tradition och liv - Maria Mannberg

Som en röd tråd genom livet går våra traditioner med jul, påsk och midsommar,
med födelsedagar, namnsdagar och minnesdagar. Så långt tillbaka som männi-
skan kan överblicka har viktiga händelser i livet, naturen och tron firats. Nya
tider har lagt nya bidrag till det gamla, och så har festens och högtidens väv
blivit allt tätare. När samhället har förändrats har vi tagit avsked av somliga
av de gamla sederna. I traditionerna har vi funnit värme och gemenskap, där
har vi sökt svar på de eviga frågorna och hämtat styrka i uppbrott och avsked.
Den kristna tron har präglat mycket i vårt kulturarv. Den har gett oss
kyrkoåret med de stora helgerna jul, påsk och pingst. Den har stöttat oss
vid livets högtider: dopet, konfirmationen, bröllopet och begravningen. Många
händelser i Bibeln och i kyrkans historia har givit upphov till festdagar. Men
också i de andra festdagarna, som till exempel valborgsmässoafton, första maj,
nationaldagen och fn-dagen finns budskap och mening. Denna bok är en upp-
täcktsresa i traditionerna med frågan om deras mening och innehåll. Samtidigt
är den en bruksbok som ger inspiration och idéer när det är dags för helg
och fest. I ett mångkulturellt samhälle kan traditionerna också fungera som
inbjudande dörrar till den som vill stiga in i ett nytt sammanhang. Så kan
traditionerna bli broar mellan människor och kulturer.
På ett enkelt, pedagogiskt och vackert sätt berättar boken om tradition
och liv i Sverige i dag. Den kan användas som en uppslagsbok för olika högtider
och händelser, men den kan också läsas som en resa genom livet, ackompanjerad
av bilder som sätter igång fantasin och tar fram läsarens egna minnen.
Författare till Tradition och liv är prästen och teologen Martin Modéus.
Formgivare av boken är Maria Mannberg
tradidtion och liv – en bok från Svenska kyrkan och Verbum Förlag.
ISBN 91-526-2669-5
9 789152 626696
martin modéus tradition och liv
tradition och liv
martin modéus
ve rbum
176 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 177 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R

B I L D : T O R L E I F S V E N S S O N , T I O F O T O
Semesterresa och pilgrimsfärd
SEMESTERTIDER
För de flesta är det nog självklart att man skall ha semester, men
den första svenska semesterlagstiftningen kom inte förrän 1938,
och då handlade det bara om två veckor per år. Semestern i den
betydelse vi känner den är faktiskt något nytt i mänsklighetens
historia. Under industrialiseringens tid var dagarna långa och
hårda, med låga löner och oreglerad arbetstid. Någon semester
var inte att tänka på under sådana omständigheter. Ännu längre
tillbaka följde man naturens rytm i jordbruket, vilket säkert
ledde till att somliga tider var lugnare, medan man under andra
arbetade hårt och mycket.
Under flera decennier var industrisemestern den gemensamma
tid då en mycket stor del av svenska folket var ledigt.
För några sommarveckor stängde stora delar av landet. Även om
industrisemestern inte längre är den självklara tiden för ledighet,
så brukar de flesta försöka få en tid av ledighet under sommaren.
När semestern närmar sig så blir vädret det stora samtalsämnet.
Kommer solen att värma de dyrbara veckorna också i
år? Så fort minsta risk för regn kan skönjas stiger priserna på
solresor. Nu köar vi till platser där vi hoppas finna vila och
avkoppling, för vare sig vi åker utomlands eller stannar i Sverige
vill vi ha det lugnt och skönt – och varmt.
En ny livsstil växer för många fram under semestern.
Kanske är det mycket att göra i trädgården och kanske dagarna
är fulla av aktiviteter trots ledigheten, men allt går ändå i
en lugnare takt. Vi är samma personer under semestern som
under arbetsåret, men ändå inte. Livet öppnar sig på ett
nytt sätt, med nya möjligheter. Men möjligheterna innebär
också risker. Semestern är inte alltid det paradis vi sökte efter
och drömde om.
Slutsatsen av våra irrfärder under semestern drar vi när bilen
passerar stadsgränsen och hemmet går att ana en bit längre fram:
Borta bra, men hemma bäst. Men ”hemma” betyder något nytt
när vi har sett nya miljöer – eller fått återuppleva gamla minnen.
