Brott och straff - fritenkaren.se

Lusjin Vem är nu detta?
Rasumichin Rodjas läkare, som vi anlitat för Rodjas beskydd.
Lusjin (hämtar sig) Jag beklagar situationen. Jag visste inte att min blivande släkting
varit sjuk. Annars hade jag kommit tidigare. Nu finner jag mig i ett getingbo av
diverse överreaktioner. Jag återkommer, Rodion Romanovitj, när ni är friskare.
Rodja Jag är frisk! Men ni är en bedragare!
Lusjin Ni har fått allt om bakfoten. Er mor måste ha förtalat mig för er.
Rodja Nämn inte min mor! Hennes person i er mun är den yttersta hädelsen
och förödmjukelsen!
Sosimov (till Lusjin) Lämna patienten i fred, min herre.
Rasumichin Det blev plötsligt för mycket folk här i lokalen.
Lusjin Jag drar mig tillbaka men ber att få rekommendera mig.
Rodja Dra åt helvete!
Rasumichin Nej, Rodja! Ta det lugnt! Du är sjuk!
Rodja Jag är inte alls sjuk!
Rasumichin Jo, du har varit sjuk i fem dagar och yrat i tre, ända sedan det där
hemska dubbelmordet inträffade!
Nastasia Är det mordet han grubblar över som gör honom så förstörd?
Lusjin Jag har trampat in i en infektionshärd och drar mig genast tillbaka. Jag
vet ingenting om något mord och är oskyldig.
Rodja Nej, ni är skyldig till att ansätta min syster och oroa min moder!
Rasumichin Ja, det var där Rodjas besvär började: brevet från modern med nyheten
om frieriet. Sedan dess har han varit ur gängorna.
Sosimov Det är bäst att ni går, herr Lusjin, för patientens och ert eget bästa.
Lusjin Lugna er. Jag går ju. (skyndar sig iväg)
Rasumichin En mindre.
Rodja Jag måste be er gå allihop! Jag måste få vara ensam!
Rasumichin Med din grubbelsjuka? Det var ju den som gjorde dig sjuk.
Nastasia Vi kan inte lämna dig ensam, Rodja. Någon måste se efter dig. Du låg ju
medvetslös.
Rodja Jag ber er. Jag måste få samla mina tankar. Jag försäkrar er. Faran är
över. Jag ska inte få något återfall. Jag står ju på benen nu.
Sosimov Lyd ett gott råd och gå och lägg er igen. Kom, mina unga vänner. Låt oss
lämna den sjuke i fred.
Rasumichin Nastasia håller ett vakande öga på dig, Rodja! Och jag kommer tillbaka.
Rodja Ja, ja, gör det. Gå nu. (Alla går.)
Äntligen ensam. Men här kan jag inte stanna. Jag måste ut till världen och
ventilera mina känslor. Vilket sällskap som helst är bättre än mitt eget. (tar på sig
rocken och går ut.)
Scen 5. Hemma hos Marmeladovs.
Katerina Ivanovna (grälar med en utmätningsman) Och hur ska jag väl kunna betala när
min man bara bestjäl oss hela tiden och super upp pengarna? Vi har tre barn att ta
hand om, och vi har inte ens kläder att klä dem med. Ni får vänta tills min man
kommer hem. Jag måste ta hand om barnen. (får en förfärlig hostattack)
besökaren Ni är sjuk.
Katerina Påminn mig inte om det! Tror ni inte jag vet det! Allt är min mans fel!
Han kommer aldrig tillbaka på rätt sida om livet igen. (ny hostattack)
besökaren Arma människor! Jag känner mig som en våldgästande våldtäktsman.
(Plötsligt öppnas dörren, och Raskolnikov, Rasumichin, Sosimov och Nikodim Tomitj kommer
in bärande på den massakrerade Marmeladov.)
11