Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

vonWer de n ber g.
39
likväl fåg han intet annat än en klar eld långt
borta. Han häpnade och uprepade ovillkor-
ligen de orden: "Du, /om Jlålde Andars väl'
de "
Ändteligen begaf han fig til förfamlingen
i Truns. Han ville likfom de andre vända
tilbaka om natten, men han väntade til
morgonen, för at närmare lära känna tragten
der han hört fången. Han förmodade at en
koja der (kulle rinnas,men fann ingen ting,
icke et enda fpår efter männifkor, blott en
vild, ödflig tragt,full af klippor, bevuxen
med ekar. Sedan han länge fett fig om,fatte
han lig åter ned,och återkallade ännu en
gångifit minne fången och den intagande
röften. Derpå vände han tilbaka til fm enfliga
klippa,och glömde vid Maries förfta ord
både lutan och fången.
Någradagar derefter gick hanåter til Truns.
Då han kom til det flälle der han hört mufiken,
fatte han (ig, och fatt länge utan at
höra något. Han (lod nu up för at gå, då i
det famma lutan åter begynte med accompagnement
af famma röft, fom efter några befynnerliga
drillningar fjöng följande:
Af en Gudoms ftråle rörd»
Famnar jag oändligheten,
Ser jag, lyckligen bönhörd»
Andarne och evigheten..
För mit öga vidt och bredt
Lyftades den (karm, dig döljer,
Framtid, — och förkjuft det följer
Hvad Profeter aldrig fett.
C 4
Bö«
«