Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
von Werdenberö. 53<br />
fler; derpå förde hon til honom mjölk,frukt<br />
och fött vin. Å nyo omtalte hon nu för honom<br />
fin nior, (ig fjelf och fin far med en iå<br />
älfkvärd ofkuld, at hon helt och hållet intog<br />
Rudolfs hjerta. Hon lade fin arm kring hans<br />
hals, tryckte honom til fit bröft, kallade honom<br />
bror och fmekte honom få oikyldigt fom<br />
hade hon varit hans fyfter.<br />
Andreligen kom Gubben. Han bortvifte<br />
Heloife och blef enfam med Rudolf. Efter<br />
åtfkilliga famtal om grafven och det eviga lif-<br />
Vet, om Gud och den ofynliga verlden, afbröt<br />
den gamle honom häftigt: Rudolf von<br />
Werdenberg!du är af ödet ämnad til ftora<br />
ting. Ödet blef din vän. Mänfklig vishet lärde<br />
dig at vara ädel och borrtlägga din ärelyftnad.<br />
Du hade öron för din olyckas och för<br />
dina vänners lärdomar. Nu ftår' du vid den<br />
gräns, der den höga, himmelfka,utvalda visheten<br />
begynner. Naturen vii för dig afhölja<br />
fin ilöja. Hardu mod, Rudolf, at följahennes<br />
lärdomar? Ej förgäfves fick jag befallning at<br />
begifva mig til denna ödfliga, fteniga öken.<br />
Jag fkulle finna dig här. Rudolf, har dumod<br />
at upofra dina jordifka ägodelar för himlen?<br />
Jag har inga jordifka ägodelar mera: men,<br />
ägde jag än Konungariken, fkulle jag med nöje<br />
upoffra dem. Tala, hvad {kall jag?<br />
Du har ännu jordifka ägodelar: dinklokhet,<br />
dina önfkningar, dina vänner, dina förhoppningar.<br />
Rudolf,har du Abrahams tro: hans,<br />
fom offrade fin fon? Om himlen fordrade alt<br />
af dig hade du mod at lemna det?<br />
D 3 Ru-
-"
>
Change language