Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
160<br />
RUD O L<br />
hans anfigte brann, hans hand fkalf. Och hvad<br />
vörft är, fortfor Bilköpen: juft nu då vi här<br />
darre lör honom, hefpottar han ofs, och tri-,<br />
umferar öfver er, ädle Grefvej ty juft nu af*<br />
talar han med er fon huru<br />
* " "<br />
Med mm fon? Prelat!Niljuger!Ni ljuger.<br />
Vid Gud!<br />
- " " Med er fonhuru man (kall fånga erj<br />
och det (kall lyckas honom.<br />
Med min fon ? Huru V fånga mig. Låt fadla<br />
hädarne! fort! Han har förfört honom! Nu<br />
finner jag det fannolikt: Johan tadlar mit upförande<br />
emot Rudolf.<br />
Hvad lära de då icke ha at fäga om er,<br />
när Ni icke är närvarande? Han har bragt<br />
er (on långt. Hvad han lärer/le åt mig och<br />
er, fom han få utan vapen kan tvinga!<br />
Sadla häftarne! ropade Grefven ännu ert<br />
gång, och fkyndade, ledfagad af några ryttare,<br />
til den enfliga klippan.<br />
Rudolf kom juft nu ur fmåfkogcn honom<br />
til mötes. Gref Henrik! ropade han, glad:<br />
hjerteligen välkommen!<br />
Gäckar du mig, Rudolf! Jag välkommen,<br />
hos digV<br />
Iianning, hjerteligen välkommen! Gud<br />
fke lof: jag har glömt at Ni fordom var<br />
min ovän. Ännu en gång välkommen! Och<br />
kommer Ni ock hit fom min ovän, få (kall<br />
jag göra alt hvad jag kan, at Ni må lemna<br />
mig fom vän.<br />
Är min lon liar?<br />
El
-"
>
Change language