Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

von Werdenuerg. 41
fom ännu mera ådrog fig hans upmärkfamhet.
På andra fidan af grottan flod en ung flicka,
med en ängels anfigte, och armarne i kors
öfver bröftet, med bruna mot himlen lyftade
ögon,ihvilka den innerligafle andagt lågade.
Hon var klädd ien aldeles hvit präftdrägt,
och hennes fvarta hår föllo i okonftlade
lockar öfver hennes axlar ända ned til
gördeln. IFonden af grottan,fom var ivartklädd,
låg på et altare en dödfkalle, uti hvilken
et crucifix var fäftadt, och ien ljuskrona
brunno fju ljus.
Rudolf flod ännu vid dörren,och fåg igenom
fpringan. Nu hoprullade den Gamle
fkriften, af hvilken han låfit,och flickan fom
hittils flått fom enbild,rick nulif;et himmelfkt
fmåleende utbredde (ig öfver hennes anfigte.
Hon kaflade fig i den gamles armar och fade
med en klar, oefterhärmelig röil: Men,
min far, hvarföre är det blott få få männiikor
fom veta detta?
Vil Du mäflra den eviga förfynen, mit
barn? Jag har haft lärjungar, fom ej kunnat
tiga, de röjdemit viftande förfina vänner, och
jag måfte lämna dem. Mit barn, blott en får
känna mig. Et enda ord om mig,fagdt til en
vän,til och medidet förtroligafte ögonblick,
eller til en älfkad maka ikärlekens heligaile
Hund, tvingar mig at förevigt lämna den fom
yttrat det. Hvem fkall ärfva mina flora hemligheter?
Dock, låt Förfynen råda, mit barn!
Den känner mit värde. Det är midnatt, låtom
ofs gå! En vigtig tidpunkt nalkas mig.
C 5
Kan-