Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

'von Werdenberis, 37
Samfundet för mänfklighet och dygd var
nu förligtigare än förut,emedan de förnyade
förfökenat utforfka hvar Rudolf uppehöllfig,
tvungo dem dertil. Det förfamiacLs nu ald:ks
icke mera på det enfliga ftället iniellan
klipporna, d~r Rudolf och Marie bodde3 utani
den djupa dalen vid byn Truns. Ty
det var dem högft vigtigt at inga hemliga fpioner
lärde känna dem. Rudolf fjelf gick, få
vida han kunde, fent om aftonen eller om
natten ut och in, och fmög lig öfver de meft
obanade klippor til förfamlingeni Truns.
En afton då han åter gick dit,hördehan
nu-llan klipporna et fagta ljud af en hänryckands
luta. En djup,nattlig ftillhet herrfkade
rundt omkring honom. Han blef ftående
at lyfsna och den rörande,ljufva melodien
genomträngde hans hjerta. Han fatte fig på
en ften, och med hufvudet lutadt emot den-
{amma öfverlämnade han fig åt de fmältande
toner han hörde. Idet famma begynte en
qvinno-röft fjunga tu lutan deffa ord:
Här, bland ekar fom fsg höja
Ur en dyfter klyftas famn,
Mina häpna blickar röja,
Jagade ur lifvets hamn5
Skuggorjfomigrafvens flöja
Tigga fred uti defs famn.
Du, fom ftälde
Andars välde
C 3 »b-