Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

von Werdeneerg. 21
lade mit: endaft denna qvinna, endaft mit goda
medvetande är ännu mit. Hvårföre ville
Du berölvamig det enda,jag har? Säg,hvad
har jaggjort Dig,fom förtjcnar Dinlörföljelfe?
Herr Grefve, begynte Marie mijdt. Jag
ber er,förfölj ofs icke mera. Vi age ingen
ting utom vår Ömfefidiga kärlek: unna ofs äfven
det nöjet, at kunna tänka pä er, fom
vår vän. Herr Grefve,var min Rudolfs vän.
Ibörjan ftod Gref Henrik likfom han ej
vetat tillig: Han hade ej kdnfla för något,utom
för den djupa blygfel, fom detta upförande
förorfakat hos honom. Han var
lör mycket flagen til at kunna framföra et
enda ord; blott hämndplaner fysflofatte honom.
Då Rudolf få plötfiigen ombytte ton,
och gjorde honom förebråelfer, då Marie tillika
begynte bedja honom vara Rudolfs vän,
då vaknade på en gäng ihans fjäl väl icke
känflan af hans orätt icke vänikap för
Rudolf kanfke blott en häftig känfla af det,
hvarigenom han kunde minika (in förödmjukande
förlägenhet. Han kaftade fig til Maries
fötter idet han lade: jag har förolämpat
Er, ädla qvinna: förlåt mig det, och, om
Ni här ier himmel frågar efter at äga en
vän mera eller mindre, få har ert ädelmod
förvärfvat er den. Glöm,Gref Rudolf, hvad
jag varit, och tänk hädanefter blott på hvad
jag {kall blifva. Jag ber er, för mig tilbaka.
Jag fkall en gång, då jag bliiver värdigare
at vila mig inför er förolämpade maka, äter
be er föra mig hit igen/ Han kaftade nu å-
B 3
ter