Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

R u b o lf
42
Kanhända " " " dock låtom ofs gå. Vid desfa
ord updrogs iena ändan en fkärm,och Ru«
dolf fåg tvänne långa, fvagt uplyfta gånger.
Gubben gick långfamt genom den ena,flickan
g nom denandra,och bäe;ge förfvunno förhans
ögon. Ljufenigrottan fläcktes, gångarne blefvo
fmåningom mörkare och mörkare,och Rudolf
ftod omftder omgifven af den dyftratte
midnatt, förfänktiden djupafte dröm.
Likfoni vid et förtrolladt flott, blef han
ännu en lång ftund flående. Omfuler gick han
tilbaka. Dock fatte han fig fnart imellan klipporna
för at återkalla hvad han fett: flickan
med de andägtiga,(köna ögonen, den vördnadsvärde
Gubben, det mörka famtalet imellan
bägge. Han glömde at han fkulle gå til
Truns, och morgonen fann honom ännu förfänktidrömmar.
Fängflad af en hemlig trollkraft,blef
han Tittande der ända til fölens up«
gång. Han lyfsnade om icke han fkulle få
höra nägon talaj men alt var tyft fom grafven.
Hangick åter tilgrottan,itanka at klappa
på, under föregifvande at han farit vilfe.
Men huru ftor var ej hans beftörtning^ då han
fann dörren borta ochidefs ftälle blott flora
oformliga ftenarj intet tecken til någonmänfklig
boning!Han klättradeiklipporna genomfökte
hvar je^klyfta och fann ingenting utom
några til hälften ofyniiga ruiner efter en ödelagd
borg,fom fordom tilhörtBiffcopen af Chur.
Gud, tänkte han, hvern är denna männilka?
Hvarifrån är han? Hanropade, men ingen fvarade
honom. Alt omkring honom var full.
kom-