Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

Hur de olika vårdinsatserna skall värderas är långtifrån självklart
Sjukvårdens primära syfte var länge att förlänga livet på patienterna.
Numera måste också minskat lidande och ökad bekvämlighet
räknas in som centrala element i sjukvårdens uppgifter. De olika
insatserna som sjukvården gör borde rent principiellt värderas efter
deras effekter på vårdens grundläggande mål. Självklart måste de
också värderas i förhållande till varandra. Ett härlett mål är hur de
olika insatserna påverkar arbetskraftsinsatsen för olika individer.
En indikation på vikten av detta härledda mål är att de vars arbetsinsats
är speciellt värdefull enligt marknaden ofta har en privat
sjukvårdsförsäkring finansierad av arbetsgivaren, i syfte att minimera
deras produktionsbortfall. Människor skattar också högt
minskat lidande och förbättrad bekvämlighet, även om det inte
påverkar deras arbetsförmåga. Även pensionärer värderar dessa
faktorer, liksom ofta ett långt liv. Detta är uppenbart i USA där
sjukvården är mer av en marknad och därmed lättare att studera.
De försök inom sjukvårdssektorn som hittills har gjorts för att
mäta produktiviteten har dock i stort sett varit produktionsorienterade.
Detta synsätt ligger nära till hands när syftet är att mäta
produktiviteten i den svenska vårdapparaten som i mycket styrs på
ett administrativt sätt, i likhet med vad som är fallet i de andra
nordiska länderna och i England. Försäkringsmoment är självklart i
vården oberoende av hur finansieringen löses, eftersom det är helt
orimligt för en normalinkomsttagare att spara tillräckligt för att
hon även i extremfallen skall kunna betala sina egna sjukvårdskostnader.
Däremot skulle en forskning som kommit längre, när
det gäller kunskaper om individernas värdering av de olika vårdinsatsernas
effekter på deras livskvalitet, kunnat ge ett viktigt
bidrag till värderingen av olika insatser inom vården.
De första försöken att mäta produktivitetsutvecklingen inom
hälsovården i Storbritannien gav relativt nedslående resultat. Det
berodde på att man bara hade relativt grova indikatorer som antalet
bäddnätter på sjukhusen. Såväl den tekniska som den organisatoriska
utvecklingen inom sjukvården har enligt Eurostat (2005) just
försökt reducera antalet sjukhussängar i såväl Storbritannien som
Sverige, men i väsentligt mindre utsträckning på kontinenten. Man
har senare övergått till att utnyttja det rika material som DRGklassificeringen,
ett system för att klassificera olika behandlingar,
ger för den slutna vården. Detta förhållande gäller också för
Sverige, då enligt Socialstyrelsen (2005) de flesta aktiviteterna inom
57
ESS 2006:2