Brott och straff - fritenkaren.se

Rodja Han misslyckades. Som alla andra gånger fick han kuta ut med svansen
mellan benen. Att du inte genomskådade honom från början, Dunja.
Dunja Han prackades på mig av Marfa Petrovna, och för mammas skull ville
jag inte förolämpa honom.
Rodja I stället har han oavbrutet accelererat sitt avfyrande av batterier av
förolämpningar mot dig och oss.
Dunja Jag vet. Det är över nu. Han har lämnat Petersburg.
Rodja Äntligen!
Dunja Men Svidrigajlov är kvar. Vet du något om honom?
Rodja Han bor granne med Sofia Semjonovna Marmeladova.
Dunja Den där fallna flickan du gav så mycket pengar?
Rodja Börja inte nu igen!
Dunja Det var så Lusjins förolämpningar började. Han snokade reda på att du
skänkt bort alla våra sista sparade pengar till henne.
Rodja Dunja, jag kände fadern, en fallen ämbetsman, en patetisk suput, som
inte kunde värja sig mot alla omvärldens överkörningar av honom på annat sätt än
att till slut låta sig köras över på allvar. Änkan är lungsiktig och hostar redan blod.
Hennes dagar är räknade. Barnen är också sjuka. Var det fel av en sjuk att hjälpa en
familj av sjuka?
Dunja Nej, Rodja, och det var det jag kom hit för att tala om för dig. Även om
du lämnar oss, mig och mor, kommer vi alltid att stötta dig. Jag har fått Marfa
Petrovnas arv och är därigenom i en tryggad ställning som jag aldrig varit förr. Jag
kan hjälpa dig nu, i vilken knipa du än kommer, och jag tänker göra det. Och även
om du överger oss så måste du göra en sak: du måste låta oss göra det.
Rodja Dunja, min syster, om jag ändå kunde bikta mig för dig, men inte ens
lilla Sonia, så ung och garvad hon redan är, kan stå ut med min mardröm.
Dunja Du har alltid tagit på dig för mycket. Det var som om du från början såg
dig skyldig till att ta på dig hela världens lidanden.
Rodja Det är kanske det enda nyttiga jag har att göra i livet. Om jag ändå
kunde göra det, Dunja.
Dunja Det är för mycket.
Rodja Jag vet. Men jag måste göra vad jag kan. Katerina Ivanovna lär ha blivit
vansinnig, och vi måste hindra henne från att göra något dumt, om det går. Jag måste
ta hand om dem, Dunja.
Dunja Ja. Vi måste alla ta hand om varandra.
Rodja Kom. Du behöver inte följa med. Hälsa mor att jag står på benen och än
så länge kan bära allting själv.
Dunja Ja, Rodja. Vi står bakom dig. Alltid.
(De omfamnas och skiljs. Dunja går.)
Rodja Tillbaka till verkligheten. Jag hoppas det inte är för sent.
Scen 4. En gatuscen.
En liten folksamling. Katerina ligger störtad och blödande på trottoaren.
De små barnen kramar om varandra vettskrämda och gråtande.
Sonia (kommer skyndsamt in) Mamma! (till de omgivande) Vad står på? Har någon slagit
ner henne?
en polis Vi försökte bara avbryta hennes uppträde. Hon gjorde motstånd och slog
vilt omkring sig. En knuff fällde henne till marken.
Sonia Vad gjorde hon?
en käring Hon uppträdde med barnen, tvingade dem att dansa och sjunga, som
gatumusikanter, för att överleva, då de blivit utslängda på gatan.
28