Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

148
Rudolf
ga mina lifta ftunder til at hindra er ifrån en
orimlig ed. För ofs,i våra omftändigheter:
för det mått af ianning, fom vi känne: "för
Bergstragtens närvarande tilftånd, höfsning och
leder,är denna conftitution,fom jag tror, nyttig
och pallande; men fkall den altid förblifva
det? Skola våra feder altid blifva de farama?
Blifver ej farmingen med hvar dag renare
och klarare? Behöfva icke kanfke redan
efter hundrade års förlopp våra barn en helt
annan, en ädlare, bättre frihet, än vi? Nej,
hindrom icke förfynens hand at föra ofs ftädfe
närmare fullkomlighetens mål. Vi hafve
gjort hvad vi kunnat. Skole vi vara få grymme
och beialla våra barn:på detta fatt fkolen
J vara lycklige och icke annorlunda; om de
kunde blifva det på et ädlare och bätt e fatt.
Hvad nu är frihet,kan redan inom hundrade
år vara det meft tryckande flafveri. Friheten
ftiger med farmingen, med männifkans förflåndsodling.
Vi bryte våra bojor: fmidom ej nya
åt vara barnbarn. Beedigom blott det, fom
under alla omftändigheter, evigt är och måfle
bliiva fanning.
Etnytt glädjerop biföllden adie mannens råd.
Timring uplatte eden och föreftafvade den»
Nu framträdde alla förfamlingarne,en efter
annan til Abboten och afiade denna ed * J ): "Vi
vilje alle, utan åtfkilnad, vara lika edeligen
förbundne,ej tolanågon lifegenfkap ibland ofs,
utan vara frie männifkorj med lif och egendom,
land och folk biftå hvarandra; hålla vägar-
*) Edens egna ord,hämtade ur famfundets handlingar.