Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
von Werdenberg.<br />
49<br />
betjente fig likväl af honom til at förkunna<br />
fin vilja för männilkorna. Således b höfver<br />
Gud icke altid de ädlatte til fanningtns förkunnande.<br />
Förhonom äro alla lika, och hvem<br />
vet hvartil de äro beftämde?<br />
Under detta famtal hade de kommit ända<br />
til grottan: den var i dag öfverdragen med<br />
hvita tapeter, ochi fonden ftod et litet altare,hvarpå<br />
låg en dödfkalle. Jufl; (om Rudolf<br />
och den gamle ttego in, lyitadcs rideaun, och<br />
flickan trädde fram. Hon kallade en blick på<br />
Rudolfidet hon föll fin far om hallen, fom<br />
tryckte en kyfs på hennes kind. Idag var<br />
hon åter hvitklädd. Hennes ytviga hår hvilade<br />
på hennes kyfkt blottade barm och axlar.<br />
Et genomfkinligt flor betäckte hennes anfigte.<br />
Hon var fkön fom en vårdag,och Ru><br />
dolf betragtade henne med en glad beftörtning.<br />
På faderns befallning tog hon lutan och<br />
upliämde en högtidlig fång om fjälarnas heliga<br />
kärlek i och efter lifvet. Vid de fifta<br />
yerferne badade hennes kinder i tårar, och<br />
hon ropade tvänne gängor med en rött, fom<br />
genombårade Rudolfs hjerta: O min mor! min<br />
mor!Den gamle fäg mot himlen, fattade lin<br />
dotters hand,och fade med en obefkrifligen<br />
ädel röft: Tacka Gud, Heloife! Hennes fjäl<br />
är renad!Flickan fkyndade til altaret, kaftade<br />
lig der med en innerlig rörelfe på knä,<br />
knäpte fina händer tilhopa för (it bröil, och<br />
med fköna, af andagt brinnande ögon, vända<br />
mot himlen, bad hon länge och ifrigt.<br />
11Del. D Nu
-"
>
Change language