Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
von Werdenberg. 83<br />
Småningom blef F-udoU väl mera lugnad,<br />
men icke lugn. Var han blott et ögonblick<br />
allena, få flögo hans tankar til Azer ochHeloife:<br />
hos Marie var hans belägenhet en beftändig<br />
plåga. Hvarje fmekning af henne, trängde<br />
fom en förebräelle genom hans hjertaj<br />
hvarje kärleksprof af honom, förekom hoi'iom<br />
fom en lögn, et bedrägeri -, och fåledes dogo<br />
de pä halfva vägen- Hos Heloife åter, anfåg<br />
han Marie mindre förolämpadj lör henne<br />
kunde han likväl fäga huru ömt han ällkade<br />
Marie, och han fade det med en flags triumf,<br />
hvarigenom han mindre kände den oförrätt,<br />
hangjort Marie. Hans köld emot Marie,hade<br />
ockfå gjort henne mifstänkfam och fåledes<br />
äfven kallare. En främmande upmärkfamhet<br />
hade nu kommit i den förtroliga kärlekens<br />
itälle. Rudolf kunde ej uthärda denna fyn»<br />
Han omfamnade henne,och luckade djupt: O,<br />
Gud! Marie! och flkyndade borrt för at iden<br />
tjocka fkogen dölja fin oro. Marie följde<br />
honom med lina blickar, fträckte fina händer<br />
mot himlen och gömde lig på andra iidan<br />
om klippan under de fkuggrika granarne.<br />
Lugnet och friden hade ötvergifvit fin<br />
helgedom.<br />
Men längre kunde Marie ej uthärda det.<br />
Hon upfökte Rudolf och fann honom Tittande<br />
under en bufke. Häftigt kallade hon lig til hans<br />
fötter, och ropade med en itröm af tårar: Rudolf,var<br />
äter min återgif mig dig [jelf!Gör<br />
ofs icke bägge olyckliga. Vid dciTa ord tryckte<br />
hon fin bleka kind mot hans. O, min Ma.<br />
F 2 rie!
-"
>
Change language