Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VON WERDENBERG. 135<br />
tviflan. Nej, min far, ropade -Gertrud, jag<br />
har fvurit dig det: Hellre dö, än blifva förnedrad<br />
och för evigt olycklig!Giittingen!du<br />
ikall begråta och hämnas mig!Ifamma ögonblick,<br />
fom deffa ord fkredo öfver hennes läppar,<br />
upläts dörren,1 och Göttingen inträdde.<br />
Det var idagbräckningen,och han (kulle denna<br />
dag om aitonen bivifta fälUkapets fammankomft<br />
iTruns} men hade gått natten förut,för<br />
at kunna vara dagen öfver hos Gertrud. Der<br />
är han, Gud fke lof! ropade Gertrud. Der<br />
är vår befriare: hon kaftade figihans famn 9<br />
och modern berättade honom deras olycka,<br />
Tufende gångor afbröt Göttingen berättelfen<br />
5 med de häftigafte förbannelfer öfver fogden.<br />
Omfider fade han,och tryckte Gertrud<br />
ännu en gång hårdt til fit bröd: Gertrud, jag<br />
Ikall hämna dig, och ftraffa denne affky värde<br />
niding. Lemna mig den dolk, fom din far<br />
gifvit dig. Han fåg på den med blickar, gnifirande<br />
af harm och raferi. Ja, jag har den!<br />
ropade han j jag härden! Låt honom komma,<br />
den välluftingen: jag Ikall gifva afgrunden en<br />
högtid. Med möda lemnade hans uprörda<br />
känflor rum åt hans öfverläggning om det<br />
fom nu (kulle vidtagas. Gif dig til freds,Gertrud!<br />
Säg budet, fade han tilmodern, at Ni<br />
ännu en gångbeflutit bedja fogden om er mans<br />
lif,och viljen derlöre vänta honominatt. Lemna<br />
åt mig det öfriga; men ingen får fe mig.<br />
Han gick nu på det rum, der hanaltidplägade<br />
ligga då han befökte Adam,och der blef han<br />
lugnare. Nu påminte han fig ockfå, at han<br />
I4' hög-
-"
>
Change language