Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

VON WE R I)ENBER G. 103
omfider uptäckte jag,genom tredje man,öfra
ingången til defia miner. Tvänne af Munkens
handtlangare förfkräcktes då de fågo ofs; och
på detta fatt kommo vi utan at uptäckas
ända til templet och du blef räddad. Min
fon! ach, at hvarje dödlig kunde höra din
hiftoria och lära deraf, at Gud gjort alt, hvacj
fom kan förbättraoch lyckfaliggöra männifkan,
enkelt, klart och begripligt. Sanningen, min
fon, behofver inga andar, inga vålnader, inga
hemligheter för at blifva känd. Vårt förnuft
är det ljus, fom fkall och måfte lyfa ofs.
En annan väg til farmingens tempel kunde icke
gifvas, emedan hvarje annan ftår öppen
för bedrägeriet och brottet, til utbredande
af villor och olyckor. Endaft öfver förnuftiga
grunder är vårt förnuft domaie. Så
framt äfven fyner, underverk och andar fkulle
vara bevis för farmingen, få måfte phantafien,
lättron, valluften och finligheten vara
defs domare; och då ve männifkoflägtet!
Ännu mera, min fon5 din händelfe
har blifvit mig dubbelt lärorik. Ehuru myc-
,ket vi än för det närvarande behöfva denna
enfliga klippa,för at fkydda och dölja ofs,ehuru
ädelt vi än använda denna ofynliga friftad,
få har det dock icke undfallit mig, at
en gång et ärelyftet hufvud ibland ofs til
bedrägerier kunde mifsbruka dennahemliga tilflygtsort.
Väl har jag af förfigtighet nämnt
detta hemvift blott för få, de ädlafte män,
dem jag pröfvat, och hvilkas lärare jag va-
"ritj men vi are alla männifkor. Äfven den
G 4
ad-