Kanske har vi nu fått några nya pusselbitar till livets gåta.
Vi nådde inte paradiset, men kunde kanske smaka på det
litet – och drömmen finns kvar. Med hjälp av höstens fester skall
vi plocka ihop tillvaron igen, och återvända till vardagen.
PARADISETS PORT
Två munkar fann ett löfte i en gammal bok. På det ställe där de
tusen vägarna i denna värld slutar, möts himmel och jord, och där
finns paradisets port, stod det i boken. För den som knackar på med
rena händer ska porten öppnas, och han skall få gå över tröskeln in
i Herrens gudomliga glans.
De båda munkarna bad om lov att gå och söka efter den
porten, och så lämnade de sitt kloster.
178 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 179 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R

BARNENS HÖGTIDSBORD
I SEMESTERTID
Som grund för högtidsbordet
ligger fortfarande trefaldighets-
tidens förslag (se sidan 153).
Låt barnen pryda högtidsbordet
med symboler för det som de
vill använda semestern till. Efter
semestern hamnar säkert några
minnessaker där. Försök gärna
göra en liten gestaltning av
paradiset, till exempel genom
att sätta dit en särskilt vacker
blombukett.
B I L D : P E R N I L L A T O F T E , M I R A B I L D : L I S A N E S T O R S S O N , P I X G A L L E R Y
De vandrade denna världens tusen vägar. De gick igenom livets
tusen frestelser och utstod färdens tusen mödor. Under sin vandring
blev de gamla och trötta, men längtan efter Guds närhet och glans
höll sig ung i deras hjärtan.
Slutligen stod de vid målet. Här var porten. Här var tröskeln.
Här var ingången till Guds närhet och glans.
De vågade dock inte knacka på genast. Först måste det visa sig
om deras händer förblivit rena under det långa sökandet.
Sju nätter var de i frestarens våld. Han visade dem uppfyllelsen
av alla jordiska drömmar, allt det som de avstått från för
löftets skull. Men deras händer förblev rena – de slöt sig inte kring
frestarens lockelser utan var öppna för Guds löfte.
Så kom bönhörelsens morgon. Tveksamma, som barn vid
julens dörr, knackade de på. Som barn blundade de då dörren
öppnades. Som barn tog de varann i hand och steg över tröskeln
med slutna ögon.
Så slog de upp ögonen för att skåda Herrens gudomliga glans.
Och se, de befann sig i sin gamla klostercell som de lämnat för så
länge sedan! På bordet låg Bibeln uppslagen, och klockorna ringde
till morgonbön.
ernst lange, översättning: britt g hallqvist
2000-TALETS PILGRIMSRESOR
I semesterdrömmarna längtar vi till det annorlunda. Vi skall
få tid med varandra, vi skall njuta av solen och kunna vila
ut ordentligt. Många har sina förväntningar högt ställda, och
kanske är det helt enkelt drömmen om Guds paradis som vi
odlar. Paradiset är ju symbolen för vilan, glädjen och harmonin.
Är det en tillfällighet att vi talar om populära semesterorter som
”semesterparadis”?
En gammal kristen tradition är att göra pilgrimsresor, alltså
att resa till platser där händelser ägt rum som varit särskilt
betydelsefulla för kristen tro och livshållning. Genom att besöka
dessa platser får de viktiga händelserna betydelse också i mitt
eget liv. Den yttre resan blir också en inre resa. Jag speglar
mig i helgonens liv genom att besöka deras levnadsplatser och
i fantasin återuppleva deras liv. Litet lekfullt kan man kanske
se våra semesterresor som pilgrimsresor till paradisdrömmen.
Vi reser till platser som står för samma saker som paradiset
handlar om: vila, gemenskap och lycka. Även om resan till ett
semesterparadis i slutänden visade sig bli allt annat än paradisisk
är sökandet efter glädje och harmoni en evig mänsklig sysselsättning.
Men visionen om paradiset handlar inte bara om ett konfliktfritt
och njutningsfyllt liv. Det handlar också om att finna sig själv,
sitt ursprung och sin plats i livet i den allra djupaste bemärkelsen.
