Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

166
Rudolf
nadsfätt, i deras dygder, i deras conft'tution,
och af alt detta få (it anfeende och fin betyddfe.
Hvarje feft,hvarje nöje hos et annat
folk vare för dem et ledfamt tidsfördrif. Gören
d< n krets,deras berg inneftänga,helig för
dfem,och låten dem inom denna krets finna alt
éetj fom kan göra dem lyckliga. Männifkan
behöfvfer ganfka litet; men detta lilla måfte
göra lv-nne lycklig. Alla Hora händelfer, ,
i mfundets upkomft, defs förening, anledningen
drrtil, dagen på hvilken de omänfklige
fo flarnes borgar förllördes, måften J förvara
i fefter,ilekar, fom icke kunna roa en
främling, emedan han icke förftår dem; men
ihvilka hvarje medlem afdet Grå Samfundet
tager den närmafte och hjertligafte del, emedan
de innehålla hans Fäderneslandshiftoria. Alt
hvad de finna nöjeuti, tilhöredem allena, deras
lekar, deras fefter, deras inrättningar, deras
belöningar, til och med deras klädnad och
deras tänkelått. Gifven dem vanor och plägfeder,
fom de älfka och fom göra dem lyckliga.
Lagen få, at de iden frugtbarafte tragt,
idet fkönafte land, vid de meft förledandenöjen,längta
hem til fina berg,til de okonftlade
fefter och lekar fom de känna och ibm de
älfka framför alla andra.
Den tid måfte en gång inträffa, då alla
männiPrf.or blifva bröder; men den är ännu icke
för handen. Låten våra bröder emedlertid
vara medlemmar af det Grå Föibundet, emedan
de q kunna vara något bättre. Låten dem
utgöra en familj % fom genom fmå högtider
och
i