Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
von Werdenberg. 63<br />
Kudolf, och kaftade fig i hans famn, i det<br />
hpn fade: Himlen fke tack, at du åter är här!<br />
Eller huru,min far, förtjenarhan ej förlåtelfe.<br />
Hvarföre då, Heloife? frågade Rudolf.<br />
Den gamle imålog. Urfäkta det ofkyldi*<br />
ga barnet oth hennes kärlek til dig. Innan<br />
du kom,utidflapp mig et ord om dit famtal<br />
im-d din vän, rörande det bedrägeri fom ikulle<br />
vänta dig här. Hon fruktade at du ej mera<br />
(kulle få fe ofs. \<br />
Men, om han nu ingen förlåtelfe förtjent,<br />
Heloife?<br />
Så fkulle min bon och mina tårar hafva<br />
utverkat honom den. O, Rudolf, huru kunde<br />
jag nånfin fkiljas ifrån dig?<br />
Gud! hvad ofkulden är helig! ropade Azer<br />
> och vällignade flickan. Han gick, och<br />
lemnade Heloiie allena med Rudolf. Hon<br />
blef pratfam, och ömhet, olkuld och ljufva<br />
fmekningar beledfagade hvarje ord. Hon fattade<br />
Rudolfs hand, lekte med hans lockar,<br />
klappade hans kinder, lutade fig til honom:<br />
och alt detta med iå mycken ofkuld, iom<br />
om Rudolf varit en af hennes lekfyllrar.<br />
Rudolf kunde ej motftå få mycken kär"<br />
lek, och fattade en hjertlig ömhet för den<br />
älfkvärda flickan. Hennes intagande ofkuld förnöjdehonom3<br />
hennes kärlek fängflade honom.<br />
Hon omtalte för honom fin ungdom 3 och Rudolf<br />
måfte befvara tufende frågor fom hongjorde<br />
honom,rör?nde hans lefnad och de min-<br />
Ila omftändigheter deraf. I fynnerhet uppe-<br />
höll honfig vid Jutta,och gret öfver hennes<br />
död.<br />
""