Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

ESS 2006:2
den slutna vården är klassificerade i en DRG-grupp. Det finns
också en kostnadsuppskattning av dessa olika aktiviteter. Mätningen
av produktionen inom den slutna specialistvården får därigenom
tydliga likheter med dem i kommunikationsbranschen
eftersom bägge verksamhetsområdena kan beskrivas som ett stort
antal preciserade aktiviteter som måste vägas samman till en indikator.
Det finns också paralleller till mätningen av kvaliteten i
hotellbranschen eftersom det även inom den slutna specialistvården
finns vissa kvalitetsförändringar som inte fångas upp i DRGkoderna.
Exempelvis kan en övergång till så kallad titthålskirurgi,
förutom mindre kostnader för sjukvårdsproducenterna, också ge
vinster för patienterna i form av mindre lidande och en kortare
sjukskrivningstid.
Den öppna vården saknar dock en motsvarighet till den slutna
vårdens DRG-gruppering av de olika aktiviteterna. Psykiatrin, där
den slutna och öppna vården utgör en mer integrerad verksamhet
än i den övriga sjukvården, har inte heller något motsvarande
system. Detta gör att det inte går att få ett bra underlag för den
öppna vården eller psykiatrin som kan användas för att skapa
produktivitetsmått. Av Atkinsons rapport framgår att det i Storbritannien
finns ett mindre utvecklat men dock acceptabelt system
för att klassificera även den öppna vården. Dess GP (General
Practitioner), motsvarigheten till våra distriktsläkare, har också en
roll som i stort sett enbart består av en rutinmässig sortering av
patienterna, som på ett löpande band. Det gör att denna del av den
öppna vården är relativt lätt att följa. I Sverige har distriktsläkarna
däremot huvudsakligen en terapeutisk roll. Utvecklingen går också
alltmer mot att olika ingrepp kan genomföras i den öppna vården
som tidigare krävde sluten vård. Såväl den öppna specialistvården
som primärvården blir därigenom alltmer sofistikerad och mångfacetterad.
Mått som antal besök, eller sammanlagd besökstid, blir
därför allt mindre tillfredsställande som indikationer på produktionen
i denna del av vårdkedjan. Nu är dock ett klassificeringssystem
för den öppna specialistvården under utarbetande också i
Sverige. Det finns däremot inga utarbetade planer för hur allmänläkarnas
insatser skall mätas på intressant sätt.
Givet att det finns ett tillfredställande mått på de olika insatserna
krävs också att deras relativa vikt kan beräknas för att det skall vara
möjligt att skapa en övergripande bild av utvecklingen av den kvalitetsjusterade
produktion i vården. Dessa viktsystem har i regel
bara varit kostnadsbaserade. Om syftet är att göra en samhälls-
58