Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
von Werdenberg.<br />
141<br />
oförrätt de lidit, och afvärja alt förtryckifrån<br />
dem. Skynden!Imorgon, då bönringningen<br />
uphört,famlen J er. Du,Rudolf,och Wilhelm<br />
von Giittingen, J följen mig. Vi vilje begifva<br />
ofs tii Ortenftein, til Henrik von Werden*<br />
berg. Nu är han tvungen at biträda vårt förbund.<br />
Alle ikildes åt.<br />
Anton, Rudolf och den unge Giittingen<br />
fkyndade til Ortenftein, der Henrik nu uppehöll<br />
fig. Redan på afftånd hördede uprorets<br />
fruktansvärda fkri. Landtmän, beväpnade med<br />
all hvad deras törfta raferi räckt dem, fkyndade<br />
förbi dem och fkreko vildt: til Ortenftein<br />
förat mördaTyrannen! Anton fkyndade fig<br />
ik mycket hans krafter tilläto, ledd af Rudolf<br />
och Wilhelm. Då de kommo til Ortenftein<br />
och folket igenkände dem, hördes et<br />
vildt fkri: der komma våra räddare J våra oförrätters<br />
hämnare. Anton gick midt ibland folkhopen,och<br />
bad om et ögonblicks tyftnad. Alle<br />
forlamlade fig omkring den vördnadsvärde<br />
Gubben;ftenarne uphördehvina, fvärden fmögo<br />
åter i fina fkidor, pilarne ) (ina koger, och<br />
facklorna fläcktes. Det höga lugn, fom hvilade<br />
på Antons förklarade anfigte, ftillade äfven<br />
de vildafte. Han ftod midt ibland dem<br />
på enhöjd,och begynte: "Hvarförearen J här<br />
förfamlade,mine vänner? Monn för at hämnas<br />
den oförrätt Jlidit,och ledan a nyo fjunka ännu<br />
djupare iförtryckets afgrund? Monn icke<br />
fnarare för at fkaffa edra barn och efterkommande<br />
en tryggad och rättmätig irihet? J viljenförftöraOrtenftein<br />
och mörda Gretven? Har<br />
han
-"
>
Change language