Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VON WE R DE N B E R 6. 57<br />
Känner du någon korrtare,Rudolf?<br />
Kunde Gud ej vifa någon annan bättre,<br />
endaft fynlig för få?<br />
Huru? Gaf Gud icke männifkorna förnuftet?<br />
JJet 'it den väg til vår lallhet, iom Gud<br />
vilade ofs. Kan en väg til fällheten blott vara<br />
fynlig förfå,få är den ingen tnånfelig väg,<br />
och kan fåledes ej heller föra til mdr.fklig lyckfalighet.<br />
Godt! men til en Gudomlig: det är juft<br />
det jag påftår.<br />
Rudolf! kunne .vi vara Gud? Gud har fkapat<br />
ofs til mdnnijkor.<br />
Men are vi til äfventyrs icke redan här<br />
beftämda til något mera än hvad vi vanligen<br />
tro? Kunne vi icke redan här käfta en blick<br />
inidet andra lifvet? icke redan här veta hurudant<br />
vårt tilftånd der (kall blifva? Hvad<br />
hade Giittingen icke gifvit för at återfe Jutta<br />
och erfara hennes tilftånd dagarne efter<br />
hennes död? Var det icke detta fom gjorde<br />
hans plåga?<br />
Men gördet den ännu? Se huru Gud med<br />
tidens tyfta vinge borrtflägtar från vårt finne<br />
detta begär, fom voro verkningar af vår odödliga<br />
ande? Huru Gud få förkjufande höljt<br />
den ryfliga grafven i hoppets ljufa Höja. Hoppet<br />
var tiiräckligt at uteltänga förtviflan från<br />
vårt hjerta: och vi hafve det. Vifsheten fkulle<br />
draga våra blickar på andra fidan grafven,<br />
Vi lkulie då här vara vandrare, hvilka på jorden,<br />
likfom i et intagande, fruktbart, men<br />
främmande land,beftändigt blott kaftade läng-<br />
D 5 tan-<br />
/
-"
>
Change language