Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

40
Rudolf
Döde ropa, Andar ftimma#
Blixtar ljunga, ftormar gnyj
Töcken för mit öga fimma,
Och defs ljufva fyner fly.
Moln af rök kring templet ila r
Andar kring mig fkocka Cgj
Framtids, Gudoms böljor hvila^
Störta,— brytas, emot mig!
Rudolf förfträcktes} ty det förekom ho-
»om fom et aflägie tordön fkakat klipporna
vid de fitta tonerne af fången. Hvad är det?
fade han fagta vid fig §etf. Hvar är jag?
Han fteg åter up på klippan,och fås; ockfå
nu et ljus, fom likväl icke brann få klart {om
förra gängen. Långfamt gick han dk. Imellan
några flenar fann han en eld, fom brann
ien runddel och var nära at flockna. Nulysnade
han åter, och hörde en böjlig niansröft
läfa eller bedja i et främmande fpråk. Han
nalkades flället, hvarifrån röften hördes, få
tyft och fagta fom möjligt. Oförmodadt fröter
han på en lönndörr til en grotta. Genom
en fpringa på den famma blef han varfe ljus.
Han fatte Ögat närmare intil öpningen. En
Gråhåring med et vördigt anfigte och et långt
fnöhvitt fiiägg,ienlid,ivart, högtidligdrägt,
fom otngafs af et bredt hvitt bälte, fatt på
en låg ftol, och läfte högt ur en hoprullad
fkrift. Rudolf kunde ej vända fina ögon från
den vördnadsvärde Gubben, fom då och då
ihäckte fina hopknäpta händer mot himlen.
Men nu föll hans blick på et annat föremål,
fom