Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
v<br />
48<br />
Rudolf<br />
Vörda ej Påfven, vörda himlens vilja i honom.<br />
En hjord fkulle männifkorna vara; en<br />
Herde måfte vaka öfver den. Hjorden pafTar<br />
för herden - y herden lärer pafla för hjorden.<br />
Utan honom fkulieden blifva et rof för ulfven.<br />
Slumpen har dock fatt honom pä en onaturlig<br />
thron.<br />
På famma fatt fom flumpen förde ofs tilhopa.<br />
Hvad är flump? Tror du at tyglame<br />
underftundom ilippa förfynen ur händerna?<br />
Slumpen är himlens heligatle ordning. Säll<br />
ar den,fom kan fe den!<br />
Rudolf ledde famtalet på de döda. Han<br />
frågade Gubben, om man med vifshet kunde<br />
antaga något lif efter detta, och veta hvad man<br />
der gjorde. Hanfvarade på denna fråga ifå heligt<br />
mörka ordalag, atRudolf deraf blott kunde<br />
gifta, at han bejakade det. Han omtalte<br />
de ryfligafte hiftorier, fom bevilade umgänge<br />
med andar 3 och derpå afbröt^han lig fjelf,<br />
likibni han fagt förmycket. Ändteligen föll<br />
han ynglingen om halfen och hvilkade fagU<br />
och darrande til honom: Vi are omgifne af<br />
under, min fon! Derpa föll talet på Rudolfs<br />
vänner. Jag känner dina vänner, fade han.<br />
De äro ädla män, hvilkas nit och bemödande<br />
förmänsklighetens väl förtjena beröm. Och<br />
fkulle de än fela, fkulle de än gä en orätt<br />
väg, lå förtjente dock deras hjertan at känna<br />
famungen: en gång fkola de lära känna den,<br />
här eller igrafven,och le åt lig fjeifva, likatom<br />
förfynen nu med barmhertighet ler åt<br />
deras vilfarelfer. Mofes flammade, och Gud<br />
be-
-"
>
Change language