Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

Inledning
Utgångspunkt för min analys är att verksamheten i offentlig
sektor, inte minst när det gäller kommuner och landsting, i stor utsträckning
handlar om att producera humankapital (se Andersson
2003). Med humankapital avses här inte bara utbildning utan – i
enlighet med världsbankens definition (World Bank 2006) – alla de
egenskaper hos människor som gör dem förmögna att utföra
produktivt arbete (Black 2002).
Humankapital kan produceras på olika sätt. Ett ungt par som
sätter ett barn till värden producerar humankapital. Det arbete som
läggs ned i hemmet på matlagning, städning, tvätt, läxläsning och
uppfostran producerar humankapital. Detsamma gäller verksamheten
i förskola, skola och på universitet. Hälsoinsatser som förebygger
och botar sjukdomar skapar humankapital på samma sätt
som maskinunderhåll och reparationer bidrar ökar värdet av ett
företags fysiska kapital. Även äldreomsorg kan ses som produktion
av humankapital. Genom att hjälpa gamla med uppgifter de inte
längre klarar av själva kan man bromsa de försämringar av hälsan
som successivt kan göra en människa mer och mer oförmögen att
utföra det arbete som krävs för att hålla henne själv vid liv. Även de
stora transfereringssystemen kan, om man så vill, ses i ett humankapitalperspektiv.
Enligt humankapialteorin utgörs mycket av vår
konsumtion av investeringar i humankapital (Schultz 1961). Eftersom
en viktig uppgift för transfereringssystemen är att fungera
som inkomstförsäkring bidrar de till att upprätthålla humankapitalinvesteringar
på en hög nivå även när yttre händelser som arbetslöshet,
sjukdom, barn, eller hög ålder minskar en individs förmåga
att tjäna pengar. Att transfereringar kan bidra till humankapitalinvesteringar
är inte minst tydligt när det gäller stödet till barnfamiljerna.
Barnfamiljer har ett huvudansvar för den humankapitalproduktion
som sker i privat regi. Genom att familjerna garanteras
en anständig ekonomisk situation ökar deras möjligheter att bli
framgångsrika producenter av humankapital. Detta var en argumentation
som tidigt drevs av Gunnar Myrdal (Myrdal 1940).
Ur ett marknadsekonomiskt perspektiv är produktion av humankapital
speciell. För att marknadsekonomin ska fungera krävs det
fria och självständiga individer. Om vissa individer förnekas de
uppväxtvillkor som krävs för att de ska utvecklas till fria och självständiga
människor kommer de inte att fullt ut kunna dra nytta av
de möjligheter som marknadsekonomin erbjuder. Samtidigt bygger
97
ESS 2006:2