Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

106 Rudolf
de ynglings ömma föreftällningar. Öfveralt,
hvart han kom,möttes han af glada och tack»
famma blickar. Vårt fälllkap, fade Anton 9
fkall öfverlefva ofsiWilhelm.
IBergstragten herrfkade nu mera lugn.
Kejfar Sigismund var vän af de fria Cantonerne
och det öfriga folket. ICoftanz förfamlade
fig nu Bifkoparne och de andelige
från alla tragter af Europa, tillika med de
tyfka Furftarne °), för at ändteligen åter förena
den föndrade kyrkan, och genom et Con»
filium tvinga Romerfka hofvet til upmärkfamhet
på de asdeliges feder och deras förbättring.
Ockfå Hertig Fredrik infann fig der
tillika med Påfven Johannes; och Kejfarens närvaro
gaf kyrkomötetalt det yttre anfeende, det
iordrade. Pater Anton var älven der, å Abbotens
af Difentis vägnar, ibörjan en obemärkt
Munk 3 men redan efter några dagar, de förnämfte
Bilkoparnes förtrogne; ty han var den
förfte, fom updagade Iå väl Påfvens mifsnöje
med kyrkomötet och hans förflag at uplöfa
det, fom Hertigens forefats at hjelpa honom
häruti. Han meddelade de bäila underrättelfer,
äfven ifrån fjelfva Rom; hans förilag
til förbättringar voro de vifaite;hans medel
til enighetens bibehållande, de kraftigafte.
Kejtaren begynte fnart blifva upmärkfam
på den Munk, fom få noga kände Helvetiens
tänkefätt,och fom ägde fä många adelsmans til»
gifvenhet. Videt tornerfpel, fom Fredrik gaf
de Stora och Adeln,trängde Anton fig iniKejfa-
') «4i4.