den, du lämnade inga spår i lägenheten, ingen såg dig, de där
hantverkarna misstänkte allt utom sanningen, och så kommer det att fortsätta. Du är
inte ens misstänkt. (Det bultar på dörren.)
Nastasia (utanför) Nu sover han igen, och reglat dörren har han dessutom. Han måste
vara sjuk så som han ligger bort hela dagarna.
portvakten (utanför) Här är bud till honom. Vi måste in. Jag måste lämna honom
budet.
Nastasia Är det viktigt?
portvakten Det är från polisen.
Nastasia Öppna, studenten! Släpp in världen eller du dör!
Raskolnikov (reser sig som i feber, tar sig vacklande fram till dörren, som i drömmar, öppnar)
Vad är det?
Nastasia Du har inte ätit något på flera dagar! Här kommer jag med te och piroger.
Du måste ju äta! (kommer in med en tebricka) Så här ser ut! När vädrade du senast?
Raskolnikov Jag minns inte.
Nastasia Jag tror dig. Du har inte vädrat alls. Sätt dig nu och ät.
portvakten Jag har ett brev till er från polisen. Jag hoppas det inte är allvarligt.
Raskolnikov Från polisen?
Nastasia Var inte så förfärad för det. Har du gjort något?
portvakten Knappast så som han ser ut och i ett sådant tillstånd som han är.
Raskolnikov (har öppnat brevet) Det är en kallelse till polisstationen.
Nastasia Står det inte varför?
Raskolnikov Nej.
Nastasia Då är det säkert inget allvarligt.
6