Brott och straff - fritenkaren.se

Scen 3. Som scen 1.
Det knackar på dörren. Aljona Ivanovna går fram och öppnar.
Aljona Ni igen! Vad vill ni?
Raskolnikov Det där cigarettetuiet, ni vet.
Aljona Vilket cigarettetui?
Raskolnikov Jag har det med mig.
Aljona Jag är inte intresserad av värdelöst krimskrams.
Raskolnikov Det är av silver. (stiger självsvåldigt in och håller fram ett noga insnört paket.)
Aljona Väldigt vad ni måste ha det svårt om ni försöker pantsätta varje liten
struntsak ni har. Jag ser inte vad det är här i mörkret. Ni får väl komma in då, men
vänta er ingen välgörenhet. Jag har en oduglig syster att försörja.
Raskolnikov Men hon är väl ute nu?
Aljona Vad har ni med det att göra? (synar paketet och börjar slita upp det) Ni har
ju snört ihop det som om ni ville att ingen skulle öppna det. (kämpar med paketet och
vänder ryggen mot Raskolnikov, som försiktigt halar fram yxan från innanför rocken.) Men
vad är detta? Försöker ni skoja med mig? Vad är meningen? Var är
silveretui…(vänder sig om och möts av Raskolnikovs yxa, som faller tungt över hennes
huvud. Någon lampa eller hylla kan dölja precis var den träffar, men hon segnar ner, och
huvudet sprutar blod. När hon ligger hugger Raskolnikov ordentligt till igen utan att vi ser
var yxan träffar. Han vacklar sedan baklänges med den blodiga yxan i handen.)
Raskolnikov Se inte på mig så där! Vad stirrar du för? Stäng dina galna ögon,
vanvettiga häxa! Du är död! – Ta dig samman, Raskolnikov. Det är gjort. Hon är död.
Du har befriat världen från en överflödig människa, en parasit, en utsugerska, en
omänsklig reptil och blodsugande igel, som gjorde livet bara surare för redan fattiga
och drabbade personer. Jag har gjort mitt livs första nyttiga handling. Men jag måste
torka av yxan. (vänder sig om och möter Lisaveta, som just kommit in genom den öppna
dörren. Hon ser liket och blir stående, dum och sanslös, och kvider sakta.)
Raskolnikov Tyst! Vad skulle du komma för? Tyst, sade jag! Du hade ingenting här att
göra! (höjer desperat yxan och hugger ihjäl även henne, utan att hon ens lyfter händerna till
försvar.)
Raskolnikov (ryggar tillbaka) Det var inte meningen. En oskyldig mördad med den
skyldiga. Genast blir problemet mera komplicerat. Men gjort är gjort. Jag måste
försvinna. Hur kunde jag lämna dörren öppen? (tänker snabbt gå ut, men just då
kommer det två arbetare fram till dörren. Raskolnikov gömmer sig snabbt bakom dörren.
Arbetarna kommer in.)
1 Det var här vi skulle fixa den där kranen. Men vad har hänt här? Sasja! Titta!
(2 kommer in, och båda begrundar liken)
2 Det är hon själv och systern.
1 Är de alldeles döda?
2 Det ser du väl. Båda är ihjälslagna med hål i skallen som man kan sticka
in handen i.
1 Det var nästan dömt att hända förr eller senare, så hatad som hon var.
2 Men systern?
1 Mördaren måste ha överraskats. Hon måste ha kommit hem precis när
han höll på. Ett typiskt impulsivt rånmord.
2 Men huset är orört. Han kanske hörde att vi kom.
1 Då finns han kvar i huset.
2 Vi mötte ingen i trappan.
1 Han kanske har slunkit in i någon av de tomma lägenheterna här. Vi
måste larma polisen. Du, jag går upp och undersöker de tomma lägenheterna, och du
går och hämtar polisen.
2 Han har säkert kommit undan redan.
5