Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
136 Rudolf<br />
högtidligen J6fvat Samfundet för Mänfklighet<br />
och Dygd, at aldrig begå någon våldfamhet.<br />
Han log vid fig gelf åt detta löfte. O du<br />
korrtlynta godhet! du okunniga dygd! ropade<br />
han: huru illa känner du ej laften,om du<br />
tror at ord äro tilräcklig;a at tygla den! Dygden<br />
behöfvef dolkar, fvärd och lågor lika la<br />
väl fom tälten. Dock, ju lugnare han blef,<br />
o tyngre hvilade löftet, at aldrig förfara<br />
\ lamt, pa hans hjerta. Häfta Gertrud, faée<br />
han, tok at 1 aTion med tårar och böner<br />
förmå detta vilddjur at ftfgUva din far utan<br />
din vanära. Förft då, när böner och tårar icke<br />
hjelpa, för honom hit. Rönfallför honom här<br />
ännu en gång. Använd alt tör at röra hans<br />
hj' 1 ta. Hota honom med din förtviflan,med<br />
dia död. bag honom s at du heligt fvurit din<br />
far,at ej öfverlefva din vanära. Gertrud lofvade<br />
det med tårar, och Giittingen tänkte, då<br />
han var allena: jag är ofkyldig i hans död:<br />
hans blod komme öfver honom fjclf, Hämnare<br />
ihimlen!<br />
Giittingen förblef hela dagen på iit rum;<br />
Gertrud kom då och då up til honom,<br />
och hans harm vann altid ny ftyrka af<br />
hennes berättelfe. Emot aftonen kom fogdens<br />
utikickade. Gråtande lade modern til<br />
honom, at hon väntar fogden för at ännu<br />
en gång anropa honom om nåd för fin man.<br />
Han rädde henne at kläda fin dotter ganfka<br />
grann, emedan hon då fkulle behaga fogden<br />
deilo mera och fäkert röra honom. Giittingen,<br />
hörde detta råd med obelkrifligt raferi. O,<br />
den
-"
>
Change language