Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

ESS 2006:2
Panelstudier av produktionsfronter 23
Det går att göra mätningar av produktiviteten där informationen
består av volymuppgifter över förbrukade resurser och producerade
prestationer utan att väga samman vare sig resurser eller prestationer,
förutsatt att det finns en uppsättning av flera produktionsställen.
Sådana mätningar kan göras för att jämföra produktiviteten
mellan produktionsställen vid ett och samma tillfälle. Uppgifter för
ett antal produktionsställen vid en tidpunkt kallas ett tvärsnitt.
Följer man upp detta tvärsnitt över tiden får man en panelstudie.
Med en panelstudie kan man mäta produktivitetsutvecklingen.
En panelstudie innebär att man följer en uppsättning av produktionsställen
över tiden. Vad som erfordras är prestations- och
resursförbrukningsuppgifter per produktionsställe – exempelvis per
sjukhus, per daghem, per skola, per arbetsförmedling, polisdistrikt
eller liknande. Därtill kommer att samma slags uppgifter för samma
produktionsställen måste finnas tillgängliga såväl i början som i
slutet av perioden. I den offentliga sektorn är produktionsställena
av tradition inte naturliga redovisningsenheter. Istället sker redovisningen
på administrativa enheter, t ex sjukvårdsdistrikt, socialdistrikt,
rektorsområden och liknande, gemensamt för flera produktionsställen.
Det kan ibland vara försvarbart att göra panelstudier
på administrativa enheter. Det ger dock upphov till nya
tolkningsproblem. Dessutom krävs att de administrativa enheterna
är oförändrade och någorlunda homogena ifråga om de produktionsställen
som ingår i var och en av de administrativa enheterna.
För att göra en beräkning av produktivitetens förändring över
tiden behövs två tvärsnitt som representerar olika tidsperioder.
Tvärsnitten består av produktionsställen vars verksamhet har
observerats för två tidsperioder. Denna information utgör en s.k.
panel.
Mätningen av produktiviteten görs i flera steg.
I det första steget jämförs först alla produktionsställen vid den
första tidpunkten. De bästa – mest produktiva – bildar därvid den
norm som de andra produktionsställena jämförs med. De bästa
produktionsställena definierar produktionsfronten. Produktionsfronten
visar därmed vad som är ”best practice” vid en tidpunkt. Det
är inte samma sak som att produktionsfronten också visar vad som
överhuvudtaget är tekniskt möjligt att producera med de givna
23 I Hjalmarsson (1991) ingår också en översikt av panelstudier av produktionsfronter. Se
också Coelli (1998).
140