Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

L
RUD O L T
118
Gertrud? frågade Wilhelm. Min far har fagt,
fvarade don oikyldiga flickan, at Ni var den
Jkönafte yngling fom han nänfm fett, få fkön
ioiu dn helige Johannes ivart klolter^ och
dulöre vil jag fe om min far har rätt.
Nä? _ Han har orätt,eller ock måfte den
helige Johannes's biid vara ganfka mifslyckad.
ntJ:> JaS foulle faga, at Ni vore ännu
ikönate, än den helige Johannes.
Men Ni är
dock lik honom. Se! liktom de ljufa lockarne
fladdra omkring edra axlar, fladdra de ock
omkring hans. Men edra ögonäro vänligare.
Hon fåg nu ganfkaömt och ofkyldigt pä honom,
och lade hans lockar i famma ordning
kring hans axlar,fom Apoftelens hade på taflan.
På detta fatt futo de hela aftonen bredvidhvarannan:
Wilhelm hade ännu aldrig fagt
få många obetydliga faker, och ändå få angenämt
lördrifvit lin tid fomidag. Modern måfte
flera gångor påminna dem at det redan
förlängefedan ringt til aftonböniklottret, och
bid nu Wilhelm at få vila hvar han (kulle
ligga. Gertrud fkyndade förut. Der fofver
fade hon, idet hon pekade på hans fäng,
och vägg om väggnied er jag. God nattI
e.iii lade lig. Han hörde Gertrud vända
tig i fangen, och klappade fagtai väggen»
Hon lvarade. Bägge lago ännu vakne några
■ar och klappade ömlom, tils modern befaite
iz :truvl vara ;.yft. .
Red, j :i ganfka tidigt om morgonen, då Wilhtlm
änuu ioi, klappade Gertrud. Ännteligtn
v^nade han^ ocii ivaiade. De ftodo nu
bag-
/