Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
von Werdenberg.<br />
55<br />
Godt! vi återfe hvarannan. ' Gubben lemnade<br />
Rudolf, och gick tilbaka til grottan. Rudolf<br />
tog långfamt vägen åt fm dal,och fatte<br />
lig der under en bufke iden mörkafte fkuggan.<br />
Länge hade Marie futtit hos honom,utan<br />
at han blifvit henne varfe. RudoU! fade<br />
hon med fin vänliga, deltagande röft: redan<br />
några dagar har du haft något på hjertat: du<br />
är forgbunden och vet ej hvad du vil. Är<br />
det en föreftåendeolycka, fom gördig få dyfter.<br />
Nej, Marie,ingen olycka j fnarare men<br />
fråga mig ej, bäfta Marie, fråga mig ej!<br />
Såär det något ondt,Rudolf,fom oroar dig?<br />
Något ondt? Nej, vid Gud ickeI<br />
Rudolf, det goda gör ols glada, gör fjälen<br />
fri och lugn. Men du är dyfter och (orgbunden.<br />
Kanlke du är fjuk, min Rudolf?<br />
Icke heller, Marie. Det gifves en högre<br />
dygd, lom lyftar fjälen, gifver den en<br />
högtidlig rigtning, och leder til outgrundliga<br />
betragtelfer, fom fläcka eldeni vårt öga och<br />
fänka vårt finne ien ftum alfvarfamhet. Om<br />
det nu få förhöllelig med mig?<br />
Bäfte Rudolf, då kan det ej varadygd eller<br />
vishet. Sann dygd och fann vishet ikingra<br />
alla mulna tankar iijälen, göra den mild<br />
och öpen för hvarje intryck af den lifligafte<br />
glädje, och fkänka den et fällt och oftördt<br />
lugn. Så gör den dygd och den vishet vi kan-<br />
ne, Marie.<br />
Det gifves ingen annan dygd än den vi<br />
känne 3 ingen annan vishet än den vi älfke<br />
D 4<br />
juft
-"
>
Change language