Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VON WERD ENBEUG. 157<br />
ikor, fjättrade ock (hart denne yngling ti! -"<br />
ras krets. Vid Gud, fade Johan, ju längre<br />
jag är hos er, Rudolf, defto mera fer jäg at<br />
Ni förtjenar de Stores afund; ty er fällhet är<br />
ftor fom naturen och rik fom naturen,tillade<br />
Marie : har fins iällhet för hvart hjerta 5<br />
fom vet at vara nöjdt. Ådlaqvinna, ibland<br />
iådana männilkor, fom J, kan man lätt vara<br />
förnöjd. Jag fkulle åtnöja mig med en vrå på<br />
er klippa, om jag ägde er vänikap. Hvem<br />
vore ej nöjd med himlen och änglame?<br />
De(sa uttryck kommo verkelige*n från Johans<br />
hjerta. Den höga enfald, den ädla förtrolighet,det<br />
känllofulla lugn,det vänfkapliga<br />
Ikämt, och den lätta, alikvärda lefnads vishet<br />
fom han fann hos deffa männifkor, hade gjort et<br />
djupt intryck hos honom} och då han omilder<br />
måtte gå, kände han ganlka väl,at hanlemnade<br />
tit hjerta qvar. Rudolf bad honom komma<br />
igen,och alle ledfagade honom med vänfkapsfulla<br />
blickar och handtryckningar ända utom<br />
grottan.<br />
Johan kom ofta hit, och hvarje gång han<br />
lemnadc Rudolf och hans familj, kände han<br />
fig mera fängflad af dem. Ju närmare hanlärde<br />
känna Rudolf, hans vänner och deras affigter,<br />
deito mera fann han lig tvurgen at al-<br />
Ika dem. Ibörjanhade man aldeles icke nämnt<br />
hans farj men nu ledde han ofta fjelf famtalet<br />
pä honom. Alle högaktade fadern i fonen-<br />
och aldrig behöfde han blygas at kallas<br />
Henriks fon. Iiynnerhet höllhan-fig til<br />
Wilhelm Giittingen > lom näftan var af famma<br />
Ai-
-"
>
Change language