Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>«</strong><br />
178<br />
Rudolf von Wkrdenseug.<br />
fram til kojan. Uvera bor nu här? frågade Marie.<br />
Min Marie och jag, fvaiade Rudolf. Maiie<br />
gal til et anfkri af glädje, och kaftade fig med ljufva<br />
tårar i hans Ifamn. Idetfamma fprungo ynglingar och<br />
flickor fram ur bufkarne och danfade omkring det lyckliga<br />
paret. Marie blef flående orörlig, helt och hållet<br />
öfverlemnande(ig åt fin förkjufning, och blott de tårar<br />
forn flöto från hennes himmelfka ögon,vittnade at hon<br />
lefde. Rudolf, lade hon omfider, min filta önfkan är<br />
upfyld:at här lefva och dö rred dig; här, hvareft jag<br />
lärde känna ochälfka digj här, hvareft jag varit få lycklig,orh<br />
nu åter fkall blifva det. Välkommen min Rudolf!<br />
välkommen älfkade Inf*, fom jag andas! kullar,<br />
trän och blommor! Ach jag känner er alla ännu. |fågen<br />
min barndom; } fkolen ock fe min ålderdom, ochi<br />
ert fköte fkall mit ftoft hvila,ropade hon med utfträckta<br />
armar cch klappande hjerta. Med glädjetårar lade<br />
hon fig om aftonen vid Rudolfs fida, tackande Himlen<br />
at freden nu blifvit ateriiäldiAppenzell.<br />
Lugnet herrfkade nu i hela tragten deromkring. Ofta<br />
befökteRudolfännu Land-dagarna vid Truns och AppcnzellarneS<br />
fammankemfter. Sä fnart något frö til oenighet<br />
ville utfpncka,qväfdes det ftrax af hans vishet»<br />
Han var en fkyddsgud förhela Bergstragten;och vid hvarje<br />
feft ihela Appenzell,i Thurgau, Öfre Rhätien och<br />
Skogsftäderne, vid alla hufliga famqväm, der glädje och<br />
lugn herfkade, nämnde man Rudolfs namn med vördnad,<br />
likafom et helgons.<br />
Dyed, renhet i feder, fred och lugn hos alla invånare<br />
i Schvveitz var hans verk och Lans belöning. Fy.<br />
ja gånger hvart år famlades hans vänner, barn och flägtingar<br />
hos honom idalen, ochdeffa fyra dagarfirade hela<br />
Appenzell och alle medlemmarne af det Grå Förbundet.<br />
De kallade Refan til hans dal en vallfart til Dygdens,<br />
Sanningens och LugnetsTempel. Iklippan fombildade<br />
ingången til dalen, vorodefla ord ulhucgne: Kärlek ock en<br />
tUmorkt Itfnad äro grundvalarnefor Mänjklig Säilhet»
-"
>
Change language