Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
von Werdenbe*g. 17 7<br />
Rudolf (kyndadenutilbakatil denenfliga klippan.<br />
Du lemnar mig åter få oha,Pudolf: hvar<br />
viftasdu då få beftändigt? Jag hai nu lemnat<br />
dig förfifta gången,min Marie,och,om du vil,<br />
ikall jag vifa dig, hvar jag varit, och förhvem<br />
jag arbetat! Vid deffa ord tindrade hans ögonaf<br />
glädje. Rudolf, fade Marie: en god gerning har<br />
lyckats dig;ty jaghar på lång tid icke fett denna<br />
glädje lyfa af dina ögon.<br />
Så tag din dotter,Marie,och följmig. Tion<br />
tog nuHeloifes dotterdotter på armen,hvilken<br />
hon tagit til fig at upfoftra. Rudolf onilamnade<br />
henne,och falunda lemnade de bäg^e den enfliga<br />
klippan,der de nu bott öfver tjuge år. Man förde<br />
Marie närmare och närmare Ganior. Mit<br />
Gamor! ropade hon, med glädjetårariögonen,<br />
iå fnart hon blef varie berget. Hvart, älfkade<br />
Rudolf,hvart fördumig? Han fmålog: Til din<br />
och min lycka, Marie! De lemnade Gamor pa<br />
ryggen och begålvo Gg upåt Bergstragten. Ma*<br />
ries ögontindrade mer och mera,junärmare hon<br />
kom den älfkade tragt, der hennesungdom förflutit.<br />
Ach,Rudolf, fade hon: du förer mig til<br />
mindal. O!låt mig åtminftone vara dernågradagar.<br />
Rudolf fmålog.<br />
Från alla hyddor kommo Appenzellarnemed<br />
gälla fröjderopat ledfaga dem. Marie återfåg linafordna<br />
lekTyftrar, och hälfade pådem med tålariögonen,likvälfkyndade<br />
honframåt,emot dalen.<br />
Nuhann hon ingångentil denfamma,hvilken<br />
honigenkände. O!Gud! ropade hon,och tryckte<br />
Rudolf ömttil fit bröft: få får jag då än en gång<br />
omfamna dig här!Rudolf fördehenne fmåleende<br />
IIDel. M fram