Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

Birgitta Magnusson svarar samtidigt på frågan huruvida det
”tagits fram lämpliga teoretiska ramverk” för att kunna göra produktivitetsmätningar
inom offentlig verksamhet. Till följd av EUförordningen
om harmoniserade beräkningar av nationalräkenskaperna
arbetar statistiker i alla EU-länder med att finna metoder
för att redovisa volymberäkningar av individuell offentlig produktion,
inom bland annat utbildning, vård och omsorg. I avsaknaden
av marknadspriser ska olika indikatorer utvecklas, som visar vad
som produceras och presteras. Det uttalade målet är att det ska bli
möjligt att beräkna produktivitetens utveckling, vilket kan ses som
ett intressant försök att häva föreställningen om nolltillväxt i de
offentliga tjänsterna.
För Bo Malmberg är det grundläggande perspektivet annorlunda.
Offentlig service är i sig en ”tillväxtmotor” och ska ses som investering
i och produktion av humankapital. Välfärd handlar om de
enskilda människornas förfogande över resurser – inte bara pengar,
utan också hälsa, utbildning, sysselsättning, goda arbetsförhållanden
– som är viktiga för att de efter sin egen önskan ska kunna
utforma sitt liv. Välfärdspolitiken bör utvärderas i dessa termer och
i all den utsträckning de offentliga tjänsterna får en ökad kvalitet,
så stiger befolkningens produktivitet.
Ett i flera avseenden lärorikt försök för att utveckla den kommunala
verksamheten är de nätverk för effektivare kommuner som
bedrivs i Norge och som beskrivs i den tidigare ESS-rapporten
Hur vet staten vad kommunerna gör (ESS 2005:3) och i betänkandet
från Rådet för kommunala analyser och jämförelser; Jämförelsevis
(SOU 2005:110).
I samverkan mellan Kommunenes Sentralförbund och de ansvariga
departementen startades hösten 2000 ett projekt som
genom systematiska jämförelser mellan olika kommuner skulle
”bidra till kvalitetsförbättringar i de deltagande kommunernas
tjänsteutbud, främja effektivitetsutvecklingen och medverka till att
ta fram indikatorer för kvalitets- och effektivitetsutvecklingen i
kommunsektorn”. Denna första fas av benchmarking, enligt nyckeltalsmodellen,
utvecklades ganska omgående till en andra fas av
benchlearning, det vill säga kommunerna lärde sig av egna och andra
kommuners erfarenheter av hur verksamheterna kan göras bättre.
Ett intressant inslag i dessa ”nätverk för effektivare kommuner”
är de återkommande enkäter, som tillställs brukarna av tjänsterna,
men också de anställda. Dessa enkäter ger en direkt återkoppling
mellan kommunens ledning och medborgarna för hur de uppfattar
167
ESS 2006:2