Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
VON WERDENttERG. 81<br />
ifina armar. Marie,den beklagansvärda Marie<br />
glömdes under deffa kärlekens ljufva famtal.<br />
Rudolf iniomnade i lin Heloites armar.<br />
Men morgonen derpå kunde hon ej förmå honom<br />
at dröja längre* Han flöt den gråtande<br />
Heloife'i fin famn, och tryckte henne til iit<br />
bröft. Farväl, fade han, min Héloife, min<br />
älfkade, och fagta tillade han: farväl min maka!<br />
Heloiie lediagade honom, och n^K-.n hade<br />
det lyckats hennes fmekningar at bringa<br />
honom tilbaka. Han fatt ännu en lång itund<br />
med henne på en klippa, och mafte belkiitva<br />
Marie och ttället der han uppehöll lig rm d<br />
henne. O! for mig til hennei bad Heloife^<br />
fäg, at jag farit vilfe. Ingen öm blick, ingen<br />
tår fkall forråda mig,då du kartar dig idin<br />
älfkade makas famn. Lut mig fe min lyftei\<br />
Hon fattade hans arm och fortfor: få lagmig<br />
åtminftone hvar dubor, Rudolf. Jag vil komma<br />
allena dit^<br />
\<br />
jag vil käfta mig för hennes fötter,<br />
och bedja henne omen friftad. Säg mig, älfkade,<br />
hvar du bor! Min ijäl fkall ändå iöljadig,<br />
fkall ej lemna dig defla tre dagar.<br />
Evnapt kunde Rudolt motftå den älfkande<br />
makans ömma böner. Han var redan i begrep<br />
at fég"a henfce vägen, til Ijans enfliga klippa3<br />
pen hennes kytfar qväfde hans ord.<br />
Ändteligen gick han. Så ofta han låg fig<br />
tilbaka,vinkade Heloife ännu åt honom. Han<br />
fmåibg och kaftade kyiTar åt henne. Men då<br />
han kom på andra (idan om klippan kände<br />
han en tyngd på (it hjerta, och nud hvart<br />
iteg,fom han nalkades(it eniliga hemvift blef<br />
ilDä. F den-