Mått på Välfärdens tjänster - en antologi om produktivitet och ...

ESS 2006:2
Produktivitetsförändring =
Produktiviteten i period två (2) divideras med produktiviteten i
period ett (1). Produktiviteten i båda perioderna är beräknade som
produktsumman av prestationer (Y i) vägda med vikter (c i) dividerad
med produktsumman av resursinsatser (X j) vägda med priser
(p j). Vikterna är desamma i båda perioderna och från period ett (1)
i detta exempel 20 .
Denna metod går också att använda för att göra jämförelser
mellan kommuner. Period 1 och 2 ersätts då med kommun 1 och 2.
Att valet av vikter kan påverka resultatet blir då än mer påtagligt.
Används styckkostnader från kommun 1 som vikter kan det göra
jämförelsen mer fördelaktig för denna kommun, används styckkostnader
från kommun 2 kan det gynna denna kommun. Ett
genomsnitt av båda kommunernas styckkostnader kan vara den
bästa lösningen. Man skulle också kunna ta den lägsta styckkostnaden
för respektive tjänst, oavsett var denna råkar förekomma.
Detta som uttryck för att jämförelsenormen då är effektivast möjliga
produktion.
Med denna metod kan man ta hänsyn till att prestationernas
sammansättning och kvalitet ändrats (eller skiljer sig mellan kommunerna).
Att sammansättningen ändrats är i många fall den
viktigaste anledningen till att kvaliteten ändrats. Dyrare (och förhoppningsvis
effektivare) behandlingar har ersatt billigare, tilläggstjänster
har byggts ut, fler mera komplicerade brott har utretts etc.
När kvaliteten i en och samma prestation ändras justeras vikten för
denna prestation för att spegla kvalitetsförändringen, uppåt om
kvaliteten förbättrats och nedåt om den försämrats.
Produktivitetsmått som på detta sätt innefattar kvalitetsförändringar
säkerställer således att hänsyn tas till eventuell påverkan på
20 För att produktivitetsmåttet bäst ska spegla förändringen i produktionseffektivitet kan
man argumentera för att vikterna ska vara från period 1. Man kan också använda vikter som
är genomsnitt av vikterna från period 1 och period 2. För att produktivitetsmåttet bäst ska
spegla förändringen i effektiviteten ur medborgarnas synvinkel (vad de får för pengarna) kan
man argumentera för att vikterna ska hämtas från den senare perioden. De beräkningar av
produktiviteten som görs av SCB görs med indexmetoden. Vikterna är från period 1 och förnyas
för varje år som beräkningen flyttas fram. Detta kallas för flytande vikter och är numera
standard i nationalräkenskaper i många länder. Tidigare användes ett basårs vikter för alla
beräkningar under en längre period.
138
n
∑
i = 1
m
∑
j = 1
c i (
1 ) × Y i ( 2 )
/
p ( 1 ) × X ( 2 )
j
j
n
∑
i = 1
m
∑
j = 1
c ( 1 ) × Y ( 1 )
i
j
i
p ( 1 ) × X ( 1 )
j