Detta ägnar vi oss också åt under semestern. Många passar
till exempel på att söka efter sina rötter och återuppleva gamla
minnen. Hembygden får kanske ett besök, liksom de gamla
släktingarna. Barndomshemmet får tillsyn, eller så kör vi sakta
förbi utanför och visar barnen var klätterträdet stod och i vilket
fönster man kunde sitta uppkrupen och titta på när sopbilen
tömde plåttunnan. Gravarna vid sockenkyrkan får nya blommor
och vi samtalar om dem som gått före oss. Vi söker oss till
ursprunget och det ursprungliga. Under pilgrimsresan stiger vi
tillfälligt ut ur den flödande tiden.
När vi ändå är på kyrkogården passar vi på att titta in
i kyrkan. Har något ändrats sedan förra sommaren? Här ägde
kanske konfirmationen rum för många år sedan, och sedan
bröllop, och dop. Många kyrkor är i dag öppna för visning
i vägkyrkans regi. Hembygdsgården serverar kaffe och på kvällarna
är det kvällsandakt eller konsert. Att söka fördjupning,
kunskaper och erfarenheter, både genom att besöka gamla kända
miljöer och genom att vidga sina vyer i nya och okända miljöer,
är en vanlig semestersysselsättning. Precis som för den gamla
pilgrimen leder min resa inte bara till vidgade vyer utan också
till djupare insikter. Men förutsättningen för pilgrimsresan är att
jag återvänder hem, annars blir det inte en pilgrimsresa utan ett
flyktförsök.
PSALMER OCH SÅNGER PÅ SEMESTER OCH PILGRIMSFÄRD
617 Vi är ett folk på vandring
297 Härlig är jorden
298 Gud, ditt folk är vandringsfolket
Öppna landskap – den svenska sångboken
Båtlåt – den svenska sångboken
Jag tror på sommaren – den svenska sångboken
Min Gud, jag är lycklig och glad –
sånger för små och stora
TILL EFTERTANKE OCH BÖN VID SEMESTER OCH PILGRIMSFÄRD
Gode Gud, du är Herre över både vila och arbete.
Låt mig få glädje och krafter av min semester.
Hjälp mig att med alla sinnen uppleva
den underbara värld du har skapat.
Hjälp mig att verkligen komma tillrätta med mig själv.
Du är alltid densamme.
Följ mig vart jag än går, var med mig i både stillhet och oro.
Förnya mig och ge mig trygghet i dig.
k-g hildebrand
180 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 181 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R

B I L D : J E N S K A R L S S O N , P I X G A L L E R Y
Höstfesten
VÄRMEN VÄNDER
Kvällarna är fortfarande långa när de första antydningarna
kommer om att sommaren inte är evig.
Lamporna behövs litet tidigare, och i landets
norra delar börjar träden skifta i gult. Ännu är det
långt till vinter och dagarna kan bjuda på riktig
högsommarvärme, men hösttecknen blir fler och
fler. Svagt kyliga kvällsvindar förebådar naturens
längtan efter vila.
Eftersom hösten är så utdragen och kommer
vid så olika tillfällen i olika delar av landet finns
det flera traditionella högtider som man kan kalla
höstfester. Men framför allt kommer hösten på
två olika sätt, som arbetsårets höst, när skolan och arbetet börjar,
och som naturens höst, när värmen drar sig tillbaka. I våra fester
under hösten finns spår av bådadera.
LILLA NYÅR: SKOLAN BÖRJAR
När sommaren går mot sitt slut och folk börjar återvända hem
från semesterresor och sommarstugor vill vi sätta samman vår
splittrade värld efter sommarens annorlunda liv. Även om det
– förutom skolans start – inte finns något bestämt datum när
hösten börjar så blir det som ett litet nyår när det nya läsåret
inleds. Affärerna annonserar om billiga pennor och kollegie-
block, och teve visar reportage om förväntansfulla
förstaklassare.
Skolstartens betydelse beror kanske inte
bara på att det är så många som studerar.
Utbildning betyder mycket för att kunna skapa
sig en framtid, och skolan är en väg in i samhälle
och vuxenvärld i lika hög grad som den
är en väg till kunskap. Att ta ett steg i sin
utbildning är att ta ett steg ut i livet, det märker
vi på alla festligheter kring skolavslutningen.
Skolstarten varje höst är ett lika viktigt steg.
