Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

ESS 2006:2
svensk offentlig sektor har också bekräftat att mätning är ett starkt
styrinstrument (Hallin och Kastberg 2002).
Vid mätning av inre och yttre effektivitet är det givetvis viktigt
att rätt saker mäts så att valida resultat erhålles. Ett sätt att mäta
den inre effektiviteten är att ställa satsade resurser i relation till
resultatet av verksamheten. Därmed erhålles en kostnad per satsad
enhet. En sådan mätning förutsätter att det går att bestämma och
definiera vad som är resultatet av en verksamhet. Alla verksamheter
resulterar emellertid inte i ett resultat som enkelt och tydligt går att
mäta. Kvalitetsaspekten blir exempelvis central både vid bedömning
av den inre och yttre effektiviteten. För att kunna göra meningsfulla
jämförelser är det viktigt att det antingen går att jämföra
enheter med identisk kvalitet eller att det går att värdera kvaliteten
på ett relevant sätt.
En risk med mätning som uppmärksammats inom forskningen
är att det som inte mäts riskerar att hamna i skymundan och
uppmärksammas inte tillräckligt (Brorström, Hallin och Kastberg
2004). De aspekter av verksamheten som inte uppmärksammas
satsas det heller inga resurser på och riskerar därmed att utarmas.
Är det en oönskad aspekt av verksamheten kan denna effekt
betraktas som något positivt men det kan också handla om viktiga
aspekter av verksamheten. Studier av hälso- och sjukvården har
exempelvis visat att mätningarna i stor utsträckning kommit att
fokuseras på det som här refererats till som den inre effektiviteten
(Östergren och Sahlin-Andersson 1998, s. 136). Risken med en
sådan fokus är att satsningar på den yttre effektiviteten blir lidande.
I en studie av mödrahälsovården framkom det att när utbildningsaktiviteter
inte erhöll något utrymme i mätningarna minskade
satsningarna på sådana aktiviteter (Brorström, Hallin och Kastberg
2004). Utbildning är ett exempel på en aktivitet som kanske inte
omedelbart leder till en förbättring av produktiviteten men som på
längre sikt kan leda till att verksamheten blir mer effektiv.
Mätningar måste anpassas
Den välrenommerade organisationsforskaren Hofstede varnade i en
artikel (1981) för att styrmodeller inte bara kan vara dysfunktionella
och i bästa fall bli verkningslösa, utan att risken är uppenbar
att de kan ställa till med skada. När nya styrmodeller skall
anammas är det därför viktigt att vara försiktig. Både Hofstede
16