Många avlägger också ”nyårslöften” på
hösten, till exempel genom att bestämma sig för att ta nya tag
i skolan eller börja motionera. Sommaren har varit en tid för
eftertanke och funderingar om livet. Nu kommer ”nyår” och det
blir tid för handling, tid för att visa att det som inte varit bra
går att förändra.
Med hösten och terminsstarten tar vi avsked av sommaren,
ledigheten och friheten. Även om det har varit avkopplande att
vila eller syssla med något annat säger många ”skönt att allt är
som det brukar” när vi bygger upp vår vardagliga värld igen.
Den tidiga höstens skördefester – kräftskivan och surströmmingsskivan
– firar både naturens höst och arbetsårets
höst. Vi tar del av naturens gåvor, och vi återsamlas i våra
vardagliga gemenskaper inför den nya terminen.
182 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 183 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R

B I L D : S I G G E P E R S S O N , P I X G A L L E RY
ATT LÄMNA IFRÅN SIG LIVET
Som ”lilla nyår” handlar hösten om att se framåt, mot den nya
terminen. Men ytterligare ett tema döljer sig i hösten: vemodet,
känslan av att tiden rinner ut, inte bara för sommaren utan
också för livet. Detta är samma tema som vi upplevde i vårens
genombrott, då vi såg livet vakna ur kylans och dödens grepp,
men nu ser vi det från det andra hållet. I våras njöt vi av hur
naturen bekräftade vår förvissning att över död segrar liv. På
hösten övar vi oss i att lämna ifrån oss våra liv. Kanske tänker
vi inte på det, men år ut och år in arbetas medvetenheten in i
vårt sinne om att inget liv varar för evigt. Våren och ungdomen
viker för vuxenlivets mognad. Och varje år får vi en stillsam
påminnelse om att trädens avklädande också har sin motsvarighet
i varje människas liv.
Därför övar vi oss i att hålla fast vid vår tro och se
fram emot uppståndelsen, trots att döden förebådas i rosornas
vissnande kronblad. Vårt hopp och vår erfarenhet säger oss att
efter vinter kommer vår och efter död kommer liv.
HÖSTENS PSALMER OCH SÅNGER
203 Fram skrider året i sin gång
304 Lär mig, du skog, att vissna glad
Höstvisa – den svenska sångboken
Vem tar hand om hösten – sjung svenska folk
VAR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
erik blomberg
BARNENS HÖGTIDSBORD
I HÖSTENS TID
Höstens högtidsbord kan gärna följa naturens växlingar,
på samma sätt som sommarens bord återspeglade de
varma månadernas utveckling. Låt barnen lägga fram
frukter, vackra löv och ställa in blommor allt eftersom det
är säsong för dem. Låt gärna varje enskild fest komma
till uttryck på bordet, genom att barnen får lägga fram
föremål som är typiska för festen.
På sidan 40 finns tankarna bakom barnens högtids-
bord närmare beskrivna, liksom dess möjligheter och pro-
blem.
B I L D : R O N N I E P E T E R S S O N , P I X G A L L E R Y
184 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 185 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R
B I L D : A R N E E K L U N D , P I X G A L L E R Y

B I L D : A N N L I N D B E R G , M I R A
Tacksägelsedagen och tacksägelsedagarna
Framåt hösten bugar buskar och träd under
tyngden av allt fylligare bär och frukter,
och nu börjar också festligheterna med
kräftor, surströmming, älg, ål och gås.
I gammal tradition var hösten inte bara
skördetid utan också slakttid, då grisarna
var som allra fetast. Bara julgrisen fick leva
fram till Lucia för att man skulle kunna äta
färskt kött till jul.
I många samhällen är skördefesterna
stora händelser. I Sverige har de mest förvandlats
till tillfällen att träffas och njuta
av mat som är litet ovanlig. Säkert beror det på att vi lever längre
från naturen än många andra folk. Att ha mat på bordet tillhör
självklarheterna för oss, medan de som lever närmare naturen
förstår att varje mål mat egentligen är en gåva från den Gud
som låter regnet falla och solen skina över jorden. Även om
det är människan som sår, vårdar och skördar så skulle inget
av detta löna sig om inte naturens rytm fungerade. Gud skapar
förutsättningarna för sådd och skörd.
Mitt i allt detta, andra söndagen i oktober, firar kyrkan
tacksägelsedagen som skördefest. Tacksägelsedagen, som faktiskt
är en mycket sen tradition, får stå som en sammanfattning av
alla de övriga höstfesterna. Denna dag säger i klarspråk det som
de andra festerna har med som tyst förutsättning, det som de
målar upp med de dignande borden: tacksamheten till Gud
för naturens gåvor. Guds underverk döljer
sig i det som vi tycker är vardagligt och
självklart, och därför behöver vi festen för
att se den livets rytm som vi själva och hela
naturen är delar av.
Tacksägelsedagen firas egentligen
efter Den helige Mikaels dag (se sidan
190-193), men eftersom alla sensommarens
och höstens skördefester behandlas
under tacksägelsedagens rubrik är ordningen
i boken omvänd.
DEN HELIGE BOTVID OCH GUDS GODA GÅVOR
En vårdag var Botvid och hans tjänare ute och fiskade vid en liten ö,
där man fritt brukade kunna lägga ut näten och fånga fisk. Plötsligt
kom platsens ägare, Bovinus, och sade till allas överraskning: ”Om
ni vill lägga ut era nät här, så skall ni ge mig en fjärdedel av all
fisk ni får. Annars måste ni ge er i väg.” När Botvid hörde detta
sade han vänligt till Bovinus: ”Gör inte så här, min bror. Vad Gud
har gett gratis bör du ge till andra gratis”. Bovinus snäste av honom:
”Gå din väg, Botvid. Det står dig fritt att ge bort det som är ditt
till vem som helst.”
Botvid gav sig då i väg, och med honom följde hela fiskstimmet.
Byborna stannade dock kvar, eftersom de ville göra som Bovinus
sagt, men trots att de arbetade hela natten fick de ingen fisk.
186 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 187 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R

När Botvid kom tillbaka till sin egen ö skickade han ut sina tjänare
att fiska. Själv föll han på knä i bön. Och Gud hörde hans bön, så
tjänarna fick så mycket fisk att båtarna blev alldeles fulla. Botvid
utbrast då: “Låt oss tacka Gud, som har gjort himmel och jord,
havet och allt det som finns i det, och som nu också skänkt oss
allt detta.”
I sin glädje steg nu Botvid upp på en kulle och ropade:
”Kom hit alla och se vilket underverk Gud har gjort.” När alla
kom och fick se vad som hänt sade de: ”Gode Botvid. Vi har fiskat
hela natten utan att få något. Gärna skall du få fjärdedelen av
all vår fångst om vi lyckas få upp något här.” Men Botvid svarade:
”Aldrig att jag tar betalt av er. Har Gud givit mig något gott så
ger jag det till er gratis.”
Folket fick en praktfull fångst, och till slut kom även
Bovinus. Något skamsen lovade han Botvid samma ersättning som
han förut själv krävt. Men Botvid svarade, full av tacksamhet mot
Gud: ”Gå och kasta ut dina nät, och vad Gud ger dig, det ger jag
dig också.” Men Bovinus fick ingen fisk.
Botvid drog då slutsatsen att Gud var arg på Bovinus och
uppmanade honom att vara ödmjuk inför Gud. Själv lovade han
att be för Bovinus. Denne lovade att göra allt vad Botvid sade,
och kastade åter ut näten. Gud hörde den helige Botvids böner
och Bovinus båda båtar blev båda fyllda med fisk. Då sade Botvid
till alla närvarande: ”Hör nu, mina landsmän och släktingar! Jag
uppmanar er alla att aldrig någonsin vägra någon annan det som
Gud i så rika mått ger åt er.”
ur botvidslegenden
KRÄFTSKIVAN
Sensommarens kräftskiva är en av våra få traditioner som faktiskt
fötts på svensk mark. Men den är en sen tradition. Även om
man ätit kräftor sedan 1500-talet var det först under 1800-talet
som människor började tycka att kräftor var festmat. Då var det
herrskapsmat, och inget för vanligt folk.
På 1860-talet kom lagar som begränsade fiskesäsongen
för kräftor. Tidigare hade de funnits tillgängliga året om, men nu
skapades en första-dagenkänsla inför det datum då försäljningen
släpptes fri. Plötsligt fanns det ett skäl att äta kräftor vid en viss
tidpunkt. Kräftpremiären den 7 augusti var född.
Sedan 1989 är det tillåtet att sälja kräftor hela året, och
kräftpremiären finns alltså inte längre, men traditionen har blivit
så stark att kräftor och augusti hör ihop i vårt medvetande. Med
kräftorna har alltså samma sak hänt som med maten vid jul och
påsk. Traditionerna konserverar – bildligt talat – maten, så att
gammal husmanskost förs samman med ceremonier och årstider
och får festmatsstatus . Det som förr var vardag är nu tradition
och vi använder det för att skapa en särskild känsla, en avskild
tid och en glänta i livet för glädje och fest.
Trots att seden är så ny lägrar sig en stämning av
ursvenskhet över kräftfesten. I semestertidens sista skälvande
stund vajar lyktorna sakta i halvmörk augustikväll, och festen
firas på takterrasser, altaner och i sommarstugeträdgårdar.
En rik flora av utrustning hör till kräftskivan. Dit hör
särskilt porslin, sångböcker, hattar, haklappar och lyktor som
föreställer ansikten i lysande färger. Till och med ett särskilt
bordsskick, sörplandet, förekommer vid kräftskivan.
SURSTRÖMMINGSSKIVAN
När surströmmingens dofter fyller näsborrarna tar många till
flykten. Andra njuter, med tunnbröd, mandelpotatis, rödlök och
mjölk eller starka drycker framför sig. Samtidigt som näsan
skrynklar sig så vattnas det i munnen. På den tredje torsdagen
i augusti är det surströmmingspremiär, vilket innebär att årets
inläggning börjar säljas. Detta är något alldeles särskilt, trots
att fjolårets surströmming gått att köpa hela året. Kännarna
bedömer nu den nya årgången och avgör om den håller måttet.
Surströmming är konserverad genom jäsning. För att
fisken skulle hålla sig saltade man förr ned den, men med så
litet av det dyra saltet som möjligt. Fisken skulle jäsa, men
inte ruttna. Åter har gamla vardagsbruk blivit till ceremoni och
tradition hos oss. De klotformade burkarna, stinna av jäsningen,
vittnar om att fisken är färdig att äta.
Kräftskivorna och surströmmingsskivorna liknar varandra:
man äter ute och har speciella sånger och dekorationer.
Tidigare fyllde surströmmingen i norr och kräftorna i söder
också i stort sett samma funktion i vår årsrytm: särskild mat vid
höstens stora fest. Då fanns surströmmingen nästan bara i norr.
I dag säljs den och uppskattas av många i hela landet, säkert till
stor del beroende på folkomflyttningen.
ÄLGJAKTEN
Älgjakten har en enorm betydelse i stora delar av Sverige.
Företag stänger, och speciella gudstjänster får ofta inleda jakten.
Ibland äter man också en gemensam måltid som inledning. Älg
jakten förtjänar mycket väl att kallas högtid och fest. Ingenting
får gå före jakten. Vissa speciella ceremonier hör ihop med
älgjakten, som till exempel att den som skjuter en älg får hornen
på sin lott, liksom att skytten får sätta en grankvist i hatten.
Ofta går deltagandet i jakten i släkten, och redan som små får de
blivande jägarna följa med ut i skogen för att uppleva känslan.
Rätten att delta i jakt, och den status eller ställning en
person har i jaktlaget, går tillbaka på medeltida bestämmelser,
liksom sättet att fördela bytet. Älgjakten har alltså
uråldriga traditioner. Från medeltiden har man till exempel
funnit över 27.000 fångstgropar, till stor del använda vid älgjakt.
Enligt en gammal folklig föreställning hade älgen stela benleder
och sov lutad mot ett träd. Därför gjorde man förr fällor genom
att delvis såga av sådana ”sovträd” så att älgen när den somnade
skulle ramla omkull och inte kunna resa sig igen.
ÅLAGILLEN
Den sydsvenska traditionen att hålla ålagille i början av hösten
är i sin nuvarande form till stor del en ny tradition, lanserad av
skånska krögare. Gillet består av en festlig måltid där många av
rätterna är gjorda av ål. Ceremonierna i samband med ålagillet är
i flera fall så nya som från 1960-talet.
Bakgrunden till ålagillet är kalasen som fiskarna förr höll
vid ålastämmorna, då de skulle betala tionde till prästen eller
ränta till markägarna. Under 1900-talet började man hålla
188 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R 189 tradition och liv V Å R T G E M E N S A M M A Å R
B I L D : U L F H U E T T, B I L D H U